FAKTUM | 2013/10/15 Reportage

c1Europa har fått en ny form av coffee shops – de spanska cannabisklubbarna. På bara några år har fenomenet spridit sig över hela Spanien – där var tionde spanjor konsumerar drogen.
Text: Elin Hellström Bild: Jessica Bentsen

Det är lördag eftermiddag och Manel ”Lolo” förbereder inför cannabisklubben ARAC:s öppning klockan 17. Den ligger i en källarlokal i stadsdelen Raval, mitt i centrala Barcelona. Han inventerar lagret av marijuana och väger haschet. Vågen stannar på strax över 40 gram. Sedan skriver han upp dagens meny på en whiteboardtavla. I dag finns tolv sorters marijuana och sex sorters hasch att välja på. Där finns också två pärmar som presenterar varje sort mer utförligt efter smak, effekt, växtens ursprung och THC-halt, det vill säga styrka.
ARAC började som en liten förening bland en grupp vänner. Namnet är en akronym för Asociación Recreativa de Autoconsumo Cannábica – ungefär ”rekreativ förening för eget bruk av cannabis”. På ett år och fyra månader har den vuxit till runt 500 medlemmar som utgörs av män och kvinnor i blandade åldrar. Den är en av hundratals liknande klubbar bara i Barcelona.
– Det är på grund av krisen. Folk har behövt hitta ett mer ekonomiskt sätt att konsumera. Men ingen vet exakt hur många klubbar det finns, för det stänger och öppnar nya hela tiden, säger Lolo.
De har öppet till klockan 22 varje dag och lokalen är som en blandning mellan ett uppehållsrum på en gymnasieskola och en spansk kvartersbar. Nakna lysrör i taket kastar ett kallt sken över lokalen och de enkla möblerna är lätta att torka av. Klubben är ett ställe dit grannarna går för att umgås eller slå sig ner med en tidning.

Dagens meny innehåller bland annat Acapulco Gold, Hash Brown och Royal Cream.

Dagens meny innehåller bland annat Acapulco Gold, Hash Brown och Royal Cream.

Men vissa detaljer gör att det inte alls känns som en vanlig bar. Lolo vill inte uppge sitt efternamn och ute på den lilla och nästan otrafikerade bostadsgatan syns ingen skylt som skvallrar om vad som finns i lokalen. När dagens första besökare ringer på kontrollerar Lolo vem det är genom en övervakningskamera innan han öppnar dörren. Endast medlemmar tillåts komma in.
– Vår äldsta medlem är över 80 år. Det finns många äldre som röker för att de har ledproblem eller sover dåligt. De har ingen lust att gå ut i ett mörkt gathörn för att köpa av langare och riskera att bli lurade eller rånade. Därför kommer de hit i stället, säger Lolo.

 

I Spanien är det inte straffbart att odla cannabis för eget bruk. Branschen för frön och odlingsutrustning frodas.

I Spanien är det inte straffbart att odla cannabis för eget bruk. Branschen för frön och odlingsutrustning frodas.

Franco förbjöd inte
Enligt siffror från spanska hälsoministeriet har var tionde spanjor konsumerat cannabis under det senaste året och mer än var fjärde har provat. I Sverige är motsvarande siffror en på femtio och var tionde svensk har någon gång testat drogen.
Som besökare blir det snabbt tydligt att det är helt socialt accepterat att röka cannabis i Spanien. Doften kommer ringlande i bankomatköer, på uteserveringar eller från grannens 50-årsfest. Plantor syns på soliga balkonger och terrasser.
Och det är lagligt att konsumera. Faktum är att det aldrig har varit olagligt, inte ens under Francos 39 år vid makten. Och då är diktatorn känd för att ha varit en renlevnadsmänniska. Inte heller är det straffbart att odla för eget bruk. Sedan 1992 kan man bötfällas för att röka cannabis på offentlig plats, men polisen ser ofta genom fingrarna. Att odla i större skala för försäljning är däremot förbjudet.
Det är i denna juridiska gråzon som det nya fenomenet med cannabisklubbar på bara några år spridit sig över hela Spanien. För att kunna gå med i en måste man vara myndig, sedan tidigare konsumera cannabis och ha blivit rekommenderad av en person som redan är medlem i samma klubb. Årsavgiften brukar ligga på runt tio euro och vid inskrivning uppges hur många gram cannabis man konsumerar i månaden. Detta för att klubben ska kunna beräkna hur mycket man behöver odla för att tillgodose medlemmarnas behov.
Till skillnad från Amsterdams coffee shops drivs klubbarna som föreningar utan vinstsyfte, som kooperativ. Det formuleras som att medlemmarna donerar pengar till klubben i utbyte mot marijuana och hasch, inte att man köper drogerna. All eventuell vinst ska gå till omkostnader. Vissa ordnar även sociala aktiviteter som kurser och fotbollsturneringar för medlemmarna som ett sätt att återinvestera i föreningen.
I teorin ska drogerna bara konsumeras inne i lokalen, men det brukar finnas skyltar som uppmanar medlemmarna att placera det man eventuellt vill ta med sig ut i underkläderna.
– Polisen har varit här någon gång då grannar klagat på grund av oljud. Då har de kollat så att vi har försäkring på lokalen och föreningstillstånd, men annars har det har inte varit några problem, förklarar Lolo.

Innan öppning vägs varorna noggrant.

Innan öppning vägs varorna noggrant.

Olagliga odlingar
Men det finns en ytterst ljusskygg del av rörelsen: platserna där cannabisplantorna odlas. Eftersom odling i så här stora kvantiteter är straffbar sker den i dolda industrikomplex, men även i ombyggda hus och lägenheter. En del köps förmodligen också på den svarta marknaden, som förses av nordafrikanska odlingar.
Enligt Lolo är allt som röks i ARAC:s lokaler egenproducerat.
– Jag röker till exempel runt 80 gram marijuana i månaden och det behövs två till tre plantor för att täcka mitt behov, säger han.
ARAC är en liten klubb, jämfört med de stora och mer kommersiella som har upp till tio gånger fler medlemmar. De riktigt stora har hemsidor och Asociación Barcelonesa Cannábica de Autoconsumo (ABCDA), med över 5 000 medlemmar, har nyligen satt upp en stor fönsterskylt mitt emot en av Barcelonas största tågstationer.

ABCDA är en av Barcelonas största och mest synliga cannabisklubbar. Den har över 5 000 medlemmar och är en av få som öppet visar utåt vad som finns i lokalen.

ABCDA är en av Barcelonas största och mest synliga cannabisklubbar. Den har över 5 000 medlemmar och är en av få som öppet visar utåt vad som finns i lokalen.

Förra året vallfärdade världspressen till den sömniga byn Rasquera, 17 mil söder om Barcelona, efter att ABCDA föreslagit att kommunen skulle upplåta mark där klubben kunde odla cannabis åt sina många medlemmar. Byn var sedan tidigare känd för sina vita getter och fruktkakor – samt en rad förödande investeringar i byggbranschen som lett till en kommunal skuld på 1,3 miljoner euro. I en folkomröstning svarade en dryg majoritet av de tusen invånarna ja till förslaget, men processen står nu stilla i en långdragen rättstvist med de spanska myndigheterna.
– Vi väntar på att det ska gå igenom. Under tiden kämpar vi för att genomföra en lagändring, säger Gabriela Sierra som arbetar på ABCDA.
Hon sitter också med i den lobbygrupp som organiserar ett 20-tal cannabisklubbar i Barcelona.
– Vi har kontakt med alla politiska partier och med justitiedepartementet för att få ett slut på den juridiskt otydliga situation som vi befinner oss i. Det behövs mer koherenta lagar, säger hon.
Syftet är inte en total legalisering av cannabis, utan att försäljningen ska fortsätta att ske i den kontrollerade miljö som man anser att klubbarna utgör.
Att kunna beskatta de stora belopp som cannabisindustrin omsätter är en aspekt som intresserar flera politiker i det bankrutta Spanien. Gabriela Sierra berättar att ABCDA redan betalar moms på de pengar som rör sig inom föreningen.
Spaniens justitieminister har tidigare i år gått ut och sagt att han är öppen för att starta en debatt kring legalisering av cannabis.

Victor Gallego och kompisarna Xavi och Adrian slår sig ner med dagens meny.

Victor Gallego och kompisarna Xavi och Adrian slår sig ner med dagens meny.

Boom pressar lagstiftare
Frågan om en lagändring drivs framför allt i Katalonien och Baskien, de två spanska regioner som har mest självstyre i förhållande till centralregeringen i Madrid. Men cannabisklubbarna finns över hela landet.
– Det har varit en stor boom de senaste åren och klubbarna blir hela tiden mindre hemliga. Staten måste fatta ett beslut snart om de ska förbjuda dem eller anpassa lagarna, säger Victor Gallego som har slagit sig ner på klubben där Lolo arbetar.
Allt fler medlemmar börjar komma. Trots ventilationens kraftiga surrande ligger den söta cannabisdoften nu tung i den spartanska lokalen. Victor har kommit hit med kompisarna Xavi och Adrian och de tittar på menyn. Längs med de nakna väggarna finns bänkar med plastdynor. Där ligger en trave tidskrifter med namn som Hampa, Större plantor och Cannabis magazine.
Lolo sitter och spelar World of Warcraft i kassan, där han även säljer grinders, rullpapper, läsk och öl. Vissa klubbar serverar dock inte alls alkohol till sina medlemmar. Som det är i dag skapar varje klubb sina egna bestämmelser. Men cannabisklubbarnas lobbygrupp har nyligen lagt fram en självregleringsmodell som man hoppas att så många klubbar som möjligt ska börja följa i väntan på att myndigheterna inför bestämmelser.
– Jag hoppas att de reglerar den här limbon som vi befinner oss i. Då kan jag få ett arbetskontrakt och jag betalar gärna skatt, säger Lolo.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan