Posted by & filed under Nytt nummer.

“Jag är här på lånad tid”, säger Juha Mulari, som trots fulltecknad turnésommar inte vågar lita på att lyckan har vänt. I Faktum #152 berättar han om hur han hamnade på kåken på grund av Orup och om sitt livs värsta dag när han i självförsvar knivskar en man till döds. Möt de som vågat sätta saxen i det allra heligaste. ”Nu blir det inga barn gjorda” säger Mikael Nilsson i vårt reportage om manlig sterilisering. Äntligen hemma. Viktor Salmberg bodde i rätt stad. Tack vare en borgensförbindelse kunde han flytta hemifrån. Dessutom: Nördarna bakom Retrospelsmässan, dockteater för vuxna, fotboll för ensamkommande flyktingbarn och Susanna Alakoski om anhörigsorg. Nummer #152 hittar du på gatan hos din närmsta Faktumförsäjare. Ut och köp, vi ses på stan!

Posted by & filed under Pressmeddelande.

PRESSMEDDELANDE                          2105-04-22

Det saknas något viktigt

 

En cykel utan hjul, ett koppel utan hund och en blomkruka utan blomma.
Det saknas något viktigt.
Tidningen Faktum ska vara den sista pusselbiten för Sveriges mediebyråer.
– Vi vill få bort fördomarna om vår läsekrets, säger VD Åse Henell.

Tidningen Faktum, Götalands gatutidning, väcker i veckan stor uppmärksamhet hos ett antal stora, svenska mediebyråer med sin gerillakampanj Det saknas något viktigt! Utanför fyra utvalda mediabyråers kontor finns i dag bland annat en cykel utan hjul, en tidning utan sidor och ett koppel utan hund och i brevlådan hos utvalda mediabyråer och marknadschefer damp det igår ner ett pussel med en saknad bit.

– Vi uppmärksammar Tidningen Faktums kraft, spridning och läsarskara. Att tidningen borde vara en naturlig pusselbit i mediebyråernas marknadsmix, sägerChristopher Ahlström, varumärkesstrateg på Invinn, som tillsammans med Faktum skapat kampanjen.

Tidningen Faktum går mot strömmen för tryckta medier och ökar ständigt sin upplaga. Läsarundersökningar visar att tidningen köps för sitt innehåll och inte för den goda sakens skull. Trots detta finns det en fördom om att tidningens läsare är annorlunda mot andra magasins, något som hittills gjort det svårare för Faktum att sälja annonser.

– Våra 133 000 läsare är välutbildade och medvetna stadsbor. De gillar kultur, resor och mat och läser oss för våra vassa personporträtt och prisbelönta gräv. En perfekt målgrupp för väldigt många annonsörer, säger Åse Henell, VD på tidningen Faktum. 

Utskicket följs dagen efter upp med den saknade pusselbiten tillsammans med en förklarande text med det övergripande budskapet ”Det saknas något viktigt i er mediemix”.  

För frågor och ytterligare information kontakta:


Åse Henell, VD för Faktum: 0760-070618
Christopher Ahlström, Varumärkesstrateg Invinn: 070-845 71 21

Posted by & filed under Profilintervju.

Ingvar Oldsberg X 2. Bingolottos programledare står intill sin avbild utanför tevestudion nära Gamlestadstorget i Göteborg.

I 30 år har han varit Sveriges svar på David Letterman. Och till slut har han nu hunnit ikapp sitt öde. Äntligen kan han ropa bingo. Faktum försöker fånga Göteborgs mest gäckande skugga. Oldsberg om faderskap, tur och olyckor.

Glasögonen åker av. Och vänsterskalmen in i mungipan, i rät vinkel mot ett ”million dollar smile”. Ingvar Oldsberg sitter bakom sitt lettermanska skrivbord, vars front och sidor är täckta av massivt trä ner till golvet. Det lika gäckande som förföriska leende han avfyrar åt sändningsproducenten Mats Stålsjös håll är Oldsbergs massförstörelsevapen. Det ingjuter en känsla av charmerande labilitet. Mats har vänt sig till det vandrande uppslagsverket med en språkfråga.

– Heter det bingot eller bingon? Jag brukar säga bingot.

Ingvar Oldsberg reser sig mycket sakta upp ur stolen. Med sina 1,86 är han längre än vad man tror – att döma av hans uppenbarelse i teverutan. Men det märks att han inte är precis purung. Han har svårt med högerknät. Undslipper sig en pust innan han åter fixerar producenten med sitt vänliga grin.

– Jahajaja, kluckar han.

Så vänder han sig mot oss.

– Vad vill ni göra? Det är inte så länge jag kan vara med er. Jag måste in i sminket och sen låser jag in mig i logen. Där kommer ingen in. Sen är det sändning. ”I can’t be with you all the time”, så att säga.

Och så ett miljondollarsmajl på det.

Så har det hållit på. Jakten på den gäckande Oldsberg. Han är inte helt lätt att göra upp tider med, låter oss gärna förstå att han har många bollar i luften. Ibland går det fram många signaler när man ringer. Ibland låter det som att han lägger på utan att svara. Men bara en gång hamnar jag hos telefonsvararen: ”Ord skapar meningar, lämna en mening med ord och mening i. Det här är Ingvar Oldsberg.”

Det här är gåtan Ingvar Oldsberg. Det kryptiska oraklet av köksbordsbildning. En paradox, inte av det postmoderna snit- tet, utan av den gamla skolan. Han har, som kanske enda kändis, sitt nummer lista hos Eniro och lyfter oftast på luren. Är ute och ränner på stan och hälsar glatt på främlingar, men släpper ändå inte riktigt in en. Känns inte alltid helt närvarande.

Han beskriver målande och länge trevliga minnen från förr, men är mer kortfattad kring minnen som bränns. Framställs av många som stött på honom – i yrkeslivet eller på krogen – som en makalöst trevlig prick. Medan vissa hävdar raka motsatsen. ”En skam för manligheten”, har till exempel Jan Guillou sagt. Varför? Guillou vill inte utveckla och Oldsberg säger sig inte ha någon aning om vad det hårda omdömet kan bero på. Vill inte ens gissa.

– Har Guillou problem med mig så är det hans problem.

Vill till TV4

I köket bakom Bingolottostudion står Morgan Karlsson och Ola-Conny Wallgren – kända från Ullared och spinoffserien En stark resa. De är kvällens huvudgäster. Ingvar är inne i sin loge. Där ingen kommer in.

– Jag njuter av det här, fast det är jobb. Föräldrarna har spelat Bingolotto förut, säger Morgan.

Han berättar för alla som vill lyssna – och det vill alla – om sin kamp mot vikten.

– Jag har gått ner åtta kilo. Jag vägde 98 förut. Men magen är kvar, den vill inte ge med sig. Fast jag har simmat, gått och ändrat kost.

– Magen tar längst tid, tröstar en tant.

Men Morgan verkar ändå rätt oberörd av sina numera 90 pannor. När allt kommer omkring ska han ju få vara med i Bingolotto. Även om han emellanåt kanske försöker spela lite klädsamt blasé.

– Ingvar har handplockat oss. När jag är så känd som jag är spelar det ingen roll om man blir mer känd.

Den uppsluppna stämningen flyttar tillbaka till den 1 100 kvadratmeter stora studion, inredd som en blandning av casino, bibliotek och jaktstuga. Troféer, lyckohjul och bokhyllor på väggarna, en popcornmaskin vid Ingvars sida.

Hans dotter Viktoria Oldsberg, 25, konkurrerar om att fylla karismakvoten. Två färgklickar och energiknippen i varsin ände av åldersskalan. Det är första gången far och dotter jobbar tillsammans. Men Viktoria är ingen novis i tevebranschen. Hon har stått i kulisserna i flera av Filip Hammars och Fredrik Wikingssons produktioner, jobbat med TV3-programmet 69 saker du vill veta om sex och Hasselhoff – en svensk talkshow.

Nu bokar hon huvudgästerna, sköter researchen och rycker in som inslagsreporter i Bingolotto. Något av en främmande fågel i studion med sin orangea tröja med trycket ”STOCKHOLM – BERLIN” och en svart hatt över det blonda hårsvallet.

– Det funkar bra att jobba med pappa. Vi är väldigt lika. Har samma tänk och samma leverne. Och det är fantastiskt för mig med all kunskap han kan lära ut, men bra för honom också med ungt blod. Jag kan bidra med hur man når ut i sociala medier till exempel, säger Viktoria.

Lite udda, tänker man, att en ung tjej som surfat i Australien och gjort hipsterteve i Stockholm numera är bingovärdinna.

– Jag har aldrig spelat Bingolotto med pappa, men jag sålde en hel del lotter när jag spelade handboll på Lokets tid. Det här formatet är en utmaning. Vi vill få in det i TV4 igen, det känns kul att ha drömmen om att det kan bli så.

Är det en rimlig dröm för en 25-åring i hatt och superurbant tryck på tröjan?

– Hade jag inte jobbat hade jag suttit hemma och tittat. Det

är ganska mycket söndagsångest sista dagen på veckan annars. Men så är det ju inte nu.

Dottern Viktoria Oldsberg hjälper - i egenskap av producent - sin pappa bakom kulisserna. Alexander Lukas

Ingvar ser belåten ut bakom sitt skrivbord. Det går bra nu.
– Vi säljer fler lotter i dag än 2007 när Bingolotto gick i TV4, säger han.

I Bingolottostudion trampar ingen i hamsterhjulet. Här är tillvaron ett lyckohjul. Det här sammanhanget är Ingvar Oldsbergs gebit. Inte bara för att han var påtänkt för rollen redan innan Leif ”Loket” Olsson fick jobbet 1998.

– Jag hade skrivit på kontraktet redan. Jag sa det till Loket: ”Jag fick pengarna, du fick programmet. Vi kör på det konceptet framöver också, tycker jag.” Loket blev inte glad.

Tevekollegan Fredrik Belfrage har i SvD beskrivit Oldsberg som en karaktär som har stor, kanske lite väl stor, aptit på livet.

– När han skojar så skojar han ordentligt. När han kör bil ligger han på gränsen. När han äter så äter han fort. När han dricker blir det gränsfall. Nästan lite glupsk på allt. Han är inget flockdjur utan går sina egna vägar.

Ingvar spelar inte själv, vare sig på lotto eller kort.

– Bara fotboll och sånt.

Han känns annars som en given hasardspelare. En turgubbe.

– Ja, jag är nog lite Alexander Lukas, skrattar han när vi till slut lyckats få till en intervjutid i lugn och ro på Ingvars stamhak Chez Amis på Vasaplatsen i Göteborg, i samma port som han har sin bostad.

Och kanske spelar han inte roulett, men han gamblar med livet.

I slutet på augusti var han ute och körde med sin Alfa Romeo på vägen mellan Borås och Göteborg. I höjd med Berte kvarn small det plötsligt i motorn just som han var i färd med att köra om en långtradare.

– Det blev alldeles vitt i bilen. Som Lützendimma. Jag kom ut, satte upp en varningstriangel och ringde direkt till Alfa Romeo och beställde en ny bil. Det är rätt konstigt egentligen. Sen ringde jag bärgaren.

Oldsberg har tur när han spelar. Men otur i kärlek. Eller förresten är det nog snarare omgivningen som har otur. Sonen Staffan har sagt att pappa inte var hemma mycket under barndomen och att deras relation är bättre i vuxen ålder.

– Saken är den att jag var borta så mycket att det kanske inte var en relation. Laila fick klä skott.

Första hustrun Laila var först med att bli utsatt för karriärkonkurrens. Efter några framgångsrika radioinslag blev Oldsberg uppkallad till tevehuset i Stockholm och fick träffa Lennart Hyland.

– Hoho, välkommen ”Oldsbom”! Här har du något att lära, sa mannen som på den tiden personifierade svensk teve.

– Ja, du ”Hyfjell”, det här kan jag redan, svarade Oldsberg.

Han gifte om sig med krögardottern Monica från Ystad under fotbolls-VM i Spanien 1982. Där fick de invänta en hindersprövning i en vecka på hotellet.

– Min producent Lennart Hjelbe kom in på rummet varje dag och frågade om det var badbyxor eller bröllopsklänning i dag?

När de till slut kunde vigas på svenska ambassaden i Madrid, en dag innan Monica skulle åka hem, tog Ingvar med sin brud på bröllopslunch – på McDonalds.

– Vi var finklädda och jag höll en vissnande brudbukett i handen. Har man sysslat med mat hela livet känns det lite fattigt med McDonalds. Men jag var kär. Så jag åt en hamburgare i 40 graders värme och blev ordentligt magsjuk. På bröllopsmiddagen fick jag smita ut så fort det serverades en ny rätt, säger Monica Oldsberg.

Bingolotto har fått en nytändning med Ingvar i programledarrollen.Svenskstad i USA

Det andra äktenskapet höll fram till 1984. Två år senare bröt han upp även yrkesmässigt. Eller försökte åtminstone.

– Jag gick upp till Steen Priwin, som var en fantastisk redaktionschef på SVT Göteborg och som hjälpte mig oerhört mycket. Jag sa att jag var trött på ingenmanslandet, konferenserna och modulerna som alla satt i. Det var långa vägar till beslut.

Oldsberg sa upp sig och flyttade in i en etta på Föreningsgatan.

– Sen insåg jag att jag inte hade pengar till hyran. Då ringde Steen och sa ”jag förstår var du menar”. Han erbjöd mig ett kontrakt som programledare, ”men du behöver inte vara här”. Jag fick vara ute på stan och träffa dem jag behövde.

Tur igen. Oldsberg har förstås också några smärre katastrofer på sitt cv. Men även de kan, med lite perspektiv, betraktas som framgångssagor. När yngsta dottern var sex månader tog han med Viktoria och hennes mamma Gunilla till USA. I den kaliforniska svenskstaden Kingsburg med 17 kyrkor och 7 000 invånare spontanköpte han ett hus och försökte locka dit västsvenska företag.

– Jag lyckades få dit ett och ett halvt. Triumfglass och en dam från Värmland som hade en syateljé.

I vart fall fick minstingen Viktoria mer närkontakt med sin pappa än de äldre syskonen. Men pappa hade förstås många andra bollar i luften även under hennes uppväxt. Det sista stora hobbyprojektet blev Oldsbeach – ett konstgjort strandparadis i Mölndal där man kan sola i 30 graders värme året runt.

– Jag läste att Volvo hade en lampa som gjorde att de här i Sverige kunde testa bilarna för det solljus i alla länder de ex- porterar till, till exempel Nya Zeeland! Lamporna värmde precis som UV-strålar. Lampor som gör dig brun, men är ofarliga!

Tillsammans med en uppfinnare från Vänersborg satte Oldsberg spaden i jorden och skapade en tropisk playa. Men efter några år gick det inte ihop längre.

– Jag är inte affärsman nog att knyta ihop säcken. Jag har fler idéer än vad jag lyckats förverkliga.

Men Ingvar har aldrig låtit sig bekommas av misslyckanden.

– Jag ser inte problem för nedgången är en förutsättning för framgång. Jag har nog aldrig tagit åt mig av världsliga saker.

För full för flyget

Den enda motgång som verkligen tycks ha gjort intryck på honom är cancern. Två gånger har den förmörkat Oldsbergs liv.

– Min bror Peter dog 1990. Vi växte upp tillsammans i Mölnlycke under väldigt bra omständigheter. Och vi var alltid polare. Alltid ”on speaking terms”. Det var en väsentlig del av mig själv som gick bort.

I början på 2011 drabbades Ingvar själv av kräftan. På Östra sjukhuset i Göteborg upptäckte man den inte trots att Ingvar var inne med ”en kula i baken” flera gånger.

– Det gör mig så förbannad att äldre människor, som går till doktorn med hatten i hand och bugar och finner sig, får stå ut med sånt här. Jag kan ju tala för mig. Jag gick till Carlanderska på eget initiativ och kollade upp till slut.

På betydligt mindre allvar tar Ingvar de rykten om osunda alkoholvanor som förföljt honom genom åren. Som när han inte fick kliva på ett flygplan för att han var för rund under fötterna.

– Nächstes Flug, sa de på Austrian Airlines, haha.

Han har blivit gripen av polis och på Orust där han har ett hus sägs det att när man ser en tom taxi sent på natten komma körande är det Oldsberg som ligger i baksätet.

– Det är som med fruar och skilsmässor. Jag betraktar det som en del av mitt liv. Konstigare är det inte. Det finns större grejer, rent filosofiskt.

Numera dricker han på sin höjd ett glas sangria när han är ute med kärleken, Maria.

– Visst har det blivit för trevligt helt plötsligt ibland. Men jag har aldrig känt driften att fortsätta nästa dag. Och Sturm-und-Drang-åren ligger långt bakom mig. Det var upp till att jag var fyrtio år, någonting.

Så fyrar han av sitt miljondollarsleende. Som att han tänker ”nächstes Flug”. ”I can’t be with you all the time.” Det där är bara värdsligt. Rappa på.

När vi avslutat intervjun nästan på utsatt tid och jag hunnit bort till min cykel springer Oldsberg ikapp mig som om det gamla knäet plötsligt tillhörde en 22-åring.

– Du, en sak till. Det där med alkoholen. Det kan vara liten skillnad mellan succé och fiasko. Vi tar så mycket för givet, men det är ingen garanti. Det kan också vara lika liten skillnad att komma tillbaka.

Fullt ös i Bingolottostudion.

Har du själv upplevt dig balansera på den tunna röda linjen?

– Nej, det har jag inte. Men å andra sidan: det kanske man inte känner. Min livsinställning är ju positiv. Jag har haft turen att jobba med det jag tycker om. Arbete är också en förutsättning för att klara sig. Är man arbetslös är det inte konstigt att det kan gå fel. Många av oss skulle kunna sitta där som tiggare. Vi får inte döma.

Han kluckar fram sitt karakteristiska skratt. Det porlar självmedvetet, inte dömande.

 

Bingo för Oldsberg

Sedan Ingvar Oldsberg tog över Bingolotto i augusti 2014 har programmet hittills snittat närmare 270 000 tusen tittare jämfört med 220 000 i fjol. En uppgång på 23 procent.
Lottförsäljningen har ökat med 33 procent sedan förra hösten.

Bingolotto uppskattas dra in 130 miljoner kronor under hela verksamhetsåret, eller cirka tre miljoner i veckan. Det gör att de har råd att avstå från reklamavbrott.
Dessutom har Ingvar fått igenom sitt krav att förlänga programmet med 45 minuter.

 

oldsberg1 

Posted by & filed under Nyheter.

Aaron Israelson intervjuades i GP om Faktums succéjournalistik julen 2013.

Efter fyra succéår slutar Faktums chefredaktör för nya gatutidningsäventyr i Rumänien. I höst ska han undersöka möjligheterna att starta en gatutidning som kan bidra till försörjningen för fattiga romer i deras hemland. Här skriver Aaron om tiden på Faktum och framtiden.

”Det är så jävla skönt att kunna sluta med flaggan i topp”, sa Ebbot Lundberg när Soundtrack Of Our Lives till slut packade ihop gitarrfodralen och trumsetet för gott 2012.

Det är nog en inte helt enkel konst det där – att ”sluta på topp”.

Borde till exempel Soundtrack i själva verket kanske ha lagt ner efter albumet Behind the Music 2001? Eller till och med redan 1991?

När stod deras stjärna som högst? Sådant kan man ibland se först långt i efterhand. Eller så får man aldrig veta. I värsta fall förblir himlavalvet alldeles mörkt.

När jag, för min egen del, ser tillbaka på mina snart fyra år som chefredaktör på Faktum hade det där mest stjärnklara tillfället kunnat vara lite när som helst.

Och det skriver jag inte för att låta kaxig.

Tvärtom vill jag lova att Faktums framgångssaga under de senaste åren är resultatet av många människors hårda arbete. Jag har begåvats med – bokstavligt talat – helt enastående kollegor: Josephine Freje, Anna Wallenlind Nuvunga, Mario Prhat, Kajsa Bergström, Henrik Björck Wigartz, Maria Dahmén, Ina Lundström, Gustaf Rönneklev och Åse Henell för att bara nämna några.

Så har vi haft osannolikt mycket tur.

Men det har varit ett triumftåg, det är svårt att hävda något annat.

I mitt första nummer av Faktum fick jag en exklusiv intervju med Camilla Henemark, ett år efter avslöjandet som fick kungen att vilja vända blad. Intervjun tog sig in på Expressens löpsedel och rewritevägen ända bort till Finland och Tyskland. Dessutom ställde vi till med skandal i sprutbytesfrågan med kontroversiell bildsättning av ett starkt grävjobb signerat Aron Flam.  

Plötsligt inför mitt nummer två fanns Faktum även i Skåne och det firade vi med att sätta Lars Vilks på omslaget, med den kusligt ödesmättade frågan ”Hur länge lever Lars?”, orden vilande över hans berömda yxa.

Många av våra profilintervjuer under de här fyra åren har väckt debatt och blivit återgivna i andra medier. Jonas Gardell som rev upp en lång fejd på DN Kultur efter att han i Faktum pratat om att Eva Dahlgren och Efva Attling hade skolkat från kampen och att ”inga lesbiska dog i aids”. Mytomanen Håkan Hellström. Anne Lundberg om sin svårt alkoholiserade far. Den ”rehabiliterade leninisten” Laleh. Superdivan Ruth Vega Fernandez. Hiphopstajlade Lill-Babs. Sviniga Ken Ring. Carolina Klüft som Gollum. Svåra The Knife. Anna Mannheimer i sorg.

Sen har vi förstås grävt och rotat i orättvisor. Långt innan någon regering kom på tanken att skära i rot-avdragen avslöjade vi det omfattande fusket i rot-träsket. Vi lyckades som första medium dra brallorna av teveterapeuten, bedragaren och manipulatören Jonas Gåde, utan att bli fällda av PO eller PON. Vi har granskat psykiatrin och matsvindlare.

Vi fick Göteborgs stad att darra när de två år i rad hamnade sist i Faktumindex – ett mått över utanförskapet i några av landets största kommuner – och det blev världsnyhet via BBC.

Reportage om svenskarna som tigger i Spanien, om den rumänske tiggaren i Sverige som vann på lotto, eller offer för så kallad hederskultur som hamnar i hemlöshet, och avslöjanden om Waldorfskolor, har fått stor spridning.

Dessutom har vi synts med kampanjer som Kändisar på stan, där Janne Josefsson och Amanda Ooms med flera vikarierat för Faktumförsäljarna. Belönats med Guldägg för Faktum Hotels. Hyrt ut barberare på Way out West. Med Faktumgalan har vi två gånger gett gatan en gala och prisat många av dem som bryter utanförskap.

Tack vare allt detta har vi själva blivit bättre på att bryta utanförskap. Vi hjälper dubbelt så många Faktumförsäljare till jobb och säljer dubbelt så många tidningar i dag jämfört med för fyra år sedan.

Med en fördubbling i Orvesto- och TS-siffror är Faktum numera största tidskriften i kategorin Samhälle. Och vi har, i dessa tidningsdödens dagar nästan en smula makabert, beskrivits som ”tidningen som går mot strömmen”.

Den nyligen genomförda läsarundersökningen ger oss toppbetyg.

Så när var mitt Soundtrack moment? Eller är det nu?

Att tidpunkten inträffar kort efter att Faktum vunnit två nomineringar och en Guldspade får nog mest ses som en tillfällighet. Liksom att den infaller efter en skur av uppskakande förflyttningar av de tunga pjäserna i medie-Göteborg.

Låt oss snarare kalla det dramaturgisk inramning.

Anledningen är delvis mer trivial än så. När jag satt i min anställningsintervju våren 2011 frågade styrelsen hur länge jag tänkte stanna. Jag sa som det var: fyra år och då ska jag ha uppnått målen. Det har jag gjort nu.

Vi är dubbelt så stora, Faktum fått genomslag på riksplan och har en betydligt starkare position i Göteborg. Vi har etablerat oss i många fler städer.

Jag har, som en annan nyligen avhoppad chefredaktör gjort med en av våra göteborgskonkurrenter, ”satt oss på kartan”.

Den andra anledningen känns mer angelägen.

Jag slutar på Faktum för att påbörja något nytt och möjligen kastar jag mig då lika huvudstupa in i äventyret som tidigare nämnda nyss avgångna chefredaktör.

I höst har jag hunnit lämna över till min efterträdare, som nu ska börja rekryteras.

Då flyttar jag till min mammas hemland. Jag ska bo i Bukarest och undersöka möjligheterna att förverkliga en gammal dröm: att starta upp en gatutidning i Rumänien.

Jag tror på att exportera framgångsrika modeller för att bryta fattigdom och utanförskap. Och jag tror att jag med mina erfarenheter och språkkunskaper kanske kan bidra till att erbjuda fler fattiga rumänska romer ett alternativ till tiggeriet. I bästa fall kan jag också bidra något till att bryta fördomar om dem.

Jobb, folkbildning, utbildning och värderingsskiften är centrala komponenter i förändringsprocesser. Det visar erfarenheter från bland annat Spanien. Inom det klustret kommer jag att försöka bidra, med bland annat en gatutidning som verktyg.

Projektet är inte på något sätt riskfritt eller okomplicerat.

Men det är kanske här mitt Soundtrack moment inträder.

Det känns som att tiden för det här är nu. För jag upplever att både engagemanget för de fattiga romernas situation i Rumänien för tillfället är som störst i Sverige och för att jag tror att jordmånen för förändring i deras hemland är ovanligt bördig just nu.

Det kan vara den sista chansen på länge. Så jag måste försöka.

Jag blir alltså kvar på Faktum en bit över sommaren. Ett utdraget och därmed knappast mindre smärtsamt farväl.

Det är däremot sjukt kul att vi innan jag lämnar ska ha inlett en omgörningsprocess av tidningen, som min efterträdare får slutföra i höst. Faktum ska förstås fortsätta bli ännu vassare också efter mig.

Det här är inget slutgiltigt eller totalt farväl av Sverige eller Göteborg. Jag ser för mig att jag kommer att frilansa en del från Rumänien, Centraleuropa och Balkan och lär alltså förhoppningsvis dyka upp i spalterna också framöver.

Tills i höst hittar ni mig i Faktum och tills vidare bland GP:s krönikörer en gång i månaden.

Jag kommer också, så länge jag får, fortsätta jobba inom ramen för mina styrelseuppdrag i stiftelsen Torgny Segerstedts minne och Publicistklubben Västra.

Och varje gång jag är på besök i någon av ”våra” städer ska jag tjacka en Faktum.

Det är inte, för att återgå till Ebbot, ”så jävla skönt att sluta”. Ens med ”flaggan i topp”.

Men som Ebbot sjunger tillsammans med Teddybears: There’s a riot going on.

Där som här.

Här hemma får andra föra kampen vidare. De står redan rustade och redo.

Jag vill under en tid göra det lilla jag kan för att försöka överbrygga klyftan mellan det europeiska majoritetssamhället och kontinentens största minoritet i det land där många av dessa problem har sitt ursprung. Jag tar min kamp till Rumänien.

 

Med vänlig hälsning, 

 

Aaron Israelson

P.S. Ni som vill kommer förstås kunna följa projektet i alla nu och i framtiden tillgängliga kanaler. Förhoppningsvis kommer somliga av er kanske rentutav vilja bidra själva med något framöver. Vi hörs mer om detta.

Posted by & filed under Nyheter.

Allt fler unga har ingenstans att bo. Det vittnar åtminstone frivilligorganisationerna om. Men från ansvarigt håll förnekas det.

Det vi med säkerhet kan säga är att nya grupper tar allt större plats i hemlöshetsstatistiken.

I en serie artiklar granskar Faktum den okända hemlösheten. Vi börjar med de unga.

homeless+(1)

Ahmeds historia:

”Vill bara ha lugn och ro”

När Ahmed var 18 stack han hemifrån. Han orkade inte med allt bråk och skrik och fick dessutom höra att han inte var välkommen tillbaka. Han bor i en mellanstor svensk stad och är i dag 21 år gammal.

Dagen han stack vandrade han ner på stan och gick planlöst omkring tills det blev mörkt.

Då gick han in på en nattöppen McDonalds och tillbringade natten där, tillsammans med andra som inte hade någon annanstans att ta vägen.

– Jag vill bara ha lugn och ro, inte höra bråk och skrik hela tiden. Allt jag vill är att få lugn och ro att plugga och jobba och kan koncentrera mig, berättar han.

På morgonen gick han till socialen, som gav honom en lapp med ett telefonnummer. ”Ring varje morgon för att höra om vi har någon plats där du kan bo”, sa de. Fem morgnar i rad ringde Ahmed, och fem morgnar i rad fick han höra att det fanns andra före honom som var i större behov av boende. Han blev allt mer trött och orkade inte koncentrera sig i skolan.

– Jag fortsatte ringa det här numret. ”Tyvärr finns det ingen plats. Ring i morgon.”

– Så fortsatte det. Jag var trött i skolan och orkade inte plugga.

Till sist fick han en tillfällig lägenhet, där han nu bor i väntan på något mer permanent.

– Det är dumt att man som ung inte får hjälp när man behöver det. Speciellt om man inte har drogproblem ens, då borde man få hjälp, säger han.

 

Jonathans passion är parkour - träningsformen som låter urban arkitektur bli en hinderbana.

Jonathans historia: 

“Packa ihop och dra”

Redan när Jonathan var 16 år började hans styvfar säga till honom att förbereda sig för att flytta hemifrån så fort han blivit myndig. Jonathan trodde att han skojade, trots att bråken mellan honom och styvfadern och styvfaderns dotter avlöste varandra. Så var inte fallet. Inte långt efter Jonathans 18:e födelsedag kom han hem från skolan och fick höra att han inte längre var välkommen i villan som han kallat sitt hem i hela sitt liv.

“Packa ihop och dra”, var budskapet. Det gjorde han.

Jonathan återvände då och då för att äta, men bara när ingen var hemma. Han ville inte riskera att stöta på sin styvfar, en person som han då som nu ser som en förebild, men som han visste kunde få häftiga vredesutbrott.

Men det tog inte lång tid innan matstölderna upptäcktes, och som väntat följde en utskällning och krav på återbetalning.

– Efter det vågade jag inte gå hem alls. Jag började sakta anpassa mig till att helt bo på gatan.

Under ett års tid levde Jonathan på gatan. Han sov där han kunde, och livnärde sig till största del på energidryck. När han frös tränade han parkour, en sport som går ut på att använda stadens infrastruktur som hinderbana. Han säger att det höll både kylan och tankarna borta.

– Det var långa, kalla nätter. Ibland drev jag omkring och väntade på att Centralen skulle öppna. Då blir man deprimerad. Allt blir svart.

Jonathan hyr i dag källaren i sin mormors lägenhet. Han har ett jobb men kan inte planera längre än några timmar framåt. Han säger att det inte går att veta hur framtiden ser ut i morgon, nästa vecka eller nästa månad. Därför är det bäst att inte planera något. Helt plötsligt kanske man hamnar på gatan igen.

– Jag började känna mig trygg igen för bara några månader sen. Men jag vågar inte lita på att den tryggheten kommer finnas kvar.

Fotnot: Jonathan och Ahmed heter egentligen något annat.

I papperstidningen (Faktum #151) som finns ute på stan till och med den 28 april kan du läsa mer om unga hemlösa. Serien Okänd hemlöshet fortsätter i höst.

Posted by & filed under Nytt nummer.

Håll utkik ute på stan! Nu kan du köpa Faktum #151 hos din närmaste Faktumförsäljare – alltid i ett gathörn nära dig. 

I Faktum #151 kan vi bland annat bjuda på:

* Rosa Taikon. “USA har sin Rosa Parks, Europa har sin Rosa Taikon.” Faktum träffar silversmeden och aktivisten, som sedan sextiotalet kämpat för mänskliga rättigheter. Nu lovar hon att återuppta silversmidet också.
* Unga hemlösa. Jazmine var 14 år när hon blev hemlös. David har haft oddsen mot sig ända sedan barnsben. Faktum riktar strålkastarljuset mot den dolda hemlösheten i en serie artiklar. Vi börjar med unga på glid bort från bostad, jobb och samhälle.

* Psalmsångarna, som demonstrerade mot nazister i Jönköping med sina röster dömdes i hovrätten. Faktum har följt fallet.

Dessutom: Tuffaste hinderbanorna, hiphopigaste bakelserna, världens bästa thaiboxare, myror i vardagsrummet, lögnarpanel och en lyckosam lokförare. Plus mycket mer! Köp nya Faktum redan i dag!

Posted by & filed under Nyheter.

Guldspadevinnarna Josephine Freje (t.v.) och Julija Sidner från gatutidningen Faktum i Jönköping 2015.
Du läser just nu en ymningt prisad tidning. Två nomineringar av tre möjliga – och en Guldspade av en möjlig. Det blev facit för gatutidningen Faktum efter helgens guldgala i Jönköping. 
 
I helgen var det Grävseminiarium på Elmiamässan i vackert belägna Jönköping. Några av medievärldens finaste priser delades ut till landets bästa grävande journalister.
 
Josephine Freje kramar om Faktums chefredaktör Aaron Israelson med segercigarren i beredskap.
 
Tidningen Faktum var nominerad för två grävarbeten i kategorin “Tidskrift”:
 
Anna Wallenlind Nuvungas reportage Matsvindlaren – om Simon Eisners företag Allwin som distribuerade dålig och olaglig mat till hemlösa och socialt utsatta från bland annat 7Eleven.
 
Och Josephine Frejes granskande artikelserie om psykiatrin – Psykbryt. Som avslöjade bristande säkerhetsrutiner som lett till allvarliga skador och dödsfall inom vården av psykiskt sköra patienter.
 
Guldspaden i kategorin “Tidskrift” 2014 gick till Josephine Freje och researchern Julija Sidner för Psykbryt.
Guldspaden i Jönköping 2015.
– Vi har levt i högar med papper och lådor av misär, suttit i timmar med borderline-tjejer som pratar om fem saker samtidigt, gråtit med föräldrar och levt som psykiatripersonal på nätet. Vi har använt alla metoder som krävs för att göra ett ordentligt gräv, sa Josephine Freje i samband med att hon tog emot Guldspaden på Elmias scen i Jönköping.
 

Posted by & filed under Pressmeddelande.

Pressmeddelande Göteborg 150311

Faktum sluter exklusivt avtal med GAIS 
– Självklart att två uppstickare ska jobba ihop, säger Faktums VD Åse Henell.

Götalands gatutidning Faktum skriver i dag på GAIS födelsedag under ett avtal med fotbollsklubben GAIS. Det handlar om ett exklusivt samarbete inom herrfotbollen där de båda parterna planerar att använda varandras nätverk och kontakter för att växa tillsammans.
För Faktums VD Åse Henell är samarbetet med just GAIS helt logiskt. – Vi är outsidern som vill uppåt och framåt. Resultatet ska alltid överglänsa förutsättningarna och detsamma gäller för GAIS, säger hon.

Avtalets skrivs inledningsvis på två år med en målsättning och ambition att skapa ett långsiktigt samarbete. Syftet med samarbetet är att tillsammans utveckla och stärka parternas respektive marknad.

 

-Vi ser samarbetet med Faktum som väldigt naturligt och det är till fullo något som passar in i den värdegrund vi antagit i GAIS. Efter att dessutom ha träffat representanter för Faktum, så är vi i GAIS extra övertygade om att vi skall kunna göra något riktigt bra ihop, säger Tomas Andersson Ordförande i GAIS.

 

I samband med GAIS hemmamatcher kommer försäljare från Faktum att sälja tidningen på Gamla Ullevi vilket känns oerhört positivt. Att ta tillvara på varandras nätverk och tillsammans hitta nya möjligheter för utveckling under året känns inspirerande från bägge parter. Och självklart kommer vi få se Faktums logga på Gais matchdräkt under årets säsong.

 

-Många av våra försäljare har GAIS närmast hjärtat och jag tror att många GAIS-supportrar är Faktumläsare. Vi står varandra nära, säger Åse Henell, Faktums VD.

För mer information kontakta:

Tomas Andersson Ordförande GAIS 0705-560260

Faktums VD Åse Henell ase@faktum.se 0760-070618

För högupplösta bilder för fri publicering gå till www.faktum.se/press
Fotograf: Claes Hillén
 
Medverkande bild 1:Jacob Langvik, Jonas Lundén, Åse Henell, Christofer Niklasson, Tomas Andersson, Erik Bergkvist
Medverkande bild 2:Erik Bergkvist ansvarig privatmarknad GAIS och Åse Henell vd Faktum

Posted by & filed under Pressmeddelande.

Pressmeddelande 150304

Faktumplattan Det ordnar sig vol. 2 har sålts i över 4 000 ex på en vecka.
– Sensationellt bra för både försäljarna och för Faktum, säger Faktums VD Åse Henell.

Den 25 februari började Faktumplattan Det ordnar sig vol. 2, där den svenska artisteliten tolkar Faktumförsäljarnas bästa pepplåtar, säljas tillsammans med tidningen på gatan i Götaland. Bara en vecka senare går det att konstatera att succén redan är självskriven.
I skrivande stund har det sålts över 4 000 tidningar med platta, mer än hälften av vad som såldes under tre månader 2014 då föregångaren Det ordnar sig släpptes.

– Vi sålde totalt 8 000 plattor förra året och allt talar för att det blir mer nu. Otroliga siffror i en musikbransch som i nuläget är så gott som helt digital, säger Faktums VD Åse Henell.

På Det ordnar sig vol. 2 medverkar bland andra Bo Kaspers Orkester, Ida Redig, Oscar Zia, Evergrey, Caroline af Ugglas och Annika Norlin och de många stora namnen tillsammans med alla spännande tolkningar ser Åse Henell som anledningen till att plattan flyger ut från hyllan.

– Plattan är för en god sak, för många försäljare gör den stor skillnad i plånboken. Men den har också ett stort musikaliskt värde. Det märker vi på fina recensioner och all lyssnarrespons.

Det ordnar sig vol. 2 säljs tillsammans med Tidningen Faktum på gatan i Göteborg, Malmö, Lund, Helsingborg, Kristianstad, Växjö och Jönköping. Försäljarna köper den för 75:- och säljer den för 150:-, mellanskillnaden är deras lön.

För mer info kolla in www.faktum.se/plattan

Kontakta Faktums VD Åse Henell:
ase@faktum.se
0760-070618

 

Posted by & filed under Nytt nummer.

Nu finns ett rykande färskt nummer av Götalands gatutidning ute på gator och torg. I Faktum #150 bjuder vi på följande godbitar:

* Peter Englund. Den ständige sekreteraren skiljer sig från sin post – trots att han menar att “Svenska Akademien är som ett katolskt äktenskap”. I sin enda längre intervju i samband med sin nyvunna frihet förklarar Peter Englund varför det är dags att stämpla ut.

* Skandaldrottningar. Linda Rosing (numera Thelenius), Marie Picasso (numera Shanta Liora) har gjort karriär i svensk realityteve. Jannica Jalksjö som glamourmodell. Men de har också något annat gemensamt: de kommer alla från samma gudsförgätna håla i Västmanland – Kolbäck. Vi tar reda på om det är något med byns grundvatten som fostrat tre dokusåpagudinnor.
* Blodspår. Faktum följer blodgivarnas röda guld genom omloppet i den miljarbusiness som i USA kallas Big Pharma. Vem tjänar pengar på de svenska blodgivarnas goda vilja? Och vart tar blodet vägen?
Dessutom: Kattmani, bajsmat för barn, post på villovägar, ufo-jakt med Faktumförsäljare, Joel Alme på turné, skrattfest i Malmö och mycket mer.

Du hittar Faktum #150 hos din närmaste Faktumförsäljare – som nu också säljer en fantastisk cd-skiva – Det ordnar sig volym 2 – fullspäckad med grymma låtar. Det ordnar sig säljs enbart inplastad tillsammans med tidningen. Paketet kostar 150 kronor.

Vi ses på stan!

Posted by & filed under Nyheter.

Den 26 februari 2015 är det dags för Faktumgalan igen. Det firar vi med att webbpublicera våra bejublade försäljarporträtt från fjolårets gala. Här kan du kika på videon med Faktumförsäljare Daniela Raluca Cojocaru:

 

httpv://www.youtube.com/watch?v=0pENwou-S7k

 

Kolla in fler försäljarporträtt: 

Bertil Schöneman

Anne Hietala

Peter Ahlborg

Posted by & filed under Nyheter.

Torsdagen den 26 februari 2015 är det dags för Faktumgalan. I fjol visade vi ett gäng bejublade försäljarporträtt under galakvällen – och det gör vi i år också. Som en liten teaser kan du kolla på förra årets videoporträtt på Faktumförsäljare Peter Ahlborg här:

httpv://youtu.be/a8RfpvwAHaM

Kolla in fler försäljarporträtt: 

Bertil Schöneman

Anne Hietala

Daniela Cojocaru

Posted by & filed under Nyheter.

Den 26 februari är det dags för Faktumgalan 2015. Det firar vi med att publicera det lika rörande som härliga videoporträttet av Faktumförsäljare Bertil Schöneman från fjolårets Faktumgala. Varsågoda!

httpv://www.youtube.com/watch?v=1VIEtf6fb1I

Kolla in fler försäljarporträtt: 

Anne Hietala

Peter Ahlborg

Daniela Cojocaru

Posted by & filed under Nyheter.

Vanessa Ileva satt och tiggde utanför Hemsköpsbutiken på Stigbergstorget i Göteborg när butikschefen kom ut och hällde vatten på henne. Men den dömde butikschefen har inte betalat ut hennes skadestånd och ärendet har gått vidare till kronofogden, kan Faktum avslöja. Butikschefen, som hällde vatten på en tiggare, skyller på att han är fattig. 

I november förra året dömdes den 39-årige butikschefen till dagsböter och skadestånd för ofredande. Vid fyra tillfällen för ett år sedan hällde han vatten på bulgariska Vanessa Ileva, som satt och tiggde utanför Hemköpsbutiken på Stigbergstorget i Majorna, Göteborg.

Butikschefen syns på en övervakningsfilm när han kommer ut ur butiken för att "tvätta fönster", som han senare uppgav. I själva verket ser två vittnen hur han siktar på Vanessa Ileva, som sitter och tigger utanför butiken på Stigbergstorget i Majorna, Göteborg.

Vanessa satt lutad mot en fönsterruta utanför mataffären när butikschefen kom ut och hällde en hink vatten på rutan. En stor mängd vatten hamnade på Vanessas huvud och kropp. Detta upprepades ytterligare en gång den dagen, och två gånger till dagen därpå.

– Jag såg hur han viftade med armarna framför henne. Hon blev alldeles blöt och grät. Det är klart att han visste vad han gjorde, säger ögonvittnet Lilian Pekkari, som driver blomsterbutiken mitt emot Hemköp och som tröstade Vanessa efter vattenattacken.

I Vanessas vittnesmål i domstolen kan man läsa att hon kände sig förnedrad och började gråta första gången hon fick vattnet slängt över sig.

Butikschefen har hela tiden hävdat att hans enda avsikt var att tvätta fönstren och att det inte var meningen att vattnet skulle träffa Vanessa. Tingsrätten gjorde en annan bedömning och skriver bland annat i domskälet att det förefaller mindre sannolikt att han av misstag skulle ha blött ner Vanessa fyra gånger samt att påståendet om att han inte sett Vanessa var märkligt, eftersom han själv uppgett att han sett henne sitta där varje dag.

Vanessa Ileva från Bulgarien har suttit och tiggt utanför Hemköpsbutiken på Stigbergstorget i över ett år. Nu är hon hemma i Bulgarien igen, men har sagt att hon ska komma tillbaka till Göteborg.

Butikschefen dömdes i tingsrätten för ofredande och blev ålagd att betala dagsböter samt skadestånd till Vanessa. Båda beloppen sattes till 10 000 kronor. Den 14 januari i år betalade han in böterna. Något skadestånd har Vanessa däremot inte fått – trots att det skulle ha betalats in senast den sista januari i år. Därför har hennes målsägandebiträde, Magdalena Dinevska, valt att lämna ärendet vidare till kronofogden.

– Det smidigaste hade varit om han betalat så att vi fått ett avslut på den här historien. Det känns onödigt att gå via kronofogden. Hon måste ju få betalt nu, det har gått så lång tid, säger Vanessas advokat, Magdalena Dinevska.

Tingsrätten skriver i sin dom att “det respektlösa beteendet och bristande medmänskligheten” som butikschefen visat mot målsäganden måste få juridiska konsekvenser, såväl i form av straff som skadestånd. Men att det samtidigt måste beaktas att butikschefen förlorat sitt jobb på grund av det inträffade.

När Faktum når den tidigare butikschefen säger han att han kommer att betala in pengarna vid månadsskiftet. Han säger att han har fått stora problem, att det har varit väldigt psykiskt påfrestande för honom och hans familj och att pengarna bara har räckt till mat, kläder och förskoleavgifter.

– Är det noll på kontot så är det noll. Nu väntar vi på pengar i månadsskiftet. Hon kommer få sina pengar givetvis.

Hur ser din ekonomi ut nu? 

– Jag har gått från att få ut säg 35 000-40 0000 efter skatt. Helt plötsligt får du ut 13 000. Våran hyra är på 13 000 här på lägenheten så jag går back bara på att betala hyran. Sen har jag tre barn som ska ha mat. Bilen har jag sålt.

Den före detta butikschefen uppger att han nu fått ett nytt jobb och säger att han ska betala in skadeståndet, men att han inte har ändrat sig vad gäller skuldfrågan.

– Jag kan ju inte sätta mig över domstolen, även om jag inte håller med. Jag hävdar ju att jag är oskyldig.

FOTNOT: Faktum har också sökt Vanessa Ileva för en kommentar. Hon har återvänt till Bulgarien och kan för tillfället inte nås.

Vattenattacken mot Vanessa utlöste en intensiv protestvåg och utanför Hemköpsbutiken samlades hundratals demonstranter i mars 2014 för att visa sitt stöd för Vanessa Ileva. BILD: Göteborgs Fria

 

Läs också Faktums chefredaktör Aaron Israelson, som efter vattenattacken på Stigbergstorget, skrev en artikel i GP Kultur om det unika stödet för Vanessa. 

 

 

Posted by & filed under Nyheter.

På Faktumgalan 2014 var några av de mest bejublade inslagen våra filmade porträtt av fyra Faktumförsäljare. Den 26 februari 2015 är det dags för årets upplaga av Faktumgalan. Nya pristagare, nya artister och så klart – nya försäljarfilmer. Som en aptitretare lägger vi nu ut fjolårets på nätet. Och vi börjar med en levande installation i Nordstan, Göteborg: Faktumförsäljaren Anne Hietala tillsammans med sin trogna vän Tjabo.

Kolla in fler försäljarporträtt: 

Bertil Schöneman

Peter Ahlborg

Daniela Cojocaru

Posted by & filed under Nyheter, Nytt nummer.

Nu finns nya numret av gatutidningen Faktum på gator och torg i de flesta större städer runtom i Götaland. Om du bor norröver och inte har några Faktumförsäljare ute på stan hittar du tidningen i välsorterade Pressbyråbutiker.

I #144 kan du bland annat läsa om:

Mia Coldheart i Crucified Barbara. Sveriges, i musikalisk mening, tuffaste hårdrockare är privat något av en mes. Men när Mia, och resten av gänget i Crucified Barbara, ska ta sig 500 meter ner i marken visar hon sig på styva linan. Faktums profilintervju i september berättar om succéturnéerna i USA och Frankrike och avslöjar varför det känns så naket att spela på svenska scener. Och allt om hur det var att lira dragspel med Kalle Moraeus.

* Waldorfskolor. Mobbning, misshandel och sekterism. Alla problem i Waldorfskolor sopas under mattan. Och eleverna samt deras föräldrar flyr i drivor. Vi granskar en friskolerörelse som flugit under radarn i den hätska debatten om plugget.

