FAKTUM | 2016/03/08 Nyheter, Reportage

”En kvinna som verkligen påverkat mig är min gymnasielärare i Karlstad. Hon lärde oss att stå upp för det vi tyckte var viktigt när alla andra tyckte något annat. Vi diskuterade mycket. Hon var liberal och trodde på friheten, men visade samtidigt hur viktigt det är att ta hand om varandra. För henne var det inget konstigt att jag skulle bli journalist. Men på 60-talet fanns inga skolor, och redaktionerna ville inte ta in mig. Jag var ju kvinna.

Åttonde mars är min pappas födelsedag så jag brukar fira honom. Jag är väldigt självständig och bryr mig inte så mycket om vad andra gör. Jag vill inte tillhöra någon -ism, jag vill tänka själv. Därför blir kvinnodagen fel för mig. Jag ifrågasätter saker och genusfrågan är bara ett exempel. Jag ser det såhär: Jag är en människa med kvinnligt kön, ibland när det behövs. När man föder barn är man kvinna, annars är man människa. Jag tycker det är för jävligt att den här dagen ska behövas. Samtidigt kan det vara bra att man påminner om kvinnors situation.
Att låta människan utvecklas är viktigt men utrymmet för frihet är litet när du förväntas vara på ett visst sätt. Ta bara åldersrasismen. Jag förväntas ju sitta och sticka, men sånt vägrar jag hålla på med. Just nu jobbar jag med flyktingbarn i förorterna. Det är det bästa jobbet jag någonsin haft. Jag uppmuntrar och utmanar och får ofta höra att jag är världens bästa fröken. Det viktigaste är att de som kommer hit får lära sig språket. Språk är makt brukar jag säga till dem.”

TEXT: Eleonor Broman

BILD: Eleonor Bromanskriv ut sidan