Posted by & filed under Reportage.

I Lunds ridhus har Katarina Dahl dragit många skottkärror med hästskit. Här träffade hon tjejen som blev en nära kompis men som också gled in i missbruk. Många gemensamma vänner är döda men själva är de idag nyktra.

Är det verkligen hon? Katarina Dahl ler brett med nya tänder. Många Lundabor minns Faktumförsäljaren på Clemenstorget, en snacksalig heroinist. Bräcklig men nykter drömmer hästtjejen om att rida igen.

Det har gått över 20 år sedan Katarina Dahl senast öppnade dörren in till stallet, men mannen i hörnan tycks bekant. Visst är det Bertil Frost, mångårig tränare i Lunds ridhus. När hon ber att få ta ett foto tillsammans med en häst, pekar han på det svarta stoet Lola. Med bestämda kliv går hon in i spiltan, tar ett säkert tag i grimman och leder ut djuret i mittgången.
– Hon är jättefin! Ni verkar inte ha många ponnyer kvar?
– Jo, vi har ett stall till, svarar han och känner igen tonåringen som skötte ponnyhästarna Fia, Truls och Maskot.
– Hur gammal blev Truls, frågar dagens 38-åring och kliar stoet under örat.
– 27, svarar Bertil Frost.

Katarina Dahl stryker en hand över den varma halsen.
– Jag håller på med en uppdatering av mig. Jag gick ju helt fel i livet, men har lyckats rätta till det. Något bra ska man ju göra, eller hur? Jag har faktiskt tänkt börja rida igen, men behöver lite pengar först, säger hon till tränaren som länge undrat hur det gick för hästtjejen.

Klockan är tio på morgonen och hon är mitt uppe i ett dataspel. På tv-skärmen flyger fantasifulla djur kors och tvärs över ett ökenlandskap. Vardagsrummets gardiner rör sig sakta när katten Smulan tassar på fönstersmygen. Katarina Dahl sitter i den svarta skinnsoffan vars läder spruckit av ålder och kattklor.
– Fågeln där är inte snäll. Försök inte rymma! Får jag inte ihjäl den skiten vet jag att han kommer tillbaks. Jag hade kunnat tämja honom med kött eller narkotika, men jag får nog slå ihjäl honom. Med ett armborst. Yes, nu gav han upp!

Klädd i ärmlös t-tröja och shorts knäpper hon frenetiskt på konsolen och kommenterar spelets förlopp med klar och hög röst. Metadonet, medicinen mot heroinsuget, höjer kroppsvärmen och en fläkt arbetar på lagom avstånd.

Utspritt på bordet framför henne ligger surfplatta, hudkräm, fjärrkontroller, bankdosa, halvfull kaffekopp, värktabletter, druvsocker, vattenflaska, mobil, hårborste och en vit plastflaska.
– Jag hämtar metadon varje vecka. Sju flaskor med 50 milligram i varje. En varje dag, förklarar hon.

Hyreslägenheten är lagom stor för henne och skotske sambon John, ”hennes tyste jätte och stora lycka”. Hon hyr i andra hand av socialtjänsten och samlar poäng för att en dag via bostadskön få kontrakt på ett alldeles eget hem.

I vardagsrummets träbokhylla står inramade fotografier på rad. Det är skottens familj, bland dem en avliden kusin som Katarina Dahl fick se tyna bort i cancer. Tv-spel täcker en hyllmeter. Stearinljus och lyktor med värmeljus syns lite varstans. I en hörna av rummet står ett svart bord och en kontorsstol i läder framför en skärm. Johns tv-spelställe.

De som träffade henne under missbrukstiden, när hon i flera år sålde Aluma och därpå Faktum, minns en öppenhjärtig och pratsam tjej med anfrätta tänder. En artikel om henne i gatutidningen illustrerades med en skonsam teckning. Idag är överkäken restaurerad och underkäken står på tur.

Men åratal med droger kvaddar inte bara munnen utan hela kroppen, och själen. Det är med tvekan hon går utanför dörren numera.
– Det har med energin att göra. Jag hade inte suttit här om jag kunnat gå till ett jobb och haft kollegor. Har alltid velat arbeta i sjukvården. Visst, jag älskar mina tv-spel men det är inte min livsdröm, bara en sysselsättning för att träffa folk utan att behöva gå hemifrån.

Plötsligt far hon upp ur soffan, viftar med armarna och håller för näsan.
– Varning för Sukaris lukt! Den katten blir så full i gas att han läcker om du tar på honom, tjuter hon och blänger argt på hankatten.

”I spelvärlden finns många med mentala problem, även fysiska. Spelare får höra: ’ska ni inte växa upp’? Men det handlar inte om det, kanske är de inte kapabla att jobba? Jag har svårt att läsa en bok för metadonet gör att jag somnar. Om mina spel är för monotona somnar jag också.”

Hon stänger av spelet och sätter sig tillrätta i skräddarställning på soffkanten. Med svordomar och skratt berättar hon om fosterhem och mobbning, tiden i Norrbotten och om pojkvännen Anders.
– Jag föddes 1,5 månad för tidigt med mdb, minimal brain disfunction. Mina händer lydde inte när jag sedan skulle skriva. I skolan suddade jag så pappret gick sönder. 

Än idag får hon ticks när det pratas om saker hon ogillar. Då rör sig högerhanden snabbt uppåt hakan.
– Jag är också ”huvudskygg”, mitt eget ord för att ha svårt för människor som ställer sig för nära inpå. Så jag blev hackkyckling i klassen, inte för ett särskilt gäng, utan överlag.

I lågstadiet får hon dessutom en ”fruktansvärd lärare”.
– Hon kom nyligen fram till mig, grät och sa att om hon hade behandlat mig bättre hade jag kanske inte hamnat så fel. Hon tyckte synd om sig själv. Patetiskt!

Under skolåren tror åtskilliga att hon dras med en mental diagnos. Hon är ju alltid i farten, uppåt och sprallig.
– Men jag var så fruktansvärt ensam, så när någon gav mig tid blev jag jättelycklig. Nej, adhd hade jag inte, men jag var lite splittrad i tankarna. Hade svårt att koppla och det tog lång tid att fatta skämt.

Som 11-åring är mamman ordentligt sjuk och dottern tillbringar mycken tid hos en stödfamilj i nordvästra Skåne.
– Jag var där en helg i månaden och hela sommaren. Världens bästa ställe med hästar, får, kaniner och en dotter i min ålder. Jag fick löfte om att komma hem till mamma på hösten.

Men icke. Istället blir det fosterhem. I ett år. Det hemmet får inte många pluspoäng av Katarina Dahl. ”Ingen kärlek hos den kvinnan” och läggdags klockan 20. Tre barn bor där permanent.
– En var sjövild och fick inte börja skolan. Och plötsligt placeras ytterligare en kille där akut. Hans största hobby var att skrämma mig, säger hon argt.

De egna föräldrarna finns hela tiden vid Katarinas sida, om än på distans. Hon saknar dem och sitter i början hela dagarna och väntar vid telefonen. Ett strikt schema för både samtal och besök sätts in.
– Inför fosterhemsvistelsen sa pappa att han inte kunde ta hand om mig eftersom han skulle resa i jobbet hela året. Han reste inte alls och ställde inte upp. Men nu har vi en nära kontakt och skypar varje morgon.

Mamma?
– Hon har alltid har varit bra med tanke på hur hon mått. Hon gick i väggen redan när jag var liten. Mamma var den enda som inte kastade ut mig och Anders. Hon gav oss aldrig pengar men väl en sovplats.
– Smulan! Du får absolut inte vara i väskan!

Katten smiter undan och nu minns matte tonåren på Hemgården, ett ställe för Lunds punkare och där hon både praktiserar och hänger. Samtidigt börjar och slutar hon på olika gymnasieskolor. Testar brass.

När Katarina Dahl är 18 bär det av till Norrland. Där finns pojkvännen Anders nedgångne pappa i en kylslagen värld av missbrukare. Det unga paret bor nära en kyrkby med uråldriga små träkåkar.
– Vi gick genom byn till affären och det var så vackert. Vi trivdes, bakade bröd och höll oss nyktra ett tag.

Men sambon börjar sälja droger och missbruket återupptas. Amfetaminet leder till allsköns dumheter, som att börja köpa morfin i Piteå. Mannen som säljer drogen kan inte injicera själv, men Anders är behjälplig och plötsligt har paret fri tillgång till opiater i utbyte mot stickhjälp.

”Tänker jag tillbaka på min barndom ser jag många problem. Men jag minns också fint väder på Källbybadet och en tillvaro med djur – katter, kaniner, en iller, sköldpaddan, guldhamstern.

Så hur är den allra första gången? Vilka tankar far genom huvudet?
– Jag var inte rädd. I mitt fall var gränsen redan passerad. Om du snortar amfetamin, ryker till slut både näsa och magsäck. Bästa sättet att ta till vara på drogen, när alla andra vägar pajat, är att injicera.

Att missbruket börjat på grund av grupptryck avfärdar hon. Ingen tvingade henne.
– Men jag tar lätt illa vid mig. Redan som 15-åring klarade jag inte av att se världen för den cyniska skithög som den är! Jag har jobbigt med det nu också. Knarket blev min lösning, säger hon och skriker plötsligt rakt ut:
– Ta det lugnt, Sukari! Du kan ju fastna under soffan!

Runt år 2000 är båda tillbaka i Lund en sväng. Heroinet styr tillvaron och ett infekterat operationssår plågar Anders. Varvätska tränger igenom förbandsdukarna som måste bytas varje dag. Misär.

Två år senare lämnar paret definitivt Norrbotten. Bostadslösa bor de ett tag på stadens härbärge. Den tidigare hästtjejen är ”renrasig” heroinist (blandar inte droger) och säljer gatutidning. Ofta sitter hon med missbruksgänget på Bytaregångens bänkar.
– Jag saknar det stället, när gullregnets gula blad regnade ned över oss. Det var ju bättre att vi samlades där, socialtjänsten kunde hålla koll från sina fönster. Men gången stängdes, vi hamnade över hela stan och störde mer.

Timmarna med tidningsförsäljning betyder mycket.
– Jag behövde inte prostituera mig och inte göra inbrott. Insåg snabbt att sälja passade mig: jag svarade på konstiga frågor och var ärlig. Jag passade hundar, vaktade kassar, hittade taxi. Visst fanns idioter, folk med barnvagnar som körde över fötterna eller stötte till mig. En tjej jag lärde känna fick en son. ’Kan du ta Theo medan jag handlar? Åh, vad folk glodde när hon lämnade barnvagnen hos mig!

En del kunder säger ”snälla, köp inte cigg eller alkohol” och då lägger hon de pengarna i en särskild ficka.
– Jag hedrade dem genom att använda de kronorna till mat.

2007 slutar hon med droger och startar behandling. Men pojkvännen fortsätter och nykter tvingas hon brottas med hans misskötta diabetes, blindhet och konstanta återfall. Sex år senare avlider han, 36 år gammal.
– Jag älskade honom ofantligt mycket. På slutet visste jag att han skulle dö. Han kunde ge mig saker han visste jag gillade, men inte det jag verkligen ville ha. Aldrig sa han ”jag älskar dig”.

I tolv år har hon hållit sig borta från heroinet. Dagarna i tvårummaren går sin lugna lunk, stöttad av diverse kommunala insatser. En person gör henne sällskap till affären eller går en promenad om orken finns. Folk från hemtjänsten städar och putsar fönster. En kontaktperson ringer på då och då.
– Det var kanske inte så här jag föreställde mig livet när jag blev nykter. Jag är utbränd och har bieffekter av metadonet. Men jag har kommit väldigt långt och är glad för det.

Anders är ett fingerat namn.

”Jag hade två sköthästar genom åren. Peppar Peppar, en stor flugskimmel och Fia med knuff, en fullblodskorsning. Hon brukade slänga upp huvudet och gick alltid med inspänningstyglar.”De osynliga barnen
”När jag ser gamla kompisar på stan som fortfarande missbrukar, blir jag ledsen. Framför allt undrar jag: var är deras barn? Nästan alla är föräldrar. Hur många brutna löften har barnen utstått? Hur många hamnar i föräldrarnas värld?

Kunden har rätt
”När jag idag träffar på mina gamla tidningskunder blir jag lycklig.
De betyder ofantligt mycket för mig, de bidrog till beslutet att bli nykter när jag inte orkade mer.”

Hepatit C
Under missbrukstiden drog Katarina Dahl på sig hepatit C och köar idag för behandling. Om t ex hennes levervärden försämras kan kötiden kortas.

Missriktad behandling
Katarina Dahls tankar om medicinering för att motverka suget efter opiater: ”Socialtjänsten har slutat skicka unga på behandlingshem (lagen om vård av missbrukare LVM) så nu går alla till subutext- och metadonprogrammet. Även unga som bara drogat i något år.
När jag började var jag yngst – 27!
Metadon är en livslång medicinering med en massa biverkningar.

 

Posted by & filed under Nyheter, Profilintervju.

Livet på en pinne.

Har älskat mat sedan första klunken bröstmjölk

Edward Bloms liv på film skulle nog regisseras av Woody Allen och vara sprängfylld av mat, alkohol och långa monologer om kärlek, övervikt och att vägra anpassa sig. I slutscenen sjunger han Livet på en pinne i Melodifestivalen.

Varför är han så populär? En liten suck hörs när han funderar över varför frågorna haglar från privatpersoner, gammelmedia, poddar och youtubekanaler. Han kan ju inte ställa sig utanför sig själv och studera den där Edward Blom.

– Jag ser rätt kul ut. Det har jag alltid gjort. Med skägg, krulligt hår, tjock och lite utstrålning sådär. Jag är en rätt rolig person att titta på. Folk känner igen mig på hundra meters avstånd, säger Edward Blom.

Han har ingen hittepå-Edward som han låtsas vara utan han är den folk ser.

– Såklart ser de inte hela mig, men ändå en stor del.

Kanske är det så att han, en ställföreträdande livsnjutare, med sin kärlek till mat och dryck ses som en säkerhetsventil när det pratas så mycket om hälsa, dieter och motion.

Han växlar blixtsnabbt mellan på och av. Bakom honom i fotografens ateljé hänger en färgmatchande duk som sägs ha använts av det gamla proggbandet Dag Vag i det kollektivägda huset på Söder. Går mellanett nollställt ansiktsuttryck och det patenterade leendet då den övre tandraden visas upp ovanför bockskägget och den noggrant utvalda röda flugan.

”Jag tycker att det här är trevligt”, säger Edward Blom om att bli fotograferad.

Efter en stund beställer vi en taxi och byter stadsdel till Vasastan och en av hans favoritrestauranger, Clas på hörnet. Vi ska äta sen lunch där trots att de egentligen inte serverar lunch just då. Namnet Edward Blom fungerar som en dörröppnare så ägaren ordnar mat bara för oss. Edward tar gärna en pilsner och ger förhållningsorder: ”För min del vill jag undvika kolhydrater. Annars äter jag både fisk och kött. Ingen mandel eller en massa kolhydrater, men i övrigt får du gärna överraska”.

Edward äter isterband med betpuré och picklad fänkål på en av sina favoritrestauranger ”Clas på hörnet” i Stockholm.

Han drömde länge om att bli en slags poet eller författare. Så blev det inte. Istället ägnar han sig åt ”någon form av konstigt kändisskap”. Folk gillar honom för lite allt möjligt.

Ja, AB Edward Blom & Co, där hustrun Gunilla Kinn Blom också är en viktig kugge – inte minst som grindvakt som tar hand om alla förfrågningar – arbetar med mat, dryck och kulturhistoria, i många olika forum. Han håller föredrag, skriver krönikor och kokböcker och säljer viner och glögg i eget namn. Dessutom gör han snart debut i Melodifestivalen.

I femton år jobbade han, som arkivarie och företagshistoriker, på Föreningen Stockholms Företagsminnen/Centrum för Näringslivshistoria men mot slutet tog de egna mycket blandade uppdragen över mer och mer och 2012 sade han upp sig.

Utåtriktad och social är han. Pratar mycket och högljutt gör han, med en lite gäll röst som inte påminner om någon annans. Edward trivdes som anställd och han trivs nu, egenföretagaren som har bestämt sig för att inte jobba mer än 40 timmar i veckan.

– Jag har sett mor jobba jämt med sin bokföringsbyrå. När det var som värst arbetade hon väl nästan dubbel heltid. Jag vill inte leva så.

Så mycket vila blir det ändå inte för den uppbokade familjen. Han försöker promenera i skogen några gånger i veckan. Som katolik går han i kyrkan varje söndag, ”men det är inte heller så mycket avkoppling när man har en tvååring med sig”.

Sällan har jag träffat någon som är så avslappnad i synen på sin egen karriär eller sitt arbete. Han rycker på axlarna när han konstaterar att intresset för honom naturligtvis kan tyna bort.

– Jag kan inte tro att det ska vara för evigt. Inte när allt jag gör yrkesmässigt bygger på att jag är populär. Jag kanske råkar säga något dumt eller bara hamnar utanför det som är mode just nu. ”Edward Blom, han är så 2017”, kanske de säger och då är det kört. Då får jag väl försöka hitta ett vanligt jobb igen.

Allra helst vill han folkbilda mer, han som älskade studentlivet. Som att göra en bred och rolig tv-serie där han får lära folk saker.

Edward Blom säger att han trivs med sin kropp och med sig själv. Det har han alltid gjort. Men han använder ordet överviktig och poängterar att det har sina nackdelar. Att vara överviktig innebär sämre kondition, han springer sämre och är mindre rörlig.

– I förhållande till det motsatta könet har det väl varit en nackdel. Det är ju inte det här århundradets stilideal att man ska vara överviktig. Hade jag varit smal och vältränad hade jag naturligtvis varit mer populär.

 

Arkivarien, katoliken och matälskaren Edward Blom debuterar i Melodifestivalen. Inget konstigt alls.

Han hade velat bilda familj mycket tidigare än 2010. Det var då han träffade sin livskamrat Gunilla vid champagnebuffén som föregick Årets kockbanketten. Bara när vi pratar om den längtan låter Edward Blom lite mindre säker. Han tror inte att svårigheterna med att träffa någon har haft så mycket med hans kropp att göra, men han erkänner att självförtroendet har varit stukat. På lågstadiet var han lite mobbad och hånad för sitt utseende och för sin övervikt.

– Men utöver det… Jag menar, har man kläder på sig är det snarare snyggare med lite övervikt. Har man frack är man mycket snyggare med en rejäl mage än utan.

När Edward kom till skolan i första klass hade han levt i en skyddad värld hemma med mamma på dagarna. Plötsligt mötte han jämnåriga som hade gått på dagis och redan var formade i en ganska strikt hierarki. Det blev en krock, en maktkamp. Edward var van att få sin vilja fram i mycket och han tog plats och märktes. Så han blev slagen och utfryst. En hel del, men inte hela tiden. Klubbar startades, lekar drogs igång, Edward vägrade ta mindre plats. Han säger nu att han inte var smart nog att förstå att han borde anpassa sig för att slippa stryk.

Sedan blev det bättre. Den sista gången någon pucklade på honom var i fjärde klass. I det stora hela var det en kul tid i skolan och hemma, barndomen var ”helt underbar”. Språket han använder sig av är som taget ur någon svensk film från 1950-talet. Det är noggrant, lite styltigt, ibland svulstigt.

Allt hör ihop. Han började läsa Shakespeare efter att ha sett Hamlet i en svartvit version på tv ungefär samtidigt som han fick stryk för sista gången. I högstadiet började han gå i pressvecksbyxor och manchesterkavaj och ibland bar han slips. Portfölj istället för ryggsäck. Trenchcoat istället för jacka, inspirerad av Hermann Hesses Stäppvargen och Stieg Trenter. Helt och hållet hörde inte Edward hemma i den moderna världen och drömde sig istället bort till det förgångna. Där är han på sätt och vis kvar, i sin kärlek till forna tiders klädmode, gamla slott, gamla möbler och gamla böcker.

Som av en händelse kommer maten in. Jag och fotografen får fiskgryta och Edward får isterband med betpuré och picklad fänkål. ”Och så ska du få nånting i glaset där”.

– Jag har älskat mat från den första klunken bröstmjölk. Få personer upplever lika mycket njutning som jag. Det är aldrig så att jag bara slänger i mig maten. I maten är jag helt i nuet.

Barnen Melchior och Wilhelmina har fått riktig mat redan från början i hemmet där livsmedel aldrig slängs. Allt används. Edward sågar de barnmatsburkar som finns, menar att de är fruktansvärt trista. Att maten bara smakar potatismos, att det är 80 procent potatis i allting. Inga kryddor, inget salt, ingen smak alls.

Innan han blev känd fick han ofta försvara sig när folk, inte sällan medelålders damer, kom fram till honom och kommenterade hans övervikt. Att han minsann skulle tänka på vad han äter. För sitt eget bästa.

– Det är så totalt okunnigt. Är man överviktig har man gjort allt. Man har otroligt mycket mer koll på sin egen kropp och vad man blir tjock eller smal av, än någon annan. Folks gener är så olika. Det är oerhört förnedrande med de där veta bästtyperna.

Passenger sjunger Let her go i högtalarna när vi börjar prata om alkohol, något han kan orda länge om. I hans liv är bara de allra största sakerna viktigare, Gud, familjen och kärleken.

– Kommer den före litteraturen och konsten? Ja, den gör nog det. Möjligen efter maten ändå. Dels är jag från en gammal bryggar- och vinodlarsläkt men sen är jag väldigt förtjust i alkoholens rus. Alkohol fungerar väldigt bra på mig.

Det säger han nöjt och glatt efter tre starköl. Efter intervjun ska han med familjen på en boksignering.

– Allra mest är det ändå ett lotteri. Hade jag haft andra gener hade jag kunnat vara alkoholist redan när jag var tjugo. Jag har haft en jävla tur. Under den kristna fastan brukar jag låta bli alkohol. Vissa år helt, vissa år delvis. Tack vare den får jag perioder då jag inte dricker.

I hans hem är alkoholen en naturlig del av det vuxna umgänget, en naturlig bordsdryck flera dagar i veckan. Det är också en festdryck som man dricker lite mer av när man har gäster på middag.

– Jag tycker inte att barnen ska behöva uppleva att du ligger packad på golvet. Men lite bakis kan man väl få vara inför barnen. Man kan byta blöjor perfekt efter två öl, men bägge föräldrarna kan inte bli fulla. Att barnen skulle må dåligt av att se vuxna som är lite uppsluppna och glada, som sjunger och dansar, det tror jag inte alls på.

Å andra sidan säger Edward att alkoholism är fasansfullt och att hans farfar hade alkoholproblem.Och förr eller senare händer det. Man blir för packad.

– Även jag har gjort saker jag har ångrat. Jag har fått ringa folk för att be om ursäkt.

Fotografen vill utnyttja de sista vackra strimmorna av dagsljus utomhus och Edward Blom reser sig från fåtöljen. Han gör som han ofta gör, skrattar högt åt det svåra. Som när han berättar om alla de krämpor man får som äldre, tills man en dag tar slut.

– Då är det bra att tro på en oändlig själ i alla fall!

I februari debuterar han i Melodifestivalen, det folkligaste av allt folkligt.

– Jag älskade melodifestivalen som barn/tonåring. Det var det största som hände i tv-Sverige och lite av den magin finns kvar även idag. Jag har naturligtvis aldrig tänkt tanken att jag skulle delta som tävlande, men när jag fick frågan var det för stort för att kunna säga nej.

Edward tänkte ärligt talat aldrig på möjligheten att säga nej. Även om han inte är en riktig sångare.

– Mitt nummer är tänkt som underhållning, ett rolig inslag mellan de professionella sångarna.

Låten Livet på en pinne är lite sentimental i verserna och extremt glad i refrängen. En gammeldags poplåt med storbandstoner och många instrument och som, passande nog, handlar om mat och att njuta av livet.

Lars Edward Lucas Blom

Lars Edward Lucas Blom

Ålder: 47 år.

Bor: Stockholm.

Familj: Gift med Gunilla Kinn Blom. De har två barn, Melchior och Wilhelmina.

Yrke: Arkivarie, kulturhistoriker, gastronom, tv-personlighet och författare.

Aktuellt: Sjunger låten Livet på en pinne i Melodifestivalen. Är också aktuell med en kokbok om barnmat. ”Mums för minigourmeter och matgladisar”.

För övrigt: En gång såg en Edward Blom en halv cricketmatch. Det är så mycket sport det blir med honom.    
– Det var intressant med cricket, men det kändes som tillräckligt då. När det började regna fick man gå och dricka öl.

 

Röster om Edward Blom

Eva Hildén, fotograf som har jobbat med Edward Bloms kokböcker.
”Edward Blom har väldigt tydlig profil och sådana människor är alltid roliga att jobba med. Han står hundra procent för vad har tycker och det är underbart att allt han gör i matväg är så tydligt förankrat i både historien och i honom själv. Sedan är det få vuxna människor som verkligen gillar att stå framför kameran, men där är Edward ett lysande undantag. Han tvekar aldrig att göra det lilla extra för en maträtt eller ett porträtt.”

Gunilla Kinn Blom, gift med Edward Blom sedan 2011.
”Jag tyckte till en början att Edward var en ganska märklig person, med sin stora kroppshydda och sitt intresse för gamla studentkårer och andra udda företeelser. Men jag föll för att vi alltid hade så roligt tillsammans! Jag märkte snart hur vänfast han är, och hur mycket hans mångåriga vänner håller av honom. De vänner jag först mötte var hyfsat normala och väldigt sympatiska, då insåg jag att jag borde ge honom en chans.”

Adam von Friesendorff, journalist-studerande som också gör musik. Hans Youtubevideo med Edward Blom, ”När man festar festar man” har blivit en stor succé.
”På ytan ser nog de flesta honom som en rolig och spännande karaktär, men för mig representerar han något mer. När resten av landet ropar hälsohets och måttlighet så ropar Edward: Lev! Det känns befriande på något vis. Det var därför han passade perfekt för min idé att klippa ihop en låt av olika citat från någon kändis, även om jag kanske förvred hans originalbudskap något för att göra låten ännu mer party. Nu när jag har fått träffa honom på riktigt är jag jätteglad över mitt val.”

Posted by & filed under Nyheter, Reportage.

I lånebolagens klor. En kafkaliknande situation – att bevisa felaktigheter i en lånehandling som inte finns

När tjänstemännen på Kronofogden fick mailet visste de vad de var tvungna att göra: Kontakta 28 svårt skuldsatta personer för att driva in sammanlagt 15 miljoner kronor. Trots att skulderna är falska.

För Niklas började det som för många andra – han blev av med jobbet. Kort därefter utvecklade han ett spelmissbruk, blev frånskild och sålde huset med förlust. Sedan fortsatte han att spela.

När han till slut fick jobb var skulderna höga, men fortfarande hanterbara. Lönen var hyfsad och Kronofogden kunde dra en rejäl summa varje månad. Sommaren 2015 fick han ett brev från Kronofogden om en ny skuld. Han antog att allt var korrekt, skrev på delgivningen och åkte på semester.

Det var först ett år senare, när pengar skulle börja dras för den nya skulden, som han anade oråd. Han tog fram papprena för att se vad det handlade om. Enligt den knapphändiga informationen rörde det sig om ett lån på 3 000 euro. Inte kronor, som han hade antagit när han först hade sett summan.
Något lån i euro kunde han inte minnas och företaget som påstod sig äga skulden, GT Capital Ltd, hade han aldrig hört talas om. Företaget hade ingen hemsida, inget telefonnummer.

GT Capital Ltd var registrerat i Storbritannien, men verkade inte ha något kontor. Den adress som var angiven i brevet gick till City Adress, ett företag i Manchester som hyr ut postboxar för 300 kronor per år. Niklas gick in på det brittiska bolagsverkets hemsida och sökte på företagsnamnet. Där fick han en annan adress, i London, som visade sig tillhöra ett företag som hjälper andra att bilda bolag. Han ringde dit och bad om ett sätt att kontakta GT Capital, men fick veta att de inte lämnar ut uppgifter om sina kunder.

Förutom företagsnamnet hade han namn på två personer. I brevet från Kronofogden fanns ”Daniel Larsson”, som kallade sig handläggare. Hos bolagsverket i Storbritannien stod Vladan Jovics, medborgare i Ryssland, som företrädare.
Problemet var att ingen av dem verkade existera.

 

Så här kan du hamna i fällan.

 

Indrivningen av skulder vilar på något som kallas för summarisk process. I korthet går det till så här: Person A skickar ett brev till Kronofogden där han påstår att person B är skyldig honom pengar. Kronofogden kontrollerar inte om skulden är korrekt utan skickar ett brev till B. Om B inte bestrider skulden inom en viss tid, fastställs den. Därmed kan skulden drivas in.

Den summariska processen infördes 1992. Politikerna hade till slut, efter 25 år av förslag och utredningar, enats om att flytta målen om betalningsföreläggande från domstolarna till Kronofogden.

I propositionen Om ny summarisk process förklarade regeringen varför det är viktigt att smidigt kunna driva in skulder. Att en långivare snabbt, enkelt och billigt kan få hjälp att kräva pengar från den som inte betalar frivilligt är bra för samhällsekonomin.

En snabb process, där Kronofogden bara ska avvisa de ansökningar som är uppenbart oriktiga, skulle lägga ett ökat ansvar på den som påstås vara skyldig pengar. Regeringen hade stort förtroende för sina medborgares förmåga och antog att de flesta ”ogrundade anspråk” skulle bestridas.

Regeringen presenterade sin proposition 1990, ett par år före den stora fastighetskraschen och mer än ett kvarts sekel före finanskraschen. Internet var knappt ens i sin linda, smarta telefoner var inte påtänkta och därmed fanns inte möjligheten att snabbt och till hög ränta låna pengar på nätet eller via sms. Begrepp som evighetsgäldenärer och överskuldsatta fanns inte.

På den här tiden kunde inte heller vem som helst, med ett par knapptryckningar och för en billig peng, skapa ett företag med juridisk hemvist i stort sett var som helst i världen.

Niklas efterforskningar fick honom att dra slutsatsen att företaget som krävde honom på pengar var en bluff, något som han påpekade för Kronofogden när myndigheten ville driva in skulden. När Niklas invändning avslogs överklagade han till tingsrätten. Där ombads ”Daniel Larsson” att skicka in handlingar som visade vem han var och att han hade rätt att företräda bolaget. Det som kom in var ett yttrande med namnet Vladan Jovic samt handlingar som visade att Jovics var styrelseledamot.

Tingsrätten kritiserade Kronofogden för att inte ha kontrollerat att ”Daniel Larsson” var behörig, konstaterade att det som hade skickats in inte räckte och avvisade GT Capitals ansökan om verkställighet.

Niklas kunde andas ut. Trodde han.
Vad Niklas inte visste när han fick brevet från Kronofogden var att han bara var en av hundratals personer som har fått liknande krav. Alla har en sak gemensamt: de har stora skulder hos Kronofogden. Kraven kom från företag som, precis som GT Capital, hade namn som liknade redan existerande bolag i finansbranschen. Vissa var registrerade i Storbritannien, andra var svenska kommanditbolag.

Kravbreven var listigt utformade. Inte bara för att lånesumman var angiven i euro – något totalbelopp fanns inte heller. I vissa fall hade den ursprungliga skulden på ett par tusen euro vuxit till flera miljoner kronor. Men det upptäckte den skuldsatte först när bolagen begärde att Kronofogden skulle driva in pengarna.

Att de inte krävde in pengarna med en gång var ännu en listig manöver, eftersom fler troligen hade protesterat om de hade sett summan. Men bolagen bad Kronofogden att vänta med verkställigheten.

Runt 500 personer fick på så sätt skulden fastställd i en så kallad exekutionstitel. En sådan har samma status som en dom, och är mycket svår att bli av med.

Men hur kommer det sig att så många inte protesterade? Varför gjorde de ingenting?
– Vissa har slutat att bry sig, andra förstår inte, andra är livrädda för myndigheter, säger Jerker Loré, jurist vid Kronofogden. Men det vanligaste scenariot är att man skäms och bara vill få proceduren överstökad och göra rätt för sig. Kraven brukar ju stämma.

Jerker Loré var en av de tjänstemän som så småningom började misstänka att någonting inte stod rätt till.

– Vi har 1,2 miljoner mål om året och det här är utspritt hos flera handläggare. Därför tar det en stund innan vi ser att något är galet. När jag ställde frågor fick jag konstiga svar. Det började kännas lurt men vi fick inte koll på vad som var fel.

Våren 2016 gjorde Jerker Loré någonting som tjänstemän på Kronofogden i regel inte gör, han började ringa runt till de skuldsatta. Många hade inte angivit något telefonnummer men till slut fick han tag på ett tjugotal personer. Flera hade försökt komma i kontakt med företaget för att få veta mer om skulden, men inte lyckats. Eftersom de trodde att det rörde sig om inkassobolag, och kravet kom via Kronofogden, hade de antagit att allt stod rätt till.

Ingen av de som Jerker Loré pratade med hade hört talas om det företag som hade krävt dem på pengar. Inte heller kände de igen skulden. Ett par av dem hade tagit beskedet så hårt att de hade övervägt att ta sina liv.
– Då började vi ana vad det rörde sig om.

I juni 2016 polisanmälde kronofogden åtta bolag för bedrägeri. Då hade de ännu inte upptäckt GT Capital, som ett par månader senare skulle börja kräva Niklas på pengar. Företaget har lyckats få Kronofogden att fastställa 101 skulder till ett sammanlagt belopp på drygt 80 miljoner kronor inklusive ränta.

Men polisutredningen gick trögt och i februari 2017 fick Kronofogden nog och bestämde sig för att stoppa utbetalningarna. Ett mejl från en hög chef slog fast att ifall något av de 14 bolagen som misstänktes för bedrägeri begärde verkställighet, skulle myndighetens tjänstemän vägra att betala om inte bolagen lämnade in identitetshandlingar som visade vem företrädaren var.

I såväl juridisk som moralisk mening framstod beslutet som rimligt. Den som vill använda Kronofogden för att kräva pengar av någon annan borde åtminstone kunna visa att han eller hon existerar. Så hade också tingsrätten resonerat, när den ett par månader tidigare hade gett Niklas rätt. 
Men Niklas andrum blev kort.

GT Capital överklagade tingsrättens utslag och hovrätten beslutade att de handlingar som bolaget hade skickat in räckte för att bevisa att Vladan Jovic företrädde bolaget och att ”Daniel Larsson” hade rätt att agera i hans ställe. Men Niklas, som är en av de få skuldsatta som har tagit upp kampen mot bolagen, gav inte upp utan ansökte om resning.

Frågan om vem som verkligen företräder GT Capital fick en ny pusselbit i mars 2017, när en man vid namn Omar Ba registrerades som ”director”. Till handlingarna fördes en kopia på ett id-kort där Omar Ba påstods vara medborgare i Senegal. Niklas tog kontakt med Senegals ambassad i Nederländerna och fick bekräftat att id-kortet var ogiltligt.

Samtidigt som Niklas försökte övertyga dom-stolarna om att han aldrig hade tagit det där lånet, bland annat genom att skriva ut kontoutdrag som visade att någon sådan summa aldrig hade satts in, fortsatte skulden att växa och var nu uppe i 550 000 kronor. GT Capitals samtliga fordringar på de 101 personerna ökar tack vare den höga räntan med 1,4 miljoner kronor i månaden.

Även polisen fick svårt att hitta de som stod bakom bolagen. Den polisanmälan som Kronofogden hade lämnat in nästan ett år tidigare las ner i slutet av maj. Orsak: de kunde inte hitta någon fysisk person.
De flesta utbetalningarna hade nu pausats av Kronofogden i väntan på utslag från de rättsprocesser som pågick runt om i landet, hos såväl tingsrätter som hovrätter.

Även Kronofogden fick till slut erkänna sig besegrad.

Sebastian de Ciutiis på Epsilon Advokater förträder tre av de personer som har fått skulder fastställda till något av bolagen. Han har försökt övertyga domstolarna med flera argument: att det här är en bluff, att det pågår en förundersökning, att skulden har uppstått innan företaget ens har bildats. Han har även anfört att det rör sig om ocker i och med de höga räntorna som i många fall överstiger 1000 procent på årsbasis.

– Det är stötande att den här typen av skenskulder skyddas av rättsordningen, säger han. 
Men inte heller advokaten har lyckats få rätt i domstolarna.

Även Kronofogden fick till slut erkänna sig besegrad. Två av de polisanmälda bolagen meddelade i början av sommaren att de överlät ett 70-tal fordringar till ett nybildat bolag, SE Invest, registrerat på Brittiska Jungfruöarna – ett ökänt skatteparadis med lagar som skyddar företagen från insyn. SE Invest meddelade samtidigt att bolagets företrädare är en brittisk medborgare bosatt i Sydafrika. Bolaget bifogade en kopia på mannens id-kort.

Mannen är företrädare för ett stort antal bolag i vitt skilda branscher och från flera olika länder. På bolagshandlingarna finns åtminstone tre olika adresser, en postbox i Malmö och två adresser i den lilla staden Hartbeespoort i Sydafrika. Han är, med största sannolikhet, en så kallad nominee – en person som sätter sitt namn på handlingarna för att dölja de verkliga ägarna. Men till skillnad från de tidigare företrädarna har han fördelen av att faktiskt existera, och det räckte för Kronofogden. I ett mejl som skickades till berörda enheter i början av september skrev produktionschefen att ”vidare utredningsåtgärder i behörighetsfrågan skulle kunna stå i konflikt med Kronofogdens skyldighet att iaktta saklighet och opartiskhet.”

Därmed tvingades myndighetens tjänstemän runt om i landet att kräva pengar av, till att börja med, 28 skuldsatta personer. Det sammanlagda beloppet uppgår till drygt 15 miljoner kronor. Dessutom har fyra personer beviljats skuldsanering där SE Invests skuld ingår.

Men om britten bara är en målvakt, och de andra personerna som har angetts som företrädare inte ens existerar, vilka står då bakom de här mystiska bolagen? Vilka har lyckats få Kronofogden att fastställa skulder för lån som aldrig har tagits?

Vilka har försatt de skuldsatta i den kafkaliknande situationen att behöva bevisa felaktigheter i en lånehandling som inte finns? 
Frågan är inte vilka. Utan vem.

Min första kontakt med ett av företagen skedde av en slump när jag gick igenom en dom från tingsrätten i Göteborg. En kvinna, nu pensionär, hade beviljats skuld-sanering för skulder till ett stort antal långivare. En av långivarna, företagen, PL Finans KB, hade över-klagat beslutet då dess skuld inte hade kommit med.

Det som fick mig att reagera var hur kravet hade vuxit, från 6 700 kronor till 259 000 kronor på ett par år. PL Finans hade ingen hemsida och bara en boxadress. Dessutom företräddes det av två polska medborgare som inte verkade existera annat än som komplementärer till det här bolaget.

Hos datainspektionen fanns ett tillsynsärende mot PL Finans: i december 2016 konstaterade myndigheten att bolaget saknade tillstånd för att bedriva inkassoverksamhet och därmed bröt mot inkassolagen. Datainspektionen förutsatte att företaget skulle upphöra med inkasso.
Det hade alltså inte skett. Och trots att företaget saknade tillstånd beslutade Kronofogden i juli att ta med skulden i skuldsaneringen.

Kvinnans skuld upp-stod när hon tog ett lån hos ett snabblåneföretag, ett bolag vars namn dyker upp i flera diskussiontrådar på nätforum där skuldsatta undrar hur PL Finans kan ha tagit över skulden, vilka de två polackerna är och om det hela är en bluff.

Snabblåneföretaget startades i februari 2011 av en då blott 17-årig man. Företaget har en hemsida där besökaren kan fylla i en ansökan om att låna 500–4 000 kronor till en effektiv årsränta på ett par tusen procent. Sedan en tid tillbaka beviljas inga nya lån.

Anders var en av dem som gick in på hemsidan 2011, fyllde i formuläret och skickade iväg sina uppgifter. Då var han redan djupt skuldsatt och planen att snabbt betala tillbaka de 2 000 kronorna höll inte. Två år senare, när Anders fick hjälp av sin pappa att betala tillbaka alla skulder, försökte han kontakta snabblåneföretaget för att göra rätt för sig. Efter ett par veckor gav han upp. När Kronofogden intygade att allt som fanns hos bolaget var reglerat strök Anders ett streck över skulderna och började göra planer för framtiden. En av de planer som tog form var att 2018, när han skulle vara skuldfri och utan anmärkningar, köpa hus tillsammans med flickvännen.

I augusti 2016 fick Anders ett brev från Kronofogden där det stod att PL Finans hade tagit över skulden, som hade vuxit till 36 000 kronor, och nu ville ha in pengar. Han försökte få kontakt med företaget men utan att lyckas. Frågan han ställde sig kan tyckas rimlig.
– Hur kan jag betala en skuld till någon som i princip inte existerar?

Anders gick till tingsrätten för att försöka stoppa utbetalningen. Samtidigt fick han veta att ett inkassobolag måste ha tillstånd från Datainspektionen, något PL Finans inte hade. Det var efter Anders anmälan som Datainspektionen inledde sin tillsyn och konstaterade att PL Finans bröt mot inkassolagen.

Att bolaget saknade tillstånd spelade dock ingen roll för rättsapparaten.
– Tingsrätten körde över mig helt, säger Anders. Jag överklagade till hovrätten men fick samma svar där.

I våras tvingades Anders betala 23 000 kronor till företaget. Han mejlade Datainspektionen och undrade vad den egentligen har för funktion, och fick veta att eftersom PL Finans verkade fortsätta bedriva inkassoverksamhet så hade ett nytt till-synsärende inletts.

I augusti hotade Kronofogden med utmätning om Anders inte betalade ytterligare 17 000 kronor. Han betalade, bara för att få veta att det återstod 12 580 kronor.

Samtidigt som Anders skrapade ihop pengar för att betala ett företag som bedrev inkasso utan tillstånd och vars företrädare inte tycktes existera, avslutade Datainspektionen sitt andra tillsynsärende mot bolaget. Den här gången tog myndigheten till storsläggan: efter att ha konstaterat att PL Finans än en gång brutit mot inkassolagen försäkrade Datainspektionen att nästa gång det sker kommer man att överväga en polisanmälan.

Anders har invänt hos Kronofogden att Datainspektionen än en gång konstaterat att PL Finans inte har något tillstånd, men fick beskedet att det inte spelar någon roll. Han har nu, än en gång, överklagat till tingsrätten. Om han får rätt kan han inleda ännu en process för att radera det utmätningsförsök som finns registrerat. Om inte det lyckas får han vänta i ytterligare tre år innan det kan bli aktuellt med ett husköp.

Hittills har PL Finans lyckats få Kronofogden att driva in 786 872 kronor och fordringar för ytterligare 2,9 miljoner är fastställda. Kronofogden letar efter ett sätt att med Datainspektionens beslut som underlag stoppa verkställigheten, men har när det här skrivs inte hittat någon öppning. Läs mer om PL Finans här.

PL Finans hör inte till de 14 bolag som Kronofogden polisanmälde, men företaget omnämns i de handlingar som myndigheten skickade till polisen i somras för att få dem att återuppta förundersökningen. Där redogörs även för en teori som har vuxit sig allt starkare: att det är en och samma person som ligger bakom samtliga bolag – mannen som vid 17 års ålder startade snabblåneföretaget vars fordringar i flera fall har övertagits av PL Finans.

Där, hos snabblåneföretaget, finns också ett möjligt svar på en annan fråga: Hur har de 14 polisanmälda bolagen lyckats få tag i en lista med hundratals djupt skuldsatta personer?

”SE Invest äger fordringar på 15 miljoner kr.” ”GT Capitals fordringar närmar sig 100 miljoner kr.”

Snabblåneföretagets omsättning har ökat för varje år och var 2015 uppe i 1,8 miljoner kronor. Förutom en allt stinnare kassa har bolaget därmed även tillgång till ett register över personer som är så desperata att de är beredda att låna pengar till en effektiv ränta på tusentals procent.

Om det är den listan som använts när de polisanmälda bolagen sommaren 2015 skickade in ansökningar om betalningsförelägganden är oklart, men på något sätt lyckades de nå personer som i stor utsträckning inte protesterat utan låtit den påstådda fordringen läggas till högen av skulder.

I sin komplettering till polisanmälan radar Kronofogden upp skälen till varför myndigheten tror att samma person styr samtliga bolag:

• Samtliga företrädare, oavsett om de är från Bulgarien, Grekland, Ryssland, Polen eller Sydafrika, kommunicerar (via mejl) på samma utmärkta svenska och med goda kunskaper i juridik.

• De namnunderskrifter som har skickats in från de olika bolagen liknar den som företrädaren för snabblåneföretaget har skickat in.

• Snabblåneföretaget har använt sig av ett unikt sätt att processa, en metod som även använts av de polisanmälda bolagen.

Mannen som startade snabblåneföretaget, och som misstänkts ligga bakom samtliga polisanmälda bolag, har de senaste åren studerat ekonomi vid universitetet. Han har sedan 2012 erhållit studiemedel från CSN. Om misstankarna stämmer har alltså en nu 24-årig student lyckats få Kronofogden att fastställa skulder för lån som aldrig har tecknats på uppdrag av personer som inte existerar. När Kronofogden har begärt bevis på att personerna existerar har han fått tag i den brittiska medborgaren vars status som troligen existerande person var nog för att Kronofogden skulle vika sig. 
Det bolag som britten företräder, SE Invest Ltd, är registrerat i Brittiska Jungfruöarna.

Hur har det då gått för Niklas, som har processat i tingsrätten och hovrätten för att få stopp på GT Capitals fordringar? Efter att ha fått nej från hov-rätten ansökte han om inhibition, att utbetalningarna ska stoppas, hos Högsta domstolen. Den 19 september beslutade Högsta domstolen att inte medge inhibition. En vecka senare fick bolagsverket i Storbritannien in en anmälan om en ny företrädare för GT Capital – MGS Invest, ett företag registrerat på skatteparadiset Seychellerna.

I början av oktober, ett par dagar efter att MGS Invest registrerats som företrädare, började GT Capital skicka in nya krav på verkställighet till Kronofogden. När det här skrivs har sex fordringar på sammanlagt 2,2 miljoner kronor krävts in. Kronofogden kommer att vägra betala ut om inte bolaget lyckas visa upp en verklig företrädare. Frågan vem som, på papperet, står bakom MGS Invest är fortfarande oklart.

Samtidigt fortsätter den juridiska kampen. I början av oktober gav hovrätten för Skåne och Blekinge en av de skuldsatta rätt mot GT Capital och konstaterade att det rör sig om falska skulder. Niklas kommer att använda den domen i ett nytt försök att överklaga.

För Kronofogden kom domen som en positiv överraskning och en vecka senare beslutade myndigheten att stoppa utbetalningarna till samtliga bolag. Men oavsett om domen står sig kan indrivningen bara stoppas tillfälligt. De fastställda fordringarna ligger kvar och bolagen kan sälja dem eller låta dem vila ett par år innan de gör ett nytt försök. Dessutom påverkas inte de skuldsaneringar där SE Invests skulder ingår.

Niklas och Anders heter egentligen någonting annat.

Den förundersökning som lades ner i våras är nu återupptagen. Följ granskningen här på faktum.se

Efter att såväl Kronofogden som tingsrätten begärt att bolagen skulle visa upp id-handlingar för de personer som påstods företräda dem bildades ett nytt bolag, SE Invest ltd, registrerat på Brittiska Jungfruöarna.

Målvakten
Efter att såväl Kronofogden som tingsrätten begärt att bolagen skulle visa upp id-handlingar för de personer som påstods företräda dem bildades ett nytt bolag, SE Invest ltd, registrerat på Brittiska Jungfruöarna. Bolaget tog över fordringarna från två av de andra bolagen och skickade in en kopia på ett id-kort tillhörande en brittisk medborgare bosatt i Sydafrika. Britten företräder ett stort antal bolag och har angett åtminstone tre adresser. En är en postbox i Malmö. De två andra återfinns i staden Hartbeespoort i nordöstra Sydafrika. En av de sydafrikanska fastigheterna såldes för två år sedan till en privatperson med ett annat namn.

Skuldsaneringsbluff
Redan 2014 försökte någon komma åt de skuldsatta genom Kronofogden. Då skickade företaget Star Debt Collection Ltd 250 anmälningar om skulder till personer som hade beviljats skuldsanering. Företaget var registrerat i Storbritannien med en sydafrikan som företrädare. Företaget ägde inte några fastställda skulder och försöket att komma med i skuldsaneringen misslyckades. Kronofogden polisanmälde men anmälan lades ner.

Verklig huvudman
Såväl Kronofogden som polisen har haft svårt att hitta en verklig ägare till de bolag som har försökt få ut pengar för falska skulder. I de fall det rört sig om svenska bolag har det handlat om kommanditbolag med företrädare med oklar identitet. Från och med nästa år blir det svårare att använda svenska bolag på det här sättet. Senast 1 januari 2018 ska bland annat alla kommanditbolag anmäla verklig huvudman till Bolagsverket. Detta som en följd av ett eu-direktiv om penningtvätt som antogs 2015.

Infoblad istället för ny lag

Erika Karlsson är verksjurist hos Kronofogden. Hon säger att de har diskuterat om det skulle behövas en lagändring.

– Men Kronofogden har bedömt att det inte behövs eftersom det här är en så liten del och i stort fungerar det bra, säger Erika Karlsson.

Istället har myndigheten ändrat i sina rutiner. När Kronofogden skickar ett brev för att tala om för en person att någon påstår att det finns en skuld skickar de numera med ett informationsblad.

– Det är ett pedagogiskt informationsbrev där vi förklarar att man måste bestrida för annars kommer Kronofogden att slå fast skulden, säger Erika Karlsson.

– Hela systemet bygger på att man ska protestera om någonting verkar märkligt.

En annan sak som har ändrats är att den som ansöker om betalningsföreläggande av en skuld måste betala avgiften till Kronofogden i förskott. Flera av de polisanmälda bolagen har fått avgiften på faktura som de sedan låtit bli att betala. Trots att de inte har betalat har de kunnat fortsätta processen med att driva in skulderna.

 

14 bolag som Kronofogden har  polisanmält för bedrägeri.

Cavanox Invest KB (Sverige)

Ceda Finans KB (Sverige)

Idan Finans KB (Sverige)

I. L. Finans KB (Sverige)

Kreditor Europé KB (Sverige)

Marak Invest KB (Sverige)

Segor Invest KB (Sverige)

W Finans Norden KB (Sverige)

ABE Invest Ltd (Storbritannien)

GT Capital Ltd (Storbritannien)

Kredit Invest Ltd (Storbritannien)

Nice Invest Ltd (Storbritannien)

2 Invest Ltd(Storbritannien)

123 Invest Ltd (Storbritannien)

 

82 miljoner kronor
Så mycket har de 14 bolagen hittills krävt att Kronofogden ska driva in.

 

Posted by & filed under Nyheter, Reportage.

Faktumförsäljaren Ilene besökte Götaplatsen med hundarna Kotte och Happo – Jag ska stanna en stund och titta på galan här ute, jag kan ju inte gå in med hundarna.

Trots snö och kyla utomhus blev fjärde Faktumgalan en mycket varm kväll. Soppköket fyllde Götaplatsen och drygt 450 personer såg galan inne på Statsteatern.

Den stora Faktumskylten syntes långt ned på Avenyn och på samma skärm sändes hela galan sedan live för den som inte kunde eller ville köpa biljett till den drygt två timmar långa föreställningen.

Halv sex, en och en halv timme innan, öppnade kockarna sina kantiner med olika soppor, där alla inkomster gick till den nyinstiftade Faktumfonden som presenterades under kvällen.

Artister som Knut Agnred och Pepperland, Ulf Dageby, Stina Velocette och Petra Marklund uppträdde med låtar från Faktumplattan. Balic Seamen gjorde akrobatik på en stång så intensivt så att blodvite uppstod.

Stina Velocette både sjöng sin ”Ska det va såhär” och delade ut priset i kategorin Årets opinion.
Under kvällen delade sammanlagt 500 000 donerade kronor ut och hederspriset Årets opinion gick till Tarana Burke och #metoo.

Tarana själv hade tyvärr inte möjlighet att komma men en inspelad videohälsning från henne spelades upp.

Precis som tidigare år visades tre porträttfilmer av Faktumförsäljare – filmer som både berör och som tydligt visar varför Faktum finns. I år var det Hans från Göteborg och Åke och Florenta från Skåne som berättade om sina liv.

Faktums vd Peter Kronvall och Faktumförsäljaren Åke Nillsson tog emot 100 000 kronor som skapar Faktumförsäljarnas fond.
Pristagare av 100 000 kronor:
Årets sociala entreprenör (Sätila Foundation): TRIS som jobbar mot hedersförtryck och hedersvåld.
Årets utbildningsinsats (Erik Hieltes stiftelse): Läxhjälpen, vars mål är att alla barn ska gå ut gymnasiet med godkända betyg.
Årets integration, (Otto och Charlotte Mannheimers stiftelse): El Sistema som genom musikundervisning skapar nya förutsättningar för barn och ungdomar.

Fonder som lanserades:
100 000 till Vårdfonden (Frankenius equity). Fonden ska hjälpa personer i utsatthet att få vård och hjälp.
100 000 kronor till Faktumförsäljarnas fond (Sätila Foundation). Fonden ska underlätta vardagen för aktiva Faktumförsäljare.

Hederspriser:
Årets avslöjare: Mathias Ståhle, Eskilstuna-Kuriren för sitt avslöjande ”Trollfabriken”
Årets opinion: Tarana Burke och #metoo.

 

Posted by & filed under Nyheter, Reportage.

En tonåring sätter sin signatur på ett papper för att nå sin dröm. Men hon skriver under ett slavkontrakt. För fotomodeller i Sverige finns det ingen hjälp när agenturen missbrukar sin makt.

Att stå halvnaken i 30 minusgrader och vara osäker på om det är tillåtet att gå på toaletten eller att som 14-åring ta sin första nakenbild för en stor internationell tidning i Paris, det får man räkna med som modell.

Fotomodellen Klara är 25 år och har jobbat som modell i över tio år. När vi träffar henne har hon precis anlänt till Stockholms centralstation efter en fotografering i Istanbul. På frågan ”hur gick det” tänder hon en cigarett och berättar att kunden blev sur för att hon inte passade i klänningarna de tagit fram till plåtningen.

– Jag är 180 centimeter lång och de har klänningar i storlek 34. Vad tror de?

Klara tar fram mobilen och scrollar igenom ett hundratal bilder på sig själv. Till slut hittar hon nakenbilden som togs i Paris för över tio år sedan. På bilden bär hon peruk, delar av kroppen är täckt med fjädrar och hon tittar rakt in i kameralinsen. I dag minns hon inte hur jobbigt hon tyckte att det var att göra jobbet, men hennes moster har återberättat för henne.

– Hon var med i Paris, men inte under plåtningen. Jag satt och grät på toan, och skickade ett sms till henne ”Nu säger de att jag ska vara naken på den här bilden och jag mår så himla dåligt”. Jag minns det inte, men hon sa att jag hade varit riktigt upprörd men ändå gjort det, säger hon och tillägger:

– Om jag inte trodde att jag skulle bli ekonomiskt oberoende hade jag aldrig utsatt mig för det här.

Klara berättar att det känns märkligt att titta på fotot och tycker att det är konstigt att man väljer en tonåring till den typen av bild.

Hon visar ytterligare ett foto från ett jobb för ett stort svenskt klädmärke. På bilden syns ingen rädsla. Istället ser Klara avslappnat självsäker ut. Det är paradoxen i modellyrket: en ung, ofta osäker, tjej ska sälja bilden av en stark och självständig kvinna.

– Visste deras kunder att jag var 14 år? Ser du att jag är 14? Man älskar ungdom i modebranschen. Det tycker jag är äckligt!

 

I Paris var jag på en plåtning och blev kallad ’Det’ hela dagen. De vägrade lära sig mitt namn. De sa ’the model’ eller ’it’. Efteråt kunde jag känna det som att någon hade våldfört sig på mig. Psykiskt.

Amanda, exmodell

Det var en av de stora svenska modellagenturerna som upptäckte Klara. Agenturen grundades av en man vi kallar Robert. I över ett decenium har han drivit två av Sveriges mest framgångsrika agenturer, vilka tillsammans representerar över tusen fotomodeller. Företagen har sedan 2005 fram till i år kunnat ge sina ägare aktieutdelningar på sammanlagt över 80 miljoner kronor.

En modellagentur förmedlar jobb åt modellerna och för det tar de 20 procent av arvodet. Samtidigt ska de vara ett stöd för dem om kunder agerar olämpligt. Men som agentur vill man hålla sig väl med båda parter, vilket sällan är till modellernas fördel. En modell berättar hur Robert nekat henne sjukledighet när hon skulle göra ett jobb i Paris. Hon hade arbetat på agenturen i många år och när hon för första gången inte mådde bra, och blev tvungen att blåsa av jobbet, möttes hon av en hotfull ton.

– Det blev världens kalabalik, han sa ”det här är inte okej, du måste åka. Du får inte dra dig ur. Du har sagt att du ska göra det här och vi har skrivit på kontrakt med kunden, du måste helt enkelt åka”.

Modeller berättar att han hotat med stämning om de byter agentur och att han sagt åt dem att inte äta p-piller för att det gör dem tjocka. Enligt Klara ska han även ha hotat med att sprida rykten om modeller ifall de lämnar honom.

– När man är 15 år ska man inte sitta mittemot en man som Robert, säger Klara.

I april förra året sålde Robert sina aktier i båda agenturerna till ett utländskt företag. Till Faktum bekräftar han att han inte längre är aktiv i branschen och vill inte svara på några frågor.

Trots att de flesta modellerna börjar jobba när de är 14-15 år finns det inget oberoende stöd att vända sig till om agenturen utnyttjar sin maktposition. Vi har träffat tolv kvinnliga modeller som berättar om utsattheten och ensamheten i branschen. Det är först när de är äldre, runt 25 år gamla, som de vågar ifrågasätta sin arbetssituation och kräva sina rättigheter.

 

Robert kunde säga rakt ut ’du är tjock’, ’varför skulle någon vilja boka dig?’

Lisa, modell

När Klara, efter nästan tio år på sin första agentur, valde att lämna följde en tid av konflikter. Som 14-åring skrev hon nämligen på ett kontrakt, signerat av hennes föräldrar. I en av paragraferna i kontraktet stod det att hon hade nio månaders uppsägningstid. En gång när Klara ville lämna agenturen kände hon sig pressad att stanna. Några år senare gjorde hon ett nytt försök och var beredd på att det skulle bli bråk. Under de nio månader som det tog Klara att byta agentur fick hon bara en fjärdedel så många uppdrag som tidigare. Något som kunde ha satt stopp för hennes karriär. Nio månader är lång och dyrbar tid för en modell. Månader kan likställas med år för en kvinnlig modell eftersom hon anses vara mer attraktiv ju yngre hon är.

Flera modeller berättar om kontrakt omöjliga att ta sig ur hos samma agentur. Modellen Olivia ville sluta jobba för agenturen när hon skulle flytta utomlands. I det nya landet tog hon kontakt med en ny firma för att börja jobba som modell. Kort därefter fick hon ett mejl från sin svenska agenturs advokatfirma som hotade att stämma henne om hon inte avslutade det nya samarbetet. Enligt kontraktet Olivia skrev på hösten 2015 är hon bunden till den svenska agenten i tre år och har en uppsägningstid på nio månader. Trots det behöver agenturen inte förmedla ett visst antal uppdrag eller en viss inkomst åt henne. I kontraktet står det också att agenturen kan kräva henne på en halv miljon kronor om hon försöker få modelluppdrag på egen hand. Dessutom har modellen, enligt kontraktet, inte rätt att säga nej till de uppdrag som förmedlas.

 

En gång var det en fotograf som, när jag stod och fotades, skrek och stönade: ’Nu gör du mig kåt, nu gör du mig kåt’. Jag stannade upp och sa: ’Är du seriös?’

Karin, modell

I dag sitter Olivia i limbo i väntan på att få jobba.
– Den ena parten är jättestark och den andra är svag. Det är orimligt, säger David Schreiber, affärsjurist på Front advokater, efter att han tittat på ett anonymiserat kontrakt från den svenska agenturen.

Enligt David Schreiber är kontraktet utformat mer som om det gäller en handelsvara än en person. Han menar att ett fotbollskontrakt tar större hänsyn till att det handlar om människor. Om kontraktet skulle prövas i rätten är det fullt möjligt att det skulle jämkas på flera punkter, menar han.

Av hundra tjejer blir det en toppmodell, berättar den före detta ”modellmamman” som vi kallar Isabel. I över 20 år har hon drivit en av Sveriges största modellagenturer. Till slut fick hon nog. Hon tröttande på att lova unga tjejer en framtid de flesta aldrig skulle få.

– Det här är en av de största drömmarna en ung tjej kan ha. Vi borde prata mer om att det är väldigt få som lyckas. Och om du gör det vill kunderna ha dig om och om igen. Hur många gånger har vi inte sett Persbrandt eller Endre på film? Alla vill ha dem som är ”the winning concept”. Samma sak gäller inom modellbranschen, säger Isabel.

 

Jag var i Paris och agenturen mätte mig. Jag vägde ett eller två kilo för mycket. Då sa de att ’vi kan inte skicka dig till kunderna så som du ser ut’. Under fem dagar åt jag ett äpple och drack grönt te. När jag kom tillbaka och kände mig som en död fisk talade de om för mig hur vacker jag var.

SOFIA, exmodell

När det kommer till drömyrken, som fotomodell och skådespelare tror Anna Carlson, ordförande på Teaterförbundet, att det är extra viktigt att det finns ett fackförbund eftersom många är beredda att jobba under vilka villkor som helst. Till skillnad från fotomodeller, som inte har något fackligt stöd, kan skådespelare vända sig till Teaterförbundet vid frågor kring lön, arbetstider och kontrakt.

– Många skickar in sina kontrakt till Teaterförbundets jurister för påsyn och då kan vi säga att ”det här ska du inte gå med på” eller ”det här är helt okej”. Man skulle önska att modellerna också hade någon sådan kompetens att vända sig till, säger Anna Carlson.

Modellen Maria berättar att hon valde att hoppa av gymnasiet för att satsa på modelldrömmen och att hennes agent reagerade positivt eftersom Maria då blev mer tillgänglig. Men det blev inte som hon hade tänkt sig.

– Jag satt där, en månad in i terminen, och fick inga jobb.

Maria är inte första modellen vi träffar som valt drömyrket före skolan. Enligt modellmamman Isabel är det agentens skyldighet att berätta för tjejerna att de inte ska ge upp skolan för modellkarriären.

– Modellagenturerna ska inte lova så mycket utan istället säga såhär: skolan kommer först, sedan kompisar och familj. Modellyrket kommer som en tredje grej och måste ses som ett extraknäck.

De största modellagenturerna i Sverige – Stockholmsgruppen, Mikas, MP Management (före detta Elite) och Modellink – har dominerat branschen i flera decennier. Kriterierna för att bli modell ser i stort sett ut som de har gjort sedan 90-talet. På agenturernas hemsidor, under fliken ”Become a model”, efterfrågar de fortfarande tjejer i åldern 13–21 år som är 170–180 centimeter långa.

Flera länder, däribland Spanien, Italien och Israel har lagstiftat för att bekämpa modeindustrins hårda kroppsideal. I maj förra året införde även Frankrike en sådan lag. Där måste modeller numera visa upp ett hälsocertifikat för att få arbeta. I Sverige finns det inget initiativ till en sådan lag. Här råder iställetsjälvreglering inom modebranschen. Stiftelsen Reklamombudsmannen, som prövar anmäld reklam, har exempelvis fällt både H&M och Gina Tricot för att deras modeller har varit extremt smala.

 

Folk sätter en i positioner som är väldigt obekväma att säga nej till, en manlig 40-årig fotograf frågade: ’kan du inte ta av dig lite till?’ Man gör saker man egentligen inte vill och vet inte om man får neka. Agenturen säger aldrig: ’Om du är obekväm med något, gör det inte.’

Felicia, exmodell

Senaste tidens vittnesmål om sexuella trakasserier i samband med #metoo-rörelsen är inget modellbranschen är skonad från. Många av de kvinnor vi har träffat har blivit sexualiserade på sin arbetsplats. Klara berättar att det händer hela tiden. En gång daskade en känd svensk fotograf henne på rumpan efter ett jobb för ett svenskt ungdomsklädmärke.

– Direkt efter att han hade gjort det ville jag säga till, men jag har aldrig varit bra på det. Det har varit många sådana situationer när man känner sig så jäkla svag. Men de senaste åren har det blivit bättre. Nu säger jag till direkt, säger hon.

Klara är en av få som lyckats bli ett stort namn i modevärlden. Men även för henne är framtiden osäker. En fotomodell kan vara populär i dag, men i nästa ögonblick är ett annat utseende intressant. Och om den dagen kommer har Klara inget stöd.

– Jag kanske inte jobbar någonting på tre månader eller ett halvår och då tänker jag, ”är det slut för mig nu?”.

Vad har du för backup?
– För mitt liv? Ingen.

 

Faktum har vid upprepade tillfällen sökt ”Robert” via telefon och mejl. Han vill inte svara på våra frågor. Andra ansvariga har inte heller velat medverka. Modellerna vi intervjuat har valt att inte gå ut med sina riktiga namn. I texten är namnen därför fingerade. 

 

Swedish Fashion Ethical Charter

I mars 2017 lanserades Swedish Fashion Ethical Charter. De är gemensamma riktlinjer för hur modebranschen ska öka den sociala hållbarheten och framför allt förbättra modellernas arbetssituation.
Därför ska till exempel modellerna ha rätt till pauser enligt svensk arbetslagstiftning, få möjlighet att byta om i fred och modeller under 16 år får inte bokas.

Branschen ska också ta ansvar för den påverkan som modeindustrin har på kropps- och skönhetsideal. En viktig del i arbetet med de etiska riktlinjerna har varit att samla olika parter från modeindustrin. Hittills har över hundra aktörer såsom varumärken, formgivare och modellagenturer skrivit under riktlinjerna.

Posted by & filed under Nyheter.

Janice pappa tog livet av sig när hon var femton.
– Psykisk ohälsa är ett samhällsproblem, många inte får hjälp.
Jag vill upplysa folk om detta! 
På Faktumplattan sjunger hon ”Himlen runt hörnet”.

Den 20 februari släpptes Faktumplattan. Den femte där Faktumförsäljare valt låtarna som sedan spelas in av kända artister.

Janice är en. Himlen runt hörnet är vald av Faktumförsäljare Anette i Göteborg och att Janice sjunger in just den kan vara hennes mammas förtjänst.

– Hon har alltid älskat Lisa Nilsson och det gör jag med. Det var liksom ingen tvekan när jag fick välja, säger hon.

Varför blev det musik för dig?
– Jag har sjungit sen jag var pyttepytteliten. I grundskolan gick jag på Kulturama där vi hade musik, dans och teater flera gånger i veckan. På gymnasiet blev det sång. Musiken är mitt uttryck. Sen kom jag med i Tensta Gospel Choir. Sabina Ddumba såg en video när jag sjöng på skolavslutningen i nian. Hon skickade mig ett meddelande och hotade att jag måste söka till kören trots jag nästan var livrädd… haha.

Den kören har ju ”fostrat” artister som Seinabo Sey, Lykke Li, Mapei och Sabina Ddumba. Varför är den en så bra plantskola?
– Det är ingen plantskola, den är mycket mer. Kören är en plats för samtal, känslor och samvaro. Som ett hem, där alla får uttrycka sig. Man behöver inte vara proffs, eller ha artistdrömmar. Här finns exempelvis socionomer, lärare, hudterapeuter. Många har gjort spännande personliga resor som vi delar med varandra. Det är en plats där man får vara sig själv. Gemensamt är att vi vill sjunga gospel.

Din erfarenhet av utanförskap?
– Jag är väldigt förmögen vad gäller vänner och familj. Min mamma är finska, min pappa är från Uganda. När jag var yngre var det svårt att hitta min plats i samhället.

– Min pappa tog livet av sig när jag var femton. Jag kände mig både övergiven och ensam, var både arg och ledsen.

Är vi för dåliga på att prata om självmord?
– Varför så mycket skam och skuld? Det är ett stort samhällsproblem. Jag vill upplysa och jag vill prata om det. Det är så många som är drabbade. Jag har haft tur som haft många vänner och familj som jag fått stöd av.

Way out West i somras och Pustervik i mars – vad tycker du om Göteborg?
– Älskar Göteborg! Där har jag haft min bästa spelning någonsin. Det var magiskt på Bananpiren under Way out West! Även de på Röda Sten och med Sabina på Pustervik var fantastiska.

Nervös över släppet av ditt debutalbum den 2 februari?
– Lite. Men nu orkar jag inte vänta mer! Det är helt sjukt, jag vill bara få ut det! Jag är så peppad och glad att folk ska få höra helheten.

Janice Kavander

Född: 29 september 1994

Aktuell: Debutalbum 2 februari

Debuterade: Med singeln ”Don´t need to” 29 april 2016. Låten ”Answer” är en vädjande hälsning till hennes pappa.

Bor: I Stockholm

Faktumplattan – alltid en succé

Kom första gången 2014. Artister som varit med: Linnéa Henriksson, Emil Jensen, Daniel Lemma, Miriam Bryant, och Bo Kaspers Orkester – med flera.

• Kommer 20 februari

• Kostar 150 kr inklusive tidningen

• Faktumförsäljaren behåller 75 kr

• Nedladdningskod ingår

Posted by & filed under Nytt nummer.

NYTT NUMMER UTE NU!

Kvinnospäckat nummer ute nu! 
Sabina Ddumba om sin mammas svek, tron och Tensta Gospel Choir
8:e mars släpps en unik bok där kvinnor i svenska fängelser berättar – vi har träffat dem. 
Nya stjärnan Sarah Klang tror att framgången ger henne mer ångest. 
Florenta säljer Faktum istället för att undervisa biologi. 
….och missa inte Emil Jensen, Kalle Lind, filmmakarna TanjaVera production och mycket mer i nya magasinet.