FAKTUM | 2017/02/03 Reportage

Jesper hade gärna bott kvar i den personligt färgade lyan i Limhamn. Nu bor han i stället i en nybyggd etta ute på landet. Han saknar sina verktyg, drömmer om en hängmatta inomhus och om att skapa musik.

Fyra portioner lasagne och ett paket glass ligger i kylskåpets frysfack. Önskas omväxling serveras mat på LSS-boendet utanför Malmö. Nyinflyttade Jesper kommer troligen inte att laga middag på den splitternya spisen. Cellisten, svetsaren och Faktumförsäljaren har alltför mycket annat för sig.

Måla till exempel. Någon månad innan flytten från Limhamn står han på toaletten som han sprejat till en chockartad upplevelse. I rummet intill råder en svårbeskriven villervalla. Att sova i sängen är bara möjligt om han placerar sin smala kropp lite i vinkel, i en smal korridor fri från bråte. Längs rummets ena vägg har man en gång kunnat förvara och laga mat.

– Jag vet var allting finns. Har koll på läget, säger han och sträcker sig mot ett fönsterbräde och får tag i ett lejon i lera. Skänkt av en kompis och aningen kantstött, men fin.

– Nej, jag ska inte tappa den, påpekar han och far sedan med blicken upp mot ett bowlingklot som sticker fram längst upp på ett skåp.

– Ingen fara, ligger bakom en kant. Fast en gång föll det ned. Bom!

Stundtals är det svårt att exakt höra vad han säger och ibland tar han till ljud i stället för ord. Men att kläder och skor är viktigt går inte att missa. En omtyckt jacka slängd på sängen har ”både mun och ögon och ser glad ut”. På Faktums kontor i Malmö visar han gärna upp gympadojorna för dagen, ofta trendigt gods som på något sätt nått honom.

 

Jesper hade helst velat bo kvar i kåken nära småbåtshamnen, han tycker inte alls att stället är nedgånget. Men det anser sociala resursförvaltningen som letat upp andra lägenheter för de åtta hyresgästerna.

– Tre sprickor i fasaden och ett häfte till ledstången i trappen som sitter löst – allt det hade jag kunnat laga med fogmassa!

Den åttonde oktober tar han så plats i minibussen och lämnar hörnbostaden, stockrosorna i rabatten liksom teve-och datorrummet där han gärna satt bänkad framför bloddrypande skräckfilmer. Cykelskrovet på bakgården som han sprejat rosa-prickig blir snart ett minne blott. Om han minns. Sviterna av trafikolyckan försvårar tillvaron.

– Jag var full och gick ut i gatan mot röd gubbe. Jag vaknade upp i ett rum med åtta sängar och fick höra att jag legat som ett kolli i en månad. I dag tar det därför lite längre för mig att fatta saker.

Han drar med ett finger längs det långa ärret på bakhuvudet. På grund av hjärnskadan vill han gärna ha en lapp med klockslag och datum om han ska träffa någon. Därför vet han inte hur många år han bott i Limhamn. Och därför har denna text fått grönt ljus av honom efter att han fått lyssna till den.

Att han haltar, lätt framåtlutad, är också det en följd av olyckan.

Lik förbaskat lever Jesper fullt ut och tar sig fram utan nämnvärd svårighet. Han kan nyttja färdtjänst, men lika ofta stiger han på stadens bussar utan biljett och får åka med. Skulle chauffören sätta sig på tvären, stiger han av, tar nästa buss och hoppas på en mer flexibel förare. Brukar fungera.

Det nyuppförda gruppboendet öster om Malmö är en vit byggnad i storformat. Innergården har nysatta planteringar och kan med tiden bli en trivsam oas. Åtta röda dörrar leder in till lika många lägenheter. En hyrs av Jesper som den allra första dagen går omkring på det gråa golvet och försöker göra sig hemmastadd.

Här finns ett kombinerat vardagsrum och kök, sovalkov, hall och badrum. Grått och vitt är dominerande färg. Möblemanget består av en bädd med rutiga sängkläder i brunsvart, en beige soffa, ett lågt brunt soffbord, ett vitt köksbord samt två svarta stolar. Genom tre större fönster, varav endast ett går att öppna, ser han ut mot en åker som böjer av svagt uppåt, mot Yttre ringvägen.

Fick han månne med något personligt att ställa på ännu tomma fönsterbrädor i marmor? Efter en kort betänketid fiskar han ur jackfickan upp en knytnävsstor, svart elefant och en liten uggla med gröna ögon. En hastig blick på dem och så ner i fickan igen.

– Det här är ett bra ställe. Jag känner allihop sedan tidigare. Min kompis Silvio flyttar snart hit. Hans lägenhet ligger med utsikt mot parkeringen. Min är bättre eftersom jag har fönster hemåt, in mot stan.

 

Två veckor senare är nya bostaden mer inbodd. Tre portioner lasagne är borta och Jesper studerar lite rester i kylskåpet. Han sneglar på köksbordet.

– Skulle vilja ha ett mindre. Är ju bara jag som äter här. Om jag har ett stort bord fylls det snabbt med en massa prylar.

Jesper är född 1968 och fyller år den 30 maj,” just när allt slår ut, inte halvdant utan ordentligt”. Uppvuxen i Malmöstadsdelen Söderkulla, först i lägenhet, sedan i villa. Som ung var musiken viktig.

– Först spelade alla ungar blockflöjt, sen fick vi välja och jag valde cello. Det låter alltid vackert och det behöver inte vara bara symfonimusik. Mina favoritkompositörer? Vinklassiker? Klunk klunk … Jaså, Wienklassiker! Vet inte, men Fläskkvartetten är bra. Vad har förresten hänt med kommunala musikskolan? Där fanns ju instrument till bäng, flera kontrabasar och fioler …

Som 20-åring blev han pappa. Familjen bodde på 27 kvadrat i Mellanheden med spygröna tapeter, målade av Jesper, och dusch i källaren. Fyra år senare kom andra barnet. I dag är båda vuxna och ingen lever med sin pappa.

– Den äldste är tyst och ägnar sig åt datorer. Den andre är mer utåtriktad och tränar friidrott.

Där avbryter han sig själv, ”nu vill jag röka min fimp” och går mot dörren.

 

På gymnasiet blev det verkstadsteknisk linje, inriktning svetsning. I yrkeslivet har han prövat på att vara tidningsbud.

– Jag delade ut morgontidningar med en flak-
cykel som jag hittat när den stod slarvigt parkerad på en gräsmatta. Jag tog jobbet ganska lugnt men folk tyckte inte det var så kul få morgontidningen klockan 10:30 och inte rätt sort. Jag fick sparken med en extra månadslön på villkor att jag slutade bums.

Sälja gatutidning går bättre, det har han gjort i flera år. Även om resvägen i dag är avsevärt längre än tidigare är det mataffären i Limhamn som gäller. Där är han omtyckt och inte sällan överräcks en femtiolapp medan själva varan stannar hos säljaren.

När han medverkade i fjolårets Faktumkalender gick kommersen i spinn. Bilden för månaden mars visar Jesper omgiven av sprejburkar med en felvänd cigg i munnen. ”Mitt sätt att säga att här röker vi inte”. Exponeringen fick en konstintresserad Malmöbo att höra av sig och köpa en tavla.

Frågan är om det nya hemmet blir en ateljé? Om inte, har han andra planer.

– Jag ska skaffa en inomhushängmatta på stativ och sätta på hjul. Framhjulen ska vara radiostyrda så att jag kan ligga i hängmattan och köra omkring ute på gården.

En slags inspelningsstudio hägrar också. Datorn finns redan.

– Som Eddie Medusa, du vet, han spelade allt själv – gitarr, dragspel och fan och hans mormor. Jag skulle kunna spela elfiol som tusan, och trummor.

Föräldrarna bor kvar i villan och han besöker dem ”mycket sällan”. Mamma är betydelsefull, kör ofta sonen dit han behöver.

Jesper tycker att den fräscha bostaden bortåt Staffanstorp är okej, men han går inte oberörd förbi den gamla tegelkåken på Strandgatan i Limhamn. Dessutom saknar han en hel del.

– Verktygslådan till exempel. Det räckte inte alls med de fyra flyttlådor min förvaltare gav mig. Här finns ju ingenting. Jag är utbildad verkstadstekniker men har bara fyra verktyg! Och min Hugo Boss-kostym, var är den?

Men den som har en cello till övers kan ta sig till Limhamn och snacka med killen som har jackan putande av tidningar.

– Om du tänker ’det går åt skogen’, då har du redan förlorat, är en av hans sanningar.

 

Fakta LSS

LSS står för Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Den ges åt personer som till exempel fått betydande och bestående funktionshinder efter en hjärnskada som vuxen.

 

 

 

TEXT: MARIA DAHMÉN

BILD: MARIO PRHATskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR