FAKTUM | 2013/10/30 Reportage

h1

Johanna Bäckström Lerneby har skrivit boken Handelsvara: Kvinna som kom ut den 16 september på Reporto förlag.


I september i fjol avslutades det rättsliga efterspelet i Sveriges största traffickinghärva. Sex män dömdes för människohandel och elva rumänska kvinnor skickades hem. Ett år senare är många tillbaka – och männen på väg ut.

Text: Aaron Israelson  Bild: Mario Prhat

“Rosenlund ska blomstra”, står det på en skylt omgiven av spärrbalkar. Göteborgs klassiska prostitutionsstråk, Rosenlundsgatan, är sedan något år tillbaka en byggarbetsplats. Längs med den gamla stritan planeras för restauranger i nyrenoverade kåkar med panoramafönster ut mot gatan. Rosenlund ska gentrifieras och sexhandeln har flyttat till nätet, sägs det. Men bara ett tiotal meter bort, på Hvitfeldtsplatsen vandrar sexarbetarna ännu av och an, i väntan på att en bil ska stanna till och en man veva ner fönsterrutan för att förhöra sig om dagspriset på en kvinnokropp.
– Det kostar 500 kronor att ligga, 300 kronor för en avsugning. När konkurrensen var som störst kunde man få ett skjut mot kyrkväggen för 300 kronor. Ännu billigare med kondom. De blev så slagna när de inte tjänade några pengar så därför frångick de priset på 500. Hellre 300 än ingenting, säger Johanna Bäckström Lerneby, som skrivit boken Handelsvara: Kvinna.
Prisdumpningen drivs av ett inflöde av nya migranter till Rosenlund. Förr var kvinnorna som sålde sig här svenskor med missbruksproblematik. Några år senare nigerianskor. Nu är de flesta från Rumänien. Nästan alla har varit här förut. De figurerade i rättegången för ett år sedan.

När journalisten Johanna Bäckström Lerneby, numera på SVT:s Uppdrag granskning, jobbade på GP för ett antal år sedan grävde hon i hur det svenska rättsväsendet behandlar offer för människohandel. 2006 slog hon, efter att ha granskat 35 domar, fast att ”Sverige inte lever upp till sitt ansvar”. Offren utsattes för utpressning av våra rättsvårdande myndigheter. Så länge de var kvar i Sverige kunde de få hjälp – om de gick med på att vittna. Så fort de lämnat landet släpptes de vind för våg.
– Ingen av kvinnorna fick det skadestånd de skulle ha och ingen visste vart de hade tagit vägen. Sedan dess har det hänt så mycket. Poliser, åklagare och domare har utbildats, det gjordes en utställning som hängde på polishuset på Skånegatan. Jag trodde verkligen att det hade blivit bättre, säger Johanna Bäckström Lerneby.

Men när hon tog reda på vad som hänt med nyckelvittnet Diana efter fjolårets uppmärksammade människohandelsmål i Göteborg fick hon omvärdera.
– Diana har vridit ut och in på sig själv för att hjälpa rättsväsendet. Hon har aldrig beklagat sig för mig, för hon har ingen aning om vad hon kunde förvänta sig. De behövde henne, men ändå har de skitit i henne.
Handelsvara: Kvinna skildrar verkligheten bakom kulisserna till det största traffickingmålet i svensk kriminalhistoria, en rättegång som beskrevs som en succé för åklagarsidan och rättssamhället. Ändå är alltså samma kvinnor tillbaka på gatan.
Vilka är männen som köper sex?
– Alla sorters män. Familjefäder och ensamstående. Fler tjänar lite än mycket. De jag har granskat är 142 stycken. En spaning är att män födda -72 eller tidigare har svenska namn. De under 40 har oftare utländska namn. Det som var överraskande för mig var åldersspridningen, att många var så unga. Jag tänkte att det skulle vara ensamma, gamla gubbar. Varenda en måste ha insett att det är frågan om människohandel. De här tjejerna kan inte ens engelska.
Och vilka är männen bakom sexhandeln?
– I den här härvan förekommer sex män som hallickar. De är släkt med varandra och kommer från Rumänien. Flera har sysslat med människohandel i andra länder. De är cyniska och kriminella. Men frågar man tjejerna säger de flesta att det är deras beskyddare och pojkvänner.
Det kan vara en förklaring till att kvinnorna är tillbaka på Rosenlund, trots att än så länge bara en av hallickarna försatts på fri fot. En annan förklaring kan vara att männens släktingar agerade välkomstkommitté när kvinnorna skickades hem av svenska myndigheter.
– En av kvinnorna har berättat att hon togs emot av pojkvännens familj när hon landade i Bukarest. ”Vad gör du här? Åk tillbaka och jobba”, sa de till henne.

Svart i blicken

Står rättsstaten maktlös mot sexhandeln på öppen gata i Göteborg? Sedan tillslaget har prostitutionsgruppen punktmarkerat området. Uppenbarligen avskräcker det inte torskarna. Och inte heller gör det kvinnorna någon nytta.
– Polisen har haft många insatser mot sexköpen. Som svensk kvinna kan jag då känna ”vad skönt, nu räddar de Diana från ett sexköp”, men för henne var det katastrof. Hon blev tvungen att fixa en ny kund, säger Johanna Bäckström Lerneby.
21-åriga Diana var alltså nyckelvittnet i rättegången mot människohandlarna. Det var hennes pojkvän och pappan till hennes två barn, Florin, som tagit med henne på en bussresa till Sverige för att sedan, med våld och hot, tvinga henne ut på gatan.
– Diana är uppvuxen på den rumänska landsbygden. Hon levde ur hand i mun. Pappan söp och slog hennes mamma, vilket många män gör där. Hon var en ensam tjej, ambitiös, etta i sin klass, var aldrig ute med kompisar och festade. Tyst och försynt. Sen blev hon vrålkär i en äldre kille som var skitsnygg och vältalig. För första gången i sitt liv gick hon mot föräldrarnas vilja genom att bli ihop med en romsk man. Det kunde de inte acceptera. Men han gjorde henne med barn. Och redan då betedde han sig som ett svin. Hon bodde hemma, han försvann månadsvis, slog henne. Men varje gång han dök upp föll hon pladask igen, säger Johanna.
– En dag dök han upp med ett erbjudande om att jobba i den svenska äldreomsorgen. Han skulle bli vaktmästare och hon skulle ta hand om ett äldre par. Det var inget orealistiskt. Många i hennes by hade varit utomlands för att jobba. Hon åker  och tror att de nu ska bli en riktig familj. Sen blir det inte så.

Redan när de klev av bussen i Göteborg insåg Diana att något var fel. Florins kusin möter upp dem tillsammans med en kvinna vid sin sida. Hon presenterar sig som Madonna, är kraftigt sminkad i stövlar och minikjol.
– När hon kommer till Göteborg och ser Madonnas klädstil förstår hon. Men Florin var stenhård och blev svart i blicken.
I kusinens lägenhet får Diana stryk redan första kvällen. Florin hotar med att låta sin pappa i Rumänien hämta barnen, som bor hos Dianas mamma.
– Hon vägrar jobba på gatan. Florin är den enda hon har legat med. ”Jag tänkte att han inte kan tvinga mig”, sa hon till mig senare. Men han misshandlar henne och hotar att ta barnen till barnhem.

Lät hallicken löpa

Diana blev så småningom åklagarnas viktigaste verktyg för att sätta dit människohandlarna. Men Florin lät de löpa. När tillslaget äger rum befann han sig nämligen i Rumänien och de bryr sig inte om att efterlysa honom. Men det får Diana aldrig veta. Inte ens när hon, mitt under pågående polisutredning, åker tillbaka till den ort i Rumänien, där även Florin bor, anstränger sig rättsväsendet för att skydda henne.
– De är skyldiga att informera målsäganden och skyldiga att upprätta en anmälan, men de har struntat i det. Tänk om det hade varit en rättegång mot Hells Angels och de hade släppt i väg ett nyckelvittne till en ort där hon bor en kilometer från den HA-medlem som hotat vittnet. Åklagarna trycker på att människohandel är en del av den organiserade brottsligheten i slutpläderingen, men inte i praktiken.
– Man säger att man bryr sig om offren. Men hade Diana vetat hur åklagarna skulle hantera henne och Florin hade hon förmodligen aldrig vittnat. Jag kommer inte ifrån känslan att de inte ville berätta för henne.
Vad gör Diana nu?
– Hon ringde i går och var väldigt ledsen. Hon bor hos den nya pojkvännen utanför Bukarest. Florin har varit hos föräldrarna och hotat mamman så hon vågar inte åka hem. Jag vet inte vad hon ska göra. Det är så svårt att komma ifrån det där livet när man vant sig.
Vad borde samhället då göra för att stoppa sextrafficking?
– Den går inte att stoppa, men för att minska den kan samhället agera. För att lyckas som människohandlare behöver man en infrastruktur. Bostadsbolagen har ett ansvar för vem de hyr ut till. Sjukvården borde rapportera misstänkta fall. Härförleden kom det in en romsk tjej från Polen till akuten med ett ärr i handleden. Två veckor efter självmordsförsöket kom hon in igen för att göra abort. Hon hade ett lånat leg och en hallick som satt bredvid henne hela tiden. Hotellpersonal borde också bli bättre på att anmäla. Diana berättade för mig att ingen sa något när de gick in på Hotel Gothia Towers. Och jag sa att de kanske inte förstod att ni sålde sex. ”De såg hur vi var klädda”, svarade hon. Om inte samhället gör något för att ta bort infrastrukturen kommer det hela tiden fyllas på med nya tjejer.
Och vad kan man göra som vanlig medborgare?
– Jag skulle vilja uppmana alla pojkars föräldrar att lära dem jämställdhet och vad det gör med en människa att ha sex mot sin vilja. Tänka efter när vi ser någon som har det svårt, säger Johanna Bäckström Lerneby.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan