FAKTUM | 2013/09/19 Reportage

aw1
Trött på att gagga med kollegorna över halvdassiga bufféer och avslagna öl? Låna inspiration från några av Sveriges hårdaste knegare. Faktumförsäljarna har ingen semester men behöver lik förbannat ta igen sig efter en hård arbetsdag. Se vad som händer när gatans hjältar stämplar ut för dagen.

Text: Klara Grape, Linus Höök, Aaron Israelson Foto: Linus Höök, Mario Prhat

Michael letar böcker
” Att strosa på loppisar efter en hel dags jobb är inte för att koppla av. Det är för spänningen. Jag har sålt eller gett bort mina fynd under åren, men jag kan inte sluta leta. Jag köpte min första antika bok som 13-åring. Den var på franska och publicerad i Paris 1793. Min skolfranska räckte knappast till att kunna läsa den, men känslan av att den trycktes samtidigt som personer blev giljotinerade väckte historien till liv för mig. Framförallt samlar jag på förstaupplagor av böcker på engelska. Men det är svårt att göra fynd i dag. För 15-20 år sedan kom man långt med kunskap om böcker och design, nu kan vem som helst med en smartphone googla sig till värdet. Men det går fortfarande att fynda. Det finns en klassiker som heter The quest for Corvo av A.J.A. Symons. Den var stilbildande inom biografigenren eftersom den byggde upp berättandet som en detektivroman. Jag hittade en kopia på Emmaus i Kirseberg som visade sig vara en förstaupplaga från 1934. Dessutom hade den en inskription längst fram: det visade sig vara författaren själv som skrivit en hälsning när han gett just den kopian till sin bror. Hur den har hamnat på en loppis i Sverige är fortfarande en gåta. ”
Michael arbetar som Faktumförsäljare #45 i Skåne

aw3

Mimmi slår sig lös
” När jag tränar tänker jag inte på något tråkigt som jag varit med om eller något annat. Då finns bara mina medmänniskor på mattan eller gräset. Idrott har alltid varit så för mig. Under träningen handlar det bara om kroppen, rörelser och samarbetet. Det är avkoppling. Mycket bättre avkoppling efter jobbet än att åka hem och se på teve.
När jag idrottade som mest tränade jag både konståkning, jazzbalett och jujutsu samtidigt. Sen blev det full fokus på ju- jutsun. Jag tog svart bälte och nu har jag gradbeteckningen tredje dan. Jag tränade i 22 år, sen kom en jobbig period med dödsfall i släkten och en man som förföljde mig. Jag fick leva med postbox och gömma mig länge. Jujutsun blev lidande och jag tränade inget på elva år. Nu har jag börjat igen och vill aldrig sluta. Trots att jag ibland har träningsvärk så att jag går som en anka och knappt kan resa mig eller sätta mig för att musklerna värker så. Jujutsun lär mig att tänka positivare, att ta det onda med det goda. Därför har jag alltid symbolen för Yin och Yang runt halsen. En del tror att kampsport handlar om att slåss, men det handlar om samarbete och teknik. Förra veckan var det en man som jag känner till sedan tidigare, jag vet att han har psykiska problem och har legat inne. Den här dagen dansade han utanför Kronprinsen där jag stod och sålde Faktum. Jag såg att folk blev rädda för honom och jag sa till så vänligt jag kunde att han skulle lugna sig. Men han blev jättearg och började gå mot mig. Då ställde jag mig bara beredd med garden uppe, helt lugn och inte alls rädd. Då såg han på mig en stund och gick därifrån. ”
Mimmi arbetar som Faktumförsäljare #101 i Malmö

aw4

Morgan vill få napp
” Fisket är mitt sätt att koppla av efter en dags Faktumförsäljning. Nu på sommaren händer det faktiskt också att jag åker ut och fiskar innan jobbet. I morgon planerar jag gå upp redan vid tretiden så jag kan vara ute på Brännö klockan fyra. På så vis hinner jag med fisket innan jag börjar jobba. Det bästa med fisket är att de ger mig ett tillfälle att bara få vara i stunden. Man får ett litet uppehåll ifrån allt vad livet innebär och blir liksom ett med naturen. Jag har fiskat hela livet, redan innan jag kunde gå följde jag med pappa till Amundön. Min farmor sydde mycket och skissade fram en speciell ryggsäck med stålramar, som en stor vandringsryggsäck. När pappa ville ta med mig ut kom hon på den briljanta idén att sy i ett par stövlar i en tygbit i ryggsäcken så jag kunde hänga med farsan på ryggen. Tänk om hon hade tagit patent på det, då hade jag varit rik i dag. Nu finns det ju en massa såna där bärselar. Fisket har förändrats sedan dess, det är helt andra regler i dag. Men sak samma, jag kör på ändå, året om. Det fina är att man fiskar olika fiskar beroende på årstid. När isen släpper blir det mest öring. Sommartid är jag gärna här vid Röda sten, särskilt regniga dagar. Då får man snabbt napp. Jag tror att det kommer ta en fyra fem kast innan det händer något.
Sen om det är någon god fisk tar jag hem den och lagar något gott. Bäst är helt klart öringen. Den blir riktigt fin om man bakar den i folie tillsammans med lite goa grönsaker. Jag tar alltid citronmeliss i stället för citron. Salt och peppar, en klick smör och sen in i ugnen på 200 grader i 45 minuter. Så jävla gött! ”
Morgan arbetar som Faktumförsäljare #137 i Göteborg

aw5

Jasmin jammar fritt
” Efter en hård arbetsdag är ett jam det bästa sättet att varva ner. Just här på Gamle Port har jag bara varit en gång innan. Peter som lirar gitarr i kväll är en vän till mig så vi brukar träffas på andra jam runt om i stan och i kväll blev det här.
Det bästa med att stå på scenen är att jag bara sjunger det som dyker upp i huvudet. Det är aldrig några skrivna låtar, jag ber bandet om ett blueskomp och så kör vi. Det är min terapi, mitt sätt att få ur mig all skit. Musiken har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag var fem år när jag hörde Jimmy Cliff för första gången. Det var låten The Harder They Come som knockade mig totalt. Sedan dess har jag lyssnat på det mesta – reggae, soul, blues, rock och disco. Fast nu blir det inte så mycket längre. Det är svårt när man varken har ett hem, skivspelare eller några skivor. Jag har ju förstås den här telefonen fick av Räddningsmissionen när jag var med i ett fotoprojekt. Men jag har inte råd att ladda hem några låtar så det blir mest att jag lyssnar på radio då och då. Men det gör inte så mycket för jag har musiken i mig ändå. Sången har jag med mig från farsan som var musiker och sjöng i ett bluesband. Därifrån har jag fått min musikersjäl. Sen är jag ju en hippie ända in i märgen också. Fast ofta önskar jag att jag klarade av att stå i en fabrik och inte tänka. Bara jobba, inte bekymra mig över saker och ting, bara låta allting vara och flyta med. Men nu är det inte så, då är det tur att det finns jam och att man kan sjunga. Om det där du vet, hard times och bad times som kommer och går. ”
Jasmin arbetar som Faktumförsäljare #412 i Göteborg

aw6

Daniela doftar sig fram
” Mina favoritparfymer är Kenzo Amour I love u och Britney Spears Fantasy. Jag provar dem ofta, men jag har sällan råd att köpa parfym. Men jag gillar att lukta gott. Svenska affärer är väldigt dyra, men allt här är av hög kvalitet. Hemma i Rumänien är allt billigt, men dåligt. Här är maten dyr också.
Annars kollar jag kläder, ibland handlar jag på rea. Mitt senaste klädinköp var på 200 kronor, ett par skor på utförsäljningen. Jag tillåter mig aldrig att köpa två par av samma. Men jag har en uppsättning kläder för Faktum och en för fritiden. Allt jag tjänar på att sälja Faktum lägger jag på hyra, mat och på kläder. Ibland skickar jag lite till min pappa i Rumänien. Han har problem med alkoholen och mår inte bra. Sen röker jag, tyvärr. Det är dyrt. Jag röker nästan ett paket om dagen. När jag inte tittar i affärer brukar jag promenera och träffa min syrra.
I vintras, när jag blev intervjuad av Göteborgs-Posten, var det inte kul alls. Nu har jag vant mig vid livet här. Jag bor numera i en lägenhet med en svensk hyresvärd. Det är dyrare, men bra. Jag blev utslängd ur min förra lägenhet. Nu är vi många från olika länder som bor tillsammans; från Afrika, Kina, Rumänien, Bulgarien. Jag har börjat prata mer med folk och ser människorna här på ett annat sätt nu. Min försäljningsplats är i Alingsås, men jag jobbar mest i Kållered. ”
Daniela arbetar som Faktumförsäljare #287 i Göteborg

aw7

Thomas går på match
” Mina föräldrar tyckte inte om mitt intresse för idrott. För dem var skolan nummer ett. Men jag ville spela boll. Morfar däremot gillade det och såg till att jag fick hålla på. Jag provade alla möjliga idrotter; bandy, fotboll, golf, tennis och badminton. På sjuttiotalet startades en biljardklubb i Köping där jag bodde då. Jag var 15 och tyckte det var kul så jag spelade i sju-åtta år. Det var jag och två andra killar i klubben, vi tog oss faktiskt till elitserien där vi höll oss i mitten ett par år innan vi åkte ut. Jag tävlade en del i golf som junior och hade 15 i handicap, på den tiden var det rätt bra. Jag tror jag går in ganska mycket för saker som intresserar mig. Ett tag var jag väldigt intresserad av slaget vid Normandie, då flyttade jag dit och hann med att besöka över fyrtio museer. Men det är idrotten som varit mitt främsta intresse, även om jag nu sportar mer med ögonen. Inget slår att kolla fotboll, framför allt att kunna följa spelet över hela planen och inte vara beroende av vad tevekamerorna zoomar in. Jag gillar strategin som finns i spelet. Det är som schack, man måste hitta rätt löpare, ha några bönder på mitten som gör grovjobbet och en drottning centralt som fördelar kampen. Tränarna har ett stort jobb att få allt att funka. Jag tränade själv pojklag under några år när jag bodde i Örebro, men det är förstås på en annan nivå. Att stå på läktaren så här efter jobbet och höra hela publiken vråla samtidigt är också en upplevelse i sig. Själv vrålar jag inget. Att se en match är en personlig grej där jag kollar in spelet, det spelar inte så stor roll vilket lag som vinner. Jag vill bara att det ska bli bra spel och en spännande match. ”
Thomas arbetar som Faktumförsäljare #5 i Skåne

TEXT:

BILD: skriv ut sidan