FAKTUM | 2017/06/28 Nyheter

”Gick du på AA-möten?”
”Nä, det var nio mil till Östersund”, svarar Faktumförsäljaren Åke Nillsson på Gudrun Schymans fråga. Två glesbygdsbor talar om återfall, tafsande och ett minus på två miljoner.

Båda bor på landet, Åke Nillsson i Glimåkra och Gudrun Schyman i Gladsax. Snart ska de träffas, Faktumförsäljaren och partiledaren för Feministiskt initiativ. Under bilfärden till mötet i Simrishamn spanar Åke spänt ut över frusna åkrar. Väl framme stärker han sig med kaffe och en halv macka. Samtidigt parkerar Gudrun sin gråa bil på Stortorget.

Kändispolitikern är nyfiken på Åke som får berätta att han varit betongarbetare och vårdbiträde. Och alkoholist.
– Idag är jag nykter sedan 14 år.

Gudrun börjar mumla årtal.
– … och jag i nästan 20! Varför började du sälja Faktum?
– Sjukpensionen räcker inte långt, jag har en massa skulder. Men med tidningen rullar det på bra. Jag har ju haft familj, hem, jobb och bil … men så kom skilsmässan, säger Åke.

– Varför?
– En lång historia.

– Det var inte spriten?
– Nä.

– Hade du många återfall?
– Åtskilliga, och i flera år.
– Hm. Man borde verkligen tala mer om hur svårt det är att sluta. Det finns många vägar in i alkoholism och lika många vägar ut, säger Gudrun.

Åke kör igång.
Jobbet med Fi, hur är det? Jag har sett filmen från ett homeparty.
– Har du? Jo, jag har ju varit politiker väldigt länge och började faktiskt just i Simrishamn i slutet av 70-talet. Då bestod Vänsterpartiet Kommunisterna VPK här av tre män. De hade möte en gång i månaden och satte först av allt spriten på bordet. Jag och några till blåste liv i politiken och partiet kom in i fullmäktige.

Sedan resumerar hon raskt sitt liv via Folkkampanjen mot kärnkraft och nedrustning, jobbet i Ystad, separation, flytt tillbaks till Stockholm och premiär i riksdagen. Vald till partiordförande för Vänsterpartiet 1993 började hon alltmer se ett mönster i samhället att ”systematiskt nedvärdera kvinnor”.

I en tevesoffa en höstmorgon 1996 berättade hon om sin alkoholism. Åter på banan i valet 1998 fick partiet rekordhöga 12 procent. Fyra år senare ville hon driva en valkampanj om världen sedd ur kvinnors ögon men fick mothugg i V-toppen. För mycket feminism, hette det. Kort därpå kom skriverierna om hennes skatteavdrag, något som ännu skaver.
– Det där kan jag reda ut sa jag då, men ledningen såg mig som ett riskprojekt. En gång alkoholist alltid alkoholist, tyckte de.

Skandalrubrikerna bidrog till att hon lämnade ordförandeposten och året därpå även partiet. Men politiken höll hon fast vid.
– Jag pratade med feminister inom fredsrörelsen, miljörörelsen och kvinnojourer. Vi beslöt att bilda ett eget parti och 2006 var Fi med i sitt första val.
– Du vet, Fi skiljer sig från andra partier eftersom vi lyfter in våra frågor om kvinnor i politiken istället för att se dem som särintressen. Det är ju om grundläggande saker, inte om enstaka kvinnor som råkar ut för enstaka grejer, säger Gudrun som åter bor i Skåne.

Får Fi genomslag i Simrishamn?
– Vi kom in som tredje största parti 2010. Vi startade med hög svansföring, var en frisk fläkt som åkte runt i byarna och fikade med folk. Jag är ju rätt välkänd och kan röra om i grytan. Nu pratar alla nämnder om jämställdhet, vi har fått igenom rätten till heltid och krävt medborgardialog.

Mäns våld mot kvinnor har jag sett på mycket nära håll. Vad göra?
– Det största problemet är att det ses som privatsak och inte som ett maktmönster.

Gudruns mobil ringer.
– Tyvärr, jag sitter i en intervju.

– Som sagt, det är viktigt att se våldets syfte. Det faller tillbaka på synen att vi är olika som människor när vi är av olika kön. Och hos män är våldet klätt i ord som ”beskyddare” och ”försvarare” av såväl territorier som kvinnor. Med vapen i hand. Men hela idén är katastrofal. Kvinnovåld och alla andra typer av våld måste utplånas. När du och jag gick i skolan och en pojke drog en flicka i håret, sa fröken att han egentligen tyckte om henne!
– Jo, så var det allt, svarar Åke och fiskar upp en närliggande tråd.

Förre betongarbetaren Åke Nillsson skriver sagor och skrönor. Tidigare socialarbetaren Gudrun Schyman kör homepartyn om feminism.

Har vi kvinnofrid? Mina barn fick glåpord efter sig i skolan.
– Förra året pratades det mycket om sextrakasserier efter nyårsfirandet i Köln. Alla vi kvinnor har ju känt händer innanför tröjan, blivit indragen på skoltoan och klämd på. Nu kom tafsandet upp i ljuset. Det var bra.

Plötsligt står en man invid Gudrun. ”Tack för allt du gör för Palestina! Min mamma fyller år i morgon, får jag ta ett foto?”
– Visst. Hälsa henne från mig.

Kvinnolöner. Vad säger du om det?
– Jag har jobbat med detta i 30 år. Skillnaden mellan män och kvinnor är otroligt stor, i snitt nästan 4500 kronor i månaden. Under ett 40-årigt arbetsliv på heltid blir det ett minus på 2,1 miljoner.

Nytt avbrott. En tjej stegar fram och ber om Gudruns autograf. ”Jag är ett stort fan. Har precis fyllt 18 och ska rösta.”
– Bra. Då ses vi.
Åke flinar och stryker frågan om hur Fi värvar röster.

Jag är jämtlänning. Har Fi nåt fäste i Norrland?
– Oh ja. Vi har folk i Umeå, i Kiruna, och fler ställen ska det bli. Den tändande gnistan i Kiruna var att någon ville starta porrklubb. Då bildades en Fi-grupp. Roligt.

Du har mycket att göra!
– Jo, men det svåra som feminist är motståndet. Ingen säger rakt ut att ”jämställdhet är ett jävla påfund, kärringar är inte så mycket värda”. Men sådana tankar rör sig i folks huvuden. Kvinnor skulle inte ha flera tusen mindre i lön om inte en majoritet tycker så! ”Det är ju inte klokt”, säger man. Men då måste vi göra något. Vi får rycka upp oss.

Så böjer hon sig fram över Faktums antecknande reporter:
– Stenograferar du? När jag var 15 ville jag bli sekreterare, inte tal om annat än att jobba. Min pappa var också alkis och söp sönder ekonomin, kärleken och hela familjen. Javisst är det ärftligt, Åke … Hur som helst, på den tiden var sekreterare ett fint yrke för flickor. Jag såg mig sitta i snygg dräkt framför en vas med tulpaner, ha en tjusig chef och ta stenografi …

Åke Nillsson kör upp glasögonen i pannan och betraktar Gudrun Schyman.
– Intressant, men nu är jag nöjd.

Åke NIlsson
Född: Åke Nillsson
Ålder: 63
Födelseort: Vedjeön utanför Strömsund.Min första lön: 13 kr och 65 öre i timmen som betongarbetare 1973.
Gör jag en ledig dag: Försöker skriva, om tid finns.
Gör jag om tio år: Säljer Faktum.
Lyssnar jag helst till: Chuck Berry och Buddy Holly.

Gudrun Schyman
Ålder: 69
Födelseort: Näsbypark nära Stockholm
Min första lön: 650 kr/mån, Postanvisningsrevisionen.
Gör jag en ledig dag: Sover längre, äter lång frukost, är i trädgården eller tar en låååång promenad vid havet.
Gör jag om tio år: Konstaterar belåtet att feminismen segrat över nationalismen!
Lyssnar jag helst till: Tystnaden.

TEXT: Maria Dahmén

BILD: Mario Prhatskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR