FAKTUM | 2017/01/16 Reportage

 

 

Två  gånger besökte Sonja sin son under hans totalt 18 år i fängelse. När han mellan varven släpptes fri, ville han inte träffa henne. Nu är allt annorlunda. 

Diskbänken är skinande ren. Den har gnuggats av Sonjas ”kolossalt duktige påg”, han som retades i småskolan för sina tjocka glasögon. I dag säljer han Faktum och tittar till mamma varje dag. Hon har väl tagit sina piller? Sonja brukar i sin tur laga mat till honom. Bruna bönor och fläsk går alltid hem.
Men tal och språk skiljer dem åt. På Sonjas klara skånska är barnen ute på gården ”räliga”. Lille Kjell var på sin tid ”sörens kvick”.
Sonen rosslar långt ner i basen. Han drar in luft i näsan och efter en paus hörs ett säreget ordförråd. ”Comme il faut” blandas med ”kyss mig i röven”.

Det var en höstdag 1957 som Sonja Judit Nilsson anlände med man och sju barn till trerummaren med rostfri diskbänk och balkong. Tre tvåvåningssängar gjorde att alla fick sovplats. Sexårige Kjell i en underslaf.
I dag bor bara Sonja kvar. Inget stim och stök längre, ingen uppsjö skor i hallen. Men på väggen ovanför sängen hänger hennes barn i sju runda, svarta ramar. Kjell längst till höger, den ende med glasögon.
– Han har inte haft det lätt. När han var sex år ramlade han i en källartrapp och slog i huvudet. Ilfