FAKTUM | 2011/05/25 Reportage

Lenarto

Lenarto

I det här landet ska folk gå upp på morgonen och jobba, säger statsminister Reinfeldt. Jobbar gör man nog i hela världen. Men att även sjuka ska göra det är nåt nytt för Sverige. Och med jobb som inte finns, är även det nåt nytt.
Om Reinfeldt trodde att folk skulle hylla honom och säga: »Tack för att du öppnade mina ögon och lät mig skåda ljuset. Nu ska jag ta min säng och gå!« tog han gruvligt miste.
Arbete ger frihet, visst. Men de långtidssjuka mottog inte den nya ordningen med jubel över att äntligen slippa det förhatliga sosseförtrycket, inga glädjescener utspelades då förut tvångssjuka strömmade till arbetsförmedlingarna en masse. Tvärtom dök det upp sjukdomsfall som riskerar få gå från hus och hem då socialutförsäkringsminister Kristersson infört en tidtabell för hur länge sjukdomar får vara.

 

Blotta ordet Försäkringskassan ger många mänskor kalla kårar nuförtiden.
Det glunkades till och med om att den beryktade skylten Arbeit Macht Frei som stals från Auschwitz, var ett beställningsjobb av regeringen.
Har ni hört något så tarvligt om vår regering, som ju bara vill oss alla väl? Eller vill de inte det? Ok, svenska folket har sagt sitt i två val nu och kan inte säga att de ingenting vet. Försäkringskassan tvår sina händer och säger att de bara lyder order. 108 läkare har skrivit på en protestlista mot utförsäkringarna. De anser att dessa inte är värdiga ett kristligt, humant samhälle, samt att deras läkarkompetens ifrågasätts, då deras intyg används som dasspapper av försäkringskassans förtroendeläkare. De vänder sig emot att det är kassan som numera bestämmer vem som är sjuk och vem som inte är det.
Tänk er bara själva om apoteken skulle vägra lämna ut förskriven medicin med motiveringen att »patienten inte ser ut att behöva den«.

Men högern har av tradition aldrig godtagit sjukdomar som en anledning att utebli från arbete. De flesta sjukdomar kan botas med hårt arbete, anser de och efterlyser mer av Karl XII-syndromet: denne botade förkylningar genom stärkande ritter, enligt Herman Lindqvist. Moderaterna är inte ett arbetarparti, det är ett arbetsparti, vilket är en viss skillnad. Det handlar om arbete för arbetes egen skull. Det är själva sysslolösheten man är rädd för. Det är viktigt att hålla folk sysselsatta, annars går de bara ihop och gör uppror. Det sitter i generna från tidigare härskargenerationer.

När jag jobbade på regementsköket på I16 i Halmstad i början av 70-talet, hade vi en husmor, fru Wadsten, som inte tålde att se sysslolösa mänskor. Hon fick nervösa anfall av det. Hon trodde heller inte på sjukdomar. När vi i kökspersonalen ibland inte hade nåt att göra, brukade vi ställa oss bakom en krök och ta ett bloss. Kom hon på oss satte hon genast oss på nåt meningslöst jobb som att vika servetter eller sortera klädklämmor. Gudarna ska veta att det var jobbigt nog ändå i köket. Vi var ständigt på vår vakt, då tanten hade en övernaturlig förmåga att lukta sig till maskare på 100 meters håll. Hon kunde på det mest osannolika sätt komma farande som ett jehu runt knuten eller sticka ut huvudet genom ett fönster eller en ventil när man som minst anade det.
Bättre rik och frisk än fattig och sjuk. Jodå. Men i ärlighetens namn ska sägas att inte alla moderater resonerar som Reinfeldt och Borg. Lite medmänsklighet skadar inte och jag tror inte att Sverige går under för att vi hjälper våra sjuka.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan