Posted by & filed under Nytt nummer.

“Jag är här på lånad tid”, säger Juha Mulari, som trots fulltecknad turnésommar inte vågar lita på att lyckan har vänt. I Faktum #152 berättar han om hur han hamnade på kåken på grund av Orup och om sitt livs värsta dag när han i självförsvar knivskar en man till döds. Möt de som vågat sätta saxen i det allra heligaste. ”Nu blir det inga barn gjorda” säger Mikael Nilsson i vårt reportage om manlig sterilisering. Äntligen hemma. Viktor Salmberg bodde i rätt stad. Tack vare en borgensförbindelse kunde han flytta hemifrån. Dessutom: Nördarna bakom Retrospelsmässan, dockteater för vuxna, fotboll för ensamkommande flyktingbarn och Susanna Alakoski om anhörigsorg. Nummer #152 hittar du på gatan hos din närmsta Faktumförsäjare. Ut och köp, vi ses på stan!

Posted by & filed under Pressmeddelande.

PRESSMEDDELANDE                          2105-04-22

Det saknas något viktigt

 

En cykel utan hjul, ett koppel utan hund och en blomkruka utan blomma.
Det saknas något viktigt.
Tidningen Faktum ska vara den sista pusselbiten för Sveriges mediebyråer.
– Vi vill få bort fördomarna om vår läsekrets, säger VD Åse Henell.

Tidningen Faktum, Götalands gatutidning, väcker i veckan stor uppmärksamhet hos ett antal stora, svenska mediebyråer med sin gerillakampanj Det saknas något viktigt! Utanför fyra utvalda mediabyråers kontor finns i dag bland annat en cykel utan hjul, en tidning utan sidor och ett koppel utan hund och i brevlådan hos utvalda mediabyråer och marknadschefer damp det igår ner ett pussel med en saknad bit.

– Vi uppmärksammar Tidningen Faktums kraft, spridning och läsarskara. Att tidningen borde vara en naturlig pusselbit i mediebyråernas marknadsmix, sägerChristopher Ahlström, varumärkesstrateg på Invinn, som tillsammans med Faktum skapat kampanjen.

Tidningen Faktum går mot strömmen för tryckta medier och ökar ständigt sin upplaga. Läsarundersökningar visar att tidningen köps för sitt innehåll och inte för den goda sakens skull. Trots detta finns det en fördom om att tidningens läsare är annorlunda mot andra magasins, något som hittills gjort det svårare för Faktum att sälja annonser.

– Våra 133 000 läsare är välutbildade och medvetna stadsbor. De gillar kultur, resor och mat och läser oss för våra vassa personporträtt och prisbelönta gräv. En perfekt målgrupp för väldigt många annonsörer, säger Åse Henell, VD på tidningen Faktum. 

Utskicket följs dagen efter upp med den saknade pusselbiten tillsammans med en förklarande text med det övergripande budskapet ”Det saknas något viktigt i er mediemix”.  

För frågor och ytterligare information kontakta:


Åse Henell, VD för Faktum: 0760-070618
Christopher Ahlström, Varumärkesstrateg Invinn: 070-845 71 21

Posted by & filed under Profilintervju.

Ingvar Oldsberg X 2. Bingolottos programledare står intill sin avbild utanför tevestudion nära Gamlestadstorget i Göteborg.

I 30 år har han varit Sveriges svar på David Letterman. Och till slut har han nu hunnit ikapp sitt öde. Äntligen kan han ropa bingo. Faktum försöker fånga Göteborgs mest gäckande skugga. Oldsberg om faderskap, tur och olyckor.

Glasögonen åker av. Och vänsterskalmen in i mungipan, i rät vinkel mot ett ”million dollar smile”. Ingvar Oldsberg sitter bakom sitt lettermanska skrivbord, vars front och sidor är täckta av massivt trä ner till golvet. Det lika gäckande som förföriska leende han avfyrar åt sändningsproducenten Mats Stålsjös håll är Oldsbergs massförstörelsevapen. Det ingjuter en känsla av charmerande labilitet. Mats har vänt sig till det vandrande uppslagsverket med en språkfråga.

– Heter det bingot eller bingon? Jag brukar säga bingot.

Ingvar Oldsberg reser sig mycket sakta upp ur stolen. Med sina 1,86 är han längre än vad man tror – att döma av hans uppenbarelse i teverutan. Men det märks att han inte är precis purung. Han har svårt med högerknät. Undslipper sig en pust innan han åter fixerar producenten med sitt vänliga grin.

– Jahajaja, kluckar han.

Så vänder han sig mot oss.

– Vad vill ni göra? Det är inte så länge jag kan vara med er. Jag måste in i sminket och sen låser jag in mig i logen. Där kommer ingen in. Sen är det sändning. ”I can’t be with you all the time”, så att säga.

Och så ett miljondollarsmajl på det.

Så har det hållit på. Jakten på den gäckande Oldsberg. Han är inte helt lätt att göra upp tider med, låter oss gärna förstå att han har många bollar i luften. Ibland går det fram många signaler när man ringer. Ibland låter det som att han lägger på utan att svara. Men bara en gång hamnar jag hos telefonsvararen: ”Ord skapar meningar, lämna en mening med ord och mening i. Det här är Ingvar Oldsberg.”

Det här är gåtan Ingvar Oldsberg. Det kryptiska oraklet av köksbordsbildning. En paradox, inte av det postmoderna snit- tet, utan av den gamla skolan. Han har, som kanske enda kändis, sitt nummer lista hos Eniro och lyfter oftast på luren. Är ute och ränner på stan och hälsar glatt på främlingar, men släpper ändå inte riktigt in en. Känns inte alltid helt närvarande.

Han beskriver målande och länge trevliga minnen från förr, men är mer kortfattad kring minnen som bränns. Framställs av många som stött på honom – i yrkeslivet eller på krogen – som en makalöst trevlig prick. Medan vissa hävdar raka motsatsen. ”En skam för manligheten”, har till exempel Jan Guillou sagt. Varför? Guillou vill inte utveckla och Oldsberg säger sig inte ha någon aning om vad det hårda omdömet kan bero på. Vill inte ens gissa.

– Har Guillou problem med mig så är det hans problem.

Vill till TV4

I köket bakom Bingolottostudion står Morgan Karlsson och Ola-Conny Wallgren – kända från Ullared och spinoffserien En stark resa. De är kvällens huvudgäster. Ingvar är inne i sin loge. Där ingen kommer in.

– Jag njuter av det här, fast det är jobb. Föräldrarna har spelat Bingolotto förut, säger Morgan.

Han berättar för alla som vill lyssna – och det vill alla – om sin kamp mot vikten.

– Jag har gått ner åtta kilo. Jag vägde 98 förut. Men magen är kvar, den vill inte ge med sig. Fast jag har simmat, gått och ändrat kost.

– Magen tar längst tid, tröstar en tant.

Men Morgan verkar ändå rätt oberörd av sina numera 90 pannor. När allt kommer omkring ska han ju få vara med i Bingolotto. Även om han emellanåt kanske försöker spela lite klädsamt blasé.

– Ingvar har handplockat oss. När jag är så känd som jag är spelar det ingen roll om man blir mer känd.

Den uppsluppna stämningen flyttar tillbaka till den 1 100 kvadratmeter stora studion, inredd som en blandning av casino, bibliotek och jaktstuga. Troféer, lyckohjul och bokhyllor på väggarna, en popcornmaskin vid Ingvars sida.

Hans dotter Viktoria Oldsberg, 25, konkurrerar om att fylla karismakvoten. Två färgklickar och energiknippen i varsin ände av åldersskalan. Det är första gången far och dotter jobbar tillsammans. Men Viktoria är ingen novis i tevebranschen. Hon har stått i kulisserna i flera av Filip Hammars och Fredrik Wikingssons produktioner, jobbat med TV3-programmet 69 saker du vill veta om sex och Hasselhoff – en svensk talkshow.

Nu bokar hon huvudgästerna, sköter researchen och rycker in som inslagsreporter i Bingolotto. Något av en främmande fågel i studion med sin orangea tröja med trycket ”STOCKHOLM – BERLIN” och en svart hatt över det blonda hårsvallet.

– Det funkar bra att jobba med pappa. Vi är väldigt lika. Har samma tänk och samma leverne. Och det är fantastiskt för mig med all kunskap han kan lära ut, men bra för honom också med ungt blod. Jag kan bidra med hur man når ut i sociala medier till exempel, säger Viktoria.

Lite udda, tänker man, att en ung tjej som surfat i Australien och gjort hipsterteve i Stockholm numera är bingovärdinna.

– Jag har aldrig spelat Bingolotto med pappa, men jag sålde en hel del lotter när jag spelade handboll på Lokets tid. Det här formatet är en utmaning. Vi vill få in det i TV4 igen, det känns kul att ha drömmen om att det kan bli så.

Är det en rimlig dröm för en 25-åring i hatt och superurbant tryck på tröjan?

– Hade jag inte jobbat hade jag suttit hemma och tittat. Det

är ganska mycket söndagsångest sista dagen på veckan annars. Men så är det ju inte nu.

Dottern Viktoria Oldsberg hjälper - i egenskap av producent - sin pappa bakom kulisserna. Alexander Lukas

Ingvar ser belåten ut bakom sitt skrivbord. Det går bra nu.
– Vi säljer fler lotter i dag än 2007 när Bingolotto gick i TV4, säger han.

I Bingolottostudion trampar ingen i hamsterhjulet. Här är tillvaron ett lyckohjul. Det här sammanhanget är Ingvar Oldsbergs gebit. Inte bara för att han var påtänkt för rollen redan innan Leif ”Loket” Olsson fick jobbet 1998.

– Jag hade skrivit på kontraktet redan. Jag sa det till Loket: ”Jag fick pengarna, du fick programmet. Vi kör på det konceptet framöver också, tycker jag.” Loket blev inte glad.

Tevekollegan Fredrik Belfrage har i SvD beskrivit Oldsberg som en karaktär som har stor, kanske lite väl stor, aptit på livet.

– När han skojar så skojar han ordentligt. När han kör bil ligger han på gränsen. När han äter så äter han fort. När han dricker blir det gränsfall. Nästan lite glupsk på allt. Han är inget flockdjur utan går sina egna vägar.

Ingvar spelar inte själv, vare sig på lotto eller kort.

– Bara fotboll och sånt.

Han känns annars som en given hasardspelare. En turgubbe.

– Ja, jag är nog lite Alexander Lukas, skrattar han när vi till slut lyckats få till en intervjutid i lugn och ro på Ingvars stamhak Chez Amis på Vasaplatsen i Göteborg, i samma port som han har sin bostad.

Och kanske spelar han inte roulett, men han gamblar med livet.

I slutet på augusti var han ute och körde med sin Alfa Romeo på vägen mellan Borås och Göteborg. I höjd med Berte kvarn small det plötsligt i motorn just som han var i färd med att köra om en långtradare.

– Det blev alldeles vitt i bilen. Som Lützendimma. Jag kom ut, satte upp en varningstriangel och ringde direkt till Alfa Romeo och beställde en ny bil. Det är rätt konstigt egentligen. Sen ringde jag bärgaren.

Oldsberg har tur när han spelar. Men otur i kärlek. Eller förresten är det nog snarare omgivningen som har otur. Sonen Staffan har sagt att pappa inte var hemma mycket under barndomen och att deras relation är bättre i vuxen ålder.

– Saken är den att jag var borta så mycket att det kanske inte var en relation. Laila fick klä skott.

Första hustrun Laila var först med att bli utsatt för karriärkonkurrens. Efter några framgångsrika radioinslag blev Oldsberg uppkallad till tevehuset i Stockholm och fick träffa Lennart Hyland.

– Hoho, välkommen ”Oldsbom”! Här har du något att lära, sa mannen som på den tiden personifierade svensk teve.

– Ja, du ”Hyfjell”, det här kan jag redan, svarade Oldsberg.

Han gifte om sig med krögardottern Monica från Ystad under fotbolls-VM i Spanien 1982. Där fick de invänta en hindersprövning i en vecka på hotellet.

– Min producent Lennart Hjelbe kom in på rummet varje dag och frågade om det var badbyxor eller bröllopsklänning i dag?

När de till slut kunde vigas på svenska ambassaden i Madrid, en dag innan Monica skulle åka hem, tog Ingvar med sin brud på bröllopslunch – på McDonalds.

– Vi var finklädda och jag höll en vissnande brudbukett i handen. Har man sysslat med mat hela livet känns det lite fattigt med McDonalds. Men jag var kär. Så jag åt en hamburgare i 40 graders värme och blev ordentligt magsjuk. På bröllopsmiddagen fick jag smita ut så fort det serverades en ny rätt, säger Monica Oldsberg.

Bingolotto har fått en nytändning med Ingvar i programledarrollen.Svenskstad i USA

Det andra äktenskapet höll fram till 1984. Två år senare bröt han upp även yrkesmässigt. Eller försökte åtminstone.

– Jag gick upp till Steen Priwin, som var en fantastisk redaktionschef på SVT Göteborg och som hjälpte mig oerhört mycket. Jag sa att jag var trött på ingenmanslandet, konferenserna och modulerna som alla satt i. Det var långa vägar till beslut.

Oldsberg sa upp sig och flyttade in i en etta på Föreningsgatan.

– Sen insåg jag att jag inte hade pengar till hyran. Då ringde Steen och sa ”jag förstår var du menar”. Han erbjöd mig ett kontrakt som programledare, ”men du behöver inte vara här”. Jag fick vara ute på stan och träffa dem jag behövde.

Tur igen. Oldsberg har förstås också några smärre katastrofer på sitt cv. Men även de kan, med lite perspektiv, betraktas som framgångssagor. När yngsta dottern var sex månader tog han med Viktoria och hennes mamma Gunilla till USA. I den kaliforniska svenskstaden Kingsburg med 17 kyrkor och 7 000 invånare spontanköpte han ett hus och försökte locka dit västsvenska företag.

– Jag lyckades få dit ett och ett halvt. Triumfglass och en dam från Värmland som hade en syateljé.

I vart fall fick minstingen Viktoria mer närkontakt med sin pappa än de äldre syskonen. Men pappa hade förstås många andra bollar i luften även under hennes uppväxt. Det sista stora hobbyprojektet blev Oldsbeach – ett konstgjort strandparadis i Mölndal där man kan sola i 30 graders värme året runt.

– Jag läste att Volvo hade en lampa som gjorde att de här i Sverige kunde testa bilarna för det solljus i alla länder de ex- porterar till, till exempel Nya Zeeland! Lamporna värmde precis som UV-strålar. Lampor som gör dig brun, men är ofarliga!

Tillsammans med en uppfinnare från Vänersborg satte Oldsberg spaden i jorden och skapade en tropisk playa. Men efter några år gick det inte ihop längre.

– Jag är inte affärsman nog att knyta ihop säcken. Jag har fler idéer än vad jag lyckats förverkliga.

Men Ingvar har aldrig låtit sig bekommas av misslyckanden.

– Jag ser inte problem för nedgången är en förutsättning för framgång. Jag har nog aldrig tagit åt mig av världsliga saker.

För full för flyget

Den enda motgång som verkligen tycks ha gjort intryck på honom är cancern. Två gånger har den förmörkat Oldsbergs liv.

– Min bror Peter dog 1990. Vi växte upp tillsammans i Mölnlycke under väldigt bra omständigheter. Och vi var alltid polare. Alltid ”on speaking terms”. Det var en väsentlig del av mig själv som gick bort.

I början på 2011 drabbades Ingvar själv av kräftan. På Östra sjukhuset i Göteborg upptäckte man den inte trots att Ingvar var inne med ”en kula i baken” flera gånger.

– Det gör mig så förbannad att äldre människor, som går till doktorn med hatten i hand och bugar och finner sig, får stå ut med sånt här. Jag kan ju tala för mig. Jag gick till Carlanderska på eget initiativ och kollade upp till slut.

På betydligt mindre allvar tar Ingvar de rykten om osunda alkoholvanor som förföljt honom genom åren. Som när han inte fick kliva på ett flygplan för att han var för rund under fötterna.

– Nächstes Flug, sa de på Austrian Airlines, haha.

Han har blivit gripen av polis och på Orust där han har ett hus sägs det att när man ser en tom taxi sent på natten komma körande är det Oldsberg som ligger i baksätet.

– Det är som med fruar och skilsmässor. Jag betraktar det som en del av mitt liv. Konstigare är det inte. Det finns större grejer, rent filosofiskt.

Numera dricker han på sin höjd ett glas sangria när han är ute med kärleken, Maria.

– Visst har det blivit för trevligt helt plötsligt ibland. Men jag har aldrig känt driften att fortsätta nästa dag. Och Sturm-und-Drang-åren ligger långt bakom mig. Det var upp till att jag var fyrtio år, någonting.

Så fyrar han av sitt miljondollarsleende. Som att han tänker ”nächstes Flug”. ”I can’t be with you all the time.” Det där är bara värdsligt. Rappa på.

När vi avslutat intervjun nästan på utsatt tid och jag hunnit bort till min cykel springer Oldsberg ikapp mig som om det gamla knäet plötsligt tillhörde en 22-åring.

– Du, en sak till. Det där med alkoholen. Det kan vara liten skillnad mellan succé och fiasko. Vi tar så mycket för givet, men det är ingen garanti. Det kan också vara lika liten skillnad att komma tillbaka.

Fullt ös i Bingolottostudion.

Har du själv upplevt dig balansera på den tunna röda linjen?

– Nej, det har jag inte. Men å andra sidan: det kanske man inte känner. Min livsinställning är ju positiv. Jag har haft turen att jobba med det jag tycker om. Arbete är också en förutsättning för att klara sig. Är man arbetslös är det inte konstigt att det kan gå fel. Många av oss skulle kunna sitta där som tiggare. Vi får inte döma.

Han kluckar fram sitt karakteristiska skratt. Det porlar självmedvetet, inte dömande.

 

Bingo för Oldsberg

Sedan Ingvar Oldsberg tog över Bingolotto i augusti 2014 har programmet hittills snittat närmare 270 000 tusen tittare jämfört med 220 000 i fjol. En uppgång på 23 procent.
Lottförsäljningen har ökat med 33 procent sedan förra hösten.

Bingolotto uppskattas dra in 130 miljoner kronor under hela verksamhetsåret, eller cirka tre miljoner i veckan. Det gör att de har råd att avstå från reklamavbrott.
Dessutom har Ingvar fått igenom sitt krav att förlänga programmet med 45 minuter.

 

oldsberg1 

Posted by & filed under Nyheter.

Aaron Israelson intervjuades i GP om Faktums succéjournalistik julen 2013.

Efter fyra succéår slutar Faktums chefredaktör för nya gatutidningsäventyr i Rumänien. I höst ska han undersöka möjligheterna att starta en gatutidning som kan bidra till försörjningen för fattiga romer i deras hemland. Här skriver Aaron om tiden på Faktum och framtiden.

”Det är så jävla skönt att kunna sluta med flaggan i topp”, sa Ebbot Lundberg när Soundtrack Of Our Lives till slut packade ihop gitarrfodralen och trumsetet för gott 2012.

Det är nog en inte helt enkel konst det där – att ”sluta på topp”.

Borde till exempel Soundtrack i själva verket kanske ha lagt ner efter albumet Behind the Music 2001? Eller till och med redan 1991?

När stod deras stjärna som högst? Sådant kan man ibland se först långt i efterhand. Eller så får man aldrig veta. I värsta fall förblir himlavalvet alldeles mörkt.

När jag, för min egen del, ser tillbaka på mina snart fyra år som chefredaktör på Faktum hade det där mest stjärnklara tillfället kunnat vara lite när som helst.

Och det skriver jag inte för att låta kaxig.

Tvärtom vill jag lova att Faktums framgångssaga under de senaste åren är resultatet av många människors hårda arbete. Jag har begåvats med – bokstavligt talat – helt enastående kollegor: Josephine Freje, Anna Wallenlind Nuvunga, Mario Prhat, Kajsa Bergström, Henrik Björck Wigartz, Maria Dahmén, Ina Lundström, Gustaf Rönneklev och Åse Henell för att bara nämna några.

Så har vi haft osannolikt mycket tur.

Men det har varit ett triumftåg, det är svårt att hävda något annat.

I mitt första nummer av Faktum fick jag en exklusiv intervju med Camilla Henemark, ett år efter avslöjandet som fick kungen att vilja vända blad. Intervjun tog sig in på Expressens löpsedel och rewritevägen ända bort till Finland och Tyskland. Dessutom ställde vi till med skandal i sprutbytesfrågan med kontroversiell bildsättning av ett starkt grävjobb signerat Aron Flam.  

Plötsligt inför mitt nummer två fanns Faktum även i Skåne och det firade vi med att sätta Lars Vilks på omslaget, med den kusligt ödesmättade frågan ”Hur länge lever Lars?”, orden vilande över hans berömda yxa.

Många av våra profilintervjuer under de här fyra åren har väckt debatt och blivit återgivna i andra medier. Jonas Gardell som rev upp en lång fejd på DN Kultur efter att han i Faktum pratat om att Eva Dahlgren och Efva Attling hade skolkat från kampen och att ”inga lesbiska dog i aids”. Mytomanen Håkan Hellström. Anne Lundberg om sin svårt alkoholiserade far. Den ”rehabiliterade leninisten” Laleh. Superdivan Ruth Vega Fernandez. Hiphopstajlade Lill-Babs. Sviniga Ken Ring. Carolina Klüft som Gollum. Svåra The Knife. Anna Mannheimer i sorg.

Sen har vi förstås grävt och rotat i orättvisor. Långt innan någon regering kom på tanken att skära i rot-avdragen avslöjade vi det omfattande fusket i rot-träsket. Vi lyckades som första medium dra brallorna av teveterapeuten, bedragaren och manipulatören Jonas Gåde, utan att bli fällda av PO eller PON. Vi har granskat psykiatrin och matsvindlare.

Vi fick Göteborgs stad att darra när de två år i rad hamnade sist i Faktumindex – ett mått över utanförskapet i några av landets största kommuner – och det blev världsnyhet via BBC.

Reportage om svenskarna som tigger i Spanien, om den rumänske tiggaren i Sverige som vann på lotto, eller offer för så kallad hederskultur som hamnar i hemlöshet, och avslöjanden om Waldorfskolor, har fått stor spridning.

Dessutom har vi synts med kampanjer som Kändisar på stan, där Janne Josefsson och Amanda Ooms med flera vikarierat för Faktumförsäljarna. Belönats med Guldägg för Faktum Hotels. Hyrt ut barberare på Way out West. Med Faktumgalan har vi två gånger gett gatan en gala och prisat många av dem som bryter utanförskap.

Tack vare allt detta har vi själva blivit bättre på att bryta utanförskap. Vi hjälper dubbelt så många Faktumförsäljare till jobb och säljer dubbelt så många tidningar i dag jämfört med för fyra år sedan.

Med en fördubbling i Orvesto- och TS-siffror är Faktum numera största tidskriften i kategorin Samhälle. Och vi har, i dessa tidningsdödens dagar nästan en smula makabert, beskrivits som ”tidningen som går mot strömmen”.

Den nyligen genomförda läsarundersökningen ger oss toppbetyg.

Så när var mitt Soundtrack moment? Eller är det nu?

Att tidpunkten inträffar kort efter att Faktum vunnit två nomineringar och en Guldspade får nog mest ses som en tillfällighet. Liksom att den infaller efter en skur av uppskakande förflyttningar av de tunga pjäserna i medie-Göteborg.

Låt oss snarare kalla det dramaturgisk inramning.

Anledningen är delvis mer trivial än så. När jag satt i min anställningsintervju våren 2011 frågade styrelsen hur länge jag tänkte stanna. Jag sa som det var: fyra år och då ska jag ha uppnått målen. Det har jag gjort nu.

Vi är dubbelt så stora, Faktum fått genomslag på riksplan och har en betydligt starkare position i Göteborg. Vi har etablerat oss i många fler städer.

Jag har, som en annan nyligen avhoppad chefredaktör gjort med en av våra göteborgskonkurrenter, ”satt oss på kartan”.

Den andra anledningen känns mer angelägen.

Jag slutar på Faktum för att påbörja något nytt och möjligen kastar jag mig då lika huvudstupa in i äventyret som tidigare nämnda nyss avgångna chefredaktör.

I höst har jag hunnit lämna över till min efterträdare, som nu ska börja rekryteras.

Då flyttar jag till min mammas hemland. Jag ska bo i Bukarest och undersöka möjligheterna att förverkliga en gammal dröm: att starta upp en gatutidning i Rumänien.

Jag tror på att exportera framgångsrika modeller för att bryta fattigdom och utanförskap. Och jag tror att jag med mina erfarenheter och språkkunskaper kanske kan bidra till att erbjuda fler fattiga rumänska romer ett alternativ till tiggeriet. I bästa fall kan jag också bidra något till att bryta fördomar om dem.

Jobb, folkbildning, utbildning och värderingsskiften är centrala komponenter i förändringsprocesser. Det visar erfarenheter från bland annat Spanien. Inom det klustret kommer jag att försöka bidra, med bland annat en gatutidning som verktyg.

Projektet är inte på något sätt riskfritt eller okomplicerat.

Men det är kanske här mitt Soundtrack moment inträder.

Det känns som att tiden för det här är nu. För jag upplever att både engagemanget för de fattiga romernas situation i Rumänien för tillfället är som störst i Sverige och för att jag tror att jordmånen för förändring i deras hemland är ovanligt bördig just nu.

Det kan vara den sista chansen på länge. Så jag måste försöka.

Jag blir alltså kvar på Faktum en bit över sommaren. Ett utdraget och därmed knappast mindre smärtsamt farväl.

Det är däremot sjukt kul att vi innan jag lämnar ska ha inlett en omgörningsprocess av tidningen, som min efterträdare får slutföra i höst. Faktum ska förstås fortsätta bli ännu vassare också efter mig.

Det här är inget slutgiltigt eller totalt farväl av Sverige eller Göteborg. Jag ser för mig att jag kommer att frilansa en del från Rumänien, Centraleuropa och Balkan och lär alltså förhoppningsvis dyka upp i spalterna också framöver.

Tills i höst hittar ni mig i Faktum och tills vidare bland GP:s krönikörer en gång i månaden.

Jag kommer också, så länge jag får, fortsätta jobba inom ramen för mina styrelseuppdrag i stiftelsen Torgny Segerstedts minne och Publicistklubben Västra.

Och varje gång jag är på besök i någon av ”våra” städer ska jag tjacka en Faktum.

Det är inte, för att återgå till Ebbot, ”så jävla skönt att sluta”. Ens med ”flaggan i topp”.

Men som Ebbot sjunger tillsammans med Teddybears: There’s a riot going on.

Där som här.

Här hemma får andra föra kampen vidare. De står redan rustade och redo.

Jag vill under en tid göra det lilla jag kan för att försöka överbrygga klyftan mellan det europeiska majoritetssamhället och kontinentens största minoritet i det land där många av dessa problem har sitt ursprung. Jag tar min kamp till Rumänien.

 

Med vänlig hälsning, 

 

Aaron Israelson

P.S. Ni som vill kommer förstås kunna följa projektet i alla nu och i framtiden tillgängliga kanaler. Förhoppningsvis kommer somliga av er kanske rentutav vilja bidra själva med något framöver. Vi hörs mer om detta.

Posted by & filed under Nyheter.

Allt fler unga har ingenstans att bo. Det vittnar åtminstone frivilligorganisationerna om. Men från ansvarigt håll förnekas det.

Det vi med säkerhet kan säga är att nya grupper tar allt större plats i hemlöshetsstatistiken.

I en serie artiklar granskar Faktum den okända hemlösheten. Vi börjar med de unga.

homeless+(1)

Ahmeds historia:

”Vill bara ha lugn och ro”

När Ahmed var 18 stack han hemifrån. Han orkade inte med allt bråk och skrik och fick dessutom höra att han inte var välkommen tillbaka. Han bor i en mellanstor svensk stad och är i dag 21 år gammal.

Dagen han stack vandrade han ner på stan och gick planlöst omkring tills det blev mörkt.

Då gick han in på en nattöppen McDonalds och tillbringade natten där, tillsammans med andra som inte hade någon annanstans att ta vägen.

– Jag vill bara ha lugn och ro, inte höra bråk och skrik hela tiden. Allt jag vill är att få lugn och ro att plugga och jobba och kan koncentrera mig, berättar han.

På morgonen gick han till socialen, som gav honom en lapp med ett telefonnummer. ”Ring varje morgon för att höra om vi har någon plats där du kan bo”, sa de. Fem morgnar i rad ringde Ahmed, och fem morgnar i rad fick han höra att det fanns andra före honom som var i större behov av boende. Han blev allt mer trött och orkade inte koncentrera sig i skolan.

– Jag fortsatte ringa det här numret. ”Tyvärr finns det ingen plats. Ring i morgon.”

– Så fortsatte det. Jag var trött i skolan och orkade inte plugga.

Till sist fick han en tillfällig lägenhet, där han nu bor i väntan på något mer permanent.

– Det är dumt att man som ung inte får hjälp när man behöver det. Speciellt om man inte har drogproblem ens, då borde man få hjälp, säger han.

 

Jonathans passion är parkour - träningsformen som låter urban arkitektur bli en hinderbana.

Jonathans historia: 

“Packa ihop och dra”

Redan när Jonathan var 16 år började hans styvfar säga till honom att förbereda sig för att flytta hemifrån så fort han blivit myndig. Jonathan trodde att han skojade, trots att bråken mellan honom och styvfadern och styvfaderns dotter avlöste varandra. Så var inte fallet. Inte långt efter Jonathans 18:e födelsedag kom han hem från skolan och fick höra att han inte längre var välkommen i villan som han kallat sitt hem i hela sitt liv.

“Packa ihop och dra”, var budskapet. Det gjorde han.

Jonathan återvände då och då för att äta, men bara när ingen var hemma. Han ville inte riskera att stöta på sin styvfar, en person som han då som nu ser som en förebild, men som han visste kunde få häftiga vredesutbrott.

Men det tog inte lång tid innan matstölderna upptäcktes, och som väntat följde en utskällning och krav på återbetalning.

– Efter det vågade jag inte gå hem alls. Jag började sakta anpassa mig till att helt bo på gatan.

Under ett års tid levde Jonathan på gatan. Han sov där han kunde, och livnärde sig till största del på energidryck. När han frös tränade han parkour, en sport som går ut på att använda stadens infrastruktur som hinderbana. Han säger att det höll både kylan och tankarna borta.

– Det var långa, kalla nätter. Ibland drev jag omkring och väntade på att Centralen skulle öppna. Då blir man deprimerad. Allt blir svart.

Jonathan hyr i dag källaren i sin mormors lägenhet. Han har ett jobb men kan inte planera längre än några timmar framåt. Han säger att det inte går att veta hur framtiden ser ut i morgon, nästa vecka eller nästa månad. Därför är det bäst att inte planera något. Helt plötsligt kanske man hamnar på gatan igen.

– Jag började känna mig trygg igen för bara några månader sen. Men jag vågar inte lita på att den tryggheten kommer finnas kvar.

Fotnot: Jonathan och Ahmed heter egentligen något annat.

I papperstidningen (Faktum #151) som finns ute på stan till och med den 28 april kan du läsa mer om unga hemlösa. Serien Okänd hemlöshet fortsätter i höst.

Posted by & filed under Nytt nummer.

Håll utkik ute på stan! Nu kan du köpa Faktum #151 hos din närmaste Faktumförsäljare – alltid i ett gathörn nära dig. 

I Faktum #151 kan vi bland annat bjuda på:

* Rosa Taikon. “USA har sin Rosa Parks, Europa har sin Rosa Taikon.” Faktum träffar silversmeden och aktivisten, som sedan sextiotalet kämpat för mänskliga rättigheter. Nu lovar hon att återuppta silversmidet också.
* Unga hemlösa. Jazmine var 14 år när hon blev hemlös. David har haft oddsen mot sig ända sedan barnsben. Faktum riktar strålkastarljuset mot den dolda hemlösheten i en serie artiklar. Vi börjar med unga på glid bort från bostad, jobb och samhälle.

* Psalmsångarna, som demonstrerade mot nazister i Jönköping med sina röster dömdes i hovrätten. Faktum har följt fallet.

Dessutom: Tuffaste hinderbanorna, hiphopigaste bakelserna, världens bästa thaiboxare, myror i vardagsrummet, lögnarpanel och en lyckosam lokförare. Plus mycket mer! Köp nya Faktum redan i dag!

Posted by & filed under Nyheter.

Guldspadevinnarna Josephine Freje (t.v.) och Julija Sidner från gatutidningen Faktum i Jönköping 2015.
Du läser just nu en ymningt prisad tidning. Två nomineringar av tre möjliga – och en Guldspade av en möjlig. Det blev facit för gatutidningen Faktum efter helgens guldgala i Jönköping. 
 
I helgen var det Grävseminiarium på Elmiamässan i vackert belägna Jönköping. Några av medievärldens finaste priser delades ut till landets bästa grävande journalister.
 
Josephine Freje kramar om Faktums chefredaktör Aaron Israelson med segercigarren i beredskap.
 
Tidningen Faktum var nominerad för två grävarbeten i kategorin “Tidskrift”:
 
Anna Wallenlind Nuvungas reportage Matsvindlaren – om Simon Eisners företag Allwin som distribuerade dålig och olaglig mat till hemlösa och socialt utsatta från bland annat 7Eleven.
 
Och Josephine Frejes granskande artikelserie om psykiatrin – Psykbryt. Som avslöjade bristande säkerhetsrutiner som lett till allvarliga skador och dödsfall inom vården av psykiskt sköra patienter.
 
Guldspaden i kategorin “Tidskrift” 2014 gick till Josephine Freje och researchern Julija Sidner för Psykbryt.
Guldspaden i Jönköping 2015.
– Vi har levt i högar med papper och lådor av misär, suttit i timmar med borderline-tjejer som pratar om fem saker samtidigt, gråtit med föräldrar och levt som psykiatripersonal på nätet. Vi har använt alla metoder som krävs för att göra ett ordentligt gräv, sa Josephine Freje i samband med att hon tog emot Guldspaden på Elmias scen i Jönköping.
 

Posted by & filed under Pressmeddelande.

Pressmeddelande Göteborg 150311

Faktum sluter exklusivt avtal med GAIS 
– Självklart att två uppstickare ska jobba ihop, säger Faktums VD Åse Henell.

Götalands gatutidning Faktum skriver i dag på GAIS födelsedag under ett avtal med fotbollsklubben GAIS. Det handlar om ett exklusivt samarbete inom herrfotbollen där de båda parterna planerar att använda varandras nätverk och kontakter för att växa tillsammans.
För Faktums VD Åse Henell är samarbetet med just GAIS helt logiskt. – Vi är outsidern som vill uppåt och framåt. Resultatet ska alltid överglänsa förutsättningarna och detsamma gäller för GAIS, säger hon.

Avtalets skrivs inledningsvis på två år med en målsättning och ambition att skapa ett långsiktigt samarbete. Syftet med samarbetet är att tillsammans utveckla och stärka parternas respektive marknad.

 

-Vi ser samarbetet med Faktum som väldigt naturligt och det är till fullo något som passar in i den värdegrund vi antagit i GAIS. Efter att dessutom ha träffat representanter för Faktum, så är vi i GAIS extra övertygade om att vi skall kunna göra något riktigt bra ihop, säger Tomas Andersson Ordförande i GAIS.

 

I samband med GAIS hemmamatcher kommer försäljare från Faktum att sälja tidningen på Gamla Ullevi vilket känns oerhört positivt. Att ta tillvara på varandras nätverk och tillsammans hitta nya möjligheter för utveckling under året känns inspirerande från bägge parter. Och självklart kommer vi få se Faktums logga på Gais matchdräkt under årets säsong.

 

-Många av våra försäljare har GAIS närmast hjärtat och jag tror att många GAIS-supportrar är Faktumläsare. Vi står varandra nära, säger Åse Henell, Faktums VD.

För mer information kontakta:

Tomas Andersson Ordförande GAIS 0705-560260

Faktums VD Åse Henell ase@faktum.se 0760-070618

För högupplösta bilder för fri publicering gå till www.faktum.se/press
Fotograf: Claes Hillén
 
Medverkande bild 1:Jacob Langvik, Jonas Lundén, Åse Henell, Christofer Niklasson, Tomas Andersson, Erik Bergkvist
Medverkande bild 2:Erik Bergkvist ansvarig privatmarknad GAIS och Åse Henell vd Faktum

Posted by & filed under Pressmeddelande.

Pressmeddelande 150304

Faktumplattan Det ordnar sig vol. 2 har sålts i över 4 000 ex på en vecka.
– Sensationellt bra för både försäljarna och för Faktum, säger Faktums VD Åse Henell.

Den 25 februari började Faktumplattan Det ordnar sig vol. 2, där den svenska artisteliten tolkar Faktumförsäljarnas bästa pepplåtar, säljas tillsammans med tidningen på gatan i Götaland. Bara en vecka senare går det att konstatera att succén redan är självskriven.
I skrivande stund har det sålts över 4 000 tidningar med platta, mer än hälften av vad som såldes under tre månader 2014 då föregångaren Det ordnar sig släpptes.

– Vi sålde totalt 8 000 plattor förra året och allt talar för att det blir mer nu. Otroliga siffror i en musikbransch som i nuläget är så gott som helt digital, säger Faktums VD Åse Henell.

På Det ordnar sig vol. 2 medverkar bland andra Bo Kaspers Orkester, Ida Redig, Oscar Zia, Evergrey, Caroline af Ugglas och Annika Norlin och de många stora namnen tillsammans med alla spännande tolkningar ser Åse Henell som anledningen till att plattan flyger ut från hyllan.

– Plattan är för en god sak, för många försäljare gör den stor skillnad i plånboken. Men den har också ett stort musikaliskt värde. Det märker vi på fina recensioner och all lyssnarrespons.

Det ordnar sig vol. 2 säljs tillsammans med Tidningen Faktum på gatan i Göteborg, Malmö, Lund, Helsingborg, Kristianstad, Växjö och Jönköping. Försäljarna köper den för 75:- och säljer den för 150:-, mellanskillnaden är deras lön.

För mer info kolla in www.faktum.se/plattan

Kontakta Faktums VD Åse Henell:
ase@faktum.se
0760-070618

 

Posted by & filed under Nytt nummer.

Nu finns ett rykande färskt nummer av Götalands gatutidning ute på gator och torg. I Faktum #150 bjuder vi på följande godbitar:

* Peter Englund. Den ständige sekreteraren skiljer sig från sin post – trots att han menar att “Svenska Akademien är som ett katolskt äktenskap”. I sin enda längre intervju i samband med sin nyvunna frihet förklarar Peter Englund varför det är dags att stämpla ut.

* Skandaldrottningar. Linda Rosing (numera Thelenius), Marie Picasso (numera Shanta Liora) har gjort karriär i svensk realityteve. Jannica Jalksjö som glamourmodell. Men de har också något annat gemensamt: de kommer alla från samma gudsförgätna håla i Västmanland – Kolbäck. Vi tar reda på om det är något med byns grundvatten som fostrat tre dokusåpagudinnor.
* Blodspår. Faktum följer blodgivarnas röda guld genom omloppet i den miljarbusiness som i USA kallas Big Pharma. Vem tjänar pengar på de svenska blodgivarnas goda vilja? Och vart tar blodet vägen?
Dessutom: Kattmani, bajsmat för barn, post på villovägar, ufo-jakt med Faktumförsäljare, Joel Alme på turné, skrattfest i Malmö och mycket mer.

Du hittar Faktum #150 hos din närmaste Faktumförsäljare – som nu också säljer en fantastisk cd-skiva – Det ordnar sig volym 2 – fullspäckad med grymma låtar. Det ordnar sig säljs enbart inplastad tillsammans med tidningen. Paketet kostar 150 kronor.

Vi ses på stan!

Posted by & filed under Nyheter.

Den 26 februari 2015 är det dags för Faktumgalan igen. Det firar vi med att webbpublicera våra bejublade försäljarporträtt från fjolårets gala. Här kan du kika på videon med Faktumförsäljare Daniela Raluca Cojocaru:

 

httpv://www.youtube.com/watch?v=0pENwou-S7k

 

Kolla in fler försäljarporträtt: 

Bertil Schöneman

Anne Hietala

Peter Ahlborg

Posted by & filed under Nyheter.

Torsdagen den 26 februari 2015 är det dags för Faktumgalan. I fjol visade vi ett gäng bejublade försäljarporträtt under galakvällen – och det gör vi i år också. Som en liten teaser kan du kolla på förra årets videoporträtt på Faktumförsäljare Peter Ahlborg här:

httpv://youtu.be/a8RfpvwAHaM

Kolla in fler försäljarporträtt: 

Bertil Schöneman

Anne Hietala

Daniela Cojocaru

Posted by & filed under Nyheter.

Den 26 februari är det dags för Faktumgalan 2015. Det firar vi med att publicera det lika rörande som härliga videoporträttet av Faktumförsäljare Bertil Schöneman från fjolårets Faktumgala. Varsågoda!

httpv://www.youtube.com/watch?v=1VIEtf6fb1I

Kolla in fler försäljarporträtt: 

Anne Hietala

Peter Ahlborg

Daniela Cojocaru

Posted by & filed under Nyheter.

Vanessa Ileva satt och tiggde utanför Hemsköpsbutiken på Stigbergstorget i Göteborg när butikschefen kom ut och hällde vatten på henne. Men den dömde butikschefen har inte betalat ut hennes skadestånd och ärendet har gått vidare till kronofogden, kan Faktum avslöja. Butikschefen, som hällde vatten på en tiggare, skyller på att han är fattig. 

I november förra året dömdes den 39-årige butikschefen till dagsböter och skadestånd för ofredande. Vid fyra tillfällen för ett år sedan hällde han vatten på bulgariska Vanessa Ileva, som satt och tiggde utanför Hemköpsbutiken på Stigbergstorget i Majorna, Göteborg.

Butikschefen syns på en övervakningsfilm när han kommer ut ur butiken för att "tvätta fönster", som han senare uppgav. I själva verket ser två vittnen hur han siktar på Vanessa Ileva, som sitter och tigger utanför butiken på Stigbergstorget i Majorna, Göteborg.

Vanessa satt lutad mot en fönsterruta utanför mataffären när butikschefen kom ut och hällde en hink vatten på rutan. En stor mängd vatten hamnade på Vanessas huvud och kropp. Detta upprepades ytterligare en gång den dagen, och två gånger till dagen därpå.

– Jag såg hur han viftade med armarna framför henne. Hon blev alldeles blöt och grät. Det är klart att han visste vad han gjorde, säger ögonvittnet Lilian Pekkari, som driver blomsterbutiken mitt emot Hemköp och som tröstade Vanessa efter vattenattacken.

I Vanessas vittnesmål i domstolen kan man läsa att hon kände sig förnedrad och började gråta första gången hon fick vattnet slängt över sig.

Butikschefen har hela tiden hävdat att hans enda avsikt var att tvätta fönstren och att det inte var meningen att vattnet skulle träffa Vanessa. Tingsrätten gjorde en annan bedömning och skriver bland annat i domskälet att det förefaller mindre sannolikt att han av misstag skulle ha blött ner Vanessa fyra gånger samt att påståendet om att han inte sett Vanessa var märkligt, eftersom han själv uppgett att han sett henne sitta där varje dag.

Vanessa Ileva från Bulgarien har suttit och tiggt utanför Hemköpsbutiken på Stigbergstorget i över ett år. Nu är hon hemma i Bulgarien igen, men har sagt att hon ska komma tillbaka till Göteborg.

Butikschefen dömdes i tingsrätten för ofredande och blev ålagd att betala dagsböter samt skadestånd till Vanessa. Båda beloppen sattes till 10 000 kronor. Den 14 januari i år betalade han in böterna. Något skadestånd har Vanessa däremot inte fått – trots att det skulle ha betalats in senast den sista januari i år. Därför har hennes målsägandebiträde, Magdalena Dinevska, valt att lämna ärendet vidare till kronofogden.

– Det smidigaste hade varit om han betalat så att vi fått ett avslut på den här historien. Det känns onödigt att gå via kronofogden. Hon måste ju få betalt nu, det har gått så lång tid, säger Vanessas advokat, Magdalena Dinevska.

Tingsrätten skriver i sin dom att “det respektlösa beteendet och bristande medmänskligheten” som butikschefen visat mot målsäganden måste få juridiska konsekvenser, såväl i form av straff som skadestånd. Men att det samtidigt måste beaktas att butikschefen förlorat sitt jobb på grund av det inträffade.

När Faktum når den tidigare butikschefen säger han att han kommer att betala in pengarna vid månadsskiftet. Han säger att han har fått stora problem, att det har varit väldigt psykiskt påfrestande för honom och hans familj och att pengarna bara har räckt till mat, kläder och förskoleavgifter.

– Är det noll på kontot så är det noll. Nu väntar vi på pengar i månadsskiftet. Hon kommer få sina pengar givetvis.

Hur ser din ekonomi ut nu? 

– Jag har gått från att få ut säg 35 000-40 0000 efter skatt. Helt plötsligt får du ut 13 000. Våran hyra är på 13 000 här på lägenheten så jag går back bara på att betala hyran. Sen har jag tre barn som ska ha mat. Bilen har jag sålt.

Den före detta butikschefen uppger att han nu fått ett nytt jobb och säger att han ska betala in skadeståndet, men att han inte har ändrat sig vad gäller skuldfrågan.

– Jag kan ju inte sätta mig över domstolen, även om jag inte håller med. Jag hävdar ju att jag är oskyldig.

FOTNOT: Faktum har också sökt Vanessa Ileva för en kommentar. Hon har återvänt till Bulgarien och kan för tillfället inte nås.

Vattenattacken mot Vanessa utlöste en intensiv protestvåg och utanför Hemköpsbutiken samlades hundratals demonstranter i mars 2014 för att visa sitt stöd för Vanessa Ileva. BILD: Göteborgs Fria

 

Läs också Faktums chefredaktör Aaron Israelson, som efter vattenattacken på Stigbergstorget, skrev en artikel i GP Kultur om det unika stödet för Vanessa. 

 

 

Posted by & filed under Nyheter.

På Faktumgalan 2014 var några av de mest bejublade inslagen våra filmade porträtt av fyra Faktumförsäljare. Den 26 februari 2015 är det dags för årets upplaga av Faktumgalan. Nya pristagare, nya artister och så klart – nya försäljarfilmer. Som en aptitretare lägger vi nu ut fjolårets på nätet. Och vi börjar med en levande installation i Nordstan, Göteborg: Faktumförsäljaren Anne Hietala tillsammans med sin trogna vän Tjabo.

Kolla in fler försäljarporträtt: 

Bertil Schöneman

Peter Ahlborg

Daniela Cojocaru

Posted by & filed under Nyheter, Nytt nummer.

Nu finns nya numret av gatutidningen Faktum på gator och torg i de flesta större städer runtom i Götaland. Om du bor norröver och inte har några Faktumförsäljare ute på stan hittar du tidningen i välsorterade Pressbyråbutiker.

I #144 kan du bland annat läsa om:

Mia Coldheart i Crucified Barbara. Sveriges, i musikalisk mening, tuffaste hårdrockare är privat något av en mes. Men när Mia, och resten av gänget i Crucified Barbara, ska ta sig 500 meter ner i marken visar hon sig på styva linan. Faktums profilintervju i september berättar om succéturnéerna i USA och Frankrike och avslöjar varför det känns så naket att spela på svenska scener. Och allt om hur det var att lira dragspel med Kalle Moraeus.

* Waldorfskolor. Mobbning, misshandel och sekterism. Alla problem i Waldorfskolor sopas under mattan. Och eleverna samt deras föräldrar flyr i drivor. Vi granskar en friskolerörelse som flugit under radarn i den hätska debatten om plugget.

Psykbryt. Så kallar vi vår granskning av den svenska psykiatrin. I #142 inledde vi grävserien om psykvården genom att titta på överförskrivningen av psykofarmaka. Nu fortsätter vi med en granskning av personal som inte sköter sitt jobb. Våldtäkter och andra övergrepp passerar obemärkta på två av Sveriges största psykiatriska mottagningar: Sahlgrenska i Göteborg och Malmö universitetssjukhus.

* Cirkus Cirkör. Olle Strandberg var akrobat innan han bröt nacken. Livet började om och nu är Olle cirkusregissör och har satt upp sin kraschlandning som en halsbrytande föreställning med urpremiär på Stora teatern i Göteborg. Därefter väntar turné i Götaland. Vi snackar med Olle i Se & Gör-kalendariet.

* Plus mycket annat smått och gott. Spring ut på stan och köp ditt exemplar hos din närmaste Faktumförsäljare!

Posted by & filed under Nyheter.

Sveriges mest omhuldade friskolor är populär till och med bland de mest hårdföra friskolemotståndarna. Men Faktums granskning i #144 (finns ute på stan nu) visar att Waldorfskolorna präglas av slutenhet och att rektorer sopar allvarliga problem under mattan. Många föräldrar som sätter sina barn i Waldorfskolor ångrar sig. Hälften av föräldrarna tar sina barn ur Waldorfskolorna under de första sex åren.

TEXT: ANNA WALLENLIND NUVUNGA

 

– Jag tänkte att de sopar under mattan, döljer problem. När man säger att ”på den här skolan finns ingen mobbning” skuldbelägger man dem som blir utsatta. Deras upplevelse ogiltigförklaras. Det finns ingen möjlighet att komma tillrätta med problem om de låtsas som de inte existerar.

Det säger en mamma till en elev på en Waldorfskola i Faktums stora granskning av den antroposofiska skolrörelsen som hittills gått under radarn i den svenska friskoledebatten.

Många föräldrar som Faktum pratat med intygar hennes bild: Lärare och rektorer hävdar inför föräldrarna att mobbning, bråk och stökiga klasser – som ju i någon utsträckning förekommer på alla skolor – lyser med sin frånvaro just i Waldorfskolorna.

– Det var mycket hysch-hysch, allt tystades ner. Inget som händer på alla andra skolor händer på Waldorf. Inga bråk, ingen slår sig, ingenting, säger en pappa, som tagit ut sin dotter ur Martinaskolan i Göteborg.

Han är inte ensam bland Waldorfföräldrar om att ha ångrat skolvalet.

Waldorfskolans pedagogik och läroplan bygger på att eleverna ska gå hela skoltiden, helst även gymnasiet, med samma pedagogiska modell. Samma lärare följer eleven i upp till åtta år. Läs- och skrivinlärningen sker senare än i andra skolor, eftersom för tidig läsinlärning anses vara skadlig. Den sena inlärningen kan skapa problem om barnet byter till en annan skola i låg- eller mellanstadiet. Många föräldrar tar ändå sina barn ur Waldorfskolorna efter bara några år.

Stickprov vi gjort på tio Waldorfskolor i olika delar av landet samma skolår visar att 27 procent av eleverna byter skola redan under de första tre åren. Hälften av eleverna slutar efter hand under de första sex åren. Klasserna fylls till stor del på av nya elever vilket gör att den stora elevomsättningen inte syns om man bara tittar på antal elever i klasserna.

”Olika verkligheter”

Den skola som sticker ut mest i vår genomgång av klasslistor är Martinaskolan i Göteborg där över hälften av eleverna slutat de första tre åren och där bara ett fåtal elever stannade kvar på skolan i högstadiet i de tre klasser vi gått igenom. Rektorn på Martinaskolan, Kari Marstrander Bové, säger att det finns flera olika svar på frågan varför det ser ut så här.

– Många har misslyckats någon annanstans. Föräldrarna sätter hoppet till något nytt och ibland är vi sista hoppet. Olika verkligheter möter varandra och det stämmer inte alltid.

Eftersom vi har följt elever från ettan och framåt håller knappast förklaringen att det handlar om elever som har misslyckats någon annanstans. När vi påpekar det säger Kari Marstrander Bové att det ibland kan handla om en dominoeffekt.

– Slutar en, så slutar ofta flera. Helt plötsligt försvinner fem elever i ett nafs. Att många slutar kan också handla om klassammansättning och lärarbyten.

Mats Pertoft, riksdagsledamot för miljöpartiet, Waldorfförespråkare och före detta Waldorflärare, möter då och då missnöjda föräldrar till barn på Waldorfskolor. Är man missnöjd ska man byta, tycker han.

– En del tycker att barnen lär sig för lite de första åren, det är en långsammare pedagogik. Om man inte vet om det, då blir det problem. Det är föräldrarnas ansvar att informera sig, men det gör man inte.

Andra kan vara missnöjda med läraren, säger han. Inom Waldorf är det lite känsligare än i andra skolor eftersom klassläraren följer barnet i många år och är oerhört viktig, säger Pertoft.

Untitled-1

”Ingen dundermedicin”

För flera av de engagerade inom Waldorfrörelsen som vi intervjuar verkar det stora tappet av elever i yngre åldrar komma som en överraskning, ingen samlad statistik förs. Det man däremot diskuterar är svårigheterna att rekrytera till Waldorfgymnasierna och att en del föräldrar till barn med särskilda behov blir besvikna.

– Waldorf är ingen dundermedicin, vi utför inga mirakel. Det är en alternativ pedagogik, säger Britta Drakenberg som är ordförande på Waldorffederationen.

Hon tror även att tappet av elever kan bero på att den ursprungliga, mer antroposofiska föräldrakåren har tunnats ut.

Passar Waldorf alla barn?

– Nej, det passar inte alla. I de högre klasserna ska man producera sitt eget material, vi använder inte så mycket läroböcker. Det kan vara tufft för vissa, men ger enorma fördelar i gymnasiet och högskolan. Sedan är det ju mycket fokus på det konstnärliga och det musikaliska och det passar ju inte alla.

När vi har intervjuat ett tiotal föräldrar som tagit sina barn ur Waldorfskolor och gått igenom de senaste fem årens anmälningar mot Waldorfskolor till Skolinspektionen, träder dock en mörkare bild fram än den som ges ovan. De intervjuade vittnar om missförhållanden, slutenhet, känslighet för kritik och om allvarliga problem som sopas under mattan. Det viftar Britta Drakenberg dock bort som gammal kritik.

Läs mer om de före detta Waldorfföräldrarnas berättelser i reportaget Bakom Waldorfdockans ansikte i Faktum #144. Säljs på gatorna i Götaland från och med den 26/8 och i ungefär en månad framåt.

 

Hur många hoppar av

i kommunala skolor?

TEXT: SARA JOHANSSON

I Waldorfskolorna hoppar varannan elev av inom sex år. Hur ser det ut på kommunala skolor? 

Skolverket för ingen statisk över hur många elever som slutar på sin skola i förtid, men vi har ringt runt till ett antal kommunala skolor för att få ett jämförelsetal. Uppfattningen om detta bland rektorer är i allmänhet dålig. De svar vi ändå lyckats få är att uppskattningsvis 5-15 procent av barnen inte läser klart hela utbildningen hos dem. På Waldorfskolorna, som vi har undersökt, hade i snitt hälften av eleverna slutat innan de börjat sjunde klass. Skårsskolan i Göteborg ligger i samma upptagningsområde, Örgryte-Härlanda, som Rudolf Steiner-skolan.

– Tio, högst femton procent av eleverna lämnar skolan innan sexan, säger rektor Katarina Axell på kommunala Skårsskolan.
 Procentsatsen ser likadan ut under lång tid tillbaka i tiden.
 Oftast beror ett byte på flytt eller på att de söker sig till någon friskola.

På Södermalm i Stockholm är siffran ännu lägre.

– Jag skulle säga cirka fem procent. De flesta byter efter årskurs tre och börjar då skolor med speciell profil som Adolf Fredriks musikklasser, säger Margareta Scherman, rektor på Katarina Södra skola.

 

Andel elever som slutar i förtid på

tio Waldorfskolor runtom i landet:

 

Martinaskolan, Göteborg

Ettan till nian 2005 – 2013

10 av 19 elever har slutat innan de börjar fyran = 53 %

15 av 19 elever har slutat under de första sex åren = 79 %

16 av 19 elever har slutat innan de når nian = 84 %

Ettan till åttan 2006-2013

9 av 13 slutar innan de börjar fyran (4 slutade redan efter ettan, 4 till efter tvåan) = 69 %

12 av 13 har slutat under de första sex åren = 92 %

Ettan till sjuan 2007 – 2013

4 av 10 elever har slutat innan de börjar fyran (3 slutade redan efter ettan) 40 %

9 av 10 elever har slutat under de första sex åren = 90 %

 

Rudolf Steiner, Göteborg

Ettan till nian 2005- 2013

9 av 23 slutar innan de börjar fyran = 39 %

14 av 23 har slutat under de första sex åren = 60 %

Ingen mer slutar under högstadiet

Ettan till åttan 2006 -2007

3 av 20 slutar innan de börjar fyran = 15 %

7 av 20 har slutat under de första sex åren = 35 %

8 av 20 slutar innan de börjar åttan = 40 %

Ettan till sjuan 2007-2013

2 av 14 slutar innan de börjar fyran = 14 %

10 av 14 har slutat under de första sex åren (7 av dem efter 4:an) = 71 %

 

Uppsala Waldorfskola

Ettan till nian 2005-2013

4 av 10 har slutat innan de börjar fyran = 40 %

8 av 10 har slutat under de första sex åren = 80 %

Inga fler slutar under högstadiet

Ettan till åttan 2006-2013

2 av 10 har slutat innan fyran = 20 %

4 av 10 har slutat under de första sex åren = 40 %

Inga fler slutar under sjuan och åttan

Ettan till sjuan 2007 -2013

2 av 8 har slutat innan de börjar fyran = 25 %

3 av 8 har slutat under de första sex åren  = 37 %

Ingen slutar i sjuan

 

Martinskolan, Stockholm:

Ettan till nian 2005 – 2013

4 av 15 elever har slutat innan de börjar fyran = 27 %

7 av 15 elever har slutat under de första sex åren = 46 %

Ingen slutar mellan åk 7 och 9

Ettan till åttan 2006 – 2013

6 av 26 elever har slutat innan de börjar fyran = 23 %

9 av 26 elever har slutat under de första sex åren = 35 %

10 av 26 elever har slutat innan de börjar åttan = 38 %

Ettan till sjuan 2007-2013

5 av 35 elever har slutat innan de börjar fyran = 14 %

9 av 35 elever har slutat under de första sex åren = 26 %

 

Kristofferskolan, Stockholm

Ettan till nian 2005 – 2013

6 av 40 slutar innan de börjar fyran = 15 %

9 av 40 har slutat under de första sex åren = 22,5 %

Ingen slutar mellan åk 7-9

 

Ellen Key, Stockholm

Ettan till nian 2005 – 2013

5 av 19 elever slutar innan de börjar fyran = 26 %

8 av 19 elever har slutat under de första sex åren = 42 %

11 av 19 elever slutar innan de börjar nian = 58 %

 

Örjanskolan, Järna – Södertälje

Ettan till nian 2005 -2013

7 av 22 elever har slutat innan de börjar fyran = 32 %

11 av 22 elever har slutat under de första sex åren = 50 %

13 av 22 elever har slutat innan de börjar nian = 59 %

 

Annaskolan, Hedemora 2005-2012

Tvåan till nian 2005-2012

3 av 10 har slutat innan de börjar fyran = 30 %

4 av 10 har slutat under de första sex åren = 40 %

5 av 10 har slutat innan de börjar nian = 50 %

(för liten klass i ettan 2005, därav tvåan – nian)

 

Lunds Waldorfskola

Ettan till nian 2005-2013

Ingen slutar innan de börjar fyran

5 av 13 har slutat under de första sex åren = 38 %

Ingen mer slutar under högstadiet

 

Umeå Waldorfskola

Ettan till nian 2005-2013

2 av 17 slutar innan de börjar fyran = 12 %

4 av 17 har slutat under de första sex åren = 23 %

6 av 17 har slutat innan de börjar nian = 35 %

 

I de klasser som började ettan 2005 och som slutade nian våren 2014 hade 27 procent av eleverna slutat under de första tre åren. Nära hälften av eleverna – 48 procent – hade successivt slutat under de första sex läsåren. På några skolor slutade många elever redan efter ettan eller tvåan.

historia

Posted by & filed under Nytt nummer.

NYTT NUMMER UTE NU!

Vi granskar falska företag och stulna identiteter. Fördjupar oss i varför vi är så besatta av vädret och frågar Väder-Nils om han någonsin ljuger? Sex Faktumförsäljare frågar ut minister Morgan Johansson och vi besöker aktivister i Bukarest. Och vet du vilken meteorolog som blev avstängd när hen uttalade sig negativt om löntagarfonderna?

 
 

Posted by & filed under Nyheter.

Hennes dröm är att slå igenom med sin musik. Med det nyligen släppta debutalbumet Love in the Milky Way och utsålda spelningar är göteborgsartisten på god väg.

En färgglad lapp på ytterdörren där det står, ”Sarah, Emil och Eva”. Ett kollektiv? När Sarah Klang öppnar håller hon i en grå katt. Hon heter Eva. Och Emil, det är pojkvännen.

– Vi bytte en lägenhet i Hägerstensåsen i Stockholm och fick den här, säger hon nöjt och visar mig in i köket där det breda fönstret bjuder på en vy över Göteborgshamnen och Amerikahuset.

2018 är Sarah Klangs år. Hon har redan släppt sitt kritikerrosade debutalbum Love in the Milky Way, Sverigeturnén är igång, spelningar i Tyskland väntar, hon finns med bland artisterna på den världskända festivalen South by Southwest i Austin och är även klar för Way Out West i sommar.

De flesta låtarna på debutalbumet Love in the Milky Way handlar om kärlek. Varifrån kommer romantikern i dig? Är du kär nu?

– Ja, jag är alltid kär, säger hon skrattandes och fortsätter:

– Jag är jättekär nu men kan ändå skriva sorgliga låtar.

Sarah Klang skapar sina låtar genom att skriva ner små fragment och bygga upp texten. Men hon har haft dåligt självförtroende i låtskrivandet eftersom engelska är inte hennes förstaspråk.

– Jag skriver väldigt rakt och enkelt och tänker att det bör vara mer invecklat. Men det kan också vara en bra grej, att inte konstla till det, säger hon och rullar mini-snusdosan mellan händerna.

Bandets andra hälft är producenten och gitarristen Kevin Andersson. De gick på samma gymnasium men umgicks inte på den tiden. För några år sedan fann de varandra på nytt.

– Vi visste att vi ville göra något tillsammans och jag frågade om han ville göra en skiva med mig, säger hon och menar att hon inte är en bra musiker.

– Det är så kul när jag har mitt band för jag kan inte spela. Men jag kan beskriva hur jag vill att det ska låta och så tar de ut det. De är så duktiga.

Att sjunga har alltid varit en del av livet. Men det var inte förrän i de tidiga tonåren, som det stora musikintresset utvecklades. På musikgymnasiet i Uddevalla startade hon ett band. Men det var även en period av rastlöshet och koncentrationssvårigheter.

– Jag mådde jättedåligt och hade mycket existentiell ångest. ”Vad är livet?” Allting var väldigt överväldigande, säger hon. 

– Jag utvecklades och runt 24 år blev jag en människa, innan var jag en mess. Jag vill aldrig bli yngre, bara äldre. Allt blir bättre. Man blir snyggare för att man är trygg i sin stil och allt blir lugnt, säger hon självsäkert med armarna i kors. Under blusen på vänsterarmen skymtar flera tatueringar och en ros slingrar sig mot handen.

Att stil och kläder är ett av Sarah Klangs stora intressen märks i hemmet där färgglada plagg hänger på en klädhäst i det retroinredda vardagsrummet. Som liten hängde hon på loppisar och senare fick hon jobb på second-handbutiken Beyond Retro. Hade det inte blivit musik hade det troligtvis blivit studier i modehistoria eller rekvisita, förklarar Sarah Klang.

– Jag tycker om när det är visuellt genomgående och just nu är jag superinspirerad av klädstilen americana, western och country. Men det gör många förvirrade. ”Är det här country?” frågar de. ”Nej, det är det inte. Vi gör pop med vintage-vibe”.

Plötsligt ursäktar hon sig.

– Jag måste bara stänga av den här galna raggarmusiken.

Sarah Klang är en av många artister som inte kan leva på musiken. Några dagar i månaden jobbar hon på sin pappas smörrebrödsrestaurang och pojkvännen hjälper till ekonomiskt.

– I gengäld får han vara tillsammans med mig, säger hon och skrattar samtidigt som hon erkänner att det är ångestladdat att inte ha pengar.

Men i september förra året hade hon möjlighet att ta med sin pojkvän Emil, producent Kevin och manager Johan på sin första solresa någonsin. Sardinien. De vaknade, skrev och badade. Under den resan skapades delar av andra albumet. Förhoppningen är att det ska släppas vid den här tiden nästa år.

Vad vill du göra bättre?
– Allt. Jag är mer bekväm i mitt sound och vet vart jag vill ta det. Det känns väldigt kreativt, säger hon på bred göteborgska.

Vad kommer framgången att göra med dig?
– Jag vet inte, ge mig mer ångest. Göra mig neurotisk. Ju fler som skriver att det är bra desto mer pressad blir jag. Men överlag är det kul. Jag pendlar mellan starkt självförakt och ”vad bra jag är”.

Snart ska hon träffa producenten Kevin Andersson. Hon tar på sig en lång, svart kappa över kjolen. Ute tinar gårdagens snöslask och med ett leende vinkar Sarah Klang hejdå innan hon vänder sig om och går upp längs Stigberget.

SARAH KLANG
Ålder: 25
Bor: Göteborg
Familj: Katt och pojkvän
Aktuellt: Debutalbumet Love in the Milky Way

Posted by & filed under Nyheter.

Här på plan 13 i Lindängens värsta kåk, Motetten, bodde Micke i två omgångar.  ”Bo i kuststaden Valparaiso i Chile är en dröm. Nu har jag tjugo minuter till Ribban, men i somras var jag inte där alls. Men min granne, en dam på över 90, badade varje dag.”

Mikael Nilsson betraktar 16-våningshuset i Lindängen.
– Inte särskilt kul att vara här igen, säger han och minns fasadklättringarna med tonårsgänget.
Nu bor han nära Malmö Stadion. Efter otaliga flyttar återstår blott en – till Chile.

 

Vid 10-tiden vaknar Vellinge centrum till liv och i matbutikens entré plockar Mikael Nilsson upp en Faktum. Sju ligger kvar i ryggsäcken. Han är kortväxt och bär stålgrå kalufs, mörkblå vindjacka, jeans och gympaskor. Hit har han kommit med buss från Södervärn och sedan promenerat i tio minuter.

Två, tre meter bort sitter en kvinna på en låda och äter smörgås. De två byter några ord på engelska med varandra. Efter en sväng hem till Rumänien är hon åter på plats alldeles utanför affärsingången. Flera ortsbor hälsar på Mikael Nilsson. Andra nickar igenkännande. En äldre man ger ett bidrag till kvinnan vid dörren. Hon tackar, ropar ”vänta” och visar honom, efter visst rotande i väskan, ett foto på ”min lilla flicka”.
– Så fin hon är. Jag ska berätta för min fru att du är tillbaka, säger mannen.

Innanför entrédörren vankar Mikael Nilsson fram och tillbaka. Han påstår att han hör på stegen när en stamkund närmar sig över stengolvet. Den där extra inkomsten betyder en hel del. När 14 dagar återstår till pensionen, och plånboken är tunn, vill han gärna få sålt ett 30-tal nummer.
– Då klarar jag mig. Jag får dödsångest om jag ligger efter med hyran.

Mikael Nilsson var fem år när föräldrarna skilde sig och han flyttade tillsammans med pappan till Danmark. En handfull bostäder under sex år. Pojken gick i skolan och lärde sig språket. Han saknade sin mamma i Sverige och syskonen som sällan hälsade på.
– Farmor var bästa kontakten, hon var pålitlig och besökte oss varje sommar. Mamma skickade julklappar som kom i april. Tablettmissbrukare.

Trogne tidningsköparen Henry Månsson byter alltid några ord med Micke Nilsson.

Så sprack pappans nya relation och far och son reste tillbaka över sundet, till det höga huset i miljonprogrammets Malmö. Här fanns det mesta.
– Värsta huset i hela Europa, en massa kriminalitet. Kungen invigde alltihop 1976. Där borta låg en modern fritidsgård med gym och här fanns bank, post och servicehem. Jag, pappa, min storebror och lillasyster bodde på våning 13, berättar Mikael Nilsson och pekar uppåt taket från granndagisets gård, en inrättning som legat där i fyrtio år.

Dit har han gått för att se kåken lite på avstånd, efter att först ha pratat med en förskolefröken om sitt ärende. ”Alltid bra att säga vad man vill.” Stående på en gräsklädd kulle böjer han nacken bakåt och inser att det mesta är sig likt, bortsett från att balkongerna byggts ut.
– Lindängen blev en gigantisk kontrast till Danmark. Där bodde vi på landet och idrottade varje dag. Här rökte alla cannabis. Efter en vecka började jag också göra inbrott, stjäla bilar och sälja knark. Det normala var att inte gå till skolan. Tyvärr. I sjuan hoppade jag av.

I fyrarummaren på hörnan fanns det gott om röka och sprit, även för honom.
– Det var ju inte normalt, men det förstod jag inte.

Pappan jobbade på slakteri och söp. När han en dag hämtas av polis och sätts i fängelse, flyttar tonårssonen hem till mamma.
– Jag var glad eftersom vi inte haft någon kontakt.

Mikael Nilsson står för inköpen i danska Christiania där han ”skötte snacket” och köper till hela gänget. Drogbruket tilltar och som 18-åring tas han in för avgiftning och vård på behandlingshem. Där träffar han ”alla gamlingarna i Skånes missbrukarträsk. Jag lärde mig att läsa av folk, det har jag alltid haft nytta av”. Innan han möter sin chilenska fru hinner han vinna 360 000 kronor på hästar, ”smällde alltihop på en månad i Göteborg”, genomgå psykvård, bo i stödfamilj i Örkelljunga och plugga på komvux. En jämförelsevis lugn tillvaro. Men Malmö lockar.

Medan han berättar betalar en Vellingebo kontant för sin Faktum och Mikael Nilsson lägger tidningen direkt i kundvagnen. Han spanar ut mot bankens gråa gavel och matbutikens annons om extrapris på bacon.
– Jag träffade min fru i en affär 1988. Ingen kunde den andres språk men relationen höll i 18 år. Utan henne hade jag inte överlevt och idag är vi goda vänner, säger han och fortsätter att berätta om ett struligt 90-tal, ”rena Kalle Anka”.

Ena handens blott fyra fingrar minner om en olycka under ett LSD-rus i Rotterdam. Operationen för att lappa ihop avskurna nerver följdes av mängder med morfin och valium. Lagligt knark mot smärtan och Mikael Nilsson nästan gladdes åt den förlorade kroppsdelen. Den helt nyktra hustrun försöker under alla åren få honom att sluta med drogerna, och lyckas delvis. Efter två års uppehåll får paret år 2000 en son.
– Jag tog hand om Christoffer i tre år när hon jobbade som sjuksköterska. Men sedan ville hon skiljas på grund av mitt knarkande. Det får räcka nu, sa hon.

Birgitta Hansen är en av många  som brukar köpa senaste Faktum av Micke.

I ett nytt förhållande får Mikael Nilsson ett andra barn. Fem år senare står han åter ensam och bostadslös. Det blir hissen upp till pappa på plan 13 i Lindängens värsta kåk. Situationen är ångestfylld och en egen bostad är ett måste. Efter olika anhalter på beroendeklinik och stödboenden händer det: genom socialtjänstens försorg får tvåbarnspappan nyckeln till en lägenhet. Sin vana trogen högt upp, åttonde våningen.

Efter två år ”med regelbundna kontroller, hundra olika regler” och fritt tillträde för socialtjänstens kontrollanter, bor Mikael Nilsson idag på samma ställe men med förstahandskontrakt. På 60 kvadrat står några av farmors möbler som hon köpte på 50-talet för 1000 kronor, ”ett helt livs sparkapital”. När en eller två söner hälsar på, sover han i vardagsrummet. Närhet och god mat är viktigast.

Vid fyratiden åker han bussen tillbaka till Malmö, drar på sig joggingbyxor och går en promenad. Hemma sätter han sig med krysset. Han vågar inte spela för djärvt och på Jägersro syns han aldrig till numera. Däremot går han på hockey och fotboll med barnen. Mikael Nilsson tycker det känns bra att ha god kontakt med båda mammorna. ”Det är ingen garanti när man skiljer sig.”

Hans stora stöd är den första frun som bor ett par hundra meter bort. Det är till hennes hemland Chile han drömmer sig bort.
– Jag har varit i Valparaiso tre gånger, ett par månader i stöten. Får jag oväntat mycket pengar en dag, flyttar jag dit.

Ännu har han inte ens till biljetten.
– När jag betalt el, hyra, busskort och kronofogden återstår kanske 3 500. Därför brukar jag söka extrapengar ur fonder, i vintras fick jag ut från två. Men då måste du ligga i, skaffa alla papper och kanske offra två timmar i kö hos någon myndighet, påpekar han och tycker många ger upp alltför fort.

I väntan på toppvinsten står han troget på sin post i Vellinge. Inget direkt storstadstempo, men hellre här än i Malmö.
– Där känner jag så många och alla vill låna pengar, säger att de inte ätit på två dagar. Då ger jag något fast jag vet att allt går till droger. Och jag vill inte att barnen ser mig, sälja gatutidning förknippas med tiggeri, säger Mikael Nilsson.

Fast ibland är kändisskapet kul. I yngre dagar var han fotbollstränare för en hoper ungdomslag. Matcher hemma och borta. Nyligen bromsade en man på cykel, med ett barn därbak, in vid honom. ”Här är 40 spänn. Jag lånade dem av dig under en P14-turnering i Stockholm. Tack.” Mikael Nilsson har ännu en god fysik och han vägrar sälja tidningen sittandes, trots ett 54-årigt knä i behov av reparation.
– Nä, det passar sig inte, säger han och skrattar korthugget medan han drar högerhanden, den utan pekfinger, genom frisyren.

”Oavsett hur eländigt allt är, måste du kriga och försöka se ljuset. Om jag får ett brev från kronofogden idag, gör det inte lika ont i magen som förr. Jag har haft många motgångar och vet att folk lyssnar till mig när jag försöker ge lite hopp. Jag skulle vilja vara mentor åt ungdomar, de är osäkra och skickas hit och dit.”

Posted by & filed under Nyheter, Reportage.

Sajterna påstår ofta att deras matchning bygger på vetenskap. Men det är tveksamt. En kopp kaffe kan vara det som funkar bäst i jakten på kärlek.

De skulle skapa de perfekta paren. Med hjälp av ”vetenskap” och ett par experiment skulle två singlar hitta den rätte. Programmet Kärlekskoden, som sändes i SVT 2014, leddes av Henrik Fexeus, känd mentalist och tankeläsare. Och vem är bättre lämpad än en tankeläsare att med forskningen som stöd ta reda på vilka som passar ihop?

I slutet av säsongen stod de två paren där, förälskade och på väg till Paris på kärleksresa. När de kom tillbaka återstod ett par, Greta och Pär. När sista avsnittet var sänt blev paret intervjuade i tidningar och tv där de berättade hur de hade fått hålla sin kärlek hemlig, att de hade flyttat ihop och att de var lyckliga. Fexeus och vetenskapen hade lyckats. Ett år senare var förhållandet slut.

Kärleken mellan Greta och Pär må vara över, men tron på vetenskapen som äktenskapsmäklare är långt ifrån död. Det finns snart inte en singel i hela världen som inte har tillgång till åtminstone en dejtingsajt som säger sig använda vetenskap för att skapa par som håller. Så här skriver två av de svenska:

”Vår matchmaking har sina rötter i vetenskaplig kompatibilitet” (Elitsinglar).
”Vår matchningstjänst är djupgående och forskningsbaserad” (Mötesplatsen).
”Vetenskapen” består i ett mer eller mindre omfattande batteri av frågor som medlemmarna ska svara på, ett personlighetstest. Forskningen kring personlighetstester var länge splittrad, med flera konkurrerande metoder för att komma fram till ett svar på frågan: Vem är jag? Men på 1980-talet enades de flesta om en metod, fem-faktormodellen, eller Big Five.

Big Five betraktar en människa ungefär som ett recept med fem ingredienser, eller personlighetskategorier: Öppenhet, Omsorg, Utåtvändhet, Kontroll och Temperament. Hur mycket av varje ingrediens som finns i en människa avgörs med hjälp av ett test där du får ta ställning till olika påståenden om dig själv eller välja de ord som bäst stämmer in på din personlighet. Varje ord tillhör en av de fem personlighetskategorierna. Receptet framställs sedan med hjälp av en algoritm, en matematisk formel.

Dejtingsajten mötesplatsen har med hjälp av den norske relationspsykologen Andreas Narum tagit fram en egen metod, baserad på Big Five och på enkäter som Narum har gjort med par. Metoden ska, enligt företaget, ”öka chanserna till ett långt och lyckligt förhållande”.

Hur har det då gått för de som använder sig av tjänsten? Jag mailar frågan till företaget och får svaret att i snitt avslutar 28 personer per dag sitt medlemskap på grund av att de har träffat en partner genom sajten. Hur många som lämnar av andra skäl vill företaget inte tala om. Sajten har cirka 140 000 användare i Sverige och Norge.

Några siffror över hur många av de som lämnar sajten med en partner och sedan fortsätter att träffas finns inte. Den information jag får är att ”väldigt många hör av sig för att berätta om förlovningar, giftermål, 10-åriga bröllopsdagar (!) resor och barn.” Någon siffra på ”väldigt många” får jag inte.

Att undersöka en dejtingsajts effektivitet är faktiskt omöjligt. Åtminstone om metoden ska vara vetenskapligt korrekt och etiskt försvarbar. Det här skulle man behöva göra: En grupp paras ihop med personer som enligt algoritmen passar dem. En annan grupp paras ihop med personer de inte passar ihop med (enligt algoritmen). Sedan följer man grupperna över flera år.

En annan sak som gör det svårt att granska dejtingsajternas effektivitet är att algoritmerna är hemliga. Dejtingsajternas användning av ord som ”vetenskap”, ”kompatibilitet” och ”forskning” ska signalera att deras matchning är träffsäker. Hur träffsäker? Det beror på hur avancerat testet är.

Argentinaren Fernando Ardenghi, som kallar sig uppfinnare inom online dating, har tagit fram en metod som är så avancerad att han inte drar sig för att kalla de andra en bluff. Ardenghis test utgår ifrån 16 faktorer istället för fem. Både män och kvinnor ska göra testet tre gånger, kvinnor en vecka före mens, under mensen och en vecka efter mens. Enligt Ardenghi, som utan framgång har sökt finansiering för sin metod, kan hans algoritm banta ner en grupp på 100 000 personer till tre som verkligen skulle passa just dig.

Men ju mer träffsäker en matchningsmetod påstås vara, desto högre blir risken att de som tar nätflirtandet till nästa nivå, en dejt, inte blir nöjda med varandra. Det menar de amerikanska psykologer som för ett par år sedan granskade sajterna. Algoritmernas påstådda träffsäkerhet bygger upp en förväntan om en matchning som ska fungera omedelbart, och därmed undermin-
eras de faktorer som håller ihop en relation på längre sikt.

Ett annat problem, enligt forskarna, är de profiler som används för att utvärdera potentiella partners. Eftersom det som attraherar oss i en människa ofta skiljer sig från det vi tror attraherar oss kan vi ägna timmar åt att granska profiler utan att bli så mycket klokare. Dessutom skapar det stora utbudet vad forskarna kallar en ”shopping mentality”, en objektifiering av profilerna, som gör oss överdrivet kritiska när vi träffas ansikte mot ansikte.

Forskarna letade även efter studier som visar att algoritmerna är effektiva, men hittade inga. I en intervju med CNN påpekar en av forskarna att nätdejting är ett utmärkt sätt för människor att få tillgång till potentiella partners som de aldrig annars skulle träffa. Men ger rådet att få till ett fysiskt möte så snabbt som möjligt.

”Det kommer troligen aldrig att finnas ett substitut för att träffa en person i två minuter över en kopp kaffe”, säger Eli J. Finkel till CNN.

Det visste du inte om nätdejting

– Världens första nätdejtingsajt heter webpersonals.com och grundades 1993. Grundaren Andrew Conru var en tidig it-entreprenör som med tiden kom att ha över 260 miljoner registrerade användare på sina olika dejtingsajter. 2007 sålde Conru bolaget för omkring 500 miljoner dollar, enligt CNN.

– Svenskar är ensammast i världen. Eller åtminstone de som bor ensammast. Av Sveriges cirka 4,3 miljoner hushåll är fyra av tio, eller 1,7 miljoner, ensamhushåll och antalet bara ökar, enligt TV4.

50 %. Så många svenska singlar hade testat nätdejting rapporterade Pc För Alla 2008. Den siffran lär ha stigit i takt med att nätdejting blivit allt mer accepterat.

– Vi vill olika. I alla fall enligt en forskningsrapport från mitten på 2000-talet. Den visade på att män som sökte något tillfälligt fick 42 procent färre svar medan kvinnor som sökte något tillfälligt fick 17 procent fler svar.

23 procent av svenskar träffar sina partners via nätdejting. Bara 13 procent träffas via krogen eller nattklubb, det enligt en sifoundersökning från 2010.

50 miljoner. Så många människor använde Tinder-appen varje månad 2014, uppger Svenska Dagbladet. Sverige var det femtonde mest aktiva landet i världen med 40 miljoner ”swipes” per dag.

21.00 är det läge att svepa på Tinder – då är flest användare aktiva och chansen störst att få en matchning. Men redan klockan 22.00 sjunker aktiviteten igen så det gäller att vara snabb, skriver The Huffington Post som i samarbete med företaget Nielsen låtit utföra en undersökning.

400 procent. Tinder ökar med raketfart i Indien i en tid då unga allt mer får möjlighet att välja sin partner själv även om arrangerade äktenskap fortfarande är mycket vanliga, enligt Sveriges Radio.

30 miljarder kronor. Det är vad Tinder är värderat till, enligt Dagens Industri.

70 procent. Så många fler matchningar får den som ler på sin profilbild på Tinder. Det enligt en undersökning som tandkrämsföretaget Pepsodent låtit genomföra, rapporterar Metro.

21 procent av de singelkvinnor, och nio procent av de singelmän som ställer sig tveksamma till nätdejting anger att de har en bekant med dålig erfarenhet av att hitta kärleken online, enligt en amerikansk undersökning.

– Av de som ännu inte testat nätdejting beskriver 50 procent sig själva som privata, medan 48 procent är oroliga över att personliga uppgifter ska spridas.

– Störst andel betalande för onlinedejting är människor från USA (26 procent), Storbritannien (21) och Tyskland (17) medan minst är Frankrike (13), Kina (11) och Saudiarabien (5) enligt en amerikansk studie.

– Mellan 2013 och 2016 ökade antalet onlinedejtande i åldersgruppen 18-24 från tio procent till 27 enligt amerikanska Pew Research.

– Enligt dejtingföretaget Coffee Meets Bagel är torsdagar, fredagar och lördagar den vanligaste dejtdagen. 37 procent av paren som träffas hade chattat i en vecka innan den första träffen.

– I 20 procent av fallen delar paren på notan, i 80 procent betalar mannen, enligt CMB.

45 procent kysser varandra under första träffen, enligt CMB.

– Stäng av telefonen! 75 procent av singlar uppger att de blir avtända om deras dejt svarar i telefon under träffen, uppger dejtingföretaget Match.

Posted by & filed under Nyheter, Profilintervju.

I hela sitt liv har Navid Modiri sprungit, jagat och flytt.
Han har inte vetat hur man står still utan att det gör ont i kroppen.
Nu försöker han att stanna upp för att möta Navid Modiri 2.0.

Vi sitter i Navid Modiris kök i Slottsstaden i Malmö. Ett skolfoto av dottern Sigrid hänger på frysen men själv är hon den här veckan hos sin mamma. Frukost är framdukad. Färskt bröd, levande ljus. Jordnötssmör, kaffe och kiwi i klyftor. Stilla pianomusik och tända doftljus.

Muminkoppen flyttas tillbaka in mot bordets mitt och Navid Modiri lägger skeden bredvid, flyttar en burk hummus, lägger till en kniv så att alla saker skapar en ruta.

Inget sticker ut. Han säger att hans pappa är likadan. Navid och hans syster retade fadern för denna ritual när de var små.
Sorterandet är hjärnans försök att tämja ett inre kaos.

Navid Modiri föddes i Teheran och var två år när han kom till Sverige som flyktingbarn tillsammans med sina föräldrar. De bodde på en förläggning i Nässjö, flyttade till Göteborg och han blev storebror till systern Sadaf. Han växte upp på Hisingen och drömde om att bli författare och uppfinnare. Det blev han, inte ingenjör som mamma ville så pass mycket att hon inte pratade med sin son på tre månader när han valde skrivarlinjen på en folkhögskola.

Navid Modiri har fortsatt att skriva, prata och hitta på. Som 16-åring klev han upp på scen och läste sina dikter för första gången. Han har ännu inte klivit av.

Förutom jobben som skribent, programledare i radio och tv har han uppfunnit sina jobb och anställt sig själv.

Idag kan han titulera sig samtalsaktivist, föreläsare, kreatör, musiker, författare och poddare. Han har samlat in 50 000 kronor med hjälp av Facebook till Musikhjälpen för att spela golf med Jimmie Åkesson, vunnit blogg- och föreläsningspriser.

Återföreningen med bandet Navid Modiri & Gudarna i höstas resulterade i utsålda spelningar. Han har sommarpratat om att allt är påhittat.

Det kan verka spretigt, men allt handlar om att bygga broar mellan människor. Och om att förstå.

Det har inte varit lätt. Men idag håller Navid Modiri på ”att läka ihop”. Trauman från krigets Iran satte sig i muskelminnet och har, bland annat, gjort att höga ljud, fulla skräniga och yviga människor, glas som kan krossas mot hårt golv, försvårat umgänget med folk.
– Fatta, ett nyårsfirande med fyrverkerier! När jag satt i mammas knä i skyddsrummet i Teheran som tvååring, sa hon att det bara var fyrverkerier. Första nyåret i Sverige gömde jag mig under bordet, jag var livrädd.

Han har gått i traumabehandling för PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Därför kan Muminkoppen stå nära kanten utan att det gör ont i kroppen.

Navid lutar sig tillbaka på köksstolen:
– Vi pratar för lite om vad som händer efter den fysiska flykten, när den akuta livsfaran är över och kroppen slappnar av. Tänk hur mycket hjälp alla unga ensamkommande behöver!

PTSD var från början en diagnos endast förknippad med soldater som varit ute i krig. Idag vet man att det också kan utvecklas efter exempelvis övergrepp, våldtäkt och olyckor. Kroppen reagerar på traumat, inte på den verklighet som existerar nu. Hjärnan återupprepar oron, ångesten och skräcken. Navid Modiri har genomgått traumabehandling och idag går han i psykoanalys tre gånger i veckan.

”En gång flyktingbarn, alltid flyktingbarn. Vi springer som vi inte gjort annat. Fram och tillbaka över gränsen, mellan rummen och korridorerna är skyddsrum. Våra hjärtan är gigantiska nyckelknippor som avslöjar vår position för fienden. En gång springa, alltid springa.” Ur ”Mellanför”, Navid Modiri och Gudarna, ”Ska du skjuta ned månen med den där?”, 2013

Hans liv började med en flykt och sedan fortsatte han att springa. Fort, länge och så pass hårt att han två gånger i sitt 34-åriga liv kraschat och blivit utmattad. Samtidigt som PTSD-utredningen gjorde han en ADHD-utredning som också visade ”full pott”.

Han och några nära vänner har ett system för att rädda varandra när det går för fort. En slags intervenering. För många uppdateringar på Facebook resulterar i att telefonen ringer, de checkar av. En gång åkte Navid till Stockholm i tron att han hade flera uppdrag på gång. Istället möttes han av vänner som avbokat hans jobb. De tog hans telefon, dator, kläder och satt med honom i en lägenhet tills spinnandet lugnat ned sig.
– Jag har själv gjort det mot andra vänner. Man blir utskälld, kanske till och med slagen. Det är ett ingrepp i en annan människas liv som är svårt. Men ibland nödvändigt.

Han har blivit expert på att förhålla sig till olika verkligheter, att gå ut ur och in i olika identiteter och han har skapat en mirakulös förmåga att scanna av stämningar och koder. Navid Modiri kallar det mellanförskap. Inte iranier. Inte svensk. Han var mobbad både av svennar och av blattar, hans skinn ansågs både vara för mörkt och för ljust.

Stor kraft har gått till att prestera och springa vidare mot nästa kick för att få uppmärksamhet.
– Bekräftelse känns ju som kärlek, säger han och fortsätter att berätta om hur han tränar på gränssättning. Att vårda sin egen integritet.
– Folk blir oerhört provocerade när jag nu säger ”jag vill inte”. ”Har du inte tid?”, ”jo, jag har tid – men jag vill inte”. Vi måste ta ansvar för hur vi mår. Stress är självvalt, det går att välja annorlunda. Det är en kärlekshandling att säga ifrån.

Varför gör vi inte det?
– För att det är skitjobbigt. Det gör ont att stanna upp.

Han tar upp den vita, lurviga, Shi-Tzu-hunden Herman i famnen. Navid Modiri står i dörrposten mellan köket och hallen och jackan är på. Han är sen. För femton minuter sedan skulle han varit på väg till dagens psykologsamtal och vi dukar snabbt av frukosten.

På kontorshotellet på Nordenskiöldsgatan i Malmö har Navid Modiri ett eget rum. Det är måndag och hans synkdag. Möten bokas, det planeras. ”Det som de flesta gör på söndagarna”, säger jag i ett försök att skämta till det.

”Jag jobbar inte på helger eller kvällar”, svarar han och håller upp sin telefon.
– Den här är som heroin. Triggar samma belöningssystem. Jag jobbade med en ledningsgrupp på ett telecomföretag och bad om deras telefoner, det gör jag alltid. De höll på att bli tokiga.

Hemma har han och sambon Victoria mobilfria kvällar och de vaknar av en lampa som långsamt börjar lysa och låter som fågelkvitter.
Inga mobiltelefoner finns i sovrummet.

För några år sedan föddes en tanke som idag är verklighet. Företaget OAS, där en del är ett tvåtimmarskoncept de kallar Off the work – Sveriges första tysta after work. Helt gratis. Start klockan 16.00. Kuddar och filtar finns i rummet där vare sig klockor eller telefoner är tillåtna. Man ska undvika att se någon i ögonen.

Erotik. Ego. Våld. Fantasi och tristess. Det är några ämnen som Navid Modiri och Björn Nattiko Lindeblad pratar om i podden Björn & Navid. Den som lyssnar får också lära sig begreppet ”att provprata”. Det kräver lyssning, prestigelöshet och att man tillåter sig själv och andra att ändra åsikt.

Första arrangemanget fullbokades. Likaså nästa, därtill fanns 25 personer på kölista. I vår planerar de Off the work i Stockholm.
– En kvinna ringde och var förbannad: ”Vad är det för dumheter – får man inte prata med varandra?”. Navid skrattar och slår ut med händerna.
– Tänk att tystnad kan vara så provocerande.

Samtal och tystnad, två verktyg som bygger broar.
För några år sedan skapade Navid Modiri Samtalsaktivisterna. Här utbildas samtalsledare i att hålla långa och svåra samtal. Och att lyssna.

I det han kallar Sverige 3.0 förs en tolv timmar lång workshop som ska leda till konkreta förslag om hur man vill ha framtidens Sverige. I det som kallas Integratörerna samlar han människor som jobbar med integration för att skapa ett starkare nätverk och kunskapsutbyte – genom samtal.

Målet är att minska polarisering, skapa större förståelse och respekt istället för högljutt ställningskrig. Demokratins grundfundament.

– Du kan inte säga till en människa att han eller hon är rasist. Du kan säga att han eller hon uttrycker sig på ett sätt som kan uppfattas rasistiskt.

Vi äter lunch utanför Navids kontorsrum. Av hans kycklingsallad blir det mycket kvar i förpackningen. Han kan inte äta samtidigt som han pratar. Han pratar om kaos. Om att allt är kaos. Att det är historielöst att tro att allt är värre nu än tidigare. Det stämmer inte. Men tjugo år med internet gör att vi tar in mycket mer komplexitet i våra kroppar än tidigare.

– På ett makroplan skapas fler och fler demokratier, vi gör enormt stora tekniska framsteg. Samtidigt finns det människor som inte hänger med, som är rädda, som inte förstår. Det är de som inte gynnas som fångas upp av högervindar och populism. Men vi måste även lyssna på dem. Du kommer ingenvart genom att skälla ut folk. Rasism är inte oförklarligt.

Att skapa trygghet är en förutsättning för att samtalen ska fungera. Regler och tydlighet är också viktigt i hans föräldraskap.

– När jag fick barn insåg jag att jag måste växa upp. Bli vuxen och ta tag i mina egna demoner. Jag fick ju ett barn och det barnet ska inte konkurrera med ett annat, säger Navid Modiri och syftar på sig själv.

Efter tio år tillsammans separerade Navid och Sigrids mamma. Det var han som drev på men det innebar inte att smärtan blev mindre. Det blev ett år av sorg. Idag är föräldrarna bästa vänner och har skapat ett tryggt system kring dottern.
– Separationen och flytten till Malmö fick mig att fundera: Vem är Navid 2.0? Hur ska uppdateringen se ut? Jag bestämde mig för maskulinitet och integritet och det har jag jobbat med sedan dess.

Vad är maskulinitet?
– En styrka i sårbarhet. En mjuk, trygg punkt som inte nödvändigtvis behöver vara hård. Att bejaka maskulinitet är att tryggt sätta gränser utan att vara aggressiv och våldsam. Inte att begränsa en annan människa.

 

Priviligierad. – Det är självklart att man vill lämna fattigdom och otrygghet. Idag har jag mycket pengar och ett bra liv, säger Navid Modiri.

Och integritet?
– Att sätta egna gränser. Jag har varit otroligt gränslös. Suttit uppe mitt i natten och svarat främlingar på mejl som bett mig om livsråd. Idag kan det tyckas att jag är hård. Men jag bryr mig inte så mycket om det.

Navid Modiri är kanske på väg att stiga ned från scenen han klev upp på som 16-åring. Nästa plan är att samla alla uppfinningar i en hatt och arbeta med att stötta alla världsförbättrare, alla aktivister som sliter ensamma.
– Det är en enorm stress att vara eldsjäl. Jag tänker mig ett nätverk där alla kan bli starkare tillsammans, med större möjlighet att göra mäktigare avtryck.

För en kan inte göra allt, men alla kan göra något. Under hösten 2015, när tusentals människor på flykt passerade Malmö centralstation, hände något i Navid Modiri.

Han insåg att det kunde varit han. Och hans familj. Deras historia och flykt spelades upp igen, i realtid. Han skrev ett Facebookinlägg, ett brev till en fiktiv flyktingkvinna, en mamma. Det börjar med:

”Hej syster. Vad fint att se dig. Välkommen till Sverige. Ställ ned väskan ett tag. Nej, jag behöver inte se ditt pass. Lägg undan dollarsedlarna. Hur har resan varit? Det här är Malmö, det tillhör Sverige.”

I skrivande stund har inlägget över 54 000 reaktioner, 13 583 delningar och över 2 000 kommentarer.

Inlägget växte till en bok ”Hej Syster” som beskrivs som en ”personlig berättelse om flykt, integration och mellanförskap”.
Boken är tillägnad Navid Modiris föräldrar med orden: ”Era axlar bar mig hit”.
– Jag har fått så mycket av dem. De har gett mig en överlevnadsinstinkt, jävlar anamma, en känsla av att det i förlängningen inte finns något som jag inte klarar av.

Som sagt. Idag försöker han att stanna. Som han skriver i boken: ”Jag orkar inte springa mer”.

Men rädslan finns där.
– Jag blir otroligt orolig när kickarna inte finns där, när det är stilla och tyst. Det är svårast att vara lugn när allt är lugnt. ”Så här bra kan jag inte ha det”, tänker jag då.

Han beskriver en checklista han bockar av när oron kommer. Har de pengar? Har han och sambon Victoria det bra? Är alla friska? Om svaren är ja – då är det bra. 

”Kära syster, jag är en vuxen man som har flytt i hela mitt liv. Jag vet inte hur man gör när man inte springer. Jag vet inte hur man står still utan att det gör ont i hela kroppen. Men jag vill sluta. Jag vill sluta fly nu. Både med mina fötter och med mitt hjärta. Det räcker nu” Ur Hej Syster, 2017

Navid Modiri

Född: 1983

Familj: sambo, dotter och hunden Herman.

Fått mest uppmärksamhet för: golfrundan med Jimmie Åkesson, Bergman-marathon, Bloggen 365 saker du kan göra och Samtalsaktivismen.

Sommarpratade 2014 om: vad flykt har med kreativitet att göra.

Favoritverktyg: samtalsprinciper, lyssningsövningar, kärleksfullt bråkande och att vara sann med människor.

Blir lycklig av: riktigt bra berättelser, filmer och tv-serier. Yoga, resor och middagar med hälften vänner och hälften främlingar.

Drivkraft: nyfikenhet och ilska.

Blir upprörd över: skampålar, lathet och korkade människor.

Malmö eller Göteborg? Ja.

 

Posted by & filed under Nytt nummer.

NYTT NUMMER UTE NU!

Stina Wollter om rätten att få finnas precis som hon är. 
Serien där Faktumförsäljare intervjuar politiker fortsätter med Eija Ikonen som möter partiledare Jan Björklund (L). 
Med 90 graders vinkel som utgångsposition skräddarsyr kläddesignern Louise Linderoth inkluderande jeans.
…och missa inte andra delen från resan till Rumänien där vi besöker Faktumförsäljare som kämpar för överlevnad hemma i byn och på gatorna i Göteborg. 
Köp tidningen – du gör skillnad!

 

Posted by & filed under Nyheter, Språkfrågan.

Som fyraåring bestämde hon sig för att bli författare. Vid 37 har hon gett ut 18 böcker, däribland bästsäljare om det svenska språket. Dessutom arbetat ett decennium som sfi-lärare. Språkvetaren Sara Lövestam älskar grammatik, saknar läraryrket och lyfter i allt hon gör frågor om utsatthet och annorlundaskap.

Sara Lövestam tar ett andetag som hörs innan hon besvarar den givna och säkert tjatiga frågan – som om det vore första gången hon fick den:

Hur väcktes ditt språkintresse?
– Språk, skrivande, ord och bokstäver har varit mitt största intresse från det att jag var två år. Allt från att lära mig läsa och skriva, att upptäcka att en bok kan ge nya världar, till att förstå det teoretiska kring hur ord hänger ihop. Jag var sju-åtta år när jag förstod hur ord ger mening åt varandra, men inte mer än fyra när jag bestämde mig för att bli författare, säger Sara Lövestam.

Berättandet fanns i familjen, även om hon är ensam om det grammatiska intresset.
– Pappa hittade ofta på sagor för mig när jag växte upp.
Själv uppfann hon egna språk och beskriver sig i dag som ett udda barn, jämfört med klasskamraterna.

Med ett sådant särintresse, hur blev din skolgång?
– Min fröken i första klass, Birgitta Melin, upptäckte snart att jag läste obehindrat och när de andra övade ABC tog hon mig till skolbiblioteket där jag fick läsa mellanstadiets böcker. Det var fantastiskt att få sitta där halva dagarna och upptäcka massa nya saker. Jag var ett ganska introvert barn som enkelt roade mig på egen hand.

Någon större prövning blev dock inte skolan för Sara Lövestam. Hon fick femmor i betyg och omdömet ”jättebra” på alla uppsatser.
– Med min lärarbakgrund vet jag att det finns en nivå som man måste få upp alla elever till för att undervisningen ska fungera, så det gick inte att utmana mig i den miljön. Jag är glad att jag fick sitta i biblioteket, men förstod inte förrän långt senare att jag kunde komma till en högre nivå. Jag trodde länge att jag redan kunde allt.

Som 19-åring var hon därför helt oförberedd på att bli refuserad, när hon skickade in sin första färdigställda bok till ett förlag.
– Det hade förstås varit bra med några utvecklande samtal längs vägen om det jag hade skrivit.

När manuset kom i retur fick Sara Lövestam veta att hon skulle lägga mer krut på innehållet i sina berättelser. Ett vanligt besked, tror hon, till skribenter som är bra på att formulera sig. Ett svagt innehåll kan döljas till en viss gräns, men blottas förstås förr eller senare.

Sara Lövestam har sedan den första refuseringen visat sig behärska samtliga kriterier för en framgångsrik författare. Hemligheten i hennes fall: lust. Lust till mycket, kan tilläggas, för utgivningen är bred; romaner, deckare, barnböcker och böcker om svenska språket.
Grejen med verb är min största försäljningssuccé, vi är uppe i åttonde upplagan. Jag ser det som en bekräftelse på att det är bra för mig att gå på min kreativitet och inte alls vara beräknande.

Efter tre publicerade romaner var Sara Lövestam lite tömd och ville skriva något bara i syfte att roa sig.
– Jag släppte loss och hade kul och då blev det en grammatikbok om verb, på mitt sätt. Jag lät min ping-pong-hjärna löpa fritt och tänkte inte ens på läsaren eller om boken skulle bli utgiven.

Mellan böcker om verb och substantiv har Sara Lövestam nyligen släppt sin fjärde spänningsroman om detektiven Kouplan för att i kommande romanprojekt återgå till historiska perspektiv.
– Nästa bok blir en sorts släktforskningsroman som spänner över flera tidsepoker. I sommar kommer också en ny bok för läsåldern 9–12 som heter Gruvan.

Den breda utgivningen till trots finns, vid sidan om lust, ytterligare en röd tråd som löper genom Sara Lövestams gärning.

– I allt jag skriver och ägnar mig åt finns utsatthet och annorlundaskap i fokus. Att få tillgång till sig själv, att få hitta sitt sammanhang, är något som jag önskar varje människa och det genomsyrar allt jag gör, säger författaren och läraren Lövestam, som med saknad lämnat läraryrket bakom sig för att helt kunna ägna sig åt sitt skrivande. Den som vill få en glimt av henne som språkvetare kan dock ta del av svar på tittarnas språkfrågor i TV4 Nyhetsmorgon – och nu även Faktumläsarnas språkfrågor.

I saknaden av ett klassrum med vetgiriga elever kan en frågespalt i Faktum ge mening och fylla en liten del av tomrummet?
– Absolut. Och det vill jag gärna skicka med till läsarna, särskilt er som inte har svenska som första språk, att jag är jätteglad för frågor från er. Att få lära någon svenska, det är att hjälpa någon för livet.

 

Sara Lövestam är författare och språkvetare med särskilt intresse för ”annorlundaskap”.

Mejla din fråga till sprakfragan@faktum.se

 

Posted by & filed under Nyheter.

Per-Bo + Roger

Han väcker mig varje morgon. Klockan sex är det dags, då kommer han och slickar mig i ansiktet – eller i armhålan! Då studsar man rakt upp, berättar Per-Bo med ett skratt.

Schäfern Roger sover med huvudet på kudden, nerbäddad bredvid sin husse varje natt. Det gör honom inte till en människa, men kanske till en familjemedlem. Att husse Per-Bo ser det så, råder det inga tvivel om. När han beskriver sin och Rogers relation är svaret kort och koncist.

– Roger är min son.

Per-Bo levde ett annat liv när han åkte iväg för att kika på en kull schäfrar utanför Göteborg kring 2008. Då drev han egen grävmaskinsfirma och hade det gott ställt. En liten schäfervalp fångade hans hjärta och Per-Bo kunde inte något annat än att ta med den hem till Backa i Göteborg.

– Han fick bara det bästa köttet, fläskfilé och grejer. Han älskar grillat.

Ett år senare slog problematiska år av alkoholmissbruk till. Spriten ledde till skulder och skulderna ledde till att kronofogden tog huset i Backa. Nu stod Per-Bo och Roger utan fast bostad och sökte stöd av olika organisationer. Några rekommenderade avlivning av Roger för att underlätta Per-Bos möjligheter till bostad.

– Den där jävla hunden, gör dig av med den. Hade det inte berott på den där hundjäveln hade du fått bo här. Så sa de upprepade gånger, berättar Per-Bo.

 

Det var en omöjlighet för Per-Bo som behöll sin Roger. I fyra år saknade de fast boende och en stor del av den här perioden levde de två i akut hemlöshet.

– Vi har gått igenom ur och skur. Vi har bott i uppgångar och vi har bott i tält. Vi hade varsin sovsäck då, han låg i en och jag låg i en.

Roger viftar på svansen och är nyfiken på besökarna i den sparsamt möblerade lägenheten i Sandarna, Göteborg. Efter en lång väntan flyttade de in här i oktober 2016. Schäfern hoppar upp i sängen och lägger sig bredvid sin husse där han sitter och berättar om deras gemensamma liv. Sida vid sida i egen säng under eget tak.

– Nu lever vi äntligen i ett lugnt och harmoniskt hem, säger Per-Bo med armen om Roger.

 

Per-Bo + Roger

Namn: Per-Bo Nielsen.

Född: 1964 i Hjørring, Danmark.

Familj: Roger.

Bostad: En etta i Sandarna, Göteborg.

Karriär: Kört gräv-maskin i 25-30 år och varit egenföretagare.

 

Vad gör du om tio år? Då är jag väl död.

Har du någon dröm? Nej.