FAKTUM | 2009/09/24 Reportage

Bild: Mario Prhat

Det sker något med vården i Sverige. Reformer ska plötsligt trolla fram dussintals nya vårdcentraler och fylla dem med läkare, trots akut läkarbrist. Från att ha varit politikens eviga falukorv; grådassig, nödvändig, men älskad av få, ser sjukvården ut att segla upp som en av valrörelsens stora frågor. Anledningen? Pengar.

Från och med den första oktober i år är alla i Västra Götalandsregionen listade på en vårdcentral. Upplysningskampanjen från regionen har kostat 15 miljoner kronor, som gått till annonser i tidningar, reklamfilmer i tv och 1,6 miljoner broschyrer till hushållen. Dessutom fick man lägga drygt en miljon kronor till på ett extra utskick, eftersom det var ett tryckfel i broschyren.

Femton miljoner kanske låter som mycket pengar. Inte så mycket så att man kan köpa en bilfabrik i Trollhättan, men pengar som kunde gått till cancersjuka barn och svininfluensavaccin. Men det ligger mycket mer i potten.
Sjukvården i Sverige kostar strax under tio procent av BNP. För 2009 blir kostnaden omkring 300 miljarder kronor, och kostnaderna ökar hela tiden.
I somras kom en utredning från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, en speciell kommitté som tillhör Finansdepartementet. Gruppen tar väldigt allvarligt på hur det ska gå med vården i Sverige. Så allvarligt att frågan jämställs med den globala uppvärmningen. De till och med kallar den för »välfärdspolitikens klimatfråga«.
Den ökande efterfrågan kommer enbart att kunna klaras till hälften, därför måste även privat finansiering tillåtas – och i vissa fall uppmuntras, skriver utredaren Per Borg.
När Per Borg pratar om efterfrågan menar han att fler kommer att vilja ha mer vård. Det han säger är att om vi inte gör något nytt utan forsätter att vårda våra sjuka på offentliga sjukhus och vårdcentraler kommer det till slut att kosta mer än vad systemet klarar.
Politiker, ekonomer och läkare är inte bara rädda att alla inte kommer att kunna få den vård de behöver. De är lika rädda att kostnaden till slut blir så hög att de friska inte längre kommer vilja vara med och betala för långtidssjuka eller fattiga som inte har råd att betala sin vård själva. Kort sagt att de med jobb, joggingskor och hyfsad hälsa skaffar vården på egen hand.
»Det riskerar i sin tur att driva fram en okontrollerad utveckling av privat finansiering, vilket kan underminera grundläggande principer för välfärdstaten« skriver Per Borg.
Det är en fara för samhället om vi inte smyger igång en privatisering nu, menar experterna. Det kommer bli för svårt sen, när grupper med olika behov ställs mot varandra. När vi måste bestämma oss för om två års psykologhjälp till en våldtagen tonårstjej är viktigare än en medicin till en rökare med KOL eller en benprotes till någon som blivit påkörd av en rattfull. Att alla skulle få det de behöver kommer vi helt enkelt inte att ha råd med, säger de, och menar; så mycket kommer folk inte att vilja betala för att alla ska få hjälp.
Det är också därför som riksdagen beslutat att alla i Sverige efter den 1 januari 2010 ska få välja vårdcentral. Ett första steg mot ett nytt system.
I Göteborg innebär det 44 nya vårdcentraler, vilket gör att det sammanlagt fanns 65 vårdcentraler att välja mellan i den feltryckta broschyren. För att ha något att jämföra med så finns det sammanlagt 43 stycken 7-Eleven och Pressbyråbutiker i Göteborg. Det blir nästan en vårdcentral varje kvarter.
Nu är det i och för sig inte så, eftersom de nya vårdcentralerna inte kommer att spridas jämnt. Centrum, Göteborgs största stadsdel sett till antalet invånare, kommer att ha 16 vårdcentraler.
I Bergsjön, stadsdelen med flest sjuka, blir det bara en vårdcentral. I och för sig en stor ökning, eftersom stadsdelen inte har haft en egen vårdcentral sedan 2006, när den förra lades ner. Även Lärjedalen, med områden som Hjällbo och Hammarkullen, får bara en.
Slår man ut det på antalet invånare så hamnar Centrum fortfarande i topp, följt av Linnéstaden. Lärjedalen hamnar absolut sist, Örgryte näst sist och Bergsjön på tredje plats från slutet.
Detta trots att vårdcentralerna i det nya systemet får mer betalt i områden med större vårdbehov, en regel som införts för att inte alla vårdcentraler ska hamna där folk med hyfsad eller hög inkomst bor och jobbar. Hur kan det komma sig?
Tänk dig ett system med privata sjukförsäkringar. Tänk dig sen att det redan är infört. Fler än 300 000 svenskar har redan idag en privat sjukförsäkring. I Danmark är det ännu vanligare. Där har ungefär en miljon människor skaffat försäkringen, som betalas av arbetsgivaren men med ett stort statligt skatteavdrag. Det innebär också att Danmark har blivit uppdelat mellan dem som får lida lite och de som får lida längre.
»Så kommer det att bli i Sverige också. Vi kommer att få ett A- och ett B-lag. Det är bra om de som kan betala gör det, det innebär kortare köer för de andra. Risken är ju att priset blir att solidariteten i systemet försvinner« säger en läkare som Faktum pratat med.
Frågan är vad ett sådant avdrag för arbetsgivare skulle få för smeknamn i Sverige. Blodspeng?
Tankesmedjan Timbro menar att om vi inte inför privata sjukförsäkringar så kommer den genomsnittliga kommunalskatten i landet att vara 42 procent år 2030. I Timbros uppdrag ligger i och för att skapa opinion för de frågor som de tycker är viktiga. Som till exempel privatiseringar av offentlig verksamhet.
Thomas Idergard är ansvarig för Timbros så kallade välfärdsprogram. I början av september skrev Idergard och kollegan Jacob Arfwedson en debattartikel i Svenska Dagbladet som lanserar idén om så kallade ›hälsokonton‹, en sorts privata vårdförsäkringar där människor ska få spara skattefritt till sin egen vård.
»En ökad, kompletterande privat finansiering av svensk vård är således avgörande om vården ska kunna hålla god kvalitet och tillgänglighet utifrån en allt äldre befolknings förväntningar och behov«, skriver Idergard och Arfwedson.
Det är skillnad mellan till exempel sjukvård eller grundskoleutbildningar och trädgårdsarbete, hårklippning eller yogakurser. Vård styrs av behov. Det andra styrs av efterfrågan. Det gör det svårt att jämföra dem. Få människor går en extra gång till doktorn för att det ligger runt hörnet. Vilket kanske är synd om man tillhör dem som vill att vårdsektorn ska växa och frodas.
Vårdvalet kan få folk att tro att nu är det fritt fram att shoppa vård lite när det känns som om det behövs, men vad vi kanske glömmer, eller struntar i, är att hur vi än ordnar systemet så kommer det att krävas mer pengar.
Du kan betala direkt via skattsedeln. Eller via försäkringsbolag. Du kan spara själv eller pröjsa via din arbetsgivare, det vill säga via din lön. Hur som helst kommer det att vara du som betalar. Du, dina grannar, och alla andra.
Det finns många måsten i livet. Frågan är om ett av dem är att låta vinst bli motorn i en del av sjukvården. Eller om det finns ett annat sätt att se till att även arbetslösa, eller de utan sjukförsäkring, eller de som är födda med en kronisk sjukdom får mer än bara akutvård.  En lösning som inte kräver ett A- och ett B-lag, det ena styrt av behov, det andra av vilja och efterfrågan.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan