FAKTUM | 2018/06/05 Nyheter, Reportage

Hon är omskriven i Vouge, Lady Gaga vill bära hennes design och hon har visat sin examenskollektion i London, Stockholm och Bryssel. Louise Linderoths kläder skiljer sig från mängden. Inkluderande är ordet.

– Jeansen är gjorda för en sittande position. En vinkel i 90 grader, säger hon och vrider rullstolssidan mot mig och drar handen från höften, till knäet och ner mot fotleden.

Louise var tio år när lunginflammationen spred sig till ryggmärgen som svullnade upp och klämde åt nerverna, vilket ledde till nedsatt rörlighet i benen.

När hon lämnade sjukhuset fick hon med sig en rullstol. Men hon kunde inte förlika sig med den. I över tio år hoppade hon istället runt på kryckor i skolan, på resor och festivaler. Men det finns inte en enda bild på henne med kryckorna. På sociala medier är selfies tagna antingen sittande eller stående, nära till något att luta sig mot.
– Jag var väldigt envis med att kryckorna inte fick vara med på bild. Om någon trots allt tog en var jag noga med att den skulle tas bort.

Kort sagt kunde Louise Linderoth inte acceptera sin funktionsnedsättning.

Men det dröjde ända till tonåren innan en läkare gav det mörka beskedet.
– Han sa ”du kommer inte att kunna gå igen om du trodde det”. Jag började skrikgråta. Fram till den dagen hade jag levt i tron på att ”i dag kanske jag kan gå”. Jag hade hoppats så. Men hur säger man till en tioåring att ”du kommer inte kunna gå igen”, undrar hon och blickar ner i träbordet.

Designerdrömmar fick Louise att lämna Örebro för Västkusten när hon kom in på mode-och textildesignprogrammet på Textilhögskolan i Borås. Studierna gick bra eftersom de var individanpassade och arbetet ofta självständigt. Men under praktikperioden blev det påtagligt hur mycket mindre energi hon hade i jämförelse med kollegorna. Krafterna gick till att hoppa med kryckor till möten och fikor. Stressen ledde till en utmattningsdepression. I två månader blev hon sängliggande med Youtube som närmsta vän.
– Jag tittade på videoklipp med människor i liknande situation. Eftersom jag förnekat min egen funktionsnedsättning hade jag blundat för dem. Men nu kom jag till en punkt där det inte fanns någon utväg. Jag frågade mig själv: ”Vad tusan lägger jag min energi på?”

Att slå sig fri från kryckorna förändrade Louises liv.
– Jag tog mitt pick och pack och åkte till London för att testa att vara mig själv, i rullstol. Jag klarade av att flyga, ta mig från flygplatsen och vågade be om hjälp. Det blev en vändpunkt för mig.

Den tredje november 2016 ”kom hon ut” som rullstolsburen på sociala medier. Hon la ut ett inlägg med en bild på sig själv framför en helkroppsspegel i hallen hemma i Bellevue. Hon sitter med ena benet korsat över det andra.

”Okej, mina damer, herrar och icke-binära, nu är det såhär. Det är dags att komma ut i en ny skepnad. Pga mitt fantastiska pokerface kanske ni aldrig har sett hur jobbigt det har varit för mig att hoppa runt i tretton år, men det var jobbigt. Jag har bestämt mig för att istället lägga min energi på allt annat livet har att erbjuda även om det betyder att jag rullar. Bara så att ni vet.”

Efter mycket sittande rullstol insåg hon att vissa kläder var mer obekväma än andra. Jeans var ett sådant plagg.

Hon drar undan det tunga sammetstyget som delar av den lilla ettan i ett ”sovrum”, vardagsrum och kök. Bredvid sängen står en vit Billybyrå. Ur andra lådan tar hon upp jeansen som blev början på allt. Det var i dem hon klippte för att hitta en konstruktion som var bra att sitta i. Jeansen är i ljusblått stretchtyg. Hon har sytt på extra tyg för att höja den bakre delen för att de ska vara lika höga fram som bak.
– Vanliga jeans trycker in i magen när man sitter ner och det blir ofta en glipa i ländryggen, ett ”ass-crack”. Om något inte funkar ska man inte bara acceptera det. Då ska man få det att funka, säger hon och håller upp jeansen till beskådan.

London Fashion WeeK 2017. Bild: S. Armstrong

Efter hennes visning på Stockholm Fashion Week förra året skrev det prestigefyllda modemagasinet Vouge en artikel om Louise Linderoth. Den internationella uppmärksamheten fick svenska medier att vakna. Inbjudningar till morgonsoffor och tidningar skrev: ”Boråsdesigner hyllas av Vouge”.

Men den mest betydelsefulla responsen till följd av Vouge-artikeln var när Lady Gagas stylist hörde av sig med förfrågan om ett plagg.
– Det var jättestort för mig. Hon är en förebild, säger hon och visar bakgrundsbilden på mobilen där Lady Gaga sitter i en guldig rullstol.

Louise skickade ett plagg till idolen men tyvärr blev Lady Gaga sjukskriven och plagget kom tillbaka till Göteborg. Men de ska höras i framtiden igen.

I februari 2018 skulle Louise medverka i tävlingen Designers’ Nest under Copenhagen Fashion Week. Men Louise stannade hemma.
– Arrangörerna sa att om de skulle tillåta mig rullstolsburna modeller skulle de även behöva säga ja till förfrågningar om livemusik och dansare.

Louise funderade på att genomföra en kupp. Men landade i att det inte var värt det. Uppmärksamhet fick hon ändå. Samma dag vi pratas vid sprids rubrikerna: ”Mode för rullstolsburna stoppas” och ”Louises kamp mot stora modemässan”.

Andra rullstolsburna har kritiserat Louise design för att inte vara användbar: ”Det går ju inte att ha på sig kläderna”, ”Jätteopraktiskt”, ”Kläderna kommer att åka in i hjulet”.
– Det är lättare att öppna upp och kommunicera visuellt med något som är överdrivet och galet, säger Louise och förklarar att det var det som var meningen med  examenskollektionen. Syftet var att göra en markering och lyfta problematiken kring exkluderande. Tidigare har det gjorts mer arbetsterapeutiska plagg för rullstolsburna. Det var något Louise ville komma ifrån när hon skapade sin design eftersom hon anser att det bidrar till mer utanförskap. Kläder för en sittande position inkluderar alla. Framförallt i dagens samhälle. Men snart hoppas hon på annan feedback från rullstolsburna. Redan i sommar släpper hon, i samarbete med klädmärket Dr.Denim, ett par mer kommersiella jeans.
– Det är en stor möjlighet för mig att få arbeta med ett team och kunna göra något bra ännu bättre.

På Dr.Denims kontor i centrala Göteborg har den tredje provningen av jeansen precis avslutas.
– Det känns att vi hamnat rätt nu. Byxorna är helt magiska att sitta i, säger Louise glatt och håller upp tröjan för att visa att linningen får samma höjd fram som bak när hon sitter ner.

Parallellt med jeansskapandet håller Louise även föreläsningar.
– Jag vill hjälpa andra och vara den medmänniska jag själv hade behövt när jag hade svårt att acceptera, säger hon och rättar till de leopardfärgade glasögonen.

Vi är tillbaka i lägenheten som Louise delar med en grå och fluffig katt, Cleo. Louise rullar tätt intill köksskåpen och trycker sig upp ur stolsitsen, sätter sig lite snett på ena hjulet och sträcker handen mot det övre skåpet för att visa hur högt hon kan nå.

Det är sällan Louise ber om hjälp. Hon försöker klara det mesta själv. Men ibland händer det ändå att det behövs, framförallt i matbutiken.
– Alltid när jag ska nå passionsfruktyoghurten i kyldisken, säger hon med ett leende och fortsätter:
– I dag vet jag att det aldrig kommer att bli som förr och det är inte heller längre mitt mål. Jag vill bara vara lycklig och nöjd med mig själv.

TEXT: Sandra Pandevski

BILD: Mario Prhatskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR