FAKTUM | 2011/03/24 Reportage

Lenarto

Varje gång jag läser om Lars Vilks kommer jag att tänka på en gammal kompis till mig, Orvar, som också var något av en sensationsmakare, avsiktligen eller ej. Det vimlar av vilksar i tillvaron, men alla blir inte världskända. Orvars högsta önskan var att bli skådespelare och han såg verkligen ut som en filmstjärna á la Hollywood med sin örnnäsa och strama militäriska hållning. Idolen hette John Wayne. Orvar gillade USA och den amerikanska livsstilen. Där finns det bästa och det sämsta, menade han.

Detta är en sann berättelse om en högst remarkabel man.

Det adligt klingande namnet Riddarswärd hade han tagit. Det slog bättre an hos folk än det mer folkliga Jönsson, som han egentligen hette, samt att han ansåg sig bli bättre bemött av banker och myndigheter. Kanske inte så förvånande.

Han var utbildad sjuksköterska. Jag träffade honom 1979, då jobbade han som avdelningsföreståndare på Vasa Sjukhus i Göteborg. Han brukade klaga på att personalen fikade för länge, på patienternas bekostnad – han var mån om patienterna, det måste jag säga – så till den milda grad att de gick runt med petitionslistor för att få honom avsatt. De kallade honom Vasaskräcken. Orvar hade inget till övers för den tidens vänstervåg där man ›sparkade uppåt och slickade neråt‹ som han sa.

Det var inte helt riskfritt att vara kompis med Orvar. En gång pucklade vi på varandra med köksstolar efter att jag råkat fälla en kommentar om hans flickvän. Men dagen efter var vi sams igen.

1991 flyttade han till Oslo och blev avdelningsföreståndare på ett sjukhus. Jag hälsade på honom en gång, där han bodde på Bygdöy allé med sin flickvän. Bygdöy allé är Oslos statusgata, där ligger alla ambassader och konsulat, som kantas av opulenta villor som ståtar i förnäm avskildhet bakom höga murar och stängsel. Orvar tog banklån och krängde in sig i en bostadsrätt som en katt bland alla hermeliner. Från sin lägenhet hade han en fin utsikt över Oslos småbåtshamn.

I januari 1997 blev han förstasidesstoff i norska Aftenposten. Han hade i en intervju i en kristen tidning ansett norrmännen vara idioter på grund av av att de var undernärda, då de istället för att äta ordentlig lagad mat på lunchen åt medhavda mackor. Norge som nation håller på att gå under, menade han. Han var fullständigt allvarlig, bekymrad som han var över norrmännens mentala status. Norrmännen har inte ens vett att knulla, sa han, då de renoverar och bygger om sina lägenheter dygnet runt, kanske som en följd av näringsbristen.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Han blev nedringd av arga norrmän som hotade honom till livet och i norska tidningar blev han kallad den galne svensken. Han uppmärksammades också i GT och GP. Han såg sig nödsakad att fly till Sverige iförd lösskägg och peruk, emedan hans bild fanns på förstasidan i alla tidningar.

Nu har jag inte hört av honom på många år. Jag sa upp bekantskapen när han blev förintelseförnekare. Han hävdade att ›bara‹ ett 60 000-tal judar dog i de nazistiska lägrena, som en följd av dåliga sanitära förhållanden. Också ett utslag av sensationsmakeri. Ett rykte förtäljer att han gjort comeback i Norge, men nu långt bort ifrån Oslo, närmare bestämt i Trondheim.

Att skapa sensation låter sig inte göras utan en målgrupp som tar åt sig. Det är fansen som gör idolen, heter det. Försöket att skapa sensation kring kungen med skandalboken Den motvillige monarken misslyckades totalt när kungen bara sa: »Nu vänder vi blad«. Varenda busunge vet att det inte är särskilt kul att provocera nån som inte låter sig provoceras. Det är inte som att ›göra en Muhammed‹.

Faktum är att Lars Vilks och Muhammed är ganska lika. Muhammed hånade och förlöjligade också de gamla gudarna i den tidens polyteistiska Arabien och blev liksom Vilks hotad och förföljd i det han ansåg att det bara kunde finnas en gud.

Men Muhammed hade inte blivit så stor om det inte vore för att han utförde underverk. Folk på den tiden tenderade att bli sjuka och dö utan synbar anledning. Muhammed, som var en intelligent man, noterade att gemensamt för de drabbade var att de hade förtärt griskött. Varje kock idag vet att fläsk håller sig sämre än annat kött i värme. Muhammed förbjöd sina anhängare att äta fläsk och undret inträffade – de mystiska dödsfallen upphörde. Muhammed var den förste vetenskapsmannen att inte veta om att han var det. Judarnas Jesus var visserligen stor, kunde uppväcka döda, men Muhammed var snäppet större – han kunde förhindra dödsfall!

Och därmed var Allah född.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR