FAKTUM | 2009/02/26 Reportage

Bild: Mario Prhat

När förorten diskuteras framförs ofta vikten av ett levande näringsliv. Men för många av småföretagarna är tillvaron osäker. Bara hälften är försäkrade. Faktum besöker företagarna som lever ett inbrott från katastrof.

En juninatt 2006 väcktes de boende på Friskväderstorget i Biskopsgården av ett fruktansvärt oväsen. Det lät som att någon borrade i metall. Det höll på länge, men ingen vågade gå ut. De flesta i huset har barn och ville inte riskera sin familjs säkerhet. Någon ringde i alla fall till 112. Två eller tre timmar senare dök polisen upp. Då var det ›redan‹ för sent. Jalusierna som skyddade Taysir Sayeds affär, som skulle vara nästan omöjliga att forcera, hade borrats upp, glasrutorna hade krossats och mobiltelefontillbehör för 90 000 kronor hade försvunnit.
»Det här är onormalt, helt onormalt. Jag hade ju ett bra skydd« var det första Taysir tänkte när han morgonen efter kom till jobbet och möttes av förödelsen.
Polisen hittade blod på glassplittret och kunde säkra DNA. Via Taysir fick polisen tips på vilka som var de skyldiga. Grannarna hade sett dem, men alla var rädda för att träda fram med namn. »Snälla säg inte vem det var som sa det, jag vill inte få problem« vädjade de. Sedan hände inget.

Taysir Sayed hade tagit över butiken bara några månader tidigare. Den skulle bli familjens levebröd. Den skulle försörja honom, hans fru och deras fyra barn. Redan första veckan försökte han skaffa en försäkring, men inget försäkringsbolag ville försäkra honom. Varför vet han inte riktigt, men han tror att det hade att göra med den förra ägaren, att butiken på något sätt blivit blockerad i bolagens register. Trots att han förklarade att butiken hade en ny ägare var försäkringsbolagen inte intresserade. Tre månader senare kom inbrottet. Eftersom de var oförsäkrade fick de lita på släktingars och goda vänners hjälp för att inte verksamheten skulle krascha helt.
»Vi invandrare hjälper varandra. Vi kan inte ge upp med en gång. Vi måste kämpa vidare« säger Taysir Sayed.
Ett rassel signalerar stängningstid. En vägg av stål glider ned över redan gallerförsedda fönster. Ett larm knäpps på. Ett antal lås låses.
»Jag har gjort allt jag ska. De kräver galler, jalusier och larm« säger Fazil Abdul som driver en av grannbutikerna på samma torg som Taysir. »Annars försäkrar de inte. Det är som ett fängelse.«
15-17 000 kronor om året betalar de småbutiker på Friskvädertorget i Biskopsgården som är försäkrade. Dyrt tycker Fazil som har investerat 200 000 i säkerhetsutrustning för att skydda sin butik och för att sänka premierna. Men många småbutiker har inte råd med jalusier, galler, larm och försäkringar. De chansar, lever månad för månad. Andra som Taysir nekas försäkring. Av 20 besökta butiker i Lövgärdet och Biskopsgården var bara hälften försäkrade.

Butikerna runt torgen i förorterna kallas ibland för levebrödsföretag. De går bara runt, mer eller mindre. Alla inte helt nödvändiga utgifter väljs bort, till exempel försäkringar. Många är rent teoretiskt enmansföretag. Flera familjemedlemmar hjälper kanske till, men de är inte anställda formellt, därför tvingas de inte heller att teckna de försäkringar som man annars enligt lag måste ha.
»Hela familjen kämpar för butikens överlevnad, alternativet är ofta arbetslöshet och socialbidrag« säger Dragan Sako som jobbar med företagsutveckling i Angered för Business Region Göteborg.
Förmodligen hade de flesta av butikerna inte funnits om fler av de boende i förorterna hade haft möjlighet att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden. Torgen hade gapat tomma. Det är levebrödsföretagen som får förorten att leva när postkontor, banker, bibliotek och annan offentlig service försvinner. Ett exempel på det är torget i Lövgärdet. Där har en ny skylt satts upp som talar om vad som finns på torget. Den gamla där apoteket, posten, gatuköket och biblioteket var överstrukna är borttagen. Den offentliga servicen försvann, men torget dog inte. Det lever tack vare de som varje dag går till sin lilla butik, pizzeria eller grönsaksbutik.
Karaman driver en av torgets två grönsaksbutiker. Han berättar att det går lite trögt med försäljningen så här på vintern. Karaman hör till dem som aktivt har valt bort försäkringar eftersom han har dåliga erfarenheter sedan tidigare.
»Det är meningslöst att vara försäkrad. Man betalar en hög avgift och sedan en hög självrisk. Har man inbrott så måste man ljuga, säga att man hade en TV också eller något sådant för att få ut något över självrisken. Jag gillar inte det.«
Tidigare drev han en restaurang på Hisingen. Tre gånger drabbades han av inbrott, men trots att han hade en försäkring så fick han aldrig ut någon ersättning. Första gången var det fel på larmet som Securitas hade installerat, de andra två gångerna upptäcktes andra brister.
»De hittar alltid på ett skäl att inte betala ut pengar. Man tror att allt är okej, men sedan känner man sig lurad. Man betalar för vadå? De är hårda och tänker enkelriktat, alla drabbas bara för att några få fuskar. Visst vill jag ha en försäkring, men inte bara på deras villkor.«
En kvinna som är inne i butiken går omkring och lyssnar till samtalet. Till slut kan hon inte låta bli att säga »Du måste skriva att vi har fina ungdomar här«. Karaman håller med och säger att han har bra kontakt med ungdomarna i området och deras föräldrar. Det kan vara en väl så bra försäkring mot inbrott, menar han.

På LH-livs en bit ner i backen driver Muhammed Frieih en liten större servicebutik. Han har en försäkring, men är inte så nöjd med försäkringsbolaget.
»När de hörde att det var i Angered höjde de genast priset. Det är samma med allt; hemförsäkring, bilförsäkring. Allt är flera tusen kronor dyrare här. De tror att det händer så mycket här, men det händer lika mycket överallt. Skillnaden är att så fort det händer något här står det i tidningen. Men det här är ett normalt område, väldigt fint på sommaren.«
Rutan vid ingången till butiken är hjälpligt i hoptejpad med brun isoleringstejp. Muhammed berättar att de blev utsatta för ett rån den andra januari i år. Klockan sju på kvällen kom en beväpnad man in i butiken, han tog dagskassan och försvann. På vägen ut passade han på att fyra av ett skott genom rutan mot personen som stod i kassan, men missade. »Han blev kanske inte nöjd med vad han fick« säger Muhammed med ett ironiskt och lite uppgivet leende. Han har fortfarande inte anmält inbrottet till försäkringsbolaget. 8-10 000 i självrisk säger han som förklaring. »Det är billigare att fixa det själv.«
Försäkringsbolaget hade varit där på ett besök några månader tidigare. De bad honom sätta upp mer skydd.
»Men titta, jag kan inte sätta upp mer galler, det ser ju redan ut som ett fängelse. Jag har fem lås på dörren, jag har galler, larm, ändå händer det.« Han suckar. »Kanske vore det bättre att sitta hemma, det skulle nog löna sig mer. Istället för att sitta här och riskera livet. Men man måste ju visa barnen att man gör något.« Muhammed tittar på sin fru som nickar instämmande med en kaffekopp i handen.
Han berättar att det har blivit ännu svårare att få det att gå ihop sedan Netto och Lidl kom till Angered. Folk kommer in och klagar: Varför kostar en coca-cola 20 kronor här när den kostar 9 kronor på Lidl?
»Vi kan inte konkurera med deras priser. Folk vill ha allt nästan gratis« säger Muhammed. Många av hans kunder jobbade på Volvo förut, nu sitter de hemma arbetslösa. Och har all tid i världen att jaga priser.
»Det var bättre för oss när de hade jobb, då hann de inte, då ville de handla snabbt på vägen hem.«
Dragan Sako på Business Region Göteborg håller med handlarna i Biskopsgården och Lövgärdet att försäkringsbolagen har blivit tuffare på senare år.
»Ska de betala ut 100 000 eller 200 000 för en skada så vill de hitta anledningar att inte göra det. Försäkringsbolagen letar fel, det ligger i deras intresse att inte betala ut ersättningen.«
Bolagen arbetar samtidigt mer preventivt genom att ställa höga krav. De kräver jalusier, kameror och larm, berättar Dragan.
Information om vikten av att ha bra försäkringar ingår som en del i de utbildningar Dragan Sako håller för småföretagare som ska starta eget.
»De flesta är så fokuserade på sin affärsidé, de är engagerade och ivriga och tänker inte på vad som händer om någon viktig maskin går sönder, om de blir sjuka eller det blir inbrott. Därför är vi noga med att informera om försäkringar, men vi kan ju inte tvinga någon. Många startar ju också sin verksamhet på egen hand, de köper en pizzeria och drar i gång utan kontakt med oss.«
Ett annat problem, menar Dragan, är att många glömmer av sig själva när de försäkrar. De försäkrar lokal och egendom, men de tänker inte på vad som händer om verksamheten går dåligt och de blir arbetslösa. Många är ovana vid försäkringar, det finns kanske inte alltid i deras hemland. Många har dålig förankring till det svenska samhället, de förstår inte hur det fungerar här och inser inte faran.

Tommy Åberg är konsulent på branschorganisationen Svensk Servicehandel. Han känner igen den bild vi möter i Biskopsgården och Angered. Han beräknar att ungefär hälften av alla servicebutiker i storstäderna är oförsäkrade. Då räknar han in de som har billiga och dåliga försäkringar som inte täcker kostnaderna om något händer. När han frågar de handlare han möter varför de inte är försäkrade säger många att de inte har råd.
»Allt är för dyrt, ända tills den dag det händer. Det är livsfarligt att vara oförsäkrad. Tänk om det börjar brinna och hela verksamheten försvinner. Vad ska man göra då om man inte har en försäkring« säger Åberg.
Andra berättar för Tommy Åberg att försäkringsbolagen inte vill försäkra dem. Det gäller speciellt invandrare som inte har haft någon inkomst tidigare. Det kan också vara svårt att teckna försäkringar om man driver en butik i ett område som är hårt drabbat av inbrott och rån. Försäkringsbolagen anser att risken är för hög helt enkelt. Det händer också att försäkringen sägs upp efter tre inbrott för att det blir för dyrt för dem, berättar Tommy Åberg. Men oftast löser försäkringsbolagen detta genom att sätta högre premier för brottsbelastade områden. I ett område kan försäkringen kosta 10 000 kronor om året, i ett annat 25 000.
En lösning, menar Tommy Åberg, är att gå med i en branschorganisation. Då kan man få en fullgod försäkring till ett lågt pris efter fem minuter.
Åberg upplever att de som är försäkrade ofta inte har koll på vad försäkringen täcker. Försäkringsbolagen har ett ansvar att informera så att företagaren förstår, men individen har också ett ansvar att kolla upp vad försäkringen täcker. Det kan gälla en så enkel sak som att man har ett dörrvred på insidan av dörren som gör det lätt för tjuven att ta sig ut. Det kan göra att man förlorar rätten till att få ut pengar på försäkringen.

En kall februarieftermiddag snart tre år efter inbrottet är det full fart i Taysir Sayeds lilla affär på Friskväderstorget. Någon ska laga sin mobil, en annan köpa ett telefonkort, en tredje ska få hjälp av Taysir att hämta möbler i Mölndal. Alla är inte kunder, förklarar Taysir, många är landsmän som kommer hit för att umgås och diskutera läget i hemlandet Sudan.
Med affärerna går det upp och ner. De har i alla fall inte drabbats av några fler inbrott sedan familjen flyttade till en lägenhet alldeles ovanför butiken. Nu kan de själva håll koll. På kvällen tar de hem allt av värde. De har fortfarande ingen försäkring.

[box]Fotnot: Läs i nästa nummer av Faktum om hur försäkringsbolagen bedömer risker och sätter premier. Ska låginkomsttagare betala högre premier på sina sjukförsäkringar eftersom de faktiskt löper en större risk att bli sjuka? Vi frågar oss var gränsen går.[/box]

 

TEXT:

BILD: skriv ut sidan