FAKTUM | 2015/01/28 Nyheter

I Faktum #149 – som finns ute på stan nu – porträtterar vi skådespelaren Ruth Vega Fernandez, aktuell i filmerna Gentlemen och Cirkeln. För första gången i Faktums historia slutar arbetet med profilintervjun i ett totalt kommunikationssammanbrott och Ruth Vega Fernandez ställer in den sista avtalade intervjutiden. Det kan du läsa om i profilreportaget. Här publicerar vi ett mejl från Ruth Vega Fernandez där hon får ge sin syn på saken – och därefter ett svar från Faktums reporter, Fanny Wikander, och chefredaktör Aaron Israelson.

Mejl från Ruth Vega Fernandez den 13 januari, inkom klockan 16.35. 

Hej,

Faktum är att jag är superledsen över det som blivit.

Det hela börjar i ett missförstånd som var att jag trodde att porträttet skulle printas i mars vilket var det som Fanny Wikander sa till mig i Göteborg när vi sågs där. Intervjun som från början hade behandlats av Gentlemens pressagent lämnades sedan över till Disneys pressagent utan min vetskap. Sedan fördes det ytterliggare vidare till Anna-Clara efter att hennes föregångare slutat. Detta också utan min vetskap. Ärendet har alltså gått via tre personer utan att jag blivit informerad. I efterhand fick jag reda på att ni fått förslag på intervju datum som inte stämts av med mig och då jag i själva verket inte var ledig. Hade jag vetat om det här och hade förstått at ni tidigarelagt publiceringen, hade vi kunnat ta en dialog kring situationen och hittat en lösning som fungerat för oss båda i ett tidigare skede.

Detta är sådant som tyvärr händer när det finns för mycket mellanhänder. Det blev plötsligt väldigt bråttom med intervjun, utan att jag förstod varför och i en period som för mig var fullspäckad med jobb.

Det som sedan hände i Stockholm, under plåtningen var att jag sa till Fanny att dessa datum inte fungerade för mig och föreslog 14e och 15e (de två dagar jag mellanlandade hemma under min teaterturne) När hon efter ert samtal (där du som jag förstått det sa att detta inte var en möjlighet) bröt ihop och började gråta tyckte vi i studion (sminkös, fotograf och jag)väldigt synd om henne.

Till följd av hennes desperation, rädsla och tårar försökte jag hitta en lösning för att lugna ner henne. Trots att jag inte hade tid föreslog jag två timmar dagen efter min premiär i Strasbourg, innan repet inför kvällens föreställning. Under repet inför premiären ringde en fotograf mig och ville sätta tid för plåtning. Detta var något som vi inte hade pratat om och som jag absolut inte hade tid till.

Det hela växte således till någonting som jag inte alls hade förväntat mig. Jag ställde in i hopp om att kunna göra det som det var sagt från början. Det vill säga publicera i mars och således ha mera tid och göra intervjun och plåtningar i lugn och ro. Speciellt med tanke på att jag hade sett fram emot den här intervjun.

Faktum är en tidning som jag verkligen tycker det var viktigt att prata om min barndom och uppväxt i och där jag hoppades på ett nyanserat och innerligt samtal. Till skillnad från viss kvällspress där de använt sig av mina försök att förklara min bakgrund på sensationalistiskt sätt, och därmed understruket klichéer, förenklingar och förutfattade meningar som det redan finns gott om, istället för att väcka förståelse, tanke och debatt kring hur samhället är uppbyggt. Hur ekonomi och kultur påverkar individen.

Ja, så det är synd att det har blivit som det har blivit och att vi inte fick ha det här samtalet. Jag har som jag redan sagt till Fanny två lediga dagar idag och imorgon innan jag åker på turnés igen till Montpelier om ni skulle vilja fördjupa något.

Ruth

Ruth_Vega_Fernandez

 

Faktums reporter, Fanny Wikander, svarar:

Jag har aldrig slagit fast att intervjun skulle publiceras i mars. När vi träffades första gången i november var det inte spikat om det skulle bli i februari eller mars och jag sa då att vi skulle höras efter nyår. När det blev klart att det skulle gå i februari och jag behövde träffa henne redan i mellandagarna meddelade jag hennes presstjejer med en gång. Det har jag på mejl. Om hon inte fått den infon vet jag inte, men när vi sågs i Stockholm visste Ruth hur som helst om det.

Det stora missförståndet var ju egentligen att hennes presstjej sa att hon var ledig under mellandagarna vilket jag tolkade som att hon då hade tid för intervju. Men ledig betydde tydligen att hon inte kunde göra någonting. I Stockholm när jag påpekade att hon var ledig, sa hon att hon hade jobb då:

– Jag är väl inte den enda skådespelaren i Sverige som jobbar, eller?

Andra datumet som föll, den 2 januari, hade presstjejen spikat med mig. När jag sedan frågade vilken tid jag skulle boka resan, sa hon plötsligt att hon inte fått något bekräftat av Ruth.

Jag blev också ganska förvånad när jag nu i slutet förstod att Strasbourg var första turnéstoppet eftersom jag tidigare uppfattat det som att hon varit ute med teatern sedan efter nyår (men det kan vara jag som dragit den slutsatsen själv). Jag förstår att Ruth behöver tid för att lära sig manus innan premiären, vilket hon hänvisade till, men det känns underligt att inte kunna avvara två timmar om man vet hur ont om tid det är och är så angelägen, som hon säger sig vara, om att berätta sin historia i Faktum.

Angående att hon inte hade gått med på att fotas i Strasbourg så minns jag att vi i Stockholm hade en konversation där jag sa att jag bara behövde en halvtimme för intervju och att hon då svarade något i stil med att ”så fort går det inte, eftersom det ju ska fotograferas också”, vilket jag höll med om. Så att hon inte var medveten om att det skulle fotograferas verkar konstigt.

Det känns även olustigt när hon beskriver min “desperation, rädsla och tårar”. Ja, jag var angelägen om att få till en intervju och ja, jag grät en skvätt av frustration. Men det var inget hejdlöst stortjutande som hon försöker få det att låta som. Vad jag skulle ha varit rädd för vet jag inte. Att bli inlåst i studion med Ruth?

Jag såg väldigt mycket fram emot att skriva om Ruth, just för att jag tyckte att hon verkade cool och dessutom är en grym skådespelare. Inför vårt första möte i Göteborg läste jag på internet att hon var “en riktigt otrevlig person, extremt osympatisk och divig”, men tyckte faktiskt inte att det stämde efter att jag hade träffat henne. Tuff och bestämd, ja. Men trevlig. Det var först efter att vi träffades i Stockholm, och kommunikationen bröt ihop, som jag ändrade uppfattning. Ändå var tanken in i det sista att i texten beskriva henne som just tuff, men trevlig. Trots att det kanske skulle ge läsaren en förskönad bild av henne. Men det kunde ju bara vara otur, tänkte jag. Det var först när hon valde att ställa in allting som texten tog en annan vändning. Det var då inte längre möjligt, inte minst för att vi inte hade tillräckligt med material, att skriva en annan text än vad som blev slutresultatet.

Fanny Wikander

 

Chefredaktörens kommentar:

I snart fyra år har Faktum publicerat kändisintervjuer i varje nummer. Det har gått oväntat smidigt, måste jag säga. Åtminstone i jämförelse med de kändiskontakter jag haft på andra tidningar. Ärligt talat har väl vissa kändisar varit mer besvärliga än andra. Det brukar vi då också berätta i profilreportagen, i linje med vår öppet redovisande journalistik.

Ruth Vega Fernandez är inte den största stjärna vi haft på omslaget. Ändå en av de mer svårtillgängliga och därmed blev nog också profilintervjun med henne en av de mer besynnerliga i vår historia.

Vi har granskat mejl- och sms-kommunikationen mellan vår reporter Fanny Wikander och Ruth Vega Fernandez, respektive hennes pressagenter. Och kan bara konstatera att ansvaret för det totala sammanbrottet i dialogen ändå måste sägas vila på den som säger sig tycka att det ”var viktigt” att medverka i Faktum och på hennes pr-personer. Trots att det här reportaget kostade oss betydligt mer än vi tänkt oss – och dessutom helt i onödan eftersom fotografens resa till och boende i Strasbourg fick ställas in – var vi flexibla. Både långt innan och precis efter att Ruth ställde in det avtalade mötet i Frankrike. Vi kunde avstå helt från fotograf, bara vi fick till intervjun? ”Nej.” Vi kunde göra en telefonintervju? ”Nej.” Vi kunde kanske…? ”Nej.”

Ruth är också väl medveten om att de nya intervjudagar hon till slut föreslog i ett mejl samma dag som vi skickade tidningen till tryck var omöjliga för oss. Då hade vi inte hunnit få ut tidningen till våra försäljare i tid.

Det är nu helt i sin ordning att vara omedgörlig och svår. Men då får man räkna med att det också blir så man skildras i vår profilintervju. Superledsen, men det är ett faktum.

Aaron Israelson

Läs hela intervjun med Ruth Vega Fernandez här.

TEXT: Faktum

BILD: Per Englundskriv ut sidan