FAKTUM | 2013/10/30 Reportage

w1
I filmen Oliver Stone fick be om ursäkt för, baserades karaktären Erich på Bengt O Björklund. Midnight Express – kultrullen om västerländska knarksmugglare i turkiskt fängelse – repriseras fortfarande ett par gånger om året. Men bara Bengt O Björklund vet vad som verkligen hände i stillot.

Text: Cia Erander och Daniel Gahnertz   
Bild: Caroline Tibell

När polischefen börjar slå/
tycker jag att det är/
ett dumt ställe att rikta slagen mot/
Huden under fötterna är ju tjock.

Snart är slagområdet vrålande kött./
Jag skriker och erkänner allt de vill./
Jag får hjälp/
att gå tillbaka till/den stora cellen.

Scenen är ur Bengt O Björklunds första självbiografiska diktbok Jag missade Woodstock från 2009, som till stor del skildrar när han satt i turkiskt fängelse under fyra år för innehav av 30 gram hasch. Vid gripandet 1969 var han inne i en djup drogrelaterad psykos, som varade i tre år.
Karaktären Erich i Alan Parkers kultfilm Midnight Express från 1978 är löst baserad på Bengt. Manus är skrivet av en då tämligen okänd Oliver Stone och filmen ska vara ”based on a true story”. I själva verket var fängelset långt ifrån så jävligt som det framställs i filmen. Däremot utelämnades tortyren beskriven här ovan – när Bengt var tvungen att ange andra för att rädda fotsulorna. Löss, råttor, insektsbett och trängsel till trots kallar Bengt fängelsetiden sitt universitet, mycket tack vare likasinnade kreatörer från hela världen.
– Turkiska fängelser är bättre än svenska och jag vet för jag har testat båda. Det väsentliga var ändå friheten. När jag kom till Österåkeranstalten för att avsluta straffet togs alla mina ägodelar ifrån mig. Det viktigaste för de svenska fångvaktarna var att man skulle veta sin plats som underlägsen fånge. I Turkiet var cellerna öppna på dagarna, och vi fick tillgång till böcker och pennor. Som fånge där var jag i princip min egen herre och allt var upplagt så att vi skulle uthärda tiden bakom lås och bom.
Midnight Express är nästintill en antiturkisk propagandafilm. Alla turkar skildras som onda och korrupta och fängelsevakterna som sadistiska psykopater.
Oliver Stone tvingades offentligt be turkiska staten om ursäkt. Vältajmat inför förhandlingar om Turkiets medlemskap i EU år 2004.

Påhittat tafsande
– Ett exempel på filmens förvanskning är när en katt hängs av en fånge. I verkligheten blev katten kastad i sopnedkastet och överlevde. Duschscenen där jag tafsar på huvudpersonen Billy Hayes är också påhittad.
I samband med att Midnight Express hade premiär kom Bengts andra diktsamling Nådsökarna ut på Inferi. Den består av dikter från Istanbul.
Nyligen kom Vi drömde om en cirkus, den andra delen av Bengts självbiografi i diktform, och hans fjärde diktsamling.
w2
Den långe gänglige gestalten, med grått axellångt hår och t-shirt med obligatoriskt The Doors-tryck, tornar upp sig över mängden vid T-centralens tunnelbaneuppgång
i Stockholm. Han kedjeröker och visar oss nedför rulltrappan till Plattan.
– Här rasade jag genom rutan och skar upp handen på glassplittret, säger han och visar ärret.
Han hade trängt in sig mellan en pelare och rutan för att röka hasch och kände först inte skärsåren utan var mer förtvivlad över den pajade rutan.
Bengt stack hemifrån när han var 17. Uppväxten var ofta tuff, men samtidigt genomsyrad av en stark vilja att synas och ge sig ut i världen.
– I sjuårsåldern bytte pappa ut mig och min syster mot en ny familj. Hans nya fru krävde att han tog till sig hennes döttrar som sina egna och glömde oss. Det gjorde han!
Frånvaron av en pappa har gjort att han sökt sig till äldre män. Konstnären Harvey Cropper stod honom mycket nära som bror, fadersgestalt, bäste vän och konstnärlig mentor. Harvey dog i cancer förra året. Han tog sig an andra i känsliga lägen. Charlie Parker stötte han på i rännstenen i New York, hemlös och berusad. Parker fick sova i Harveys ateljé och fick saxofonlektioner som tack. Parker fick i sin tur lära sig att måla.
– Jag vill inte påstå att pappas försvinnande har varit ett trauma, men visst har det påverkat mig. Hans satmara till fru dog förresten efter att ha blivit stucken av en geting i tummen och jävligt glad var jag för det.
Från Plattan via Hötorget mot Kungsträdgården konstaterar Bengt att inget är sig likt från gamla Klarakvarteren efter betongsossarnas rivningshets och nybyggnationer. Det var enklare att vara hemlös på den tiden eftersom det alltid fanns någon rivningskåk att husera i.
– Där uppe i gränden stod vi och rökte på, pekar han upp mot gatstumpen med det passande namnet Kocksgränd. Och där sov jag bland gravarna ibland om somrarna, nickar han mot S:t Jacobs kyrkogård.

Sätter frugan i finkan
Under Bengts fängelsetid hamnade hans japanska fru Yoshie i en heroinhärva i Sverige. Hon var en av dem som Bengt med stora samvetskval tvingades ange och hon födde deras dotter i fängelset.
– Yoshie adopterade bort barnet. I samma veva tvingade hon mig att skriva på skilsmässopapper. Jag ville inte, men skrev min namnteckning upp och ner i ren protest.
Han vill inte gå in på detaljer när det gäller sina ”förlorade barn”. Sista gången han såg sin halvjapanska dotter var när han fyllde 50 och hyrde Tantogården. Bengt påpekar det komiska i att dottern gifte sig med en polis och systern med en fångvaktare.
– Min andra barnsorg var med Rose, som jag gifte mig med efter fängelseperioden. Hon fick utomkvedshavandeskap och efterföljande operation tog ifrån oss möjligheten att få barn.
Som den okonventionella människa Bengt är, fann han snart en lösning i en brasiliansk favela. Paret frågade frankt en höggravid 18-åring om de kunde få hennes barn. Hon sade nej, men efter några veckor kom hon tillbaka.
– Hon hade betraktat oss och trodde vi skulle bli bra föräldrar. Vi hämtade flickan, och jag åkte snabbt till brasilianska folkbokföringen och sade att min fru hade fött i favelan. De registrerade bebisen och vi fick ett pass. Inga problem alls!

Midnight express Alan Parkers film från 1978, som den då ännu relativt okände Oliver Stone skrev manus till, handlar om amerikanen Billy Hayes (Brad Davis) som döms till fyra års fängelse i Turkiet efter att ha försökt smuggla ut två kilo hasch.  Förhållandena bakom lås och bom är drakoniska.  Med bara 53 dagar kvar på straffet förlängs det till 30 år – och han ser sig tvungen att rymma.  På kåken träffar han svenske Erich (Norbert Weisser), som han inleder en smått homoerotisk relation med.

Midnight express
Alan Parkers film från 1978, som den då ännu relativt okände Oliver Stone skrev manus till, handlar om amerikanen Billy Hayes (Brad Davis) som döms till fyra års fängelse i Turkiet efter att ha försökt smuggla ut två kilo hasch.
Förhållandena bakom lås och bom är drakoniska.
Med bara 53 dagar kvar på straffet förlängs det till 30 år – och han ser sig tvungen att rymma.
På kåken träffar han svenske Erich (Norbert Weisser), som han inleder en smått homoerotisk relation med.

 

Väl hemma i Sverige registrerades Joia som född på Kungsholmen. Rose flyttade med henne till USA när paret skilde sig och flickan var åtta år, sedan dess har Bengt inte träffat henne.
– Mina två nuvarande barn har gett mig en obeskrivlig glädje. Jag kan inte säga att de ersatt sorgen efter de två andra, men de har fyllt ut tillvaron så att det har blivit enklare att balansera den, säger han lågmält.
Den nya boken börjar när han har kommit hem från Turkiet. Bengts liv upptogs av ett okuvligt sökande efter tillhörighet. Jakten på sammanhang förde honom ut i världen igen. Drogerna var starkt närvarande, men Bengts självbevarelsedrift gav honom förmågan att suga på det positiva.
Bästisen Koji drunknade i Portugal innan han hunnit skicka den sista dockan med hasch till Bengt för vidare leverans i London. Senare föll vännen Chris framför tunnelbanan i London och dog. Det blev rutin med svamp till frukost. Senare i Stockholm flöt kokainet in och han jobbade som städare.
Vi drömde om en cirkus är mer kärnfull och metaforiskt komprimerad än Jag missade Woodstock. Den röda tråden är tveklöst identitetssökande, men när boken avslutas har han inte funnit sin halvfasta plats i tillvaron.
På vår tur genom Stockholm stannar vi till vid några vilt dansande och spelande romer. Dansen är klassisk för romer berättar Bengt, som är redaktör på halvtid för romernas tidskrift E Romani Glinda.
– Det stämmer inte att det skulle ligga ligor bakom många tiggare. Moderaterna sprider myten och i själva verket har den antagligen sin källa i att folk har sett familjeöverhuvuden som har samlat in pengar. Snacket om att förbjuda tiggeri bottnar i att medelklassen ska skonas från en förstörd stadsbild och slippa dåligt samvete. Fattigdom borde förbjudas i stället.

För samman tågrånare
Vi drömde om en cirkus slutar med att han är på väg till Brasilien. När äktenskapet med Rose sprack blev Bengt snart uppraggad av en brasilianska.
De flyttade in i ett lyxigt trevåningshus i en favela för pengarna han hade efter försäljningen av hans och Roses gård. Paret etablerade en arbetsförmedling i kåkstaden för hembiträden, kockar, trädgårdsarbetare med mera.
– Min främsta arbetsuppgift var att åka runt till olika favelor för att kolla upp de arbetssökandes referenser. Bara man tog sig förbi vakterna med k-pist och inte hade nåt annat på sig än shorts, t-shirt och flipflops så flöt allt på.
Första gången han träffade bossen i sin favela skröt gangstern om att han var Brasiliens störste tågrånare. Då kontrade Bengt med att han kände världens störste tågrånare Ronald Biggs. Han ordnade så att tågrånaresset kom på favelabossens födelsedagskalas, som blev till sig över att få träffa sin överman.
– Sen sprack det! Jag blev trött på det vilda levernet med knark och sprit.
Förhållandet med den eldiga brasilianskan sprack också; hon ställde till scener i flera dagar om han så bara tittade på en tjej.
– Hon slogs och kastade grejer och det var inget som kunde få stopp på utbrotten.

Bilder från filmen Midnight Express. Den blonde mannen längst ner till höger är Erich, rollfiguren som delvis baserades på Bengt O Björklunds öde i det turkiska fängelset.

Bilder från filmen Midnight Express. Den blonde mannen längst ner till höger är Erich, rollfiguren som delvis baserades på Bengt O Björklunds öde i det turkiska fängelset.

Bengt återvände till Stockholm 1990 med målsättningen att bli en hederlig Svensson. Efter en journalistkurs på Poppius jobbade han flera år på medieföretaget Framtiden direkt, men fick sparken när han blev allvarligt sjuk 2003. Två år tidigare hade han fått ett samtal som kom att få stor betydelse under sjukdomstiden.
– En person ringde och frågade om jag ville hjälpa till att starta en tidning för romernas rättigheter. I början lärde jag chefredaktören Photoshop och QuarkXPress. Sedan satte vi igång produktionen i hans källare och första numret kom ut i december 2001.
Sedan dess har han varit källarredaktör för E Romani Glinda på halvtid. Han skriver 80 procent av allt material och redigerar hela tidningen.


En degklump på rohypnol

Sin nuvarande fru Gertrud träffade han för 17 år sedan. Hon satt i ett kök på fest hos en basist i Rågsved. De gick ut på en promenad och det första Bengt frågade var om hon ville ha barn.
De gifte sig efter ett år och sedan kom de två barnen, Tuva och Lukas, tätt efter varandra.
– Vår kris kom när jag blev sjuk. Plötsligt orkade jag ingenting och läkarna kunde inte förstå vad det var. Efter ett tag upptäckte de att det inte var mycket kvar av min lever. Jag hade hepatit C, förmodligen via en spruta på 60-talet.
Tiden som följde var outhärdlig för både Bengt och familjen. De tunga behandlingarna gjorde honom fruktansvärt illamående. Det enda han kunde sova på var Rohypnol.
– Man somnar, men man vaknar knappt. Jag var som en degklump. Jag gillar inte läkemedel alls. Ibland vaknade jag kräkfärdig efter att bara ha sovit två timmar, men kravlade mig upp för att ge ungarna frukost och skjutsa dem till skolan för att sedan ta mig till arbetet. Två gånger rasade jag bara ihop i en hög. Förmodligen var jag väldigt elak den här tiden, och vi var en hårsmån från skilsmässa.

Bengt o björklund Bengt O Björklund, som står som förlaga till Erich i Midnight Express, är svensk författare och konstnär med brokig bakgrund. Efter att ha avtjänat ett narkotikarelaterat straff i Turkiet flängde han runt i världen – bland annat Amsterdam, Köpenhamn, London och Rio – använde och smugglade droger, gifte sig, skaffade barn och blev av med alltihop.  2009 gav han ut den självbiografiska boken Jag missade Woodstock och nu har han precis släppt uppföljaren Vi drömde om en cirkus – där han berättar om upplevelserna i Europa på 70-talet efter den turkiska fängelsevistelsen där han, under diverse äventyr, fantiserar om att grunda en cirkus, tänkt att förändra världen.

Bengt o björklund
Bengt O Björklund, som står som förlaga till Erich i Midnight Express, är svensk författare och konstnär med brokig bakgrund. Efter att ha avtjänat ett narkotikarelaterat straff i Turkiet flängde han runt i världen – bland annat Amsterdam, Köpenhamn, London och Rio – använde och smugglade droger, gifte sig, skaffade barn och blev av med alltihop.
2009 gav han ut den självbiografiska boken Jag missade Woodstock och nu har han precis släppt uppföljaren Vi drömde om en cirkus – där han berättar om upplevelserna i Europa på 70-talet efter den turkiska fängelsevistelsen där han, under diverse äventyr, fantiserar om att grunda en cirkus, tänkt att förändra världen.

2012 kom äntligen lyftet ur mörkret när en av behandlingarna plötsligt hade effekt.
– Jag började se ett ljus och känna längtan igen. Det var som en slags eufori i kroppen när mörkret släppte. Åren dessförinnan hade bara handlat om att uthärda. Jag skrev visserligen sista boken när jag var sjuk, men måleriet och den sociala biten låg nere.
Den senaste tiden har varit en vändpunkt för Bengt. Han fick ett tvåårigt arbetsstipendium, blev frisk och gav ut boken. Dessutom bygger familjen ett stort hus i Västerhaninge.
I garaget tänker Bengt ha en ateljé och börja måla igen.
– När jag målar låter jag mitt övervakande öga styra slumpen. Ljuset är det viktigaste i målningarna, man kan säga att jag målar bakifrån och ut. Skrivandet och måleriet påverkar inte varandra utan jag öser ur samma källa.

 

Hänger på sjukhus
Han berättar stolt att han fick ett berömmande brev från Tomas Tranströmer. En annan nobelpristagare han har haft kontakt med är Orhan Pamuk, i Rinkeby när litteraturpristagaren firades.
– Orhan Pamuk sade ”du känner till turkarna bättre än vad jag gör – inifrån!”.
Han vill ge ut fyra böcker till och glittrar i ögonen när han pratar om att börja måla igen.
– Infektionskliniken i Huddinge har en stor tavla av mig i väntrummet. Jag såg en symbolik i det och tänkte att jag måste bli frisk eftersom den hänger där. Det blev jag också.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan