FAKTUM | 2012/05/24 Profilintervju

Soundtrack of Our Lives gör sin sista skiva tillsammans. Faktum har träffat frontfiguren Ebbot Lundberg för ett bokslutssamtal om kosmisk raw power, Iggy Pop och Berlusconi.

Är det här sista skivan?
– Ja, det är det, vår sista fullängdare. Det går inte att släppa något
mer, det är färdigskrivet. Hela idén.
Kommer ni bli desperata och börja rappa nu?
– Jag kan nog inte rappa, vi gjorde någon Dr Alban-grej för Filip och
Fredrik och man kan ju garva åt Dr Alban och säga att han är helt
värdelös på att rappa. Jag kunde inte rappa hans rap, då fattar du hur
värdelös jag är.
Men Iggy Pop. Honom gillar du?
– Jag växte upp med punken, hade posters och älskade Sweet, men Iggy
Pop hamnade alltid på baksidan av postern. Jag fattade inte hur grym
han var förrän jag hade avverkat all punk. Jag skulle aldrig kunna
leva som honom i den här rollen, han måste vara den där seriefiguren.
Sen blev man själv en annan seriefigur. Jag kände mig inte riktigt
trovärdig, Jag var tvungen att gå igenom skärselden för att bli
trovärdig för att sen bli någon slags skäggig pilsnerikon. Vad är det
jag säger? Haha.
Ni är ju rätt kosmiska i er musik. Står det i ­konflikt med raw power?
– Nej, för fan! Raw power är nog det mest kosmiska, en kosmisk
explosion för helvete. När man plötsligt är liksom ett, det är magi.
Att vara luffare kan vara magi, det hade jag lätt kunnat tänka mig att
vara, att inte ha någonting. Nu ska inte jag, bara för att jag sitter
med Faktum, säga en sån sak… men alla blir höga på sin egen grej.
Vem tycker du är Sveriges bästa textförfattare
på svenska?
– Jag beundrar Thomas Öberg i bob hund. Olle Ljungström kan vara
väldigt bra också, vi har uppträtt tillsammans som kungen och Silvia,
sen var det snack om vem som var vem, eller var det Silvio Berlusconi?

TEXT: Tobias Schiemann

BILD: skriv ut sidan