FAKTUM | 2009/09/24 Reportage

På romartiden var det tufft. Om en affärsman inte kunde betala sina skulder slogs bänken utanför hans hus sönder. Bancus ruptus = bruten bänk = bankrutt. Inte var det bättre i England i slutet av 1700-talet. Då tvingades skuldsatta ha på sig en ful grön mössa. I dag använder vi mer subtila metoder. Frågan är om förnedringen är mindre och om straffet verkligen är proportionerligt?

En betalningsanmärkning och du är körd. Du får inte hyra en lägenhet eller skaffa ett telefonabonnemang. Det kan till och med vara svårt att öppna ett vanligt lönekonto på banken eller få ett jobb om du hamnat på kreditupplysningsföretagens svarta listor.
Över en halv miljon svenskar har betalningsanmärkningar. 400 000 är överskuldsatta, det vill säga att de har regelbundna problem med att betala sina räkningar. Drygt 100 000 svenskar lever med löneutmätning, vilket betyder att kronofogden drar varje krona över existensminimum som den skuldsatte tjänar. Det hjälper inte att jobba mer, hitta ett mer välbetalt jobb, utbilda sig eller flytta. En person med löneutmätning kan inte göra något för att förändra sin situation. Utmätningen kan pågå i resten av den skuldsattes liv.
Lisabeth har i snart 30 år levt med både betalningsanmärkningar och löneutmätning.
»Vi blir satta vid skampålen till allmänt beskådande. Det är tillåtet att spotta på oss. Folk förvägras det mest basala, det är skamligt. När man tänker på det har vi inte kommit så långt.«

Allt går ut på att upprätthålla den höga svenska betalningsmoralen. Frågan är om det kostar mer än det smakar? Skuldsatta ger upp, de slutar jobba eller börjar jobba svart. De skäms, blir stressade och sjuka. De känner sig utstötta och kastlösa.
Notan hamnar på 30-50 miljarder kronor per år i ökade sjukvårdskostnader och förlorad arbetsinsats, enligt kronofogdens beräkningar. Ungefär lika mycket som föräldraförsäkringen och barnbidraget. Tillsammans.
Överskuldsatta har cirka 35 procent lägre hälsovärden än normalbefolkningen. De vanligaste folksjukdomarna är nio gånger vanligare i den här gruppen. Det vinner ingen på, menar författarna av kronofogdens rapport Alla vill göra rätt för sig.
Lisabeth tycker att det räcker och blir över med löneutmätningen, att man dessutom blir uthängd med betalningsanmärkningar upplever hon som fruktansvärt förnedrande. Det skulle inte få lov att vara offentligt, tycker hon. I många andra länder råder sekretess.
»Fanns det inte betalningsanmärkningar, så skulle skuldsättning inte få sådana fruktansvärda effekter. Betalningsanmärkningen säger dessutom ingenting. Det är bara ett vapen att stämpla folk. Jag är så här duktig, det är inte du. Det är inte som i tv-programmet Lyxfällan. De flesta skuldsatta är väldigt skötsamma människor som vill göra rätt för sig.«

Är det verkligen sant? Har inte de med skulder hos kronofogden köpt dyra bilar, lyxrenoverat sina kök och badrum, köpt kläder och handväskor för hundratusentals kronor? På kredit?
I första avsnittet av Lyxfällan från 2006 besannas alla våra fördomar om skuldsatta. Linda och Martin, 30 plus, bor i en flermiljonersvilla i Bromma utanför Stockholm. Programmet börjar med att Martin kärleksfullt tittar på sin flickvän, ler och säger »Det är roligt att shoppa med Linda, hon har ju spenderbyxorna på sig dagligen.« I nästa klipp köper de en sänglampa för 4 000 kronor som Linda bara måste ha. Sedan visar det sig att Linda shoppat för skatteverkets pengar. Ett bra tag.
Hon har en skatteskuld på den lilla nätta summan 180 000 kronor. Samtidigt planerar Linda och Martin sitt drömbröllop, de ska hyra en ö i Danmark och flyga in ett hundratal gäster. Programmets egna skuldsanerare vet inte om de ska skratta eller gråta. Sedan skrider de till verket: de säljer snabbt av en Trans Am, två motorcyklar och delar av Lindas lyxgarderob, och vips så är skulden betald.
Martin gråter över motorcykeln, Linda slutar shoppa och börjar ta nattbussen hem från krogen istället för taxi. Som plåster på såren lovar programledarna att tv3 ska betala renoveringen av deras fuktskadade badrum – så att de trots allt ska kunna genomföra sitt drömbröllop. »Det är ni värda, ni har gjort en så grym uppoffring.«

Linda och Martin är knappast representativa. Arbetslöshet, sjukdom, konkurs, skilsmässa eller dödsfall i familjen är de i särklass vanligaste anledningarna till att människor hamnar i skuldfällan enligt kronofogden. Om man då varken har en ekonomisk buffert eller familj och vänner som kan rycka in och hjälpa till, är risken större att man inte klarar av att hantera situationen. En vanlig stressreaktion är dessutom att göra precis som Linda och Martin. De stoppade huvudet i sanden och slutade öppna sina räkningar.
Lisabeth blev skuldsatt redan på 80-talet efter en skilsmässa där hon blev lämnad ensam kvar med små barn och obetalda huslån.
Ändå känner hon sig lyckligt lottad jämfört med många av de människor hon mött genom sitt arbete för Insolvens – en förening som jobbar för skuldsattas rättigheter. Hon har alltid haft bostad och har alltid fått vara frisk.
»Jag har aldrig behövt sätta mina barn på pottkanten, jag har kunnat ge dem en trygghet och det har gett mig en trygghet.«
I dokument från Insolvens hittar man hjärtskärande berättelser om familjer som klarat sig mindre bra. Det handlar om barn till skuldsatta som skyddar sina föräldrar redan när de är små, de tackar nej till kalas för att de vet att mamma inte har råd med presenter. De ber inte om nya kläder eller leksaker, de ber inte ens om en glass på stranden. En familj fick sitt hus sålt på exekutiv aktion och tvingades flytta samtidigt som deras för tidigt födda barn låg på sjukhus och svävade mellan liv och död.

Både Insolvens och kronofogden beskriver hur skuldtyngda människor isolerar sig. De vill inte berätta om sin situation, de skäms. De tackar nej till middagar för att de till slut måste bjuda tillbaka, de försöker bortförklara varför de inte äter lunch på jobbet. Skamkänslor gör att de inte söker den hjälp de har rätt att få. De beskriver ångest, depressioner, oro och sömnsvårigheter. Insolvens menar att en del skuldsatta mår så dåligt att de inte ser någon annan utväg än att begå självmord.
Det som gör skuldsättningen så psykiskt påfrestande är också att många aldrig kommer ned till kapitalskulden, berättar Lisabeth. Själv har hon en skuld till kronofogden på 150 000 kronor. Hon betalar av 8 000 kronor i månaden, men ändå tar skulden aldrig slut.
Inkassobolagens avgifter och räntor gör att en liten skuld snabbt stiger till ohanterliga summor.
»Jag har säkert betalat av min skuld 20 gånger om, det enda jag betalar är räntor och avgifter. Jag har aldrig smitit, jag har alltid jobbat eller studerat. Jag har betalat jättemycket, men det hjälper inte.«

Kronofogden har i sin rapport Alla vill göra rätt för sig uppmärksammat problemet:
»Den bästa avbetalningsplanen ur ett inkassoperspektiv är en där beloppet precis täcker löpande utgifter och räntor men där skulden behålls oförändrad. Betalningarna kan då hålla på i all evighet.«
De föreslår att man istället borde kunna begränsa eller stoppa räntan under den tid som en fordran handläggs av kronofogdemyndigheten.
Två gånger har Lisabeth ansökt om att få skuldsanering. Två gånger har hon fått avslag. Hennes skuld var enligt kronofogden för liten. Siffror från kronofogden visar att bara 3678 personer fick skuldsanering år 2008. I år ser antalet ut att öka något. Enligt kronofogden beror det på att de nu fäster större vikt vid den skuldsattes totala personliga och ekonomiska situation.
Ett ganska nytt fenomen som också försätter många, framförallt unga människor, i skuldfällan är sms-lånen. Frågan är vem som ska ta smällen för ansvarslös utlåning?  Tänk dig Robin 18 år som tagit ett dyrt sms-lån. När han inte kan betala fördubblas snabbt skulden. Robin hamnar hos kronofogden, han får en betalningsanmärkning. Kronofogden hjälper mobillånsföretaget att driva in skulden. Detta trots att företaget satt sina höga räntor och avgifter just för att de vet att Robin kanske inte kommer kunna betala tillbaka. Han har ju inget jobb och inga pengar sparade.
Gör kronofogden sitt jobb och ser till att Robin till slut betalar sin skuld ändå, så är det jackpott för mobillånsföretaget: De får tillbaka den utlånade summan, plus ränta och avgifter. Som egentligen var till för att kompensera eventuella förluster…
Hepp! Mobillånsföretaget lyckas alltså med konsten att både ha kakan och äta den.

Samhället skulle vinna både ekonomiskt och socialt på att ansvaret delades, menar kronofogden. Men det kräver lagändringar och politikens kvarnar mal långsamt. Motioner har skrivits och förslag har lagts fram. Flera politiker har motionerat om att skärpa tillsynen över oseriösa kreditgivare och inkassoföretag. Andra har motionerat om att sätta en gräns på 2 500 kronor för betalningsanmärkningar och att de ska gallras ut efter ett år istället för tre.
Det finns förslag på statliga saneringslån och att det ska bli lättare att få skuldsanering. Men det mesta som rör skuldsättning verkar ha fastnat i beredningen på justitiedepartementet. En del frågor har fastnat så länge att finansutskottet har surnat till. Enligt utskottets ordförande Stefan Attefall (KD) riskerar justitiedepartementet att bli prickade i konstitutionsutskottet om de inte får tummen ur snart. Han beskriver det som en surdeg och är irriterad över att så viktiga frågor tar så lång tid att utreda.
Stefan Attefall berättar att det fanns ett stort motstånd mot förändringar redan på 90-talet när den nya skuldsaneringslagen utarbetades.
»Banker och fordringsägare är oerhört restriktiva i Sverige. De är rädda att förlora pengar, men det handlar också om att upprätthålla betalningsmoralen. Det finns en stark tradition här och bankerna har haft en stark ställning i samhället. Vi tycker att de är överdrivet försiktiga. Grundinställningen är bra, men det måste också finnas en ventil när det går åt skogen.«
Michael Necke, en av författarna till kronofogdens rapport Alla vill göra rätt för sig, är inne på samma spår. Han tycker att utgångspunkten är att alla ska göra rätt för sig är riktig, men frågan är hur lång tid man ska tvingas leva under ett sådant tryck som skuldsatta utsätts för. Har man begått ett mord blir man dömd till livstid, men efter avtjänat straff blir man fri. Skuldsatta däremot blir aldrig fria. Han berättar att han träffat flera gamla åkare som gått i konkurs. De är 60-70 år gamla och har skulder på mellan en och två miljoner. ›Varför ska man hålla på och plåga dem tills de dör‹, frågar han sig. Han tror att det är gamla moraluppfattningar som fortfarande styr och tycker att alla inblandade har mycket att vinna på att reflektera mer kring sina fördomar och moral.

En sak har i alla fall blivit bättre. Tidigare har det nästan varit omöjligt att få bort en felaktig betalningsanmärkning. Men tack vare allas vår rymdfarare Fuglesang, som fick en betalningsanmärkning när en räkning skickades till fel adress, kan man sedan förra året få saken utredd och pricken bortplockad. Rubriker som »Fuglesang i kamp mot Kronofogden«, »Kronofogden jagar svensk astronaut«, »Envis fogde vill pricka Fuglesang« fick i alla fall fart på våra lagstiftare.
I andra länder finns redan en mer förlåtande syn. I England, där man förr tvingade på de skuldsatta fula gröna mössor, undviks numera alla tvångsinslag. Mycket är förhandlingsbart och man prioriterar rimliga och rättvisa lösningar. Utmätning används bara när någon sätter sig på tvären och inte frivilligt deltar i arbetet med att ordna upp sin situation. I Danmark tas betalningsanmärkningen bort när skulden är betald. I USA jobbar man mycket med att ge skuldsatta en ny start. En vanlig inställning till entreprenörskap är att man först efter ett par konkurser är en fullfjädrad företagare. I de flesta delstater garanteras att den skuldsatte inte ska bli av med sin bostad om han eller hon går i konkurs. Systemet gynnar kapitalism, risktagande och entreprenörskap, menar man.
Lisabeth vet inte varför vi har en så hård syn på skuldsatta just i Sverige. Men hon tror att det är en attityd och en moral som funnits i samhället i hundratals år.
»Vi är uppfostrade i att göra rätt för oss. Man ska vara en god samhällsmedborgare och det är man inte om man är skuldsatt. Då är man bevisat slarvig. Men en andra chans att göra rätt för sig finns inte.«

TEXT:

BILD: skriv ut sidan