FAKTUM | 2017/12/22 Nyheter, Profilintervju, Reportage

”Jag låter som en gammal gubbe nu. Som ’En man som heter Ove’.”

Han lämnade Göteborg för Stockholm, Stockholm för Malmö och kommer nästa år att flytta till Båstad. För hur länge är oklart. Ett är dock säkert:
– Hade jag bott kvar i Göteborg hade min karriär varit över, säger Claes Malmberg.

Han har flyttat mycket. Inte mer än Ulla Skoog, säger han, hon har rekordet i bekantskapskretsen, men Claes Malmberg ligger inte långt efter.

– Frågan är om jag inte börjar komma ikapp, säger han under promenaden till köket som går längs en lång smal hall som gjord för att öva golfputtar – om han nu hade haft det intresset. Claes Malmberg bor inte i en lägenhet, han bor i en våning.

Medan han fixar kaffe pratar han om ytan som ger barnen gott om plats, om läget ett stenkast från Malmö centralstation och att lägenheten ändå känns onödigt stor när barnen är hos sina mammor. Dottern som gjort slut med sin kille bor i alla fall tillfälligt hos honom med sin lilla hund. Ett sällskap som med tydligt bjäfs markerar att vi inkräktar, tills Claes Malmberg vänligt föser in den lilla i ett rum och stänger dörren.

Claes Malmberg brukar sova middag mitt på dagen. Även förmiddagsrutinen, att gå en mils promenad som avslutas i kvarterets kiosk där han köper kvällstidningen, rubbas av vårt besök. Men det är inga problem. Claes Malmberg gör inte gärna problem av skitsaker säger han. Fast han gnäller ibland – halvt på skämt, halvt på allvar – om tågförseningar, svårigheten att hitta bilen i garaget och om ”idiotdiskussioner” som tar tid och kraft från viktigare saker. En sådan är enligt Claes Malmberg dagens genusdiskussion.

– Det är enbart medelklassen som har tid att ägna sig åt resonemang om att man ska få heta vad man vill, ha vilket kön man vill och kallas hen och den. För mig är det självklart att varje människa får identifiera sig hur han eller hon vill, det är inget bekymmer och därför tycker jag att den diskussionen tar för stort utrymme i samhällsdebatten. Det tar fokus från andra, anser jag, viktigare frågor. Om 20 år kommer ingen människa att bry sig om din mamma kallar sig för Bertil, det spelar ingen roll. Det är bara kosmetika. Mode. Som utsvängda jeans, säger Claes Malmberg och utvecklar sitt resonemang.

– Men att folk ska få heta vad de vill och ligga med vem de vill, innebär ju inte att vi behöver skriva om historien. Ändra i Strindbergpjäser och Tintinböcker.

– Alltså, det hör tonåren till att revoltera och söka sin identitet och självklart ska vi ta de unga på allvar. Men det betyder ju inte att vi behöver låta deras diskussioner styra hela samhällsagendan.

– Jag låter som ”En man som heter Ove”. Men det behövs nog lite Ove ibland, säger Claes Malmberg och för kaffemuggen till munnen.

Tomten är far till alla barnen. Det må så vara, men Claes Malmbergs jul innehåller i år medverkan i uppesittarkväll i Bingolotto den 23:e, en helt odramatisk julafton på egen hand och ett julfirande på juldagen med sina tre yngsta barn. – Just nu har jag ingen att vara tomte för. Kanske får jag vara det för barn- barnen så småningom … eller … nä, det får nog deras farsa sköta tror jag.
Att Båstad blir nästa
adress förklarar han med en längtan efter en mer lantlig omgivning. Samtidigt vill han bo med närhet till barnen, sina jobb i olika städer och Ängelholms flygplats. Tonåren i Hindås utanför Göteborg har satt sin prägel. I den lantluften trivdes han väldigt bra.

– Det finns i vårt svenska ursprung, tror jag, en längtan till natur och lugn och ensamhet. För mig har det också varit den stora erövringen i livet, att våga vara med mig själv.

Det handlar inte om att stoiskt klara av det, utan om att lära sig att tycka om det.
– Men det handlar förstås om att det är ett val, inte ett ofrivilligt utanförskap.

Den typen av utanförskap har Claes Malmberg å andra sidan också lätt att identifiera sig med.
– Det har alltid funnits en ömsesidig respekt mellan mig och människor som är utsatta, säger han och pratar om vikten av att mötas jämställt. Att se varandra i ögonen och intressera sig för varandra. Hans eget kändisskap har aldrig blockerat ett spontant samtal med personer på gatan som intresserar sig för honom – och tvärtom.

Claes Malmberg är nyfiken. Och pratsam.
– Jag har aldrig förstått det här med att offentligheten skulle vara ett problem. Tvärtom ger den ju många fina möten.

Claes Malmberg är också rik och röstar vänster.
– Jag är numera besutten, men jag är fortfarande den jag är och har samma åsikter som jag alltid har haft. Det handlar om klass. Vi kommer inte runt det, säger han och lyfter en fråga som han anser, i motsats till genusdiskussionen, får för lite utrymme i samhällsdebatten.

Claes Malmberg har moderata kompisar som tycker att han borde rösta blått nu, när han har pengar på banken. Men han hävdar envist att ett rättvist samhälle är lättare att leva och bo i, för alla. Att den starke tar hand om den som är svag är en förutsättning. Det är bra att betala skatt och nyliberalismen är ”det mest dumma som människan skapat”.

– Frihet finns bara om du har makt att välja. Och makthavare, oavsett politisk inriktning, som bara ser om sitt eget hus är per definition farliga.

Att ge är en självklarhet när behoven visar sig på gatan. Claes Malmberg har svårt att säga nej när någon kommer fram. Ger ibland i blindo. Att det är organisationer och föreningar, ideella krafter och kyrkan som ofta gör det jobb som politiker och samhället borde stå för, är också en reflektion.

– Som princip ska samhället inte bygga på välgörenhet. Man skulle vilja ha en August Palm i dag som åkte ut och ställde sig på en sockerlåda på torget och pratade. Som tog strid för flyktingarna och såg till att de fick rösträtt. Då skulle de räknas.

Politiskt, dialektalt och idrottsligt är han väldigt mycket Göteborg, alla flyttar till trots. Men vid fyllda 56 är Claes Malmberg mer än så. Att vara gaisare blev lättare, eller kanske mer logiskt, sedan han upptäckte buddhismen där lidandet är en självklar del av livet. Gaisare är han för evigt. Etiketten buddhist är han däremot lite trött på. I dag är han mer utforskande kring kristendomen som han tycker har formulerat den viktigaste levnadsregeln av dem alla, om än den svåraste att efterleva.

– Allt du vill att andra ska göra mot dig ska du också göra mot dem. Om alla levde efter den regeln skulle vi inte behöva vare sig lagar eller religioner.

rutiner som en farbror – Jag går en promenad varje förmiddag och köper kvällstidningen. Papperstidningens förutspådda död kommer att ge mig grov abstinens.
Uppväxten
,
med rökrutor och tonårig osäkerhet, beskriver han väldigt roligt i sin senaste föreställning, Best of Claes Malmberg, som han turnerar med i höst. Med 1,9 i snittbetyg efter nian ”… på den tiden när man fick räkna bort de två sämsta betygen” såg det inte så ljust ut för den unge Claes Peder som dessutom hade låtit sin mamma leva i tron att han var ”nästan bäst i klassen”.

– Eftersom jag inte hade så mycket att välja på började jag plugga till byggnadsplåtslagare men vi ska alla var glada för att den karriären tog slut innan den började. Man behöver ha talang för det yrket, liksom för skådespelaryrket eller vilket annat yrke som helst. Det hade inte jag.

Mer rätt blev det då han som 17-åring klev över tröskeln in till Götateatern på en av Långgatorna i Göteborg. Som praktikant och alltiallo fick han till en början sköta stencileringsapparaten, men ganska snart uppstod det som inte sällan uppstår i en fri politisk teatergrupp: en konflikt. Ett avhopp i vredesmod gav praktikanten chansen. Claes Malmbergs scendebut, som fågel i en pantomim, är förstås en väldigt rolig historia så här i efterhand. På fullt allvar inleddes nu en lång och framgångsrik yrkesbana som komiker.

 

Under 1980-talet härjade han fritt i radio tillsammans med mentorn och anarkisten Frank Gunnarsson. Som karaktären Ronny Jönsson fick han bränna av vilka svador som helst. Det var en frimodig tid. Kärleken till uppväxtstaden är ändå kluven.

– Göteborg är en korrumperad stad där det ofta handlar om att slicka folk i röven istället för att visa vad du kan. Du måste ha kontakter, och odla dem. Klassproblematik finns överallt men i Göteborg är den väldigt tydlig. Den självgoda sidan hos överklassen är historisk och den tvättar man inte bort genom att ge staden ett modernare utseende.

I sina bästa stunder kan Göteborg vara en avspänd och charmig stad, men den vilar fortfarande på välgörenhet och något intresse av att förändra samhället på ett djupare plan finns inte, menar Malmberg. På plussidan finns den ”vanlige” göteborgaren, som inte gör skillnad på ”folk och folk”, är oblyg och socialt utåtriktad.

Flytten till Stockholm var ändå nödvändig till slut.
– Hade jag bott kvar hade min karriär varit över för länge sedan. Då hade jag stått kvar och stampat på samma fläck. Göteborg gav mig chansen, men det är i Stockholm jag har utvecklats.


Det är en enorm skillnad
mellan de båda städernas kulturutbud, konstaterar Claes Malmberg. Men att spela på Dramaten, eller en privatteater, eller Göteborgs stadsteater innebär i grunden samma överenskommelse: Claes Malmberg får roller för att teatern ska sälja biljetter.

– Den pressen har jag haft på mig i hela min karriär och den är fullt rimligt. Jag tycker att all teater på professionell nivå ska fungera så. Man kan aldrig försvara en tom salong med att ”vi sysslar med konst”. Det är ett oerhört arrogant förhållningssätt.

Med detta sagt är han inte emot statsunderstödd kultur, tvärtom, men publiken som betalat, via skatten eller dyra biljetter, ska respekteras. Inte uppfostras.
– Kommer det inte tillräckligt mycket folk så får man lägga ner skiten.

Det har han också varit med om. Sågningen av Ronny Jönssons återkomst 1996 i salig åminnelse. Den tog hårt, och liksom de flesta andra människor har Claes Malmberg åkt på smällar, såväl privat som i yrkeslivet, som krupit under skinnet. Hans hud är inte så tjock som många kanske tror. Lite hårdare har den blivit med åren, men det är inte eftersträvansvärt för Claes Malmberg som hellre skulle behålla en bit godtrogenhet.

– Livet blir bättre om man vågar vara ärlig. Det kräver dock ett ömsesidigt intresse och dagens samhälle visar ingen förståelse för svaghet. Du får välja dina tillfällen att blotta strupen om du ska överleva i en tid där vi inte ens tar hand om psykiskt sjuka.

”Att vara gaisare blev lättare, eller kanske mer logiskt, sedan han upptäckte buddhismen där lidandet är en självklar del av livet.”
Som förälder
tycker Claes Malmberg på ett sätt att han fostrar sina barn till förlorare om han säger till dem att de ska vara snälla, ärliga och våga visa sina känslor. Den verklighet de unga möter idag kräver en helt annan förberedelse. Vassa armbågar och överdrivet gott självförtroende kommer man längre med.

– I dag handlar allt om individen. Samhället skapar drömmar med idolprogram och det är många som gör pengar på unga människors drömmar. Vi plågar våra ungdomar på många olika sätt idag, tutar i dem att de kan allting innan de har börjat.

Själv hade Claes Malmberg inga drömmar om att bli tv-kändis och som ung skådespelare hade han äldre att luta sig mot. Lära sig av. Och snart har han roat oss i 30 år på allehanda scener i en till synes aldrig sinande ström. Han hävdar att han har ”lugnat ner sig”, men den snart avslutade egna turnén avlöses i december med en ny premiär annandag jul. Äventyret Aladdin, en familjemusikal som turnerar runt Sverige långt fram i april.

Sedan ska Claes Malmberg titulera sig teaterdirektör. I Jonsereds trädgårdar ska en helt ny sommarteater få sin premiär 1 juli.

Tanken var att detta projekt också skulle involvera nära vännen Lasse Kronér. Men mellan våra möten och samtal i oktober och november har Kronér prytt löpsedlarna, polisanmäld för sexuella trakasserier av en praktikant under en SVT-produktion år 2012. Därför kommer han inte att finnas vid Claes sida till sommaren.

– Lasse är en nära vän, oavsett hur detta slutar. Och jag vet inte vad som är rätt och fel, eftersom ord står mot ord. Men när jag vet kommer jag inte att tveka att säga vad jag tycker. Generellt om det som sker nu kan jag ändå säga att jag är chockad över vad jag läser och får reda på, chockad över hur det här yrket kan förstöra människor som omger sig med så många ja-sägare att de kan bete sig hur de vill. Att människor berusas så mycket av makt, det skrämmer mig.

I Lasse Kronér-rummet. Claes Malmberg skojar om kompisens möblemang av svindyr ny design med antikt utseende som kunde ”kostat en tiondel på en loppis”. Vänskapen står pall för löpsedlar om sexuella trakasserier. Men hindrar inte Claes att säga vad han tycker.
Det är inte på något sätt
nytt att folk utnyttjar varandra men att det hade den omfattningen, och var så grovt som nu har framkommit, förvånar honom.

– Journalister som våldtar och programledare som begår övergrepp i badtunnor… Ordvalen är chockerande och försvaret absurt. Ingen inblandad står upp och säger ”jag har begått ett fel”. Det är hemskt. Jag har många gånger tänkt att jag skiter i det här, för även om jag aldrig gjort något sådant så fläckar detta ner alla. Men helt ärligt, jag har aldrig sett något som liknar de grova övertramp vi nu hör om.

Hade han gjort det hade han inte tigit, säger han. Samtidigt, vem går fri om man skärskådar diskussionen på alla nivåer? Den självrannsakan som pågår är bra men ett problem, menar Claes Malmberg, är att det berättas om de här händelserna som om det per automatik fanns ett offer och en förövare.
– Jag hoppas att debatten nyanseras när hysterin lägger sig så att det här kan leda till någonting utvecklande.

Du är inte rädd att själv hamna på en löpsedel om trakasserier?
– Nej. Jag har en väldigt god relation med kvinnor, de bryr sig inte om mig och jag bryr mig inte om dem. Jag intresserar mig mycket för människor, men mer i tal än i sex. Nätdejting vet jag knappt hur det fungerar – jag har ingen dator – och jag är jättedålig på att skicka sms.

Claes Malmberg berättar att han också tidigt i sin karriär tog ett beslut om att aldrig stöta på tjejer på jobbet. Jo, en gång, och de var sedan gifta i 15 år.
– Jag är för övrigt väl medveten om att hade jag stått i korvkiosk hade inga tjejer brytt sig om mig, såpass mycket självinsikt har jag. Så en viss typ av utnyttjanden sker åt båda håll, vill jag också säga.

Du har ändå fått fem barn med fyra kvinnor?
– Ja, jodå, det har inte gått någon nöd på mig. Jag vet ju hur man gör barn. Men, med mitt utseende, om jag inte hade varit känd hade intresset för mig bland kvinnor varit klart begränsat. Så är det bara.

Claes Peder Malmberg

Claes Peder Malmberg
Född: 8 april 1961 i Göteborg
Familj: Fem barn (Nicholas, Amanda, Nisse, Perla och Nelson) från fyra tidigare förhållanden, barnbarn och flickvännen Janiana Mafra Manchero Silva.
Bor: I Malmö men snart i Båstad.
Karriär: 30 år som stå-upp-komiker och skådespelare i dramatisk teater, musikaler, filmer, farser, sommarteater, tv-underhållning med mera.
Aktuell: Med föreställningen ”Best of Claes Malmberg”, som uppesittare i Bingolotto 23 december, som ande i ”Äventyret Aladdin” hela våren och som teaterdirektör i Jonsered i sommar.


Om Familjen
– Jag har haft den stora turen att ha en mamma, mormor, morfar samt fruar och barn som aldrig har låtit mig sväva iväg. Många gånger har jag valt jobbet före familjen, men jag har alltid haft en extremt lojal familj runt omkring mig som uppfostrat mig varje dag.

I dag lever Claes Malmberg ensam, med kärlek på distans. Flickvännen är 35 år och från Brasilien, där Claes vistas i perioder, liksom hon i Sverige.
– Man kan ju undra vad hon har för smak, men hon hade i alla fall ingen aning om vem jag var när vi träffades, och det känns bra.

Om Biografin
– Den är nog underhållande, men den berättar väldigt fragmentariskt om saker och ting. Jag tycker nog att man kunde gjort mer av den. Det är också svårt när man skriver med någon annan, berättelsen färgas av det, så ibland kanske man inte riktigt känner igen sig. Ärligt talat läser jag den inte själv med någon större behållning. Det hade väl också varit lite förmätet om jag suttit och njutit av den.

Om Sången
– På ett sätt är jag inte lika naturlig i musiken, även om jag tycker att det är väldigt roligt. Jag känner en större osäkerhet som sångare än som skådespelare och blir därför skörare i det. Att utsätta sig är en del i det här yrket, men jag måste ändå kunna göra det tillräckligt bra för att kunna ta betalt.

Om Politik
– Min morfar hade blivit oerhört stolt över mig om jag hade blivit politiker. Han hade blivit en utmärkt politiker själv, men han kom från fel miljö, han var armerare och månskensbonde, han drömde nog inte ens om det. Det var ouppnåeligt. Jag hade gärna blivit politiker om jag hade hittat ett parti som hade passat, men jag tycker att alla partier i dag är ängsliga, och glömmer klassfrågan. Jag är nog också för kontroversiell, och har inget tålamod.

Om Religion
– Väldigt många människor i Sverige puttar lättvindigt all religion åt sidan. Kallar den värdelös och menar att gud inte finns. Det är att begå våld både på historien och varifrån vår moraliska kompass kommer. Vi diskuterar guds existens som en självklarhet här i Sverige, men i kulturer där det inte ens är en diskussionsfråga måste man visa respekt för det. Företeelsen att kritisera människors tro har jag aldrig begripit mig på.

TEXT: Malin Clausson

BILD: Johan Bävman och Mario Prhatskriv ut sidan