FAKTUM | 2016/07/05 Nyheter, Reportage

Antalet fällda sexköpare har minskat drastiskt. Men människohandeln har inte avtagit. Tvärtom. Faktum har tagit reda på vad som händer när polisen försvinner från gatan.

En gråmulen söndagskväll i början av april 2016 lämnar en 70-årig man lägenheten i Björkekärr, sätter sig i sin blå Toyota Prius och kör mot centrum. Vid samma tid startar en 55-årig fyrabarnsfar sin gröna Volkswagen Golf och kör från Biskopsgården in mot stan.
Båda är på väg till Rosenlund. Sedan årsskiftet har cirka tusen sexköp genomförts i området, i bilars baksäten, i trappor, i gruset bakom kyrkan. Med ett styckpris på 500 kronor har sexhandeln på de här gatorna därmed hittills i år omsatt drygt en halv miljon kronor. Nu ska ett par tusenlappar läggas till den summan.
De två männen kan i kväll välja mellan en äldre, svensk kvinna, en polska och fyra rumänskor. Männen känner inte varandra men deras blickar möts då och då när de kör runt på de glest trafikerade gatorna.

Snäll och go prostitution
Samma år som Rumänien gick med i EU, 2007, beskrevs prostitutionen i Göteborg som ”snällare” och ”goare” än i andra städer. Orden skrevs ner i en rapport från Socialstyrelsen, Kännedom om prostitution 2007. Det var myndighetens tredje försök att kartlägga den svenska sexhandeln. Kartläggningarna visade på en stadig minskning av prostitutionen. I Göteborg hade dessutom missbrukarna blivit färre. De flesta av kvinnorna var svenskor, någon nyrekrytering skedde knappt.
Förbudet mot sexköp som infördes 1999 hade skapat ett lugn på landets prostitutionsstråk, däribland Rosenlund i Göteborg.
I Oslo, 30 mil norrut, var gatubilden en annan. Dit hade ett par hundra nigerianska kvinnor sökt sig för att sälja sex. Många var styrda av hallickar, så kallade madamer, som kontrollerade flickorna med hot, våld och voodoo.
I norsk media framställdes prostitutionen som ett ordningsproblem, och i debatten framhölls behovet av att skydda Norge från organiserad brottslighet. Till slut beslutade Norge att göra som Sverige och förbjöd sexköp den 1 januari 2009.
”Människor är inte varor”, slog justitieminister Knut Storberget fast i en intervju.
När de nigerianska kvinnorna tog sig över gränsen till Sverige var det många som antog att det berodde på den norska sexköpslag­en. De flesta, ett 30-tal, hamnade i Göteborg.

Stolpar sågades av
Nu förändrades gatubilden. De nya arbetade långa pass, var mer lättklädda och syntes mer. Trafiken ökade.
Politikerna satte upp stolpar i gatan för att hindra den nattliga trafiken. Vid tre tillfällen sågades stolparna ner och slängdes i kanalen. Då satte länskrim sin högsta tjänsteman på att förbereda en ansökan om kameraövervakning, men den lämnades aldrig in.
Situationen blev än värre när rumänskorna kom. De var många, framfusiga och arbetade ännu längre pass. Män som hade ärenden i området klagade över att de blev antastade och de boende anmärkte på spring i trapporna, mycket trafik och allmän oro.
Nu blev prostitutionen ett ordningsproblem också i Göteborg, och polisledningen beslutade att sexhandeln skulle störas. Uppgiften att jaga sexköpare hamnade hos ordningspolisen i city. Samtidigt hade den grupp poliser som arbetade mot människohandel, den så kallade traffickinggruppen, börjat spana på de rumänska kvinnorna. Spaningarna ledde till en lägenhet i Linnarhult i nordöstra Göteborg där flera kvinnor bodde tillsammans med ett par män.
I slutet av 2010 slog polisen till mot bostaden, två män greps och fyra kvinnor togs in till förhör. En av kvinnorna hade hittats inlåst i ett rum, med tydliga spår av misshandel. Men ingen ville berätta och utredningen fick läggas ner.
När Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet kopplades in ökade resurserna, och efter ett par månaders spaning slog polisen till mot flera lägenheter. Det blev startskottet för den dittills största utredningen av männi­skohandel i Sverige. I maj 2012 dömdes sex rumänska män till fängelse i tre till sex år för människohandel eller grovt koppleri. Drygt hundra män fälldes för sexköp.

Skjutningar i Göteborg
Domen visade att det går att komma åt de män som styr prostitutionen, bara resurserna finns. Nu min­skade sexhandeln i Rosenlund igen, kvinnorna var inte lika pressade att sälja och polisen fortsatte att bevaka området. Jonas Bergkvist, befäl vid citypolisen, sa till Metro i maj 2012 att sexköparna har börjat förstå att de kan åka fast. Målet var att störa människohandeln så mycket som möjligt.
”Det ska inte bara vara att komma hit och sälja tjejer.”
Men samtidigt som polisen fortsatte att bevaka sexhandeln ekade ljudet från automatvapen och pistoler allt oftare mellan huskropparna i västra och nordöstra Göteborg. Under våren 2013 inträffade ett tjugotal skottlossningar i staden, tre med dödlig utgång. Polisledningen beslutade att kalla in alla tillgängliga resurser för att bekämpa gängkriminaliteten. Det gällde även traffickinggruppen och ordningspolisen i city.
Från och med nu fick kvinnorna i Rosenlund klara sig själva.

Rumänskorna sänkte priserna
Den 70-årige mannen i Toyotan är van sexköpare. Vid två tillfällen har han ertappats av polisen, senast den 5 juni 2013 då han fick böta 13 500 kronor. Sedan dess har inkomsten ökat kraftigt och en ny dagsbot skulle bli väsentligt högre. 55-åringen i den gröna Golfen har ännu inte åkt fast. Även om andra män rör sig i området, till fots eller i bilar, är det Golfen och Toyotan som mest ihärdigt kör runt på de glest trafikerade gatorna.
Tjugo över nio kommer en kvinna gående mot rondellen. Två poliser, Dick och Tomas, sitter i en civil polisbil och följer henne med blicken.
– Det är nog polskan.
– Hon har piffat upp sig lite.
Kvinnan är känd för att inte vara samarbetsvillig. Vid de tillfällen hennes kund har tagits på bar gärning har hon inte velat berätta att den misstänkte precis köpt sex. Om mannen inte erkänner kommer ord stå mot ord. Det sägs inte rakt ut, men rimligen hoppas poliserna att polskan inte ska sno åt sig kvällens första kund.
Två män går fram till henne, men det blir ingen affär och hon försvinner bort mot Icabutiken.
Dick och Tomas var med redan 2010, när rumänskorna tog över Rosenlund. En effekt var att priset sjönk.
– Från 100 kronor och uppåt, säger Dick.
– En fick en begagnad mobil, säger Tomas.
Idag är taxan 500 kronor för samlag eller avsugning. Oftast sker transaktionen på en parkeringsplats i närheten, att ta sig längre bort är inte rationellt för den som har krav på sig att dra in så mycket pengar som möjligt.

Förföljd av åtta poliser
Två av rumänskorna är nya. Dick och Tomas får syn på dem utanför toaletterna vid rondellen. Den ena bär en orange väst med pälskrage, svart tröja, ljusa jeans och vita gymnastikskor. Den andra en grön jacka, svarta jeans och vita skor. De ser ut som två kompisar som pratar om vad de ska göra i kväll.
Dick och Tomas har parkerat vid Willys när de får larmet. Golfen har plockat upp de två nya kvinnorna. Dick ökar farten, kör runt lärarhögskolan och passerar Toyotan som parkerat utanför entrén. I rondellen möter de Golfen. Föraren parkerar bilen, köper en biljett, och går med kvinnorna till toaletterna. De går in, men kommer snabbt ut och sätter sig i bilen igen. Mannen kör mot Lilla torget och upp mot Drottning Kristinas jaktstuga, ovetande om att han är förföljd av sammanlagt åtta poliser. Vid Rosenlundsverken parkerar han med fronten mot Lagerhuset.
Mannen sätter sig i baksätet, han vill ha samlag och räcker över en 500-sedel till kvinnan som börjar klä av sig. Hon har inte mer än fått tröjan över huvudet när två polisbilar kör upp på varsin sida och riktar strålkastarna mot bakdörrarna. Tomas letar upp en ficklampa och rusar ut.

Målet är att störa
Jonas Bergkvist, det befäl som har sett till att hans kollegor har kunnat åka ut den här kvällen, beskriver syftet så här:
– Att störa handeln. Det ska finnas en möjlighet att åka fast.
Varför är det viktigt?
– För att det är en del av något större. Av de tjejer vi träffar på är majoriteten utländska, de flesta från Rumänien, och de hittar inte hit själva.
Sexköp är ett brott som så gott som aldrig anmäls av någon av de inblandade. Det innebär att brottets synlighet i statistiken, och gärningsmannens risk att åka fast, är beroende av att polisen är aktiv.
Jonas Bergkvist berättar att under 2011 och 2012, när rumänskorna kom, kunde de vara ute ett par gånger i veckan. När mannen i Golfen ertappas i april är det polisens andra besök i Rosenlund under 2016.
Idag är Stockholm den enda stad där polisen aktivt stör prostitutionen. Det gäller både gatuprostitutionen och den som sker på internet.
– Vi jobbar heltid med det här, säger Simon Häggström, chef för prostitutionsgruppen i Stockholm. Det är långt ifrån bara gatuprostitution, den får oförtjänt mycket uppmärksamhet och är bara toppen på ett isberg. Den stora arenan har du i lägenheter och på hotell, det gäller också i Göteborg.

”Mats och gänget”
Simon Häggström ser inte sexköpslagen som en morallag, utan som ett verktyg för att störa marknaden. Med lagens hjälp ger polisen Stockholm ett dåligt rykte.
– Vi har märkt ganska ofta att annonser på eskortsajter som vi har haft i Stockholm dyker upp i Göteborg. Man vet att det inte finns någon prostitutionsgrupp där.
Jag läser upp statistiken för Göteborg, från drygt 160 straffade sexköpare 2011 till ett 30-tal 2015.
– Oj, det var en rejäl minskning.
Efter en stund lägger han till.
– Man ska ha klart för sig att Mats och gänget är bland Sveriges duktigaste, så om de fick jobba skulle de kunna hålla stånd väldigt bra.
”Mats och gänget” är Mats Paulsson och hans kollegor vid traffickinggruppen. Fram till våren 2013 bestod den av sex personer som huvudsakligen arbetade med att bekämpa människohandel. De hade precis påbörjat en ny utredning när de blev beordrade att arbeta med gängvåldet i stället.
– Då var det lönlöst att försöka bedriva den här typen av arbete. De flesta pass slutade med att man hamnade i Biskopsgården eller Bergsjön där vi gjorde allt från husrannsakan till spaning.
Vad tänkte ni om det?
– Vi kände oss frustrerade, vi fick ringa till Mika och säga att vi inte kan hjälpa till längre.
Mikamottagningen, tidigare Prostitutions­gruppen, är en kommunal verksamhet dit den som tar betalt för sex kan vända sig. De arbetar även uppsökande i Rosenlund. När Mika eller någon annan av de organisationer som arbetar med prostituerade får kontakt med en kvinna som de misstänker är utsatt för människohandel behöver de polisens hjälp, inte bara för att utreda brottet utan också för att kunna ge kvinnan det stöd hon behöver. För att kvinnan ska berätta krävs dels en trygg plats att vara på, dels en försörjning.

Rätt till betänketid
– Den som säger sig vara utsatt för människohandel har enligt svensk lag rätt till betänketid, en reflektionsperiod på 30 dagar. Då får personen rätt till samma sociala insatser som svenska medborgare, säger Petra Malmström på Mikamottagningen.
Frivilligorganisationer har, liksom flera politiker, kritiserat Sverige för att betänketiden är villkorad. Istället för att, som konventionen säger, få rätt till en tids lugn och ro för att samla mod att berätta kräver Sverige att kvinnan först berättar tillräckligt mycket för att polisen ska kunna starta en förundersökning.
Men en förutsättning för att det ska ske är att det finns poliser.
– När Mika ringde tidigare och hade något att jobba med åkte vi ner och pratade med kvinnorna. Nu får de gå till den lokala stationen och göra en anmälan, säger Mats Paulsson.

Hotfull situation
Redan under sommaren 2013 noterar Mika en ökning av prostitutionen i Rosenlund. Från 1 april till 11 september träffar de på 43 kvinnor. Av de 15 med rumänskt ursprung och de 18 som är från Nigeria är merparten nya. I den polisanmälan som Mika lämnar in 19 oktober 2013 beskriver de hur flera personer ”uppfattas bedriva koppleri med flera kvinnor från Rumänien.” Mika ser också hur kvinnorna kontrollerar varandra. Situationen är hotfull. Kvinnorna hindras från att ha kontakt med socialarbetare och blir ifråntagna informationsmaterial. Flera personer har sett hur kvinnorna hotas och misshandlas.
Drygt ett år senare, i december 2014, lämnar Mika in en andra polisanmälan. Då har personalen sedan juni fått uppgifter från flera av kvinnorna, samt från frivilligorganisationer, att den rumänska prostitutionen är organiserad. Kvinnorna är utsatta för stark kontroll och uteblir från inbokade besök. Också nu är situationen hotfull. Det finns uppgifter om en eller två män, en av dem ska vara son till en av de bröder som dömdes för människohandel ett par år tidigare.
Mika avslutar anmälan:
”Vi upplever situationen som mycket oroande och vi ser stora likheter i hur det ser ut idag med den situation som rådde 2010-2011 i Rosenlund då det bedrevs människohandel i området.”

Skottlossningar
Samma vecka som anmälan lämnas in skottskadas en man på Arvid Lindmans gata i Lundby. Det är årets 50:e skottlossning.
– Det fanns inte en chans att vi skulle kunna spana i Rosenlund, säger Mats Paulsson. Men även om vi hade lagt tid på en anmälan är det inte säkert att vi hade kommit någonstans.
Faktum har gått igenom samtliga polisanmälningar om människohandel för sexuella ändamål som har lämnats in under den period då såväl ordningspolisen som traffickinggruppen har varit upptagna med annat. Förutom de två från Mika finns ytterligare en anmälan som handlar om de rumänska kvinnorna. Också den har kopplingar till de män som dömdes 2012. Den här gången är det en av kvinnorna som, i sällskap av en väninna och en stödperson, har gått in på polisstationen på Stampgatan och anmält att hon har blivit utsatt för människohandel. Enligt anmälan är situationen akut. Kvinnans lillasyster är hotad, liksom sonen som bor i Rumänien.
Kvinnan gör sin anmälan i april 2015, när Mats Paulsson och hans kollegor precis har fått mer tid att arbeta med människohandel. Fast nu har gruppen ansvar för all slags människohandel, alltså även den som rör tiggeri och slavarbete. Det första de gör är att återuppta den utredning som de fick avbryta två år tidigare. Det rör sig om en taxichaufför, pojkvän till en av de rumänska kvinnorna, som misstänks ha främjat prostitution genom att hyra ut sin lägenhet och köra flera av tjejerna.
– Vi hade kollat upp honom länge, han hade varit en nagel i ögat på oss och andra, säger Mats Paulsson. När det blev en lucka var det ett ganska enkelt ärende.

Hallickarna lämnas ifred
När utredningen är färdig sommaren 2015 ger polisledningen i Stockholm order om att kartlägga tiggeriet. Det finns indikationer på att bulgariska tiggare är utnyttjade. Traffickingruppen i Göteborg börjar spana på en rullstolsburen kvinna som varje dag körs till sin plats utanför tunneln vid Centralstationen. Utredningen pågår fram till förhandlingarna i tingsrätten februari 2016.
Trots att traffickinggruppen nu har mer tid kommer de rumänska hallickarna troligen att lämnas ifred en lång tid framöver. Dels blir Mats Paulsson och hans kollegor fortfarande inkallade till andra uppdrag, dels är människohandel komplicerat och tar tid att utreda. Polisen måste få kvinnorna att berätta, vilket kräver förtroende.

Kvinnorna vill inte prata
– Om man ska ta tag i gatuprostitutionen måste man köra det hundra procent, säger Mats Paulsson. Vi kan inte avbryta för något annat. Om vi börjar prata med tjejerna och sedan drar oss undan blir det ytterligare ett svek. Kontentan för dem blir att vi skiter i dem. Då funderar vi på om det är bättre att inte börja prata alls, eftersom vi vet att vi måste avbryta. Det är ett jättedilemma och enormt frustrerande.
Förundersökningarna kring de tre anmälningar som har lämnats in, två från Mika och en från en rumänsk kvinna, är alla nedlagda. Men orsaken är inte bara polisens brist på tid. Situationen är mer komplicerad.
I utredningen som ledde fram till domen 2012 identiferades 39 kvinnor, varav de flesta inte ville prata. Ett tiotal män var inblandade, sex av dem dömdes som längst till sex års fängelse, vilket innebär att de nu är frigivna.
– Alla de här anmälningarna är kopplade till det som hände 2011, säger Mats Paulsson. Det är samma tjejer som vi försökte få att berätta då.
Fyra av de kvinnor som deltog i utredningen tilldömdes ett skadestånd på 60 000 kronor var. I en ny utredning skulle advokaterna kunna hävda att skadestånden sänker kvinnornas trovärdighet; att de som nu vill berätta gör det för pengarnas skull.
– Det skulle vara svårt för åklagaren att styrka åtalet när skadeståndet skulle kunna vara ett motiv för att prata, även om det inte är så, säger Mats Paulsson.
En annan komplikation är att relationen mellan offer och gärningsman inte är lika enkel som i den mediala bilden av människohandel. Hallicken kan vara ihop med en av kvinnorna, vilket gör att hon stiger i rang och får en övervakande uppgift. Gör han slut, sjunker kvinnans status. Metoden att söndra och härska skapar en rivalitet mellan kvinnorna, som också anmäler varandra. Flera är släkt med varandra, eller kommer från samma område. Ibland finns barn med i bilden.
– Vi har lagt ner mycket tid på de här kvinnorna för att vi vet att de är utsatta, säger Mats Paulsson. Men förhören spretar åt alla håll, och börjar man fråga vem som är bakom vill de inte berätta längre.
Vad skulle man behöva göra för att få resultat?
– Gå in med åklagare och lägga tid på spaning, telefonavlyssning och få internationell hjälp då många av männen befinner sig utomlands.
Mats Paulssons grupp består just nu av tre personer, rekrytering pågår för att ersätta de två som har försvunnit. Än kan de inte arbeta med människohandel på heltid. När vi skiljs åt efter vår andra intervju ska Mats Paulsson återgå till sin grupp som är utkommenderad att spana i ett ärende som inte har med människohandel att göra. Egentligen skulle de ha arbetat med en förundersökning som påbörjades för något år sedan. Samtidigt strömmar tipsen in i en takt av åtminstone två per dag.
– Jag skulle lätt kunna sysselsätta 20 man på intressanta ärenden.

Liten risk att åka fast
När de två männen lämnade sina lägenheter i Björkekärr respektive Biskopsgården för att åka till Rosenlund hade de troligen gjort något slags kalkyl av risken att åka fast. En risk som för tillfället är försvinnande liten såväl i Göteborg som i Malmö. I diskussionstråden ”Löjligt billigt att köpa sex på gatan i Malmö nuförtiden” på Flashback skriver en man ett inlägg i slutet av januari: ”Det verkar inte som polisen bryr sig om prostitution längre. I praktiken kan man säga att det är lagligt, precis som att gå mot röd gubbe.”
Faktum har med hjälp av uppskattningar från frivilligorganisationer räknat på risken att åka fast för sexköp. Med ett genomsnitt på 3-6 kvinnor per kväll och två kunder per kvinna, hamnar polisens uppklarningsprocent under årets tre första månader på 4-8 promille. Förra året, när 35 sexköpare åkte fast, låg andelen uppklarade brott på 7-15 promille. Då har vi bara räknat med den sexhandel som sker på gatan. En brottstyp där polisen får ständig kritik för att så få brott klaras upp är bostadsinbrott. Förra året kunde fyra procent av bostadsinbrotten knytas till en gärningsman.
Båda männen har säkert funderat på vad som händer om oturen skulle vara framme och de ertappas av polisen. Redan när sexköpslagen infördes fanns fängelse i sex månader på straffskalan. Sedan 2011 har domstolarna möjlighet att döma till ett års fängelse.

Sexköpare får lägre böter än snattare
Nils Cederstierna, expeditionschef på Justitiedepartementet och särskild utredare i Människohandelsutredningen, har tillsammans med sina medarbetare undersökt hur domstolarna har tillämpat lagen.
– Lagstiftaren ville framför allt komma åt fall där köparen rimligen förstår att han befinner sig i en miljö där det finns en koppling till traffickingliknande situationer. Men det har inte fått något genomslag, säger han.
Straffet för sexköp är så gott som alltid 50 dagsböter. Åtminstone sedan 2001 då Högsta Domstolen godkände ett resonemang från Hovrätten i Skåne och Blekinge att sexköp inte är ett brott mot en person utan mot den allmänna ordningen. Därför får sexköpare i regel färre dagsböter än en snattare. I ett fall har en domstol dömt sexköpare till något annat än dagsböter. Tre män som i tät följd hade köpt sex av en narkotikamissbrukande kvinna med asperger, ADHD och posttraumatiskt stressyndrom dömdes i Göteborgs tingsrätt i april 2015 till villkorlig dom. Domen fastslogs av hovrätten.
Nils Cederstierna ser två olika vägar för att få igenom en förändring. Dels kan lagstiftaren införa en ny rubricering, grovt sexuellt köp. Dels kan polisen styras att leta efter försvårande omständigheter. Idag sker polisens tillslag enligt en väl inarbetad rutin. Sexköparen blir upplyst om att ifall han erkänner får han ett strafföreläggande, vilket innebär att han inte blir kallad till domstol. På så sätt minskar samhället sina kostnader, och sexköp­aren slipper en offentlig domstolsförhandling.

Polisen går med på andra adresser
– Polisen vill ha ett erkännande och vill kanske inte alltid leta efter försvårande omständigheter, för då blir gärningsmannen inte lika samarbetsvillig, säger Nils Cederstierna.
I de fall sexköparen vill att myndighetens brev skickas till en annan adress än hemadressen, går polisen ofta med på det. I Stockholm handlar det om någon man i veckan, vilket skulle innebära en fjärdedel av de som ertappas. Samma siffra nämner Jonas Bergkvist i Göteborg.
– Vi har inga synpunkter på det. Det är inte det viktigaste i vårt jobb.
Sexhandeln styrs som all annan handel av efterfrågan. Mäns benägenhet att köpa sex kan kortsiktigt påverkas av polisens närvaro, långsiktigt genom att förändra attityden till sexköp. Organisationen Freethem, som riktar sig främst till ungdomar, vill påverka såväl polisen som nästa generation. I februari-mars 2016 drev Freethem kampanjen ”leveltvå” med målet att få polisen att växla upp sitt arbete mot prostitutionen.
– Den drogs igång för att uppmärksamma resursbristen inom polisen, säger Maria Ahlin, grundare och generalsekreterare.
Det långsiktiga arbetet sker genom kampanjer, event och föreläsningar på framför allt skolor. Målet är att minska efterfrågan.
– Jobbar man med yngre människor får man längre fram en generation som tänker annorlunda. Alla sociala förändringar har börjat med gräsrotsengagemang.

Äpple och Mimmi Pigg
På parkeringen vid Rosenlundsverken har kvinnan i framsätet, som följt med som stöd för sin kompis, lämnat bilen. Hon ser sig storögt omkring. I handen dinglar en plastpåse med två äpplen, ett tredje, halvätet, har hon i den andra handen. Hon ser yngre ut än sina 22 år. Mannen som nu blir förhörd av en polis har en dotter i samma ålder. Kvinnan som han har köpt sex av trär t-shirten över huvudet och drar ner den över magen, en vit t-shirt med Mimmi Pigg-tryck.
Klockan är 22.30 den 3 april 2016 och polisen i Göteborg har precis lagfört den fjärde sexköparen för i år. Nu blir det pappersarbete, sedan är kvällen slut. För mannen i Golfen väntar böter på omkring 2 500 kronor.

 

Rumänska kvinnor
Rumänien gick med i EU 2007. Något år senare kartlade organisationen Tamped prostitutionen i Europa. Undersökningen visade bland annat att 80 procent av de rumänska prostituerade hade varit utomlands och arbetat.

Behandling av sexköpare
På Göteborgs stads mottagning för köpare av sexuella tjänster, KAST, finns möjlighet att få behandling för att sluta köpa sex. När KAST startade 1997 sökte personalen aktivt upp män i Rosenlund. Idag får männen hitta hit själva. När polisen var aktiv kom var tionde klient till KAST efter att ha fått information av polisen. – Vi hade gärna haft mer samarbete med poliser men vet att de är pressade av annat arbete idag tyvärr, säger Eva-Lotta Hansson Palmqvist, kurator.

Reflektionsperiod
Rätten till reflektionsperiod är reglerad i Europakonventionen för mänskliga rättigheter, artikel 13. Men Sverige skiljer sig från många andra länder i hur rättigheten tillämpas. Här är den villkorad, i och med att det bara är en förundersökningsledare som kan ansöka om en reflektionsperiod. Och det räcker inte med en misstanke utan en förundersökning måste ha påbörjats.

Fritt fram på landsbygden
I en tillsynsrapport från 2013 påpekar Rikspolisstyrelsen att utanför storstädernas centrumområden är arbetet mot koppleri och sexköp i det närmaste obefintligt. ”Sett ur perspektivet att dessa brott är ett led i människohandel för sexuella ändamål och grova kopplerier är detta inte tillfredsställande utan utgör ett tydligt utvecklingsområde. En jämförelse vore att endast arbeta mot grova narkotikabrott och inte alls mot överlåtelser och ringa narkotikabrott. Det är en kedja som ska länkas ihop.” Även i Malmö har polisen varit upptagen med att bekämpa grova våldsbrott. Ibland används polisaspiranter för att spana på sexköpare som en metod att lära sig spaning.

Föreslår förändring
Den 16 juni presenterade Människohandelsutredningen ett delbetänkande. Brottet köp av sexuell tjänst ska gradindelas. För brott av normalgraden ska straffet vara böter eller fängelse i högst sex månader och för grovt brott fängelse i högst ett år. När det bedöms om brottet är grovt ska hänsyn tas till om den som utfört den sexuella tjänsten befunnit sig i en utsatt situation eller om gärningen annars varit av hänsynslös art. Bedömningen av straffvärdet vid allvarliga fall av köp av sexuell tjänst ska på så vis bli mer nyanserad. Det blir även tydligare att försvårande omständigheter ska beaktas. Syftet är att bland annat träffa situationer där den som säljer sexuella tjänster är offer för människohandel eller annan liknande organiserad brottslighet.

Tystlåtna torskar

De har alla åkt fast och bötfällts för sexköp i Rosenlund. Unga män, äldre män, familjefäder från hela Västsverige. Faktum ringde upp för att fråga hur de tänkte.

Faktum ber sexköparna delta i en anonym enkät för att få reda på hur ofta de köper sex, hur de ser på risken att åka fast och vad de har för bild av flickorna vars tjänster de köper.
Nästan alla som svarar inleder med en stunds tystnad, för att sedan säga att de inte är ”intresserade.”
Men 40-åringen i Haga, 55-åringen i Fiskebäck, 62-åringen hemmahörande i Helsingborg och 27-åringen från Varberg har alla det gemensamt att de varit i Rosenlund för att köpa sex, ertappats och fått böta mellan 1 500 och 40 000 kronor.
Sammanlagt handlar det om 175 män som har bötfällts under de senaste tre åren. Den yngste är född 1995. Den äldsta fyller 77 i år. Många är svåra att få tag i, svarar inte eller har hemliga nummer.
46-åringen i Örgryte har dock en dotter som svarar och räcker luren till pappa. Efter vår presentation och framställda fråga låtsas han att vi försöker sälja något till honom, säger ”Tack, vi ska inget ha.” Och knäpper av samtalet.

“Jag var jättefull och hetsad av kompisarna”

26-åringen i centrala Göteborg har ”inte lust” av att svara på våra frågor, det vill inte heller den 50-årige läkaren i ett av Göteborgs finare bostadsområden, som bett polisen skicka boten till arbetsplatsen, ett sjukhus i Västsverige.
54-åringen i Karlstad anger förhinder på grund av ”jobbmöte” och ber oss återkomma. Resten av dagen tutar det upptaget.
En medelålders man i Lidköping tycker inte att samtalet ”passar just nu”, men ingen av de sammanlagt 50 sexköpare vi ringer upp och de cirka 10 som vi faktiskt får prata med en kort stund är otrevliga eller verkar provocerade av att bli uppringda. De vill bara inte prata om sina sexköp.
Den som går med på att prata, påtagligt plågad och med en känsla av att vara utpekad, är en 24-åring som bekänner djup ånger:
– Det är ett av mitt livs största misstag. Jag var jättefull, och hetsad av kompisarna. Men jag minns ingenting av det. Bara ett mycket stort hål i plånboken dagen efter och att jag mådde jättedåligt.
Minns du något om tjejen du köpte sex av? Hur gammal hon var eller var hon kom ifrån?
– Nej, jag minns ingenting.
Har du funderat på om hon kunde varit såld, utsatt för människohandel och i händerna på en hallick?
– Det är klart jag har tänkt på det i efterhand. Det är fruktansvärt.

TEXT: Johan Frisk

BILD: Emma Ahlqvistskriv ut sidan