Psykbryt. Så kallar vi vår granskning av den svenska psykiatrin. I #142 inledde vi grävserien om psykvården genom att titta på överförskrivningen av psykofarmaka. Nu fortsätter vi med en granskning av personal som inte sköter sitt jobb. Våldtäkter och andra övergrepp passerar obemärkta på två av Sveriges största psykiatriska mottagningar: Sahlgrenska i Göteborg och Malmö universitetssjukhus.

* Cirkus Cirkör. Olle Strandberg var akrobat innan han bröt nacken. Livet började om och nu är Olle cirkusregissör och har satt upp sin kraschlandning som en halsbrytande föreställning med urpremiär på Stora teatern i Göteborg. Därefter väntar turné i Götaland. Vi snackar med Olle i Se & Gör-kalendariet.

* Plus mycket annat smått och gott. Spring ut på stan och köp ditt exemplar hos din närmaste Faktumförsäljare!

Posted by & filed under Nyheter.

Sveriges mest omhuldade friskolor är populär till och med bland de mest hårdföra friskolemotståndarna. Men Faktums granskning i #144 (finns ute på stan nu) visar att Waldorfskolorna präglas av slutenhet och att rektorer sopar allvarliga problem under mattan. Många föräldrar som sätter sina barn i Waldorfskolor ångrar sig. Hälften av föräldrarna tar sina barn ur Waldorfskolorna under de första sex åren.

TEXT: ANNA WALLENLIND NUVUNGA

 

– Jag tänkte att de sopar under mattan, döljer problem. När man säger att ”på den här skolan finns ingen mobbning” skuldbelägger man dem som blir utsatta. Deras upplevelse ogiltigförklaras. Det finns ingen möjlighet att komma tillrätta med problem om de låtsas som de inte existerar.

Det säger en mamma till en elev på en Waldorfskola i Faktums stora granskning av den antroposofiska skolrörelsen som hittills gått under radarn i den svenska friskoledebatten.

Många föräldrar som Faktum pratat med intygar hennes bild: Lärare och rektorer hävdar inför föräldrarna att mobbning, bråk och stökiga klasser – som ju i någon utsträckning förekommer på alla skolor – lyser med sin frånvaro just i Waldorfskolorna.

– Det var mycket hysch-hysch, allt tystades ner. Inget som händer på alla andra skolor händer på Waldorf. Inga bråk, ingen slår sig, ingenting, säger en pappa, som tagit ut sin dotter ur Martinaskolan i Göteborg.

Han är inte ensam bland Waldorfföräldrar om att ha ångrat skolvalet.

Waldorfskolans pedagogik och läroplan bygger på att eleverna ska gå hela skoltiden, helst även gymnasiet, med samma pedagogiska modell. Samma lärare följer eleven i upp till åtta år. Läs- och skrivinlärningen sker senare än i andra skolor, eftersom för tidig läsinlärning anses vara skadlig. Den sena inlärningen kan skapa problem om barnet byter till en annan skola i låg- eller mellanstadiet. Många föräldrar tar ändå sina barn ur Waldorfskolorna efter bara några år.

Stickprov vi gjort på tio Waldorfskolor i olika delar av landet samma skolår visar att 27 procent av eleverna byter skola redan under de första tre åren. Hälften av eleverna slutar efter hand under de första sex åren. Klasserna fylls till stor del på av nya elever vilket gör att den stora elevomsättningen inte syns om man bara tittar på antal elever i klasserna.

”Olika verkligheter”

Den skola som sticker ut mest i vår genomgång av klasslistor är Martinaskolan i Göteborg där över hälften av eleverna slutat de första tre åren och där bara ett fåtal elever stannade kvar på skolan i högstadiet i de tre klasser vi gått igenom. Rektorn på Martinaskolan, Kari Marstrander Bové, säger att det finns flera olika svar på frågan varför det ser ut så här.

– Många har misslyckats någon annanstans. Föräldrarna sätter hoppet till något nytt och ibland är vi sista hoppet. Olika verkligheter möter varandra och det stämmer inte alltid.

Eftersom vi har följt elever från ettan och framåt håller knappast förklaringen att det handlar om elever som har misslyckats någon annanstans. När vi påpekar det säger Kari Marstrander Bové att det ibland kan handla om en dominoeffekt.

– Slutar en, så slutar ofta flera. Helt plötsligt försvinner fem elever i ett nafs. Att många slutar kan också handla om klassammansättning och lärarbyten.

Mats Pertoft, riksdagsledamot för miljöpartiet, Waldorfförespråkare och före detta Waldorflärare, möter då och då missnöjda föräldrar till barn på Waldorfskolor. Är man missnöjd ska man byta, tycker han.

– En del tycker att barnen lär sig för lite de första åren, det är en långsammare pedagogik. Om man inte vet om det, då blir det problem. Det är föräldrarnas ansvar att informera sig, men det gör man inte.

Andra kan vara missnöjda med läraren, säger han. Inom Waldorf är det lite känsligare än i andra skolor eftersom klassläraren följer barnet i många år och är oerhört viktig, säger Pertoft.

Untitled-1

”Ingen dundermedicin”

För flera av de engagerade inom Waldorfrörelsen som vi intervjuar verkar det stora tappet av elever i yngre åldrar komma som en överraskning, ingen samlad statistik förs. Det man däremot diskuterar är svårigheterna att rekrytera till Waldorfgymnasierna och att en del föräldrar till barn med särskilda behov blir besvikna.

– Waldorf är ingen dundermedicin, vi utför inga mirakel. Det är en alternativ pedagogik, säger Britta Drakenberg som är ordförande på Waldorffederationen.

Hon tror även att tappet av elever kan bero på att den ursprungliga, mer antroposofiska föräldrakåren har tunnats ut.

Passar Waldorf alla barn?

– Nej, det passar inte alla. I de högre klasserna ska man producera sitt eget material, vi använder inte så mycket läroböcker. Det kan vara tufft för vissa, men ger enorma fördelar i gymnasiet och högskolan. Sedan är det ju mycket fokus på det konstnärliga och det musikaliska och det passar ju inte alla.

När vi har intervjuat ett tiotal föräldrar som tagit sina barn ur Waldorfskolor och gått igenom de senaste fem årens anmälningar mot Waldorfskolor till Skolinspektionen, träder dock en mörkare bild fram än den som ges ovan. De intervjuade vittnar om missförhållanden, slutenhet, känslighet för kritik och om allvarliga problem som sopas under mattan. Det viftar Britta Drakenberg dock bort som gammal kritik.

Läs mer om de före detta Waldorfföräldrarnas berättelser i reportaget Bakom Waldorfdockans ansikte i Faktum #144. Säljs på gatorna i Götaland från och med den 26/8 och i ungefär en månad framåt.

 

Hur många hoppar av

i kommunala skolor?

TEXT: SARA JOHANSSON

I Waldorfskolorna hoppar varannan elev av inom sex år. Hur ser det ut på kommunala skolor? 

Skolverket för ingen statisk över hur många elever som slutar på sin skola i förtid, men vi har ringt runt till ett antal kommunala skolor för att få ett jämförelsetal. Uppfattningen om detta bland rektorer är i allmänhet dålig. De svar vi ändå lyckats få är att uppskattningsvis 5-15 procent av barnen inte läser klart hela utbildningen hos dem. På Waldorfskolorna, som vi har undersökt, hade i snitt hälften av eleverna slutat innan de börjat sjunde klass. Skårsskolan i Göteborg ligger i samma upptagningsområde, Örgryte-Härlanda, som Rudolf Steiner-skolan.

– Tio, högst femton procent av eleverna lämnar skolan innan sexan, säger rektor Katarina Axell på kommunala Skårsskolan.
 Procentsatsen ser likadan ut under lång tid tillbaka i tiden.
 Oftast beror ett byte på flytt eller på att de söker sig till någon friskola.

På Södermalm i Stockholm är siffran ännu lägre.

– Jag skulle säga cirka fem procent. De flesta byter efter årskurs tre och börjar då skolor med speciell profil som Adolf Fredriks musikklasser, säger Margareta Scherman, rektor på Katarina Södra skola.

 

Andel elever som slutar i förtid på

tio Waldorfskolor runtom i landet:

 

Martinaskolan, Göteborg

Ettan till nian 2005 – 2013

10 av 19 elever har slutat innan de börjar fyran = 53 %

15 av 19 elever har slutat under de första sex åren = 79 %

16 av 19 elever har slutat innan de når nian = 84 %

Ettan till åttan 2006-2013

9 av 13 slutar innan de börjar fyran (4 slutade redan efter ettan, 4 till efter tvåan) = 69 %

12 av 13 har slutat under de första sex åren = 92 %

Ettan till sjuan 2007 – 2013

4 av 10 elever har slutat innan de börjar fyran (3 slutade redan efter ettan) 40 %

9 av 10 elever har slutat under de första sex åren = 90 %

 

Rudolf Steiner, Göteborg

Ettan till nian 2005- 2013

9 av 23 slutar innan de börjar fyran = 39 %

14 av 23 har slutat under de första sex åren = 60 %

Ingen mer slutar under högstadiet

Ettan till åttan 2006 -2007

3 av 20 slutar innan de börjar fyran = 15 %

7 av 20 har slutat under de första sex åren = 35 %

8 av 20 slutar innan de börjar åttan = 40 %

Ettan till sjuan 2007-2013

2 av 14 slutar innan de börjar fyran = 14 %

10 av 14 har slutat under de första sex åren (7 av dem efter 4:an) = 71 %

 

Uppsala Waldorfskola

Ettan till nian 2005-2013

4 av 10 har slutat innan de börjar fyran = 40 %

8 av 10 har slutat under de första sex åren = 80 %

Inga fler slutar under högstadiet

Ettan till åttan 2006-2013

2 av 10 har slutat innan fyran = 20 %

4 av 10 har slutat under de första sex åren = 40 %

Inga fler slutar under sjuan och åttan

Ettan till sjuan 2007 -2013

2 av 8 har slutat innan de börjar fyran = 25 %

3 av 8 har slutat under de första sex åren  = 37 %

Ingen slutar i sjuan

 

Martinskolan, Stockholm:

Ettan till nian 2005 – 2013

4 av 15 elever har slutat innan de börjar fyran = 27 %

7 av 15 elever har slutat under de första sex åren = 46 %

Ingen slutar mellan åk 7 och 9

Ettan till åttan 2006 – 2013

6 av 26 elever har slutat innan de börjar fyran = 23 %

9 av 26 elever har slutat under de första sex åren = 35 %

10 av 26 elever har slutat innan de börjar åttan = 38 %

Ettan till sjuan 2007-2013

5 av 35 elever har slutat innan de börjar fyran = 14 %

9 av 35 elever har slutat under de första sex åren = 26 %

 

Kristofferskolan, Stockholm

Ettan till nian 2005 – 2013

6 av 40 slutar innan de börjar fyran = 15 %

9 av 40 har slutat under de första sex åren = 22,5 %

Ingen slutar mellan åk 7-9

 

Ellen Key, Stockholm

Ettan till nian 2005 – 2013

5 av 19 elever slutar innan de börjar fyran = 26 %

8 av 19 elever har slutat under de första sex åren = 42 %

11 av 19 elever slutar innan de börjar nian = 58 %

 

Örjanskolan, Järna – Södertälje

Ettan till nian 2005 -2013

7 av 22 elever har slutat innan de börjar fyran = 32 %

11 av 22 elever har slutat under de första sex åren = 50 %

13 av 22 elever har slutat innan de börjar nian = 59 %

 

Annaskolan, Hedemora 2005-2012

Tvåan till nian 2005-2012

3 av 10 har slutat innan de börjar fyran = 30 %

4 av 10 har slutat under de första sex åren = 40 %

5 av 10 har slutat innan de börjar nian = 50 %

(för liten klass i ettan 2005, därav tvåan – nian)

 

Lunds Waldorfskola

Ettan till nian 2005-2013

Ingen slutar innan de börjar fyran

5 av 13 har slutat under de första sex åren = 38 %

Ingen mer slutar under högstadiet

 

Umeå Waldorfskola

Ettan till nian 2005-2013

2 av 17 slutar innan de börjar fyran = 12 %

4 av 17 har slutat under de första sex åren = 23 %

6 av 17 har slutat innan de börjar nian = 35 %

 

I de klasser som började ettan 2005 och som slutade nian våren 2014 hade 27 procent av eleverna slutat under de första tre åren. Nära hälften av eleverna – 48 procent – hade successivt slutat under de första sex läsåren. På några skolor slutade många elever redan efter ettan eller tvåan.

historia

Posted by & filed under Nyheter, Profilintervju.

Med fem långfilmer, en hoper Guldbaggar och en Guldpalm i bagaget är Ruben Östlund en maktfaktor. Eftersom han är övertygad om att han kämpar för rätt saker är det en roll han är bekväm med.
– Jag skulle ha blivit en rättvis diktator!

 

Kvart över intervjutid syns inte ett spår av den lika hyllade som prisade filmregissören. Ett simpelt missförstånd, uppdagas det i telefon. Ruben Östlund är kvar på kontoret på Plattform, produktionsbolaget han driver tillsammans med producenten Erik Hemmendorff.
En snabb taxiresa senare kommer han gående längs husfasaden, sneddar inner-gården, parerar byggarbetare med dito bråte och kliver in i fotostudion. Ser sig nyfiket omkring innan han slår sig ned vid ett bord och sätter tänderna i ett framdukat rödskimrande äpple.

Missförstånd och misstag av olika slag är återkommande inslag i Östlunds filmer, men själv tycks han inte göra något fel just nu. Lika målmedvetet som självsäkert har han arbetat sig till toppen i filmvärlden. Nu har det gett resultat i form av en Guldpalm, världens kanske finaste filmpris vid sidan av den folkligare Oscarsstatyetten. Flera år och filmer innan han egentligen ”borde” vinna enligt egen utsago.

Men känslan har sjunkit in. I alla fall lite.
– Jag får påminna mig ibland. Vad gjorde jag nu i maj? Jag vann Guldpalmen! Då blir jag på väldigt gott humör, säger han med ett skratt.

Självförtroende har han men ”det spelar ingen roll hur hårt du sparkar om du inte vet vart du siktar”. Och han tar inte åt sig hela äran för framgångarna i Cannes. Ruben Östlund förklarar att han verkar i en filmtradition och lyfter fram regissörskollegorna Bo Widerberg och Roy Andersson som skapat intresset för svensk film som är en förutsättning för att alls komma ifråga för internationella filmpriser, liksom filmnestorn Kalle Boman.

Ändå kan han inte låta bli att ge vännen, och Guldpalmsrivalen, Andersson ett kärleksfullt tjuvnyp.
– Han har nog svårt att återhämta sig men måste vara lite stolt, även om det är hårt just nu.

Han skrattar högt igen, men hoppas att Roy Andersson trots allt inser hur unik han är och vi svenskar hur bortskämda vi blivit av dennes filmskapande.

Scenbart. Varje scen ska stå för sig själv tycker Ruben Östlund, som funderar på att lägga ut över­blivet material från The square på Youtube.

Ruben Östlund häller en skvätt mineralvatten i ett espressoglas, lyfter fram Anna Odells Återträffen som den tveklöst bästa svenska filmen de senaste åren och konstaterar att Guldpalmen, förutom en fjäder i hatten, betyder att ingen kan säga nej till hans filmprojekt framöver. I samma andetag säger han sig se mer ödmjukt på både omvärlden och sig själv idag.

Uppmärksammade filmpriser öppnar dörrar, inte minst till svårfångad finansiering av nya projekt. I kölvattnet följer ofta erbjudande från filmfabrikerna i Hollywood, men det lockar inte. Många bra regissörer före honom har gått vilse, menar Östlund, som redan tackat nej till storproduktionen Passengers, där Jennifer Lawrence och Chris Pratt vaknar upp i rymden 90 år innan de ska nå slutdestinationen. De moraliska dilemman han skulle vilja fokusera på hade föga att sätta emot filmbolagets räddhågsna, kommersiella önskemål om romantik och rädda världen-action.

Frågan om ansvar återkommer ofta i Ruben Östlunds filmer, både på samhällsplan och personlig nivå. I The square möter publiken människor som sitter på gatan i förhoppning om att få ihop till livets nödtorft. Östlund menar att diskussionen kring de utsatta gått från att ha varit en fråga för samhället till att bli ett problem för individer.

Nyss såg han en man som samlade pengar med en banderoll över axeln med texten ”individuell människohjälp”.
– Det ringar in det precis! Det finns ett skuldbeläggande på individen att vi ska ge samtidigt som vi känner oss maktlösa att förändra någons situation i grunden. Varför handlar inte debatten om att höja skatten 0,001 procent och ta itu med problemen tillsammans? Vi har övergett tron på det gemensamma.

Men någon dystopisk bild av att det är kört för mänskligheten har han inte. Trots allt har vi fått det mycket bättre, är bra på samarbete och att ta ansvar för nästan.
– Vi blir provocerade när vi ser någon som är utsatt. Inför Rutan-utställningen i Värnamo hade vi letat upp Youtube-klipp där djur hjälper varandra över artgränserna (Youtube: Bear saves crow from drowning) så det finns hos allt levande. Det innebär inte att man inte kan kritisera det man tycker är fel, det finns ingen motsättning. Vi kommer inte att nå utopin men kan kanske upprätthålla någon sorts jämlikhet och rättvisa, men den kampen måste föras hela tiden.

Som regissör har Ruben Östlund själv makt. Både på inspelning men, i takt med framgångarna, också i Filmsverige.
– Jag känner mig bekväm med det, eftersom jag är övertygad om att jag slåss för något viktigt. Jag skulle bli en väldigt rättvis diktator.

Han skrattar högt åt det absurda i påståendet och säger att den som har makt också måste vara öppen för kritik. Tycker att han tar ansvar för filmerna han har gjort och diskuterar dem. Rädslan att bli avslöjad på maktpositionen skulle vara större om han kände att han inte skött allt rätt.

Han menar att populärkulturen under många år fokuserat mycket på offer och förövare, brott och brottslighet, och att det får konsekvenser. Ett exempel är tv-serien Sopranos romantiserande av maffialivet.
– Ser man inga andra möjligheter att göra något vettigt av sitt liv är det ju klart att det blir den stereotypen man försöker anpassa sig till. Väldigt mycket av det tråkiga vi ser i Göteborg idag tror jag är omöjligt att inte koppla till den populärkultur vi har, ett långsiktigt, omedvetet arbete som plötsligt ger resultat. Däremot är det ju så jävla svårt att hitta något statistiskt underlag för hur det har påverkat.

Bland annat av de skälen tar Ruben Östlund aldrig livet av sina rollfigurer, eller låter dem bära vapen. Även om det också är ”roligt att säga, för hur många andra regissörer kan skryta med det?”.

Hemkomst. I juni mötte Ruben Östlund göteborgarnas jubel, flankerad av bror och far, Markus Östlund och Claes-Göran Östlund.

Drivet är fortfarande detsamma som när han gjorde sina hisnande utförsåkningsfilmer i bland annat italienska Alperna i början av karriären och kunde filma 100 dagar i sträck i alla väder för 30 minuter färdig film.

Numera är en inspelning 60 dagar av ”undantagstillstånd”, där varje ögonblick pressas till max för att få hem material bättre än det manus han skrivit.
– Det finns en njutning i att lägga ner mycket arbete, när det blir bra. Och det blir ett lika stort arbete att välja bland materialet. Det är ju då det blir en föreställning, som man kan sätta sig ned och titta på tillsammans.

Samtidigt måste varje enskild scen vara så stark att den står för sig själv. Ofta handlar de där scenerna om hur vi människor agerar när vi blir obekväma. Som det levande Youtube-uppslagsverk han är nämner han ett klipp där en taxichaufför misstas för internet- och upphovsrättsexpert och hamnar i direktsänd tv-intervju, och trots obetalbart förvånad min finner sig och spelar med (Youtube: Cab Driver on the BBC).
– Det finns något extremt mänskligt i den situationen. Människan är en imiterande varelse, härmar det vi förväntas vara. Det gör ibland att kejsaren är naken. Ett sätt att få syn på det är att se hur vi tampas med våra roller för att slippa tappa ansiktet i en sådan situation. Då uppstår sociala pinsamheter och jag tycker det är otroligt komiskt.

Men det handlar inte om att skratta åt eller att döma individen, utan att se att vi är flockdjur, rädda att sticka ut, och genom att blottlägga det lära oss något. Samtidigt skapas underhållning alla kan njuta av att titta på – när vi själva slipper delta. Konstvärlden som The square utspelas i är ett bra exempel, menar han, där provokationer likt Duchamps utställda pissoar snabbt förvandlas till konvention när den upprepas. Konventioner som inte säger något utan istället blir ett sätt att skydda egna positioner och utesluta människor. I huvudrollen finns en så kallad ”kulturman”, han som blivit så populär att häckla och göra satir av efter Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande häromåret. I The square är han en museichef som kämpar med egensinniga konstnärer, krav för att nå ut i mediabruset och sin egen självbild.

Men ser en själv att en blivit en kulturman? ”Jobbar man inom kultur och är man, då är man en kulturman”, konstaterar Ruben Östlund och fortsätter:
– Det är något intressant med kulturell kredd. Om man kokar ner det till förmågan att gestalta världen vackert och pricksäkert är det något väldigt upphöjt, på samma sätt som pengar är upphöjt. Det ger högre status i flocken. Samtidigt ska man hantera att man är ett djur så det är klart att det skapas konflikt. Det är ju stressigt att vara där uppe på toppen, det är hela tiden någon annan som vill ta över.

Han skrattar igen – men är också smärtsamt medveten om den där stressen. Han må driva skådespelare och team till det yttersta men sig själv minst lika hårt. I samband med förra filmen Turist blev det dramatiskt. Som regissör måste han försäkras och uppvarvad som han var på väg till inspelning i Alperna visade läkarundersökningen blåsljud på hjärtat. Chock, skulle han ha fel på hjärtat? Oron i kombination med ansvaret på inspelning gav honom panikångest.

Ett halvår senare var inspelningen över och en ny undersökning visade – ingenting. Faran över.
– Jag tror att jag blivit bättre på att hantera det där, med någon sorts erfarenhet, någon sorts medvetenhet. Nu när jag hållit på med nya filmen och stressat, frågade jag Kalle Boman hur det var på skolan, han är ju på Akademin Valand. Han sa att ”folk går runt och oroar sig för att deras filmer inte ska bli bra”. Och jag fattade i samma ögonblick hur ofruktbart det är. Bara att han sa det gjorde att jag kunde identifiera det, ”vad gör jag, sluta nu”.

Ruben Östlund talar engagerat, har många åsikter, men är också nyfiken. Frågar intresserat om Faktums välbefinnande, kollar mobilen i varje paus, trålar Youtube efter saker som blir till nya berättelser. Att det var just film han skulle jobba med insåg han tidigt, tack vare Michael Jackson.

1984 skulle ”Popkungens” nya video Thriller med stort rabalder visas i tv (sent, för den var så läskig). Och Ruben Östlund missade det. Men en kompis familj i stan hade haft råd att köpa videobandspelare och han kunde titta i efterhand.
– Det var helt otroligt att man kunde spara de där rörliga bilderna. På Styrsö, där jag är uppvuxen, fanns Styrsö fritid där man kunde låna videokamera och vhs-redigering samt filma vad man ville (vi filmade när vi vindsurfade). Jag kunde utveckla det intresset, annars hade det säkert tagit en annan väg. Det var nog väldigt avgörande att resurserna fanns i min närhet. Och vackert att det var kommunen som betalat.

När det här numret av Faktum kommit ut har Ruben Östlund just sommarpratat i P1 och ställt ut Rutan på Way out West. I USA filas utan hans inblandning på en amerikansk version av Turist (med Julia Louis-Dreyfus, Elaine i Seinfeld), ”de får göra vad de vill”, medan tv-serien med den fantasieggande titeln Du vet den där helgen när du var borta med barnen? ligger på is. Och i höst är det dags för nästa filmprojekt, Triangle of sadness.

Titeln beskriver den ”bekymmersrynka” mellan ögonbrynen som plastikkirurgen säger sig fixa på 15 minuter (”man kanske blir lyckligare?”). Ambitionen är att peta hål på modevärldens utseendefixering, inspirerad av de historier flickvännen som är modefotograf berättat. Håller treårscykeln är filmen klar 2020. Dessutom vill han bygga en Rutan på Kungsportsplatsen i Göteborg. Där Kopparmärra står. Karl IX och hans gamla märr (som är en hingst) kan flytta till Gustaf Adolfs torg. Ruben Östlund har tre skäl:

1. Viktigast är att förändra attityder för hur vi ser på varandra i det offentliga rummet och vår roll som medmänniskor.
2. Historisk kunskap om Karl IX, att han är far till Gustav II Adolf (”pappa kom hem”).
3. Skapa en turistattraktion.

– Tänk om Göteborg kunde vara så progressivt att man vågar plocka bort statyerna från sina piedestaler. Det kan inte komma en enda turist till stan utan att man är tvungen att gå och ta en bild på dem, marknadsföringsmässigt har Göteborgs stad inte råd att inte genomföra detta.

Han skrattar igen, övertygad om att planerna ska genomföras.
– Självklart!

Och du kanske får en egen spårvagn också?
– Det hade varit fantastiskt. Ett riktigt Ruben Östlund-öde, att bli överkörd av sin egen spårvagn.

Claes Olle Ruben Östlund
Ålder: 43 år.
Bor: Linnéstaden.
Familj: Döttrarna Alva och Hilda, flickvännen Sina Görtz (modefotograf).
Yrke: Filmregissör, manusförfattare, professor i filmisk gestaltning på Akademin Valand.
Långfilmografi: Gitarrmongot (2004), De ofrivilliga (2008), Play (2011), Turist (2014).
Aktuellt: Guldpalmsvinnaren The square, svensk biopremiär 25 augusti. Samtidigt ges boken Rutan ut, med manus till filmen såväl som material från utställningarna.
Rutan: Konst-installation och frizon i offentligheten markerad av en kvadrat. Ligger till grund för The square.
Om Ruben Östlund vore en popsång skulle han vara: Storseglare – Ulla Sjöblom (text: Sonja Åkesson, musik: Gunnar Edander).

Röster om Ruben
Linnéa Cart-Lamy, skådespelare, Linnéa i De ofrivilliga: ”Han jobbar inte som andra regissörer jag stött på. Ruben kräver mycket av en som människa, som skådespelare, men för ett syfte. Vill åt något och fortsätter tills han når fram till det och han ger sig inte, utan kör på tills någon stupar. Man ser på sig själv på ett annat sätt efteråt, en väldigt spännande upplevelse. Jag blev inte alls förvånad över priset, han är en sådan person som får sådana priser. Han har ju en egen stil, något som skiljer sig från det ordinära.”

Sara Eriksson, skådespelare, Sara i De ofrivilliga: ”En helt underbar människa med mycket humor. Öppen och lätt att ha att göra med, varm. Petig men skicklig och vet vad han vill ha men lät ändå oss skådespelare tycka och tänka mycket själva och påverka. De ofrivilliga-resan var det absolut häftigaste, roligaste och givande jag någonsin gjort.”

Spara

Posted by & filed under Nyheter, Reportage.

”Kärleken kommer och kärleken går, ingen kan tyda dess lagar”, diktar Nils Ferlin. Han har fullständigt rätt – för i historien har det knappast funnits någonting mer ombytligt. Följ med Faktum på en resa i kärlekens myt och verklighet.

I tidernas begynnelse var allting svinkul. Det berodde inte bara på att avsaknaden av Pokémon Go och streamade tv-serier gjorde att våra krav var lägre ställda; nej, allting var så lyckligt och så roligt eftersom vi människor var så otroligt annorlunda.

Till att börja med var vi aldrig ensamma. Det gick inte. Två personer samsades nämligen om en kropp. Människan hade fyra armar, fyra ben, två ansikten på varsin sida om ett gemensamt huvud, två könsorgan (dubbelt så roligt!) och två munnar; och vi såg inte ut som de knotiga, upprätta björkar vi är i dag. Vi var runda som bollar, vilket gav fördelar. När vi skulle framåt i världen stapplade vi inte fram: vi studsade och hjulade fram i väldig fart. Och det var otroligt!
När den grekiska överguden Zeus lade märke till dessa skrattande och kaxiga bollar som var de urtida människorna, blev han arg. Cirkeln var en helig form förbehållen gudarna; dessutom ansåg han att människorna hade för roligt och tjoade för mycket.

Vi känner igen mönstret från myter och religioner världen runt. När Adam och Eva åt av frukten som gav dem gudars och änglars kunskap, straffades de med utvisning från Edens lustgård; när apdemonen Sun Wukong önskade leva
i jadekejsarens hov i det kinesiska himmelriket, spärrades han in i en grotta i 500 år. Zeus var inte ett dugg bättre än sina hebreiska och asiatiska dito.

I sin irritation klöv han varje människa, enligt skriften ”som man klyver ägg med ett hårstrå”. Förvirrade och olyckliga försökte människorna att hålla fast i varandra, att hålla sig hela och runda. Men det var förgäves. Sedan Zeus tudelning söker varje människa därför efter sin förlorade halva. I våra språk hittar vi spår av detta vårt storslagna förflutna i fraser som ”äkta hälft”, eller uttrycket att vi blir fulländade tillsammans med den andre. Och visst känns det lite tomt och övergivet inombords ibland. Så tomt och övergivet att det ekar.

Nu som då
Den här underbara berättelsen är hämtad från Platons dialog Gästabudet, och tillskrivs den populära pjäsförfattaren Aristofanes. Det är lätt att tycka om Aristofanes bild av kärlekens historia, kanske främst för att den är så modern. Vi ser gärna på historien som en ständig utveckling av våra värderingar, från ett homofobiskt och trångsynt förflutet till dagens människovänliga, toleranta och öppna samhälle. Men Aristofanes uttryckte redan runt 400 år före vår tideräkning att all kärlek var lika vacker, även den mellan två människor av samma kön.

I hans myt söker de människor som bestått av två manliga halvor efter en man att tillbringa sina dagar med, de som varit två kvinnor söker den förlorade kvinnan. Och androgynen, mankvinnan, blev det som vi i dag kallar heterosexuella.

Jakten på förlorade hälfter har sett ut på många sätt genom seklerna. Samtidigt är det som om ingenting har förändrats; inte egentligen. I Platons, Sokrates och Aristofanes Grekland arrangerades stora festivaler i städerna, vars syfte var att låta ungdomarna från olika byar möta varandra och se om tycke uppstod – den tidens Tinder, eller Haparandabussar om ni så vill.

Och trodde ni att så kallade raggningsexperter som Neil Strauss och Ross Jeffries var ett modernt fenomen, födda i ett kapitalistiskt samhällssystem där vi sedan födseln lärt oss att se på andra människor som hinder att överstiga eller varor att kamma hem, har ni kanske ännu inte råkat på romaren Ovidius (48 f.Kr.–17 eller 18 e. Kr.).

Spelets regler (originalet)
Ovidius var en charmant och ofta drucken herre, något som ofta var fallet med de romerska poeterna. Han var också en jävel på kärlek … om än inte lycklig sådan.
”Var gång jag ser en vit skuldra vill jag vilt kyssa dess blottade hud”, skriver skalden, som inte kan ha varit enkel att leva med. Han gifte sig också tre gånger under sin livstid, och lär ha dömts till exil av kejsare Augustus efter att ha förfört dennes dotter och dotterdotter.

Bland hans mest berömda skrifter hittas Kärlekskonsten, som närmast kan beskrivas som en handbok i att ”få sig lite”. Tidlöst sunda råd som att ha en god hygien och att inte vara för enträgen, varvas med mer tvivelaktiga sådana om att ljuga tills tungan blir blå och att gnida händerna mot ögonen för att simulera tårar som väcker medlidande.

Här finns också anvisningar som inte har stått sig väl på dejting-scenen. Till exempel är att bli vän med den åtråddas slavinna alltid ett säkert kort, menar Ovidius – men se till att först vinna över husmoderns hjärta innan du påbörjar någon romans även där. Har du ojämna och smutsiga tänder? Skratta aldrig. Då kan de synas.

Ovidius låter sig inte förtrollas av några vackra sagor om kärlekens högre syfte. För honom är förförelsen en sport, och målet är att få uppleva så mycket njutning som möjligt tills kroppen helt stänger av. Ingen måste sitta på avbytarbänken, ty Ovidius diskriminerar inte. I hans syn på världen har kvinnor lika stor sexdrift som män, om inte ännu större.
”Kvinnan bör njuta precis så intensivt som en man”, skriver han. ”Samlag avskyr jag där inte båda når fram till orgasmen.”

Även om kärleken knappast var fri i antikens Rom – resonemangsäktenskap och bortgifte var vanliga företeelser – beskriver Ovidius en levande dejtingscen kring stadens teatrar och kapplöpningsbanor som skulle kännas märkligt fjärran tusen år senare. Redan under de närmaste åren från hans död, i takt med att kristendomen stärkte sitt livtag om Europa, skulle faktiskt frisinnade livsnjutare som Ovidius och hans romerska raggargäng komma att bli allt sällsyntare.

Den rådande bilden av sann kärlek mellan två män-niskor under medeltidens tillknäppta förs-ta del (ung. 500–1 200 e.Kr.) var att den fanns till för att hedra Gud, och allt begär som låg utanför äktenskapets ramar – oavsett om detta begär ledde till handling eller inte – ansågs fördärvat.

Blivande äkta makar mötte ofta varandra först vid altaret, bortlovade redan från barnsben av föräldrar som velat knyta politiska och ekonomiska band med den ingifta släkten. Kärlek hade ingenting i ekvationen att göra. Faktum var att den till och med kunde vara farlig.

Abélard och Héloïse
En av 1100-talets stora snackisar uppstod när den 17-åriga, begåvade Héloïse och hennes lärare Abélard, dubbelt så gammal och känd som en av tidens verkliga superstjärnor inom filosofin, inte kunde hålla kärleken stången.

”När vi hade slagit upp våra böcker, infann sig fler ord om kärlek än vår lektyr; kyssarna var fler än meningarna i texten, kärleken tvingade våra ögon att möta varandra mer än studierna kunde fästa dem vid boken”, skriver Abélard
i sin självbiografi.
”Vi hängav oss ostört åt vår kärlek”, fortsätter han, ”och studierna gav oss tillgång till den ostördhet från andras blickar som älskogen förutsatte.”

När Héloïse blev gravid och födde sonen Astrolabius ingick de två älskande ett hemligt äktenskap. Det förnekade sedan Héloïse för att rädda Abélards karriär inom kyrkan. Héloïse farbror, familjens överhuvud Fulbert (han hette så), blev så arg att han lät ett antal råskinn klå upp Abélard och kastrera honom. Efter gärningen sökte sig Abélard till ett kloster, och han övertalade sin hustru att vända sig till Gud och bli nunna; kanske på grund av den egna svåra svartsjukan.
Så slutar den tragiska berättelsen om Héloïse och Abélard, som genom självbiografin och ett fåtal bevarade brev har blivit en litterär klassiker i vår tid, främst för att den utgör ett av de allra tidigaste exemplen på medeltidens romantiska kärleksdiktning. Möjligen kunde det ha slutat bättre för paret om de bara levt ett sekel senare.

Hövisk åtrå
Hundratalet år efter att Abélard och Héloïses mött sina öden var ouppnåelig kärlek den nya flugan bland de fina herrarna och riddarna, en kärlek som stod helt i samklang med den tidens hederskodex framför andra: höviskheten. Därför riktades uppvaktningen nästan uteslutande till kvinnor som var gifta med andra män. På så vis kunde man vara säker på att kärleken som hystes var kärlek för kärlekens egen skull, och inte för egennyttiga saker som land, pengar, förökning eller makt.

Kärlek var en kraft som kunde förvandla mannen till en bättre riddare, ansåg man; ja, till en bättre människa rentav, en som ansträngde sig till det yttersta för att visa godhet och bevara sin heder, samt aldrig lät vanära drabba vare sig honom eller kvinnan han älskade. Kärleken var god så länge som man inte fick ta del av den. Kanske finns det någonting modernt att finna också här, om man hårddrar det. Att vara svårflörtad och sval till någons avancemang är ett råd som ofta ges vänner emellan.

För kvinnorna blev den nya kulturen en smärre seger. I och med höviskhetens intåg förbättrades deras status, givet inte för kvinnornas egen skull – men de ansågs i alla fall inte längre i lika stor grad vara utbytbara spelbrickor. Nu dyrkades de. Det låg i tiden. Under 1500-talet började en omfattande Mariakult att vinna anhängare, och reglerna till schack ändrades så att Damen blev spelets viktigaste pjäs. Epokens uppvaktningsseder följde ett förutbestämt mönster som kan upplevas tjatigt i dag, men som helt säkert var oerhört spännande för deltagarna och även för dem som betraktade skådespelet; i alla fall de första tio gångerna.

Mannen inledde med att dyrka kvinnan på avstånd, för att sedan raskt gå över till att uttrycka sin totala hängivelse för henne. Detta var kvinnans signal till att dygdigt neka erbjudandet, varpå mannen återgick till att svära henne sin trohet, och utföra hjältemodiga dåd till kvinnans ära i tornerspel och på slagfält. Bara ytterst sällan skedde någonting avklätt eller ens olämpligt. Naturligtvis var det här beteendet ingenting som upptog majoriteten av befolkningen. Bara adeln ansågs vara fin nog för den höviska kärlekens ritualer; dessutom hade alla andra fullt sjå med att försöka överleva bland all den sjukdom, undernäring och undermåliga ventilering som hörde till tidens svenssonliv.

Tillbaka till Aristofanes
Den senaste ordentliga omvälvningen kan sägas ha ägt rum för ungefär 250 år sedan i samband med uppkomsten av idérörelsen romantiken. Somliga delar av den har gudskelov vittrat bort, som de stora gesterna, den överdådiga nationalismen och de många, överdrivna tårarna – men dess syn på kärlek lever i stort sett kvar, möjligen med konstgjord andning från filmskapare, rocksånglyriker och olyckligt kära amatörpoeter världen över.

I kortessän How romantic ideas destroy your chance at love skriver den schweiziske författaren Alain de Botton att romantiken fortfarande dominerar världen. Den ”avgör med kraft (fast alltid osynligt) på vilket sätt en butiksägares son i Yokohama ska bete sig på sin första dejt, hur en manusförfattare i Hollywood bör utforma slutet på sin film, eller när en medelålders kvinna i Bue-nos Aires skulle kunna dumpa sin knegare till make sedan 20 år tillbaka”.

Inget förhållande följer någonsin romantikens riktlinjer till punkt och pricka, skriver de Botton, men de breda dragen finns alltid där. Till dem hör en djup tilltro till den äktenskapliga lyckan, att kärlek och sex hör ihop (någonting som knappast alltid varit fallet historiskt sett), och att valet av partner alltid bör ske på känslomässig basis, inte av praktiska hänsyn.

I romantikens kärlek finns även idén om den rätta, någonting som vi kan kalla för Disneyklausulen. Den säger att det någonstans där ute finns en själsfrände som kan bota vår ensamhet, en själsfrände som vi älskar förbehållslöst – och gör vi inte det, finns det goda skäl att börja snegla mot andra möjliga kandidater.

Alain de Botton är fast övertygad om att de här föreställningarna står i vägen för våra möjligheter att finna verklig kärlek. De får oss att gå in i relationer med orealistiska krav på motparten, och att känna oss otillräckliga när kärleken visar sig vara allt annat än blind.Han argumenterar väl för sin sak. Men frågan är ändå om inte de Botton vevar på i onödan. Att anstränga sig för att röra pendeln lär vara stort slöseri med energi.

Åsikterna om vad som är rätt romantik, sund erotik och åtråvärd tvåsamhet har trots allt svängt kraftigt fram och tillbaka under de senaste 2 000 åren, och det utan att någon enskild kan anklagas för att ha hållit i taktpinnen. Förändringen kommer, lita på det. Innan dess får du bara ta det lite lugnt.

Ju mer jag gräver ner mig i ämnet, desto bättre förstår jag att det visaste som någonsin skrivits om kärlekens väsen varken har Platon, Ovidius eller Alain de Botton som upphovsman. Nej, dessa sanna ord skrevs av de åtminstone i Sverige namnkunniga schlagerdiktarna Ingela ”Pling” Forsman, Bobby Ljunggren och Håkan Almqvist, som genom sitt språkrör Jill Johnson 1998 lät meddela:

”Kärleken är.”
Det är upp till var tid att fylla i en lämplig avslutning på meningen.
Med blyerts.

Posted by & filed under Nyheter.

Åmåls kommun hävdar att de kan vräka boende med en dags uppsägningstid.
– Om man förstör i lägenheten eller grannarna klagar ska de kunna flytta ut med en gång, säger Berit Sletten, avdelningschef för Individ- och familjeomsorg vid Åmåls kommun.
Men kommunen har fel och bryter mot hyreslagen.

När Faktumförsäljaren Tage Bergström, 60, i tisdags i förra veckan fick erbjudande om ny bostad blev han först glad. Den erbjudna bostaden, som Åmåls kommun tillhandahåller via Åmåls kommunfastigheter AB, är mer än dubbelt så stor och har dessutom egen toalett och dusch.

– I min nuvarande lägenhet har jag ”köket i rummet”. Jag och fyra andra delar på toalett och dusch som finns en trappa upp. Anledningen till att jag vill flytta är att hemtjänsten vägrar städa gången till badrummet och WC:n eftersom även andra använder utrymmet, säger Tage Bergström.

När han väl läste igenom villkoren för hyreskontraktet blev han chockad. Enligt det nya avtalet riskerar Tage Bergström att bli vräkt ”med en dags uppsägningstid” och förlängs en månad i taget. Vid ett vanligt tillsvidarekontrakt är uppsägningstiden minst tre månader.

Utan att veta säkert om det var lagligt med så kort uppsägningstid, och trots den överhängande risken att vilken dag som helst riskera att bli utslängd med några få timmars tidsfrist, kände sig ändå Tage Bergström tvingad till att skriva på det sociala kontraktet i torsdags. Städhjälpen från hemtjänsten är viktig och planerad inflyttning var satt bara ett par dagar senare till månadsskiftet, det fanns inte utrymme för betänketid.

– Jag har betalningsanmärkningar sen långt tillbaka i tiden och har svårt att få tag i en lägenhet hos andra hyresvärdar.

Har du varit med om något liknande villkor tidigare?

– Nej! Det är vansinne, man kan bli ställd på bar backe. Klockan fyra på eftermiddagen kan man få besked om att man tvingas flytta morgonen efter. Man ska ju sköta sig väl naturligtvis, men jag tycker att ingen ska behöva riskera att bli utslängd på gatan på 16 timmar.

 

Kommunchefen: De ska kunna flytta ut med en gång

Kontrakt som det Tage Bergström blev erbjuden kallas för socialt kontrakt eller socialt boende och går till personer som av olika anledningar inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden. Den typen av kommunala andrahandskontrakt har, enligt en undersökning av tidningen Hem & Hyra, ökat med 40 procent det senaste året.

Tanken är att kontraktet efter en viss tid, i Tage Bergströms fall ett år, ska övergå till ett tillsvidarekontrakt. Men under den perioden finns det ingen säkerhet för den boende som kan bli vräkt när som helst, Åmåls kommun förbehåller sig rätten att lämna besked med en dags varsel.

– Om vi har en ambition att hjälpa människor till en bostad, människor som annars inte kan få en bostad, så är detta villkoren, säger Berit Sletten, avdelningschef för Individ- och familjeomsorg vid Åmåls kommun.

Ska en person kunna bli vräkt med en dags uppsägningstid?

– Ja, man kan få flytta om man förstör eller någonting. Nu har vi aldrig tillämpat det men skulle det vara något väsen, om man förstör i lägenheten eller grannarna klagar då ska de kunna flytta ut med en gång.

Är detta överhuvudtaget lagligt sett till hyreslagen?

– Du får ta detta med hyresnämnden, vi har skickat det här till deras jurister för granskning. Vi har bara gjort som de säger att det är okej att göra.

Men villkoret i kontraktet är inte lagligt. Och hyresnämnden har inte godkänt bestämmelsen.

Hyresnämnden: “Vi har inte godkänt det här avtalet”

I Tage Bergströms kontrakt står lydelsen ”en månad i taget med en dags uppsägningstid” vilket alltså gör det möjligt att vräka en person med en dags varsel enligt Åmåls kommun. Men en snabb slagning i lagboken, närmre bestämt fjärde paragrafen i hyreslagen, visar att kommunen har fel. Enligt lagen är det enbart vid kontrakt som gäller i högst två veckor som en dags uppsägningstid gäller, i Tage Bergströms fall har han rätt till en veckas uppsägningstid.

– Är det en månads hyresavtal har man rätt till en veckas uppsägningstid. Hyreslagens bestämmelser om detta är tvingande och går inte att förhandla bort, bekräftar Carl Rydeman, hyresråd på Hyres- och Arrendenämnden i Sundsvall.

Carl Rydeman är medlem i Domstolsverkets Mediegrupp och jobbar på Hyresnämnden i Sundsvall Foto: Per Helander

Han förklarar att det är möjligt att förhandla om längre uppsägningstid än vad lagen säger men att man inte med bindande verkan för hyresgästen kan sätta en kortare uppsägningstid.

– Skulle hyresvärden i det här fallet vilja säga upp hyresgästen så har denne rätt till en vecka. Får hyresgästen en uppsägning med en dags varsel behöver personen inte bry sig om den, säger Carl Rydeman.

Åmåls kommun hävdar att hyresnämnden godkänt det här avtalet. Stämmer det?

– Nej, vi har inte godkänt det här avtalet. Det kan vara så att vi har fått in dokumentation om avstående från besittningsskydd – den ska vi godkänna. Ofta sker det på ett separat papper men så skickar man även in hyresavtalen för att vi ska kunna se vad det är för lägenhet. Men hyresavtalen godkänner vi aldrig i sig.

Enligt Carl Rydeman är det inte ovanligt att det står felaktigheter i bostadskontrakten.

– I hyresavtalet kan det finnas saker som vi ser att hyresgästen inte är bunden av och det sker ganska ofta att det slinker igenom en del konstigheter. Vi brukar inte ringa då och fråga om de har tänkt på si eller så, det hör inte till våra arbetsuppgifter. Hyresnämnden ska bara godkänna avståendet från besittningsskyddet.

Fakta om uppsägningstid av bostad med bestämd tid

Om ett hyresavtal för bestämd tid ska sägas upp har den boende rätt att få veta det:

• En dag i förväg om hyrestiden är längst två veckor.

• En vecka i förväg om hyrestiden är längre än två veckor men längst tre månader.

• Tre månader i förväg om hyrestiden är längre än tre månader och det rör sig om en bostadslägenhet.

Fakta om uppsägningstid av bostad med obestämd tid

Om ett hyresavtal för obestämd tid, det vill säga ett tillsvidarekontrakt, ska sägas upp har den boende rätt att få veta det:

• Vid det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från uppsägningen

Posted by & filed under Nytt nummer.

NYTT NUMMER UTE NU!

Maxida Märak – en stark röst i en stark kropp, hon som kunde jojka som barn, som strider för Sámpi, sin hiphop och för rätten att vara sig själv.

Per har “suicidsmärta”. Den lagliga cannabis han får på recept räcker inte.

Försäljare Mikael berättar att försäljningen av Faktum gjort att han vågar sig ut på gator och torg igen.

Solar du på stulen sand från Västsahara? Månadens gräv sätter spaden i Spanien.

Ut och köp! Var med och förbättra samhället till det bättre!

Posted by & filed under Nyheter.

”När man sätter män­niskan i centrum blir det svårare att diskutera systemet”, säger Viktor Banke.

Den svenska modellen för att ta emot flyktingar har förändrats på senare år. Så mycket att Viktor Banke talar om stöld. Och vi är alla medskyldiga.

Sedan 2015 står Viktor Banke mitt i flyktingströmmen. Som asylrättsadvokat möter han människorna alla braskande rubriker och alarmerande siffror egentligen handlar om. Han lyssnar till deras berättelser, går igenom handlingar som styrker historierna och följer dem genom beslutsprocessen hos Migrationsverket. Samtidigt har han engagerat sig i samhälls-debatten, som flitig twittrare och krönikör i flera tidningar.
– När ens egna klienter och klientkollektivet utmanas, när rättssäkerheten utmanas, då tycker jag att man ska kliva in och försvara den. Sedan är det såklart väldigt engagerande i och med att besluten är så avgörande för individen. Det är en myndighet som avgör var någon ska leva resten av sitt liv, säger Viktor Banke.

Nu har han sammanfattat sina erfarenheter och tankar i en bok. Han kallar den Andrum, ett ord statsminister Stefan Lövfen använde när han presenterade åtstramningarna i migrationspolitiken. En lite dubbeltydig titel – andrum för vem? I boken försöker Banke förklara hur asylprocessen går till; hur systemet fungerar, de olika momenten, hur vardagen för de sökande ser ut och alla moment 22 de stöter på. Exempelvis om de försöker skaffa jobb, bankkonto eller id-handlingar. Han beskriver dödliga resvägar liksom hot och våld i hemländerna. Allt exemplifierat av några av personerna det verkligen handlar om, och hur de får drygt två timmar på sig att muntligen berätta den historia som avgör deras framtid.
– Det som hänt, de jag mötte i min vardag, det blev den här boken. Ett försök att sätta människan i centrum igen och förklara hur förändringen slår.Ett perspektiv han tycker saknas. Hos gemene man men också politiskt och medialt, där det istället oftast talas om volymer, kostnader och hur samhället belastas.

Banke vill göra juridiken begriplig och skapa förståelse, ”annars blir det tolkningsföreträde för dem som kanske vill att det ska se ut på ett speciellt sätt”.Därför har han också gett boken en undertitel – Om stölden av en flyktingkris och om de bestulna.
– Den största förändringen 2015, förutom att många kom hit, är att fokus samtidigt skiftades från deras flyktingkris till vår flyktingkris. Från individen till hur Sverige skulle klara framtiden. Det blev en svensk flyktingkris, samtidigt som skyddsbehovet var större än någonsin. Den centrala frågan borde vara ”Vad är vi beredda att ge upp?”

Istället fokuserar alla på systemet, menar Viktor Banke, oavsett om man vill se restriktioner eller är för öppenhet.
– Det var en ansträngd situation men vi ska inte använda ordet ”systemkollaps”, systemet kommer inte att kollapsa. Däremot inte heller raljera över termerna då det också riktar fokus mot systemet. Det är en fråga om moral.

Att brister i mottagningssystemet ska diskuteras är självklart, enligt Banke. Däremot förvånas han över hur snabbt förskjutningen skett, att tala om öppna gränser ena dagen och en månad senare om restriktioner, som nu alla tycks tämligen överens om.
– I en tid när det finns miljoner flyktingar i Turkiet, i Libyen, är det inte självklart att vår hållning är den rätta.

Han ser en gemensam europeisk flyktingpolitik närmast som en nödvändighet i och med närheten till många konfliktområden. Men att nå dit är svårare. När flera länder sluter sig är risken stor att bara nöja sig med minsta gemensamma nämnare.

I arbetet ligger Viktor Bankes lojalitet helt hos de asylsökande. Att på nära håll uppleva den oro de går igenom kan göra det svårt att hitta balans privat. Ibland är det lättare att koppla bort arbetet, ibland svårare. Liksom för många som möter människor som farit, eller riskerar att, fara illa.
– De här åren har varit väldigt betungande, inte minst om man också engagerar sig i en politisk debatt. Den här boken är väl lite ett bokslut. Men jag kommer att fortsätta arbeta med det här.

Viktor Banke
Ålder: 33 år.
Bor: Stockholm.
Familj: Sambo, två barn.
Yrke: Advokat, debattör, författare.
Aktuellt: Debutboken Andrum – om stölden av en flyktingkris och om de bestulna.
Om att sluta krönikera i Metro: ”Det var två saker som var avgörande, dels att de [de nya ägarna, reds. anm.] pratade om att lägga sig i journalistiken men också att de funderade på att samarbeta med Nya Tider – då blev det självklart.”

Om att bli attackerad i sociala medier:

”Man får bara försöka ignorera det för att orka. En väldigt tråkig baksida som förändrat hur jag skriver, det blir en klassisk form av självcensur. Man måste ju må bra också.”

Om Viktor Banke vore en popsång skulle han vara: Night comes on – Leonard Cohen.

 

 

Posted by & filed under Nyheter.

Tjej, tjabo, blatte, svenne, pucko, puffra och bira. Långt fler svenska slangord än vad som är allmänt känt kommer från resandespråket romani. En kunskap värdig en sann akademiker. Faktum har snackat med Gerd Carling vid Lunds universitet om saken.

Att romani har sitt ursprung i indiskan är känt sedan 1700-talet. Men att romani till stor del ligger till grund för det svenska slangspråket är inte allom bekant.

En som har fullständig koll på detta är dock Gerd Carling vid institutionen för lingvistik och fonetik vid Lunds universitet. Med specialintresse för ”små utdöda eller hotade språk” har hon bland mycket annat forskat i romanis inträde i svenska språket.

2005 utkom hon med boken Romani i svenskan: storstadsslang och standardspråk (Carlsson förlag) och sedan dess har hon skrivit ytterligare tre böcker, den senaste i år, inom samma ämnesfält.

Via studier i sanskrit väcktes Gerd Carlings intresse för romani, och särskilt då den så kallande ”resanderomanin” som genererat de flesta låneorden.

– Många känner nog till att det förekommer låneord från romani i svenskan, men de flesta känner inte till hur många, och vilka, konstaterar Gerd Carling som genom idogt arkiv- och fältarbete samlat den långa listan ord som vi använder i dagligt tal, oftast ovetande om dess ursprung.

Ganska få romaniglosor banar sig hela vägen in i Svenska Akademiens ordlista, Nationalencyklopedin eller Svensk ordbok. Däremot finns det massor av romaniord i Svenskt slanglexikon och slangordböcker av liknande slag. Gerd Carling beskriver hur romani började spridas in i svenskan någon gång under 1800-talets mitt. Till en början förekom det mest som en subkultur i framförallt Stockholm som ett sorts förbrytarspråk, men också hemligspråk, som västgötaknallarnas månsing och sotarnas knoparmoj.

I standardspråket förekom till en början bara några enstaka ord hämtade från romani. Men slangord gör ibland med tiden social karriär – och går från vulgär till neutralt språkbruk. Ett sådant exempel är ”tjej” som närapå ersatt ordet flicka i dag. Grej, jobb och macka är andra exempel.

Slang eller inte – förstår den som kommer ifrån romanitalande släkter i dag dessa försvenskade ord – eller åtminstone kan gissa dess betydelse?

– Nej, många av de orden jag samlat in talas inte längre, eller finns inte i den romani som talas idag. Dessa ord finns kvar i andra dialekter, till exempel sådana som människor från Rumänien talar nu, säger Gerd Carling.

Men ingen regel utan undantag.

­– Om vi tar ordet ”släng” till exempel – i betydelsen ”hundralapp” så kanske det kan förstås av den som använder romanis ”scheleng”, som betyder sedel. Det är inte otänkbart.

Annars är det enligt Gerd Carling, eftersom romani inte är ett skriftspråk, vanligt att de ord som inte känns igen från den egna dialekten inte uppfattas som romani alls. De många olika dialekterna är starkt förknippade med grupptillhörighet och identitet. Därför, menar Gerd Carling, finns ingen strävan efter en samlad dialekt.

I sin kommande bok, ”Romer – 500 år i Sverige” som hon ger ut tillsammans med fyra romska modersmålstalare fördjupar hon sig just i sambandet mellan språk, kultur och identitet, hos romanitalande.

Det faktum att det rör sig om 60-70 talade varianter, gör efterforskningarna både intressantare och svårare. Till sin hjälp i arbetet har Gerd Carling också nyanlända romanitalande som hon möter på gatan. Hon förstår vad de säger, men tycker det är svårt att göra sig själv förstådd.

Tror du trots språkbarriärerna att ökad kunskap om romani kan öka förståelsen också för de romer som kommer hit?

– Jag är forskare, inte politiker, och vet av erfarenhet att en skriftlös kultur är nästan omöjlig att ta till sig för en utomstående, konstaterar Gerd Carling, som likafullt ser det som en viktig uppgift att sprida kunskapen om detta minoritetsspråk.

– Romers utsatta situation är djupt bekymmersam och om vi kan förbättra tillvaron för de mest utsatta i samhället genom ökad förståelse så är det bra. Ökad kunskap är alltid att föredra.

 

1. Tjej – låter exakt likadant på både rumänska och romani – och betyder just tjej, flicka.



2. Bast – svensk slang för ”år”, och motsvaras av rumänska ”bars”. Men möter du någon som talar romani kanske du förväntas skaka hand istället, för ”vast”, som låter nästan likadant, betyder hand på romani.



3. Ball – rolig, kul, på svenska men betyder på rumänska, precis som på engelska, ”bal”, eller ”dans”. Och dansa är ju roligt. På romani talar vi här om håret: ”ball” = hår, vilket leder oss till svenska slangordet ”barr”, nedan.



4. Barr – svensk slang för ”hår” – betyder mer logiskt ”bar” på rumänska. Ett besök hos frisören kan alltså tolkas som en barrunda, om du är otydlig. På romani betyder barr ”stängsel”. Oklart vad du har för nytta av det, men helt klart ett låneord med koppling till svenskans ”barriär”.



5. Bira – mycket gångbart ord för öl, på svenska, rumänska och romani. I det sistnämnda fallet blir man lättare förstådd om man uttalar det ”birea”.



6. Gola – javisst, en ”golan” på rumänska är en person som tjallar. Men det är inget man snackar om på romani.



7. Lattjo – vill vi ha kul? Ja det vill vi, och det kan vi ha med detta internationella ord för, god, trevlig, rolig. Förstås på såväl rumänska som romani.



8. Kalsingar – finns behov av att prata om detta plagg så heter det tydligen något liknande på sanskrit, men det är inte givet att det förstås av särskilt många på svenska gator i dag. Begränsat användningsområde i modern tid, helt enkelt. Själva plagget fyller dock fortfarande sin funktion.



9. Nobba – ja, alla har vi väl fått nobben någon gång, och på rumänska säger man faktiskt ifrån med två ord: ”no ba”. Men den som talar romani skakar sannolikt oförstående på huvudet inför detta uttryck.

10. Klämma – att ”klämma en macka” är inte riktigt begripligt för vare sig en rumän eller rom, eller kanske ens någon svensk under 40. En hårklämma kan du däremot få låna av vem som helst om du säger ”klamma”.

11. Tjalla – på rumänska betyder det visserligen en ”hundring”, men det kanske är en rimlig summa om du kommer med spännande upplysningar …?

12. Tuttar – en ”tutta” är slang på rumänska och betyder typ ”korkad brud”. Tristare då att samma ord på romani betyder ”du”. Praktiskt förvisso om man menar att just du är en korkad brud.
 

Liten överkurs/bra att känna till:

Kurr – om du med ”kurr” menar att du tänker ställa till med bråk (ingen svensk yngre än 100 år kommer att förstå dig) så kan du faktiskt lyckas med det genom att använda det ordet när du talar med en rumän och/eller rom, eftersom ”kurr” betyder ”röv” på både rumänska och romani.

Muddra – säg helst inte att du tänker ”muddra” någon för talar vederbörande rumänska kommer han eller hon att tro att du är ute efter att mörda, då det liknar rumänskans ”mudarte”. På romani förstås muddra som ”ansikte” och kan därmed möjligen också uppfattas som hotfullt. Muddra inte den du möter, lyder vårt råd.

 

Faktaruta:

Romani i svenskan

Exempel på ord som svenskan lånat från romani är: tjej, bast, ball, barr, blatte, svenne, tjabo, pucko (användes i svenskt tivolislang redan under 1950-talet i betydelsen ”idiot”), bassning, bira, bomma (en cigg), bäng, gullig, gulis, ding, gola, gänga, haja, hispig, jidder/jiddra, kalsingar, kamma noll, kirra, kurr, lattjo, lax, muddra, mula, nobba, kinesa, klämma (som äta) nys, palla, storkovan, pröjs, tjalla, mack, mucka, moj, puffra, pjuck, rappa, tuttar, vischan.

Regionalt för Malmö: fubbick, mudder, juvel. I Jönköping: musch, goja, garia, pilo.

I Göteborg: kombarris (stor sten).

Posted by & filed under Nyheter, Reportage.

Ensam är den skuldsatte fattig. I grupp är de en guldklimp som inkassobolagen täljer av.
Men två domar från Högsta domstolen har i ett slag krympt klimpen.
Det kan handla om hundratals miljoner. Eller ingenting. 
Allt hänger på de utblottade.

Inkassobolagen arbetade länge huvudsakligen med att driva in skulder. Men för tio år sedan började de i allt större utsträckning köpa upp andra företags skulder. Det kan handla om stora mängder obetalda räkningar som de köper för en bråkdel av beloppet. Sedan drar handläggarna igång med indrivningen.

När räkningarna byter ägare händer något märkligt och för inkassobolagen mycket lönsamt. Fordringsstocken, som den kallas, är inte längre momspliktig. Därmed kan ett inkassobolag driva in hela skulden, inklusive moms, utan att behöva betala in momsen till staten.

Det här har Skatteverket protesterat emot, men tidigare Regeringsrätten har godkänt upplägget.

För två år sedan publicerade Svenska Dagbladet en artikel om inkassobolagen och momsen. Rubriken var: ”Inkassobolagen snuvar staten på storbelopp.” Kritiken rörde det faktum att bolagen inte behövde betala tillbaka den moms som de har drivit in. En vänsterpartist läste artikeln och frågade i riksdagen om finansministern tänkte göra någonting åt det. Det tänkte hon inte.

Men nu har rättsväsendet, åtminstone i teorin, satt stopp för den här extrainkomsten. 

Det började i Skellefteå tingsrätt för fyra år sedan när en man invände mot att momsen ingick i en skuld som fanns i hans konkursade bolag.

– Den här invändningen har vi sett tidigare men då har tingsrätten inte tagit någon notis om det, säger Per-Inge Krafman, ägare till PI Finans, det bolag som hade tagit över skulden. 

Men den här gången beslöt tingsrätten att PI Finans inte hade rätt att driva in momsen. Målet vandrade ända till Högsta domstolen som gick på samma linje.

Högsta domstolens utslag kom i december, två dagar före julafton. Claes Månsson, ordförande i organisationen Svensk Inkasso, känner väl till domen som har diskuterats internt. För inkassobolagen har det här skapat två slags problem:

1. Hur göra med nya fordringar som tas över? Ska momsen räknas bort?

2. Vad händer med gamla fordringar, och de som redan krävts in? Kommer de skuldsatta att klaga?

– I gamla ärenden är det en utredningsfråga och det kan bli besvärligt, säger Claes Månsson. Där står sig inkassobolaget ganska slätt när de ska visa i tingsrätten att de hade rätt att ta med momsen.

Än så länge har den här frågan inte fått uppmärksambet utanför kretsen av inkassobolag. Något som förvånar Claes Månsson.

– Om det har gått så mycket som sex månader borde någon ha intresserat sig, men jag har inte blivit uppringd förrän nu. Du är den förste som roddar i det.

De flesta sätter sig i skuld genom skilsmässa, konkurs, sjukdom eller arbetslöshet. När skulderna blir för stora ger många upp samtidigt som kuverten fortsätter att komma. Där finns bland annat brev där inkassobolagen bryter preskribtionen, vilket gör att skulderna aldrig försvinner – förrän den skuldsatte dör.

Lisabeth Persson är ordförande i föreningen Insolvens väst. I tolv år har hon hjälpt skuldsatta i kampen mot inkassobolag. Det är en på många sätt ojämn kamp där David inte bara är liten utan också kan vara utbränd, deprimerad, psykiskt sjuk eller bara utblottad.

Så här sätter sig de flesta i skuld, enligt Lisabeth Persson:

– Skilsmässa, konkurs, sjukdom.

Eller, som i Mikael Liljeroths fall, arbetslöshet. Mikael tog kontakt med Insolvens när han var mitt inne i en skuldsanering. Där hade han hamnat efter att ha förlorat jobbet, tagit lån för att klara vardagsutgifterna, lån för att betala lånen, och insett att han snart skulle gå under. Nu arbetar han själv för Insolvens.

Vad händer när en skuldsatt tar kontakt med Insolvens?

– De kommer med påsar med kuvert som vi börjar sprätta, säger Mikael Liljeroth.

Ofta har den skuldsatte gett upp. Skulderna har blivit så stora, kraven så många, att kuverten blir liggande. Här kan finnas brev med rubriken Överlåtelse – en bekräftelse på att ett inkassobolag har tagit över skulden, antingen från företaget där skulden uppstod eller från ett annat inkassobolag. Skulderna samlas i fordringsstockar som med höga räntor växer till guldklimpar som inkassobolagen sedan täljer av. De skulder de inte lyckas driva in kan säljas till ett annat bolag – medan de själva kan dra av förlusten.

I högen med kuvert kan även finnas brev där inkassobolaget bryter preskriptionen. Att en skuld preskriberas betyder att den försvinner. Det ska ske efter 3, 5 eller 10 år, beroende på var skulden finns. Men preskriptionen kan brytas på flera sätt, bland annat genom att inkassobolaget skickar ett brev. Finland har sedan länge haft en absolut preskriptionstid på 15 år, något som länge diskuterats också i Sverige men inte blivit av. Ett argument emot är att en sådan skulle göra folk allför lättsinniga.

En skuld kan med andra ord leva kvar tills den skuldsatte dör.

– Vi har flera som sitter kvar sedan 1990-talet, säger Lisabeth Persson.

Det Lisabeth Persson och hennes kollegor kan hjälpa till med är när något blivit fel.

I ett fall, för flera år sedan, försökte tre inkassobolag driva in samma skuld.

– Jag upptäckte det när jag gick igenom skulderna, säger Lisabeth Persson. Det tragiska är att när jag började komma någonstans, försvann personen.

Insolvens är i stort sett den enda hjälp en skuldsatt kan få utan att betala för den.

Det har funnits andra föreningar, som försvunnit. Rättshjälp kan man bara få om skulden är större än ett halvt basbelopp, drygt 20 000 kronor. Så stora blir de enskilda skulderna oftast först när de hamnat hos inkassobolaget och götts med räntor. Varken kronofogden eller tingsrätten, de två instanser som kan fastställa en skuld, gör någon kontroll av att fordran är korrekt.

Per Nilsson, jurist på juristbyrån Concorda, har 14 års erfarenhet av att processa mot inkassobolag. Han kände inte till domen i Högsta domstolen och säger när han har läst den:

– Det här är ett mycket viktigt rättsfall, alla som sitter i såna här knipor måste få veta det här. Skulle det vara så att gäldenärer börjar återkräva pengar, kan du förstå vilken effekt det får på inkassobolagen? Hur många år har de inte drivit in de här fordringarna?

”Det här är ett mycket viktigt rättsfall, alla som sitter i såna här knipor måste få veta det här.”

Hur bedömer du chansen att vinna ett sådant mål?

– Varje rättsfall är unikt och har sina egna speciella omständigheter så att säga något generellt kan vara farligt, men hypotetiskt borde chansen vara stor att man vinner.

Frågan är hur många av de som nu ingår i någon fordringsstock eller vars pengar redan har drivits in, med moms, som vet om att de kan klaga.

– Om du skriver om det når du en krets som kanske har den typen av skulder och de skulle kunna invända i domstol att de inte är skyldiga momsen, säger Claes Månsson på Svensk Inkasso. Sen blir det en utredningsfråga.

De flesta skulder som inkassobolagen köper kommer från banker och då är momsfrågan inte aktuell. Men även telekombolag och andra konsumentföretag säljer fordringar.

I slutet av juni tog Marginalen Bank över en fordringsstock värd 1,6 miljarder kronor från Telia, genom att ta över Telias inkassobolag Sergel. Företaget vill inte svara på om domen i Högsta domstolen har påverkat priset på fordringarna. Inte heller ges svar på frågan hur det generellt hanterar fordringar med moms, inte mer än att ”vi följer den gällande lagstiftningen för alla fordringar, egna och förvärvade, och detta styr mellanhavandena med våra kunder”, som informationschefen Anders Karlström skriver i ett mail.

Två av de största inkassobolagen, Intrum Justitia och Lindorff, är på väg att slås ihop till ett bolag och deras fordringsstockar räknas i miljarder kronor. Hur stor del som utgörs av skulder med moms vill Intrum Justitia inte svara på. Annika Billberg, kommunikationschef, skriver i ett mail att de inte drar av momsen när de tar över fordringar. ”Däremot reglerar vi situationen i avtal med säljaren.” Vad det innebär är oklart.

För PI Finans, bolaget som förlorade i Högsta domstolen, innebar domen att man slutade räkna in momsen när en fordran tas över.

Företag och banker säljer fodringar till inkassobolag billigt. De driver in skulderna med höga räntor och de skulder de inte lyckas driva in kan säljas till ett annat bolag – medan de själva kan dra av förlusten. Den skuldsatte hinner oftast inte med att betala av skulden som snabbt ökar.

Vad händer om någon kräver tillbaka pengar?

– Det har inte hänt, om någon gör det får vi titta på det, säger Per-Inge Krafman. Det handlar om ganska få ärenden eftersom PI Finans har bedrivit så liten verksamhet.

Per-Inge Krafman är inblandad i ytterligare ett betydelsefullt mål i Högsta domstolen, den här gången som ombud för en före detta företagare. Företagaren hade gjort som många gör, tagit lån i företaget och gått i personlig borgen. När företaget gick i konkurs blev han ansvarig för skulden. Svea Ekonomi, som har tagit över skulden, har brutit preskriptionen på det sätt som varit praxis: genom att skicka ett brev till företagaren.

I slutet av juni beslutade högsta domstolen att det här inte räcker. För att bryta preskriptionen måste den som äger skulden väcka liv i det konkursade aktiebolaget och meddela likvidatorn.

Bakgrunden till Högsta domstolens beslut är en ändring i aktiebolagslagen 2006. Vad den går ut på kan vi lämna därhän, men det innebär att de fordringar där preskriptionen därefter har brutits nu är värdelösa. Förutsatt att preskriptionstiden på tio år har löpt ut.

Hur många fordringar kan det röra sig om?

– Den frågan har slagit mig under den här processen men jag har inte kommit fram till något svar, säger Mats Ihd, bolagsjurist på Svea Ekonomi som förlorade målet i Högsta domstolen.

– Det är hundratals miljoner som folk kan slippa betala, säger Per-Inge Krafman.

Men, och det är ett stort men: Så länge den skuldsatte inte protesterar kan inkassobolaget eller banken fortsätta att driva in skulden.

Så här säger Claes Månsson, ordförande i Svensk Inkasso:

– Det är bara den som väcker frågan själv som får veta detta. Lagstiftningen beaktas bara om den åberopas, så borgensmannen måste göra gällande det. Så även i den frågan är det en kunskapsfråga. Om man inte vet om det händer ingenting.

 

Ord att ha koll på:

Borgenär Lånar ut pengar.

Gäldenär Den som lånar pengar.

Borgensman Tar över skulden om den skuldsatte inte betalar.

 

När kan man klaga – och hur?

• När en skuld hamnar hos Kronofogden för indrivning är det i regel det bolag där skulden uppstått som äger skulden, även om ett inkassobolag har anlitats.

Då är det helt i sin ordning att momsen är med.

• Det är först när före­taget inte tror sig kunna få in pengarna och säljer skulden till ett inkassobolag som momsen kan ifrågasättas.

• Oavsett om du redan har betalat din skuld, eller om den ligger hos ett inkassobolag, kan den ifrågasättas.

• Vill du göra det ska du i första hand vända dig till inkassobolaget och be det korrigera skulden. Om det vägrar kan du stämma föetaget i tingsrätten.

• Är beloppet högre än ett halvt prisbasbelopp (22 400 kr) kan du få rättshjälp. Men rättshjälpen betalar bara dina egna kostnader. Ifall du förlorar får du själv betala motpartens kostnader.

 

FAKTA:

457 458 Antal ansökningar om indrivning som de tolv största inkassobolagen skickade till Kronofogden 2016.

110 650 Antal av skulderna som var fem år eller äldre.

816 120 Antal ansökningar om betalnings­föreläggande som de tolv största inkasso­bolagen skickade till Kronofogden 2016.

17 Antal miljarder som inkassobolagen drev in 2008.

26 Antal miljarder som inkassobolagen drev in 2015.

Posted by & filed under Nyheter.

Peter Ahlborg halsar direkt ur vattenflaskan. Lunchens isterband kräver vätska.
– För tio år sedan var det alkohol, säger han till centerledaren i stolen bredvid.
Hon tittar nyfiket på Faktumförsäljaren som nu höjer rösten:
– Vi önskar Annie Lööf jättevälkommen!

 

De två sitter i ett elegant konferensrum i Nässjö stadshus. En livvakt och några andra i följet finns i närheten. Annie Lööf är en upptagen person men under ett besök i sitt kära Småland ser Peter Ahlborg sin chans och tar tåget dit. Han inleder med att förklara varför han säljer Faktum. Berättar om sina sju hemlösa år och hur hans dotter blev lidande. Hon fick aldrig lugn och ro på alla vandrarhemmen.
– Varför fick vi inte bättre hjälp, tror du?

– Jättesvårt för mig svara på, men samhället ska ju särskilt se till barnets bästa. Varför blev du hemlös, undrar Annie Lööf.
– Jag hade separerat och aldrig stått i bostadskö.
– Men det fanns väl lägenheter inom socialtjänsten?
– Vad bra att du ställer motfrågor!
– Jag vill ju lära mig, svarar partiledaren.

Så får hon veta att ingen behöver sova utomhus om ”du verkligen söker hjälp”. Men att hänvisas till härbärgen och vandrarhem under lång tid, bryter sakta ned dig. mHon nickar och frågar hur han bor idag.
– Vi lyckades få ett kontrakt på en lägenhet i Vänersborg. Hyresvärden trodde på mig. Jag har bott där i två år nu. Min dotter är 19 och studerar på distans, säger Peter Ahlborg och kastar en blick på frågorna på datorskärmen.

Så till något annat: om du var flykting, skulle du ta ett jobb med lägre lön än vanligt?
– Jag har träffat många nyanlända på flyktingboenden och de säger till mig: Låt oss försörja oss själva! Många lever på riktigt låga bidrag. Jag tycker det är viktigt att ha jobb, till lägre lön i början men som sedan höjs. Sänkt inkomstskatt ger samtidigt mer i plånboken.

Hur ska du få arbetsgivare med på det? Dagens bidrag för att provanställa har ju inte lett till många jobb.
– Att anställa en tidigare arbetslös har fungerat. Men det måste vara enkelt. Idag träffade jag en företagare som i morgon kan ge fast jobb till sex personer – de behöver inte kunna tala svenska. Tyvärr är huvudregeln att asylsökande inte får göra det, bara undantagsvis. Vi tycker att alla ska få arbeta under väntetiden.

Vissa svenskar säger rasistiska saker. Fattar de inte varför människor flyr?
– Jag blir rent ut sagt förbannad på den öppna rasismen. Men jag ser också alla som öppnar sina hem för ensamkommande, är gode män och bjuder in flyktingar på julafton. Jag oroas över främlingsfientligheten och hatet som finns bara du skrapar lite på ytan. För fem år sedan var det ju helt naturligt att tycka att barn ska återförenas med sina föräldrar.

Intervjun drar ut på tiden. Peter Ahlborg antar att Annie Lööfs sällskap vill avsluta och åka hem, men hon svarar: ”Det bestämmer jag!”.

Hur ska eleverna i storstädernas förortsskolor, där få talar svenska, uppnå högre slutbetyg?
– Vi vill ge ”förstelärare” i problemtyngda skolor 10 000 kronor högre lön. Då får vi de bästa lärarna till de svåraste skolorna.

Men de lärarna vill ju inte dit!
– Just därför dubblar vi där regeringens förslag …

Runt var fjärde född utomlands jobbar inte. Hur ska ni lösa det?
– Vi vill till exempel ta bort arbetsgivaravgiften under de första två åren om du anställer en ung eller nyanländ person.

Ska ni ställa högre krav på svenska för invandrare, sfi?
– Kurserna ska anpassas efter individen. Nu går personer med dubbla akademiska examen i samma klass som analfabeter. Jag är från Värnamo och på 90-talet kom många flyktingar från krigen på Balkan. De fick praktisera i industrin på dagarna och plugga på kvällarna. Integrationen är bra där nu.

Så har vi polisen…
– Vi hinner med mycket, inflikar Annie Lööf.

Det flyter på bra. Jo, polisen i Malmö säger att antalet utsatta områden har ökat från 15 till 23. Segregationen förvärras alltså?
– Jätteallvarligt. Jag har pratat med folk som bor där. De känner sig inte trygga och polisen är frustrerad av att tvingas släppa en gripen i brist på bevis. Mest rädd är jag över att det finns en annan rättsordning med exempelvis moralpoliser som förtrycker flickor och gäng som byter ut låskolvar och tar över fastigheter.

Varför inte spärra in de grövsta så det blir färre brott?
– De som skjuter folk till döds i Malmö är ibland inte ens straffmyndiga. På lång sikt vill vi ha dit fler poliser. Om du som sexåring läser en bok tillsammans med en polis på biblioteket, kallar du som tonåring inte den personen för snutjävel.

Om det hänger på SD att du får bilda koalitionsregering – vad gör du?
– Sverigedemokraterna är ett aggressivt, nationalistiskt parti medan vi ser alla som de personer de är. Att samarbeta med SD finns inte i min världsbild.

Vad fick dig intresserad av politik?
– Jag har alltid haft starka åsikter och gillat att diskutera. Jag spelade fotboll och när jag i gymnasiet klagade på att Värnamo var så tråkigt, ”ingen gör något för miljön”, då sa min pappa: ”nu gastar du från läktaren, du måste ner på planen”. Jag läste på om partierna och valde Centern.

Intervjun avrundas med några ord om alla blodiga terrordåd, men även om den lömska vardagsrasism som gör Annie Lööf ”helt bedrövad”. ”Vilka idioter det finns!”
– Nu vill jag tacka för chansen att träffa dig. Oftast ska jag leverera svar och därför uppskattade jag dina personliga frågor till mig i början. Mitt första uppdrag som politiker var i socialnämnden. Det var ganska brutalt för en 19-åring från ett tryggt hem med husvagnssemestrar och skidresor. Jag har aldrig varit i din situation. Har du en gång haft ett fast jobb?
– Nej. Men som vi säljare säger: ”efter många nej får du till slut ett ja!” Jag ska följa din politik framöver.
– Ja, sätt press på mig!

Med en signerad platta av Peter Ahlborg i väskan tackade Annie Lööf så mycket för samtalet som gav henne en inblick i en Faktumförsäljares liv.

Peter Ahlborg
Födelseort: Norrköping.
Bästa skolminnet: När vårt punkband i nian spelade så högt i aulan att rektorn kom kutande från expeditionen 100 meter därifrån. ”Sänk volymen annars bryter vi strömmen!”
Om jag plötsligt får 15 minuter över: Filosoferar kring mitt tragiska livsöde. Tänker även ofta ut affärsidéer, slogans och dikter samt skapar spektakulära mål.
Mina idoler: Kiss. Djupt imponerad av medlemmarna som startade med tomma händer och idag har ett bolag värderat till en miljard dollar.
Mitt motto: “Allt är möjligt – inget är omöjligt”.

Annie Lööf
Födelseort: Värnamo.
Bästa skolminnet: Mitt specialarbete i gymnasiet, när jag tränade 7-åriga tjejer i fotboll.
Om jag plötsligt får 15 minuter över: Face-time med min dotter.
Idol: Pippi Långstrump.
Motto: “Ingenting är omöjligt, en del saker tar bara lite längre tid.”