FAKTUM | 2011/03/24 Reportage

Petter Stenqvist är kanske mer känd som Pstq. Han gör musik med gruppen Mobbade Barn Med Automatvapen. Dessutom är han författare och någon sorts konstnär.

Det finns människor som vandrar hela vägen genom livet med skygglappar på. Få saker som inte påverkar dem personligen verkar beröra dem. De gånger de bekymras av omvärlden är när den gör sig påmind genom bristfällig snöröjning, trafikförseningar eller höjda elpriser. Riktigt förbannade på den blir de endast då löpsedlarna handlar om fallskärmsavtal eller bonusar i näringslivet. Annars blir de som mest upprörda av försenad post, telefonförsäljare och av att fel låt vann.
De är beredda att blir oproportionerligt ilskna på dålig mobiltäckning och slarv med tvättider. Volymökningen vid reklamavbrotten på tv:n förvandlas till en stötesten av monumentala mått.
De kan promenera bekymmerslöst genom en brinnande värld så länge deras kläder inte fattar eld. Jag är deras raka motsats. Det som en gång startade som ett fullt normalt intresse för omvärlden har sedan länge utvecklats till en besatthet.
Jag minns när jag som liten såg bilder från ett, som det verkade, evigt grått Moskva, där män med granitansikten tittade ut över en aldrig sinande ström av soldater och deras vapen. Jag minns att jag lärde mig om kärnvapen.
Ända sen jag satt i klassrummet och tittade upp mot himlen och undrade när någon tänkte trycka på den röda knappen har jag försökt förstå hur världen fungerar. Hur gärna jag än ville stoppa fingrarna i öronen och blunda hårt så klarade jag det inte. Kanske var det rädslan för det nära förestående bombregnet som kunde förvandla världen till en glasöken som gjorde det. Jag har läst sida upp och sida ner om konflikter, kupper och krig. På vägen har jag lärt mig lite om vad män med makt är kapabla till och vad som driver dem.
Det händer sällan att det går en dag utan att jag ser en nyhetssändning. Jag kan inte minnas när jag senast gick ett dygn utan att läsa nyheter från minst en källa. Dyker en konflikthärd upp i nyhetsflödet måste jag nästintill tvångsmässigt ta reda på så mycket som möjligt om den.
Varje länk jag klickar på leder till två nya länkar, och så fortsätter det tills de bildar ett jättelikt nät som jag sitter ohjälpligt fast i. Om något går av stapeln nu finns det alltid en historia bakom. Bakom den historian finns en annan historia. Har man väl börjat nysta i den trassliga väven finner man snart att alla trådar sitter fast i varandra på ett eller annat sätt, och medan man nystar för allt man är värd sitter det tusentals människor och väver vidare i andra änden.
Bakom allting finns alltid män, och i jämlikhetens namn en handfull kvinnor också, som är beredda att klättra över berg av lik för att nå sina mål.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR