FAKTUM | 2016/02/12 Profilintervju

Korsfäst av kritikerna. Famnad av fansen.
 Ingen annan svensk artist väcker lika starka känslor.
 Julturnén går för utsålda hus. Och självbiografin börjar 
ta form – med den ska hon återta rätten till sitt eget liv.
 Är det dags att vi tar Carolas mission på allvar?

Mobiltelefonens glas ser ut som ett sönderblåst spindelnät. Det går nätt och jämt att se de egeninspelade filmerna från den grekiska ön Kos genom sprickorna.
Plötsligt riktas kameran mot den som håller i mobilen: en osminkad, medelålders kvinna, på randen till tårar, som ropar ”welcome” till flyktingar i överfyllda gummibåtar.
Hon visar flera filmer. När jag frågar hur hon hanterar ifrågasättandet, att hennes omskrivna septemberresa till Kos kan uppfattas som ett pr-trick, blir hon tyst.
Carola Häggkvist förstår inte frågan. Och nu menar jag inte att hon inte förstår den intellektuellt – 49-åringen framför mig är rolig, snabbkäftad, självironisk och talar inte alls med den där twistade rösten som vi hört i teve. Rösten som är så enkel att göra halleluja-parodi på.
Carola förstår inte att hur någon kan tro att hjälpa till skulle kunna vara ett beräknande pr-jippo.

Hon behövde inte prata med Gud innan. Det var grönt ljus direkt. Åk! Gör vad du kan! Det finns andra tillfällen då hon inte inväntat grönt ljus. Eller inte velat se den röda lampan. Det är då allt gått fel.
Liknelsen är så enkel att ett barn ska kunna förstå: Guds svar som ett trafikljus med grönt, orange eller rött signalljus.
– Det finns massor av artister som säger att de inget ångrar. Jag ångrar massor! Tyvärr. Men det är väl så man lär sig. Det finns tåg som har passerat, som aldrig kommer tillbaka. Men jag ger inte upp. Det bor en fighter i mig och jag kan mina starka och svaga sidor. Jag har blivit förlöjligad, sektstämplad och jagad, men jag har rest mig gång på gång. Jag gör det jag ska, det jag är bra på.

Är bäst i katastrofer
En halvtimme tidigare har fightern backat sin svarta Jaguar mot enkelriktat, parkerat på en femöring och packat ur en leopardmönstrad dramatenväska och en sminkbox. Hon har hunnit väcka uppmärksamhet i en radie av hundra meter runt omkring sig bara genom att gå gatan.
Det är omöjligt att förklara varför det sker, som ett kompakt kraftfält som drar energi till sig.
Carola Häggkvist stannar och kramas med bekanta på trottoaren och tipsar om var man kan lämna in kläder och mat till flyktingar.
På morgonen har hon kört sin dotter till skolan, upptäckt ett hål i tiden och besökt sin faster Peggy och moster Maud på ett äldreboende i Liljeholmen. Hon är ”mör i kolan” efter gårdagens hektiska schema med intervjuer och påbörjade repetitioner inför sin julturné.

 

Just nu bor hon delvis hos pojkvännen och musikern Jimmy Källqvist, norr om Stockholm. Hemma i villan i Bromma bor tio flyktingar. Hur länge de ska stanna vet hon inte. Hon ska ut på julturné, saker får lösa sig en dag i taget.
För en utomstående låter ett sådant liv spretigt. Carola Häggkvist håller inte med, hon tycker att den senaste tiden är ”bland det största jag varit med om”.
– Att få finnas på plats och tillsammans med andra frivilliga som ger av sin tid, kärlek och sina pengar är stort. Mitt liv behöver inte vara inrutat för att vara i harmoni. Snarare tvärtom.
Efter hemkomsten från Grekland blev hon uppringd av polisen i Ystad som tror att de utsatts för ett practical joke när flyktingar uppgett hennes nummer – som hon delade ut på Kos ifall de tog sig till Sverige.
– Jag är bäst i katastrofer, när det verkligen krisar, säger Carola som helst hade velat hyra en stor fiskebåt och dra upp människor ur gummibåtarna, vilket inte gick, det skulle ansetts som människosmuggling.
Istället fokuserade hon på att ta emot på stränderna. Och möttes av kärlek och respekt.
– Vi som hjälpte till var de som fick våra liv förvandlade. Jag hoppas att alla människor någon gång får uppleva något liknande.

 

Hamnade i arresten på Kos
Alla kan inte dra iväg eller ha människor boende hos sig. Men alla kan göra något, menar Carola Häggkvist, som tror att det är rädsla för det okända och bekvämlighet som hindrar människor.
Hon har engagerat sig länge för Syriens flyktingar, särskilt för utsatta kristna. Men att komma med sin goda vilja är inte okomplicerat. Det kan vara provocerande.
– En grekisk polischef skällde ut mig vid ett tillfälle. Han sa:”Who do you think you are? Do you think you are more Christian than we are? Do yo think you are the Virgin Mary?”
Nej, Carola Häggkvist tror inte att hon är jungfru Maria – trots att hon heter Maria i mellannamn och är född i jungfruns tecken. Hon tror att alla kan, och bör, göra något.
Och när Carola får feeling – det kan hon få på scen och hoppa sönder bord eller kasta blommor på Skansen – då finns ingen broms. Ingen konsekvensanalys. Ingen rädsla.
Som när hon upptäckte att de strandade flyktingbåtarnas motorer monterades bort av lokalbefolkningen. Då blev hon så arg att hon slet tag i en motor och körde iväg i sin hyrbil med gasen i botten och två bilar med ursinniga greker efter sig. Båtmotorn i framsätet, mobilen i ena handen och åtta förvånade pakistanska flyktingar i bilen som hon försökte lugna med ”It’s ok, I’m a good driver”.
Efter biljakten hamnade Carola i arresten. Grekerna, som blivit av med ”sin” motor, hämnades genom att anklaga henne för att ha stulit pengar av flyktingarna.
– Jag hann skicka ett sms till en väninna där det stod att jag var gripen. Sedan tog polisen mobilen. Det var en hätsk och obehaglig upplevelse. Men vet du, jag kände att dör jag nu så är det okej. Jag har fått se och ge så mycket. Jag vill självklart leva vidare för mina barn, men just då kände jag så, säger Carola som poängterar att situationen är svår även för grekerna, att alla måste försöka förstå varandra.
Några timmar senare, över raggmunk med fläsk och lingon nersköljt med en lättöl, säger hon:
– Jag kommer hellre till himlen lite blodig och ärrig än perfekt och slätstruken. Det bestämde jag mig för tidigt.
Jag tror henne. Men nu backar vi bandet.

Har stämplats som sektgalen
”Carola har ju världens bästa röst, men jag vet inte vad jag tycker om henne.”
Hur många gånger har du inte hört den meningen? Det finns ett slags tro- och tvivel-syndrom runt henne som artist, bortom de hängivna fansen.
Alla kan löpsedels-sagan som har pågått sedan 1983, när en 16-årig tjej stod i gul byxdress med bibel i hand och tackade Gud efter att ha sprängt alla röstningsvallar med explosionen Främling i Melodifestivalen.
I 32 år har hon varit som svensk allemansrätt. Något alla har tillgång till. Nästan var mans egendom – oavsett om man avskyr eller älskar. Sagan om den frälsta radhustjejen från Norsborg som slår igenom, som orsakar kaos på folkparksturnén, som ska lanseras internationellt.
Medier fotar henne i flickrummet, bygger upp henne för att sedan riva ner. Sinuskurvan av toppar och dalar, tre gånger vinnare av Melodifestivalen, musikalroller, oräkneliga turnéer och miljoner sålda skivor.
Privatlivet med bibelskolor, Livets ord, äktenskapet med Runar Sögaard, skilsmässan, adoptionen av dottern Zoe. Det skulle ta månader att gå igenom allt som skrivits om Carola.
Ingen annan väcker så mycket känslor. Ingen annan har blivit så hyllad, hånad, uträknad och come back-ad. Ingen annan blåser på som hon på scen, oavsett om hon gör en julturné eller ett företagsgig. Och oavsett vad som anses vara kreddigt.
Och hur det än gått så har Carola Häggkvist aldrig släppt taget om bibeln.
Är det en av förklaringarna till vår fascination? Att hon inte går att placera i en specifik musikalisk genre och att hon kör på med full kraft?
I Sverige är religion en privatsak. Allt annat anses suspekt. För en amerikansk artist är uttalad gudstro inget problem – men i Sverige har hon blivit stämplad som sektgalen.
Vår kanske största stjärna har varit ett extremt, kittlande och säljande löpsedelsämne. Å ena sidan genuin – tjejen i huset bredvid. Å andra sidan en konstruktion – en myt och ikon.

 

Artist i andra hand
Naturligtvis har hon levt i symbios med media. Hon hymlar inte med det. Men för alla, inklusive Carola själv, som är medskapare av ”fenomenet Carola” finns kanske två missförstånd: vi utanför som inte har fattat att hon är en evangelist med sången som redskap i första hand. Artist i andra hand. Och hon själv som inte förstår varför vi inte förstår detta.
Hon ler men är provocerad när jag frågar om hon är missförstådd.
– Självklart. Men jag har fått en hård panna. Jag kan inte låta mig styras av rädsla för att bli missförstådd. Ibland känner jag mig som en jonglör med tio bollar i luften samtidigt – när man vet att man gör något som är rätt så kan man inte lyssna på alla gräshoppor som gnisslar bzz, bzz, bzz. Då tappar man fokus.
Det är dags för fotografering i studion på Söder. Carola ställer sig upp, nej hoppar upp, trots smärtan i ena knäet – en löpsedlad skada från cricketmatchen i förra säsongen av tv-programmet ”Så mycket bättre”.
Att till slut tacka ja till medverkan var rätt beslut. Och knäet på tävlingsmänniskan Häggkvist ska snart opereras.
Hon tackar fotografen Per flera gånger för leverpastejmackan som han rusat ut och köpt. När kamerablixtarna börjar yla är Carola Häggkvist bland de proffsigaste jag sett. Tålmodig och fokuserad. Trots att säkerhetsnålarna som håller tyget på plats i håret gör ont på riktigt.

 

Gjorde upp med de starka männen
Efteråt går vi till ett steak house något kvarter bort. Carola Häggkvist hinner kolla in reapriserna i en prylaffär på vägen, ”jag älskar att göra kap”, hon blir fotograferad av fans och säger att restaurangen med sina råa bänkar av ek är mysig, fast vi båda ser att den är rätt sunkig.
Vi pratar mera om mod och att ta makten över sitt eget liv.
– Folk säger: ”Vad stark du är som har hållit fast vid din tro.” För mig är det inte mod, det är en självklarhet. Jag är modigare nu, jag säger ifrån, jag går min egen väg, jag är inte livegen, jag bestämmer själv. Carola is a free woman, a song of joy!
När blev det så?
– Efter skilsmässan, men det borde jag kanske inte säga. Då gjorde jag upp med de olika starka män jag haft i mitt liv. Jag slog igenom som 16-åring, klart jag har blivit styrd.

CAROLA HÄGGKVIST OM …

  • ”Jag har varit ensam länge. Och haft sällskap men inte känt grönt ljus. En körtjej tipsade mig om Jimmy Källqvist. Vi har träffats förut och varit på turné tillsammans. När vi råkade ses förra året på en musikklubb utbrast jag ’det var någon som tyckte vi skulle bli ihop’. ’Ja, det kan vi väl’, sa han och vi skrattade högt. Vad vi inte visste då var att vi skulle bli ett par några veckor senare.

  • ”2007 fick jag Hans Majestät Konungens medalj av 8:e storleken. ’Det var på tiden’ sa drottningen till mig, minns jag. Jättestort för mig – jag har ju inte fått några Grammis eller Rockbjörnar, jag springer i andra spår.”

  • ”Redan när jag tackade ja till Främling gick jag ifrån min egen musiksmak. Jag var ju med i rockband, lyssnade på smalare musik. Det kan vara kreddigt att vara okreddig. Det går trender i det där.”

  • ”Frid. Försoning. Himlen på jorden. I år ska barnen, Jimmy, syrrans familj och jag vara tillsammans på Hotell Ystad Saltsjöbad och fira jul. Där ska vi även hålla i två intima konserter. Det är unikt.”

  • ”Jag älskar kvinnlighet på scen, men luras inte av mina höga klackar. Kom inte och prata förort med mig, jag är från Norsborg, jag är tjejen med boots privat och som inte vuxit upp med silversked. Jag vet varifrån jag kommer och det är jag stolt över.”

  • ”Är byggd på avundsjuka och förminskande. Ingenting gott kan komma ut av det. Bäst är att inte ge den någon uppmärksamhet, utan se förbi, förlåta och fokusera på sitt eget lopp.”

  • ”Det är bara att gilla läget. Jag åker utomlands, dit få svenskar reser, när jag vill vara ifred.”

  • ”Han är en karismatisk, stark person, var i alla fall. Vi har ingen kontakt numera. Det räcker att jag säger så, det blir bara here-we-go-again i kvällspressen om jag säger mer.”

Efterspel: Carola är inte nöjd med den första textversionen och skickar långa rödmarkerade ändringsförslag. Texten bollas i några dygn. Ett av hennes sista sms, när jag skriver att det ”är väldigt mycket rött här”, lyder: ”ät elefanten långsamt”.

CAROLA HÄGGQVIST
Aktuell: Pågående julturné med 23 stopp i Sverige, Norge och Finland. Ses på Konserthuset i Göteborg den 13 december (dubbelkonsert). Skriver på sin självbiografi, oklart när den ges ut.
Familj: Sonen Amadeus, 17 år och dottern Zoe, 6 år. Pojkvännen Jimmy Källqvist. Storasyster Susanne med familj.
Född: 8 september 1966
Bor: Hus i Bromma

 

TEXT: Marie Branner

BILD: Per Englund
STUDIOSTYLING: Sofia Bothén Wilksskriv ut sidan