FAKTUM | 2009/09/24 Reportage

Bild: Hanna Hultén

Årets fotbolls-VM för hemlösa gick av stapeln i Milano. Självklart fanns svenska landslaget på plats för att försvara den blågula äran. Här berättar spelarna själva om turneringen där alla är vinnare.

Lag 1. Fjärde september, klockan 03:30 träffas vi fyra spelare från Göteborg. Det regnar, blåser och är mörkt och det känns gött att veta att vi ska till ett soligt land. Förväntningarna ligger i luften. Igår fick vi reda på att vår tränare Jeff inte kommer kunna åka med till Italien eftersom han precis fått lägenhetskontrakt. Alla är glada för hans skull, men det känns nervöst att träna med Tommy som är stockholmstränare och som vi inte träffat innan.

Resan går från Landvetter till Köpenhamn och sedan direkt till Milano. Alla är trötta men spända inför vad som väntar.
På flygplatsen i Milano möts vi av spelare från Hong Kong plus en man från organisationen som står med en skylt med texten ›Welcome Team Sweden‹. Vi får åka med en buss tillsammans med Englands lag. Bussen kör till boendet.
Väl framme möts vi av militärklädda män och innan vi vet ordet av så är vi mitt inne i ett militärcamp. Förra året när VM spelades i Melbourne hade laget bott i fina studentbostäder och det var så vi trodde vi skulle bo. Vi blev lite förvånade när vi visades till ett tält med militärsängar. Vi packade upp våra saker och började lägga oss tillrätta. Från början var det våningssängar men när någon la sig på överslafen höll sängen på att trilla ihop så det dröjde inte länge innan vi lyfte av överslafen och gjorde fler singelsängar. Efter att vi packat upp var det dags för första måltiden. Tonfisk, bönor och olivolja plus en sallad.
Senare på kvällen kom de två spelarna från Stockholm. Vi fick direkt bra kontakt och gemenskap. Det var varmt i tältet men vi sov trots allt okej.

Dag 2. Vi går upp och äter frukost. Det är svårt att kommunicera med personalen eftersom de knappt pratar engelska. Men kroppsspråk löser det mesta.
Strax efter lunch kommer Tommy, vår tränare och det känns bra att alla är samlade. Vi kör ett kort träningspass vid boendet och det känns bra. Några har några små skador, men det ska lösa sig.
På kvällen åkte alla lag in till rådhuset eller något liknande för en välkomstceremoni. Där var det tal och dragningen inför gruppspelet hölls. Vi hamnade i samma grupp som Polen, Kambodja, Irland, Tjeckien och Grekland.
Vi känner oss taggade!

Dag 3. Trummor ekar över hela campen och alla lag samlas för den omtalade paraden. Vi får skyltar och flaggor och alla lag sjunger, dansar, skriker och går genom stan. Det är en schysst gemenskap och stämning. Fett!
Väl inne på arenan hålls det tal och spelas musik. Det känns riktigt stort att vara här för att representera Sverige. Inte en stad, inte ett lag utan hela Sverige!
Efter paraden laddade vi för vår första match som skulle spelas mot Kambodja, men eftersom de inte hade dykt upp fick vi spela mot Italiens reservlag. Vi visste att vi fick poängen även om vi skulle förlora men vi vann och det kändes riktigt gott eftersom det var första matchen. Det var en mäktig känsla att stå och sjunga nationalsången på plan. Nu fattade vi verkligen att vi är här för att representera Sverige.

Dag 4. Idag spelade vi två matcher. Vi förlorade den första mot Irland, men vann stabilt mot Tjeckien. På kvällen åkte vi till San Siro för att kolla en match mellan AC Milan och Real Madrid all stars. Tror att vi alla fick rysningar när vi gick in på arenan. Det var riktigt stort och mäktigt!
Dag 5. Idag spelade vi två matcher med en man kort på grund av förkylningar och annat. Vi förlorade båda matcherna men spelade ändå bra och gjorde vårt bästa.
Det är riktigt roligt att vara här och gemenskapen och stämningen mellan alla lag är riktigt bra. Vi har sjukt kul allihop.

Dag 6. Idag är alla trötta för vi var ute på stan med vår guide igår och när vi skulle hem hade kollektivtrafiken slutat så vi fick gå hem. Många är förkylda och trötta, men fortfarande är det bra stämning och vi har kul ihop.
Ikväll blir det soft på campen och tidigt i säng för att orka spela två matcher imorgon. Vi mötte Namibia idag och spelade helt okej, och vi trodde vi skulle vinna men orkade inte hela matchen så tyvärr blev det förlust.
Hittills har resan varit fylld av massa intryck. Även om vi alla pratar olika språk pratar alla med alla. Det är festivalstämning hela tiden och om man inte varit på festival någon gång så kan man beskriva det som kärlek!

Dag 7. Idag har det varit riktigt varmt och väntan lång mellan våra två matcher. Första matchen mot Kazakstan vann vi på walk over eftersom de har spelare i laget som varit med i tidigare VM. Man får bara vara med som spelare i VM en gång. Andra matchen förlorade vi. Ett par från Sverige kom för att följa våra matcher. De har åkt hit bara för att se på oss. Känns fett! Synd att vi förlorade bara.
Vi hade finbesök av Formula 1 föraren Lewis Hamilton som la avspark i en match och en spelare från varje lag fick en halvtimme för att ställa frågor och hälsa på honom. Han verkar vara väldigt trevlig och glad.
Materazzi från Inter kom och skrev autografer. Han tittade lite snett när en spelare i vårt lag frågade hur det kändes att bli knockad av Zidane. Nu vill ingen av oss tvätta våra matchtröjor eftersom vi fick Materazzis autograf.
På kvällen var det riktigt schysst stämning i Players Village. Ett sambaband kom och hade workshop med oss. Alla dansade, sjöng och spelade. I morgon ska vi öva igen för på söndag blir det sambauppvisning på avslutningsceremonin.

Dag 8. Idag har vi kunnat sova ut lite för vi spelade sena matcher. Skönt! Vi träffades vid arenan och käkade ihop. Första matchen mot Kanada förlorade vi. Men vi var ändå hyfsat nöjda med vårt spel. Efter matchen fick vi kolla på den riktiga VM-trofén från år 2006. De sa att vi inte fick röra men vi kunde ju inte låta bli att pilla lite. Den var riktigt fet och det är rätt coolt att hela Italienska landslaget hållit i den pokalen.
Andra matchen vann vi också på walk over. Elfenbenskustens spelare var sjuka och några spårlöst borta…
På kvällen var det genrep inför söndagens uppvisning. Vi spelade lite bordtennis och hade en soft kväll.

Dag 9. Gött! Vi vann mot Hong Kong med 10-3. Det var halt på planen efter att det hade regnat igår. Hoppas att det svenska paret var här idag för att kolla på vår match. De skulle åka hem till Sverige idag, men vi hoppas att de hann se vår vinstmatch. Vi vann den andra matchen också. Nu är vi i final i vår slutspelsgrupp!
Dag 10. Idag gäller det. Tyvärr måste vår coach åka hem till Sverige redan idag, så han kommer inte kunna vara med under finalen mot Wales. Känns som det fattas en del av laget, men vi får göra vårt bästa. Vi är taggade och vill vinna.
***

Wales tog hem gruppfinalen mot oss. Men det var en jämn match. Vi är ändå stolta över den placering vi fick. Den stora finalen vann Ukraina mot Portugal. Vilken stämning. Fullsatt läktare och full support från alla andra nationer. Efter finalen drog samban igång. Flaggor vajade överallt och än en gång var det dans och sång. Nästan så att man fällde en tår när man tänkte på att det faktiskt var över.
Hemma på campen fortsatte festen och prisutdelningen. Överallt skrevs det på flaggor och matchtröjor, tyvärr hade vi ingen extra uppsättning av matchtröjor att byta bort. Och våra egna kunde vi inte ge bort eftersom de allra flesta av oss hade autografer skrivna på dem. De är ett riktigt minne härifrån Italien. Imorgon börjar vår resa hem. Vi ska ta det lugnt på stan och göteborgarna kommer spendera natten på flygplatsen och stockholmarna ska bo på hostel sista natten innan deras plan går hem. Det ska bli gott att komma hem, men vi kommer att sakna gemenskapen och varandra. Nästa år ska vi se till att Sveriges lag kommer tillbaka starka och bra. Ses i Brasilien.
Ciao och tack för allas support!

[box]Fotnot: 48 länder deltog i årets VM. Ukraina vann turneringen efter finalseger mot Portugal. Sverige slutade på plats 34 med sex vinster och sju förluster.[/box]

TEXT:

BILD: skriv ut sidan