FAKTUM | 2011/08/24 Reportage

Lenarto

Lenarto

Få böcker har tagit mig så hårt, som Jordens Herrar av Pelle Strindlund. Ett mer övertygande försvarstal för djurens rätt får man leta efter. Det är som att de plågade djuren talar via honom. På ett försåtligt sätt flätar han ihop forna tiders slaveri med dagens djurdödsläger, och får oss att inse att det vi sysslar med är djupt orätt och omoraliskt, samt skadligt för miljön och oss själva.

Ju mer jag åt mig in i denna bok, desto mer stod det klart för mig hur rätt han har. Bara för att vi är födda människor och därmed jordens herrar har vi ingen som helst rätt att tortera och plåga djur som vi nu gör.

Det enda rätta vore att ta hand om och värna om våra svagare artfränder.

Men fisk då? Tänkte jag och sneglade mot burken med makrill och tomatsås som jag nyss köpt. Fisk som är så nyttigt. Den måste väl ändå undantas? Men nehej, han hade svar på det också, fiskar lider precis som vi andra. Alla mina argument malde han ner till fiskmjöl. Jag som älskar makrill i tomatsås. Speciellt tomatsåsen, nu när jag tänker efter.

Den som fortsätter äta kött efter att ha läst denna bok, tänkte jag, måste vara ytterst förhärdad, inte mycket bättre än den värste krigsförbrytare. Kanske hamnar man inför en himmelsk Nürnbergrättegång på dagen D.

Men än så länge står jag inför butikshyllan och känner snålvattnet rinna, och ambivalent som man är producerar man genast en massa ursäkter till sitt försvar, tänker: vaffan, den här makrillen är ju redan död, det gör ju varken till eller från om jag äter den nu, eller hur? Det skulle till och med vara synd om den dog förgäves. Eller det mer klassiska: äter inte jag, gör nån annan det.

Samvetet är en förunderlig sak, kan mutas med diverse tvivelaktiga argument.

I boken framkommer också att boskapsindustrin är ansvarigt för 18 procent av världens utsläpp av växthusgaser, enligt FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. En orsak till skogsskövlingen är boskapsindustrins behov av betesmark. Att välja vegetariskt, sägs det, är den viktigaste enskilda åtgärd som en individ kan vidta för att minska utsläppen.

»Ät fisk och bli intelligent« sa bambatanterna i småskolan. Herregud, jag som varit asätare i alla dessa år! Med så mycken död som jag medverkat till finns inte en chans till gottgörelse. Jag är redan körd. Som gammal massmördare har man inget att förlora på nåra mord till. Det skulle enbart kännas konstigt att sluta nu.

Djuren behandlas extra dåligt för att pressa ner kostnaderna, så att vi kan äta dem billigt, vilket medför att ännu fler djur får uppleva sitt Auschwitz. Jag läste också att de farliga multiresistenta bakterierna förökar sig i oroväckande hög mängd, på grund av att djur matas med antibiotika för att överleva de odjuriska förhållanden de tvingas leva under. Vi äter köttet och blir därmed mer mottagliga för sjukdomar. Hu!

Idag är slaveriet förbjudet, men förekommer trots det mitt ibland oss, i mer eller mindre förtäckta former. Det sägs att massor av saker hade blivit förbjudna om de kommit nu – boxning, sprit, tobak, barnarbete, prostitution och naturligtvis festandet på våra fyrfota vänner. Nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer beskrev vårt förhållande till djuren som nazisternas till judarna – vi plågar dem i laboratorium och mördar dem i slakterier. Som grädde på moset kalasar vi på deras lik.
Inte att undra på att de eventuella ufon som råkar har vägarna förbi förfasar sig och låter budkavlen gå: isolera denna planet från det galaktiska EU!

Jag åt min makrill till slut. Men det var inte med gott samvete. Jag intalade mig att jag börjar mitt nya vegetariska liv i morgon. När det gäller dryck har jag i alla fall gott samvete. Jag dricker bara helvegetariska druv- och maltdrycker från Systembolaget. Det borde rendera mig pluspoäng på dagen D.

Nästa bok jag lånade handlade om fettdiet. Kolhydratmetoden. Och där står det att man får äta hur mycket kött och fisk som helst. Däremot är pasta, potatis och bröd livsfarligt. Hjälp! Vad gör man?

TEXT:

BILD: skriv ut sidan