FAKTUM | 2012/02/22 Reportage

Syndabock

Det ska vara en muslim i år – om den svenska rasisten själv får välja.

Men rösterna är inte enhälliga. Forskarnas åsikter om vem som hotas och var hotet kommer från går isär.

 

– I dag ses muslimer som det största hotet, säger Mattias Gardell, professor i jämförande religionsvetenskap.

Han menar att antisemitismen finns kvar, men att den inte är så stor som exempelvis de senaste årens polis-rapporter från Malmö visar.

– Målar någon en svastika på en moské bokförs brottet som antisemitiskt, även om rasismen är riktad mot muslimer, säger han.

Henrik Bachner, forskare i idéhistoria, anser att Mattias Gardell vid flera tillfällen marginaliserat rasismen mot judar.

Gardell sår tvivel om antisemitism

– Man kan fråga sig varför Gardell ifrågasätter hatbrottsstatistiken mot judar. Det går inte att peka ut en rasism som allvarligare än någon annan. Däremot kan man se att de former av rasism som kan användas i politiska konflikter får större utrymme än exempelvis hat mot romer och svarta, säger han.

Henrik Bachner säger att Mattias Gardell och fler med honom bär på ”ideologiska skygglappar mot antisemitismen”. Många som är kritiska mot Israels agerande klarar inte av att konfrontera problemet med antisemitism, menar Bachner.

–   Som Gardell gör när han sår tvivel kring antisemitismens omfattning.

Mattias Gardell anser dock att islamofobin kan särskiljas från övrig rasism i Sverige på grund av dess konsekvenser och utbredning.

 

Acceptabelt att hata muslimer

– I dag är det inte längre acceptabelt att prata om att svarta eller judar är på ett visst sätt. Men det går alldeles utmärkt att prata om hur muslimer är.

– Man behöver inte ha täckning för sina påståenden när man pratar om islam, säger han.

– Det gäller även när man pekar ut muslimer som antisemiter, säger han.

Ångerfull reporter talar ut

Han har vunnit Rädda Barnens journalistpris och vid flera tillfällen kritiserat rasister. Men för 20 år sedan beskrev Jan Lindström i Expressen kosovoalbanska flyktingar som en
“flock med ungtjurar”.

Jan Lindström, reporter på Situation Stockholm, har arbetat som journalist i 50 år. I hans Expressenreportage om Bredbyn från 1992 pekas de kosovoalbanska flyktingarna ut som våldtäktsmän, trafikmarodörer och lingontjuvar.

I den långa texten får flyktingarna aldrig själva komma till tals. I stället får fördomar hos både Bredbyborna och reportern stå oemotsagda.

Exempelvis skriver Jan Lindström: ”Föräldrar till tonårsflickor oroade sig för vad som kunde hända med denna flock av ungtjurar, många klart attraktiva på ett sydländskt vis.”

När stämningen på orten har lugnat ner sig beskriver reportern orsaken som att ”den kallaste oktober på många år torde svalka sydeuropeiska pojkars hetta.”

– Jag hade inte skrivit så i dag. Det var ett annat klimat på den tiden. Man gick inte runt och oroade sig för att spela rasisterna i händerna hela tiden, berättar en ångerfull Jan Lindström.

Han säger att texten är skriven -ironiskt. Att meningar som ”denna hop av europeiska ungkarlar från det forna Jugoslavien, är en vånda för byn”, inte ska tolkas som rasistiska.

– Jag är ingen rasist. Men jag -liksom många andra skrev ibland klumpigt om invandring på den tiden. Det var en tid när många dumma -formuleringar passerade.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan