FAKTUM | 2014/04/13 Reportage

Trolleriassistenter. Är inte de hårt korsetterade, bystiga blondiner?
– Det beror på vilken sida du väljer, säger Elin Fossum och vänder på huvudet.

På vänstersidan är hon mörkhårig, på den andra blonderad. Elin jobbar med magi.
Hon var 14 år gammal när hennes mamma, inför en semester utanför Sundsvall i ett helt sommarlov, uppmanade henne att ta med sig en god bok.

– ”Det finns inget internet”, sa morsan. Och jag är inte så bra på böcker. Jag är mer en ”göra-tjej”. Jag gick till bibblan i alla fall och så hittade jag en trickbok och lärde mig av den hela sommaren. Sen var jag fast.

Nu är hon 22 år gammal och har jobbat som assistent åt magikern Henrik Johansson, mer känd som Michael Mendoza, sedan 2011. Innan dess showade hon med egna trick.

Varför gav du upp din egen magikerdröm för att bli assistent?
– Mina kompisar tröttnade på att titta på mig. ”Vi vill inte ta ett kort till!” ”JOO, ett till!”

Att stå mitt i strålkastarljuset är däremot fortfarande drivkraften.

– Det är på scenen jag känner mig trygg. När jag inte är magiassistent dansar jag och på gymnasiet spelade jag teater. Jag vill nå ut, förmedla en känsla som är jag, men ändå inte.

Och även om hon är assistent skriver hon sin egen roll. Elin har droppat korsetterna – ”det var för jävla jobbigt” – och våpigheten som många förknippar med rollen.

– När jag kollar ett nytt magiklipp på Youtube studerar jag tricket, inte assistenten. Jag gillar att spela tuff och hård snarare än snygg och sexig. Det är många som går ut i latexdräkter. Det är inte jag. För mig handlar det mer om passion än om att vara sexuell rekvisita. Jag har inte gjort mig själv till den symbolen.

Men på något sätt är du väl ändå lite rekvisita i din roll på scen?
– Jo visst, men jag gör det jag gör väldigt bra. Jag är effekten av ett trick. Det är rätt häftigt. Även om det är Henrik som får applåderna suger jag åt mig av dem också.
Vissa stereotyper kommer hon däremot inte undan. Det hör ju till att bli itusågad.

– Det är gôtt! Första gången var det läskigt och jag tänkte ”hur ska det här gå, är det på riktigt?”. Det kittlas när kniven går genom kroppen och sen är benen liksom borta, men ändå kan man trampa med fötterna!

– Man vänjer sig, antar jag, fast huvudet aldrig lär sig förstå vad det är som händer. Benen kommer dock alltid tillbaka, fast man ser dem på andra sidan rummet.

När man tänker efter förstår man ju att det krävs en hel del träning för att få kroppen att vänja sig vid att bli itusågad och få benen utkörda på promenad medan bålen väntar på annan plats. Men man kanske inte tänker att det krävs atletisk kompetens för att kvalificera för yrket.

– Vill man bli magiassistent är det bäst att man stretchar mycket! Jag börjar hårdträna tre veckor innan föreställning. 30 minuters stretchning fyra gånger i veckan. Annars är det lätt att man överbelastar muskler när man ska hoppa ut ur en bur och sparka högt till exempel.

Det är en sport, även om det känns lite fånigt att säga det. Det är fysiskt krävande danskoreografi bland annat.

Den hårda träningen har gett resultat. Tillsammans med Henrik ”Michael Mendoza” Johansson vann Elin Fossum fjolårets SM i trolleri i Växjö.

– Det var den roligaste showen hittills.

Och jobbigast?

– I Globen när vi var med i Talang. Det ska gå på teve nu. Jag tampas fortfarande med om jag ska titta eller inte. Hemskt bli bedömd av en jury som inte har valt att titta på magi.

TEXT: Josephine Freje

BILD: skriv ut sidan