FAKTUM | 2010/06/07 Reportage

SVT Arkiv

 

 

En störtad kung, en adoption, ett slaganfall, ett äventyr i Paris och en muta. Vi berättar historien om hur familjen Bernadotte kom till makten.

Julklockan hade slagit 1985 och familjen Bernadotte hade bjudit in hela svenska folket till sitt kök inför den årliga korvstoppningen. Aldrig hade vi skådat ett så stänkfritt och värdigt inpressande av köttrens i djurtarm. Det var rojalistiskt, det var folkligt. Det var Twin Peaks.
Kanske var det här kungafamiljen peakade. Idag har den tunna blåa linjen mellan rojalistiskt och folkligt för länge sedan passerats. Idag återstår bara folkligt.
Det är fyllor på Stureplan, rallykarriärer, fotomodeller och otrohetsaffärer. Och när kronprinsessan till slut bjuder in svenska folket till sitt bröllop så är det ingen spännande, inavlad prins från Liechtenstein som ska kyssas vid altaret utan en vanlig enkel kille från Ockelbo.
Det känns som om vi kommit till en punkt där det bara är minnen av fornstora dar som håller spänningen kring kungahuset vid liv. Och familjen Bernadotte har onekligen en historia väl värd att berätta kring lägerelden:

Allt började 1808 då Gustav IV Adolf lyckas dra in Sverige i krig med Frankrike och Ryssland. Kriget blev ett totalfiasko som resulterade i att kungen blev avsatt. I hans ställe trädde Karl XIII in. Problemet var att kung Karl saknade barn och vid det här laget var gammal som en 61-årig gata.
Kungen fick helt enkelt adoptera en dansk liten man vid namn Kristian August av Augustenborg till tronarvinge. För att kunna smälta in bättre bytte Kristian August namn till Karl August. Men det gjorde ingen större skillnad eftersom han året därpå dog av ett slaganfall. (Som en parentes kan nämnas att Karl Augusts död ledde till ett jädra konspirerande som slutade med att riksmarskalk Axel von Fersen blev ihjälslagen av en samling fyllegalna stockholmare som trodde att han giftmördat tronarvingen.)

Det är här Jean Baptiste Bernadotte, senare känd som Karl XIV Johan, kommer in i bilden. Men ändå inte. Egentligen var den svenska riksdagen helt inställda på att adoptera en ny dansk. Fast med det misslyckade kriget mot Frankrike i minnet fick man för sig att skicka ett sändebud för att stämma av med Napoleon först.
Till sändebud utsågs löjtnant Carl Otto Mörner. Vad man inte visste var att Carl Otto Mörner hade en egen agenda. Han hade nämligen fått för sig att det vore coolt om någon av Napoleons marskalker blev kung över Sverige.
När han nu ändå var nere i Paris så tyckte han att han lika gärna kunde lägga ut lite krokar. På den vägen kom han i kontakt med fursten av Pontecorvo, Jean Baptiste Bernadotte. Och denne Bernadotte tyckte att det verkade svinfett att bli kung i Sverige.
Carl Otto Mörner återvände hem med det glada budet. Vid det här laget var den tilltänkte danske arvingen, Fredrik Kristian, redan informerad om att han skulle bli Sveriges nya tronarvinge. Carl Otto Mörners tilltag var således inte det minsta uppskattat och som tack för sina insatser placerade han i husarrest.
Men bollen var redan i rullning. Napoleon hade blivit sugen på att en av hans män skulle regera Sverige och Bernadotte själv skickade upp en lobbyist för att övertyga den svenska riksdagen om det rätta i att välja honom till tronarvinge. Det sägs att det som fick vågen att tippa över till Bernadottes fördel var att hans sändebud lovade Sverige stora ekonomiska fördelar.
I vilket fall så slutade det med att den svenska riksdagen pissade på Fredrik Kristian och enhälligt valde Jean Baptiste Bernadotte till svensk tronarvinge.

Kanske tycker vissa att det här är en historia full av för mycket random händelser och pinsamheter för att berättas. Att det känns lite genant att bakgrunden till familjen Bernadottes kröning utgörs av ett misslyckat krig, en adoption, ett slaganfall, en lynchning, en löjtnant på äventyr och en rejält tilltagen muta.
Fuck that. Det är en ärorik historia. För det är en berättelse som inte kan berättas om några andra svenskar än kungafamiljen. Vem som helst kan vara otrogen, köra rally eller gifta sig med en gymägare från Ockelbo. Men vem, förutom en riktig kungafamilj, kan stoppa korv utan spill eller utnyttja tillfälligheter för att tillskansa sig ett helt rike?
Stryk bröllopsdagen 19 juni ur kalendern och ringa in 21 augusti istället. Då är det exakt 200 år sedan fursten av Pontecorvo valdes till tronarvinge av en enhällig riksdag.

TEXT:

BILD: skriv ut sidan