FAKTUM | 2011/02/23 Reportage

Det är ett snilledrag att stå utanför Bolaget och sälja Faktum. Folk får dåligt samvete och köper. Dom säger att har de råd att köpa sprit, har de oxå råd med en tidning. Som en kund sa: »Först spriten, sedan avlaten«. Jag borde ha burit en skylt där det stod »ÄNNU ETT AV ALKOHOLENS OFFER«. Men jag undrar vad dom därinne skulle sagt.

Men jag skyller inte på alkoholen. Sunt förnuft säger att vi har en hjärna som vi ska bruka. Det är hur man använder den, som är det viktiga. Men alkohol vet jag bara ett sätt att använda på, och inte är det för utvärtes bruk.

Det är fem år nu jag stått och gett kungsbackaborna dåligt samvete. Inte bara för att jag säljer Faktum, utan oxå för att jag noterar folks dagliga inköp. En del besöker systemet varje dag, och ibland flera gånger om dagen. Jag är alltså ständigt ögonvittne till det gradvisa förfallet. Det skulle kunna ge vem som helst av de slavmarknaden förtrogna dåligt samvete.

Jag är något av en social institution där jag står. Ofrånkomligen blir många numera glada över att se mig. Dom stannar upp och småpratar en stund, mestadels om väder och vind. Allt mellan himmel och jord. Jag inbillar mig att jag lyser upp många ensammas grå vardag. En del frågar mig om de ser tillräckligt nyktra ut för att få handla.

Ofta känner jag mig också som en kommunikations- och sambandscentral där jag står. Jag vidarebefordrar meddelanden och lånar till och med ibland ut pengar. Jag får veta en hel del om småstadens alla krumelurer. En alls icke föraktlig allmänkunskap. Skvallret går. Det är inte klokt vad folk har att säga om varandra när andra inte är närvarande. Jag vet väldigt mycket nu. Många berättar sitt livs historia för mig, och jag kan ju inte göra annat än att stå kvar och lyssna och inskjuta ett och annat medhållande och -kännande. Jag har blivit lite som forna tiders frisörer och taxichafförer.

Det är bara följdriktigt att jag på gamla dar skulle hamna utanför systemet. Alkoholen har varit min följeslagare genom livet. Jag tror till och med att jag kommit till tack vare alkoholen. Jag är född i september, det betyder att jag tillverkades i december, om niomånadersteorin håller. Alltså i juletid. Och då tror jag knappast att någon av mina tillverkare var nyktra, om jag känner dessa rätt.

Jag tror det var omkring 77-78 jag fick problem. Jag förvånades över att jag tålde så mycket, samt drack oftare och mer för varje gång. Jag var då i 25-årsåldern. Inte tänkte jag så mycket på det då. Att toleransnivån stiger är ju helt naturligt, konstigt vore det väl annars. Problemet, som jag såg det, var att få pengarna att räcka till. Jag kunde springa till Seveneleven när dom öppnade på morgonen och klämma ett sexpack folköl så att jag klarade mig fram till det förlösande tioklockslaget, när det riktiga Systemet öppnade. Och jag som i min gröna ungdom lovat mig själv att jag aldrig skulle bli en av de där gubbarna som stod och hängde på dörren!

Det här med att vara nykter alkoholist har jag aldrig förstått mig på. Jag vet att fenomenet existerar, men har aldrig själv råkat ut för det. Jag kan fortfarande ta en öl eller två utan att få återfall. Men för det krävs att jag håller en jämn nivå. Det gäller för var och en att hitta sin egen nivå, sin rätta rytm. Det är med alkohol som med vampyrer: de kommer aldrig oanmälda, men har man en gång bjudit in dom, kommer dom och går som dom vill.

Många känner sig besvärade över att gå förbi mig, och skulle nog helst sett att jag inte stod där. En del snubblar i sin iver att ta sig förbi osedda. Andra gör en hjälplös gest med handen mot fickan, eller fiskar upp sin mobiltelefon och låtsas bli upptagna med ett samtal. Det stora flertalet däremot skiter högaktningsfullt i mig.

Ett tag hade Systembolagsdörren där jag står problem med att öppna sig. Jag kom på att om man stod i en viss vinkel eller rörde sig på ett visst sätt i förhållande till den IR-styrda signalen fick man det att funka. Så när dörren nån gång vägrade öppna sig för en kund, slog jag ut med armen i rätt vinkel och sa: simsalabim! Varpå dörren gick upp som genom ett magiskt under. Jag började fundera på att ta inträde, men jag tror inte dom därinne skulle blivit så värst glada.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR