FAKTUM | 2011/12/01 Reportage

Lenarto

Lenarto

Med anledning av förra numrets artikel (Shanghaiad, Faktum #110) där jag närmast blev förknippad med människohandel känner jag mig föranlåten att yttra mig. Jag kunde inte ana att det skulle ta såna proportioner men det var väl inte mer att vänta i den värld vi lever i. För det kan väl inte vara så att det är fel att sammanföra mänskor med varandra, oavsett inkomst? Fattiga har väl samma behov av kärlek och gemenskap som andra? Hemlösa är också människor, med andra ord, och det gäller att se människan bakom missbruket. Hade det varit vanliga Svenssons som gift sig med utländska kvinnor, tror jag knappast att författaren Åsa Lantz eller nån annan hade visat samma granskarintresse.
Göteborg är vänort med Shanghai. Volvo och Saab, det svenskaste som finns, är numera i kinesisk ägo. Det vore inte mer än rätt att vi delar med oss av vår hemlöshet också. ”Varför skulle kinesiska änkor vilja gifta sig med alkoholiserade nordbor?”… Ja det är ju också en fråga. Men kanske det rör sig om prioriteringar. De tjejer jag träffade i Kina bryr sig inte om männens status i Sverige. Jag skrev i ett mejl en gång att jag inte hade mycket att erbjuda och fick till svar att ”never mind, huvudsaken var att vi kunde skratta och trivas ihop”. Det gjorde mig varm om hjärtat.
Hur många män berättar i en kontaktannons på nätet om att de är hemlösa om nu så är fallet? I det avseendet var jag brutalt ärlig.
Det är möjligt att kinesiska tjejer inte kan tänka sig in i svensk hemlöshet, de ser ju på fotona att killarna är relativt välklädda, har armbandsur och i en del fall glasögon, något som är otänkbart för en hemlös i Kina.
Min tanke med denna förmedling, eftersom jag visste att kvinnorna var välbärgade, var att de skulle ordna lägenhet och starta företag i Sverige. På så vis skulle man få bort männen från gatan och skaffa dem en vettig sysselsättning under ledning av en fast men kärleksfull hand. Jag bidrar alltså till att importera nytt blod till Sverige medförande friskt kapital, samt gifter bort en del av hemlösheten och förhoppningsvis missbruket också.
Hemlösa är inte en homogen grupp i stil med sällskapet ornitologerna eller filatelisterna och det är en fördom att bara den hemlöse får bostad, är allt frid och fröjd. En normalt funtad människa sätter inte en bostad som högsta mål här i livet. Men en bostad är första steget och en absolut förutsättning. Oftast är det just ensamhet som ligger bakom hemlösheten.
Det finns också en del felaktigheter i texten som jag vill korrigera: Faktums redaktör intervjuade mig per telefon och jag fick även frågor att besvara på mejl. Vi kom överens om att jag skulle se resultatet och rätta eventuella fel, men det blev inte av.
Det står att ”de kinesiska kvinnorna bryr sig inte om ifall männen de gifter sig med är alkoholiserade” vilket är fel. Alkoholism är ett problem i Kina också och målet är spritfrihet. Jag får till exempel dricka på krogen – ”civilized” som min fru säger – men dricker jag i sängen eller nån annanstans vänder hon tvärt på klacken.
”Att göra en Kjelle” som det står i texten, handlar om en speciell historia. Kjell, som mannen heter, fick kontakt med en kvinna, flög till Shanghai för egna pengar, men upptäckte efter ett tag att hon inte var den han ville ha, varför han begav sig ut på stan och träffade en annan.
Jonna Uhlin skriver att jag i Kina gick omkring i vit linnekostym och Yves-Saint-Laurent-väska. Jag har aldrig ägt vare sig det ena eller det andra! Jag köpte en vit kavaj på Stadsmissionen för 75 kr och där har jag också inhandlat mina resväskor. Inte har jag tänkt på vad det står på etiketten. I övrigt har jag gått i samma kläder som i Sverige.
Grejen var den att Jonna och en filmare följde med på en resa som SVT bekostade. Meningen var att det skulle bli en dokumentär med titeln Från Frälsis till Kina. Dokumentären visades aldrig, och nu så här efteråt har jag förstått att det egentliga syftet var att granska mina ”affärer”. Det kunde ju ha blivit ett avslöjande SCOOP!
Och Emil Sernbo, före detta redaktör på Faktum, undanhöll för mig att han hade en bandspelare gömd i väskan och Janne Josefsson sittande utanför i en bil med hörlurar i öronen, när jag bjuder in honom till vad de trodde var kinesiska maffian!
Det rör sig heller inte om ett tjugotal kontakter, som det står i artikeln, utom om nio stycken.
Och jag satt inte på Palace, som det felaktigt står. Jag satt på – Thai Shanghai.

Redaktionens anmärkning: Lenarto fick – i likhet med övriga medverkande – se sina egna citat innan publicering.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR