FAKTUM | 2010/10/27 Reportage

Jag satt hemma framför datorn och ›slösurfade‹ måndagen den 13 september. Lite stressad över att kanske åka till Brasilien, lite orolig över att kanske inte åka till Brasilien. Turneringen började ju den 19, på söndag samma vecka alltså. Då får jag ett sms från Elisabeth, det stod: »Imorgon efter kl. 7 sänder dom oss på P4. Vi hörs imorgon o på fredag åker du till Brazil:)«. Det var kanske det bästa sms:et jag har fått i hela mitt liv. Det tog bort all den stress jag hade känt de senaste månaderna. Det gav svar på alla mina frågor jag grubblat över. »Kommer vi att fixa det här?«, »Får vi in tillräckligt med pengar?«, »Är folk tillräckligt snälla?«, »Har vi ens tillräckligt med spelare?«. Ja, vi fixade det här, vi fick in tillräckligt med pengar, folk var tillräckligt snälla och vi hade tillräckligt med spelare. Och vi åkte till Brasilien den där fredagen.

Det började redan på torsdag kväll. Vi träffades på Centralstationen i Göteborg för att ta tåget ner till Köpenhamn, för att därifrån flyga till Rio de Janeiro. Både GP och GT kom och tog bilder och intervjuade oss. Det kändes verkligen som att det var en stor grej. Vi var på väg. Det dröjde inte många minuter på det där tåget innan vi började sätta vår prägel på resan. Redan innan Mölndal station hade vi brustit ut i kollektiva gapskratt ett par gånger, och det tempot lyckades vi hålla resten av veckan.

Väl framme i Rio träffade vi några av de andra lagen och man började förstå att vi verkligen var där och skulle spela fotboll i Homeless World Cup. På söndagen inleddes hela turneringen med en parad längs Copacabana Beach. Alla spelare och ledare gick där och det blev ett färgsprakande skådespel med olika flaggor, danser, sånger hudfärger, kulturer, nationaliteter. Ja, allt var egentligen olika. Förutom att vi har en gemensam lösning på ett gemensamt problem, vi spelar fotboll och det hjälper mot hemlöshet. I paradtåget som sorterade in lagen i alfabetisk ordning hamnade vi mellan Sydafrikas herrar och Ugandas damer. De bjöd på en hel del sång och dans med sina imponerande afrikanska rytmer. Vi kontrade med ›små grodorna‹.

Efter paraden började matcherna och turneringen var igång på allvar. Vi vann öppningsmatchen mot Slovenien med 8-2. Förlorade mot förra världsmästarna Ukraina med 5-2. Vann mot Indien. Förlorade mot Sydafrika. Utanför planen fick vi fin kontakt med Filippinerna, Finland, USA osv. Vi förlorade mot Norge men vann mot Sydkorea. Och sådär höll det på i en rasande takt under hela veckan. Vi hamnade till slut på 34:e plats, vilket är imponerande då vi hade den tunnaste truppen av alla lag och trots det avstod från att låna in brasilianska reservspelare som var hur duktiga som helst. Våran kvinliga spelare blev nominerad till ›Best female player‹ och vi låg nog inte alltför långt ifrån att ta hem ›Fair play‹-priset heller. Dessutom är jag övertygad om att vi var, trots den tunna truppen, laget som skrattade mest under hela veckan. Och det är framförallt det som räknas.

En annan sak som bör nämnas är att en av spelarna redan har fått ett förstahandskontrakt på en lägenhet. En annan har fått fast anställning. Och vi har i skrivande stund inte ens varit hemma i en månad. Det om något, är ett viktigt resultat.

Så tack alla som gjorde detta möjligt.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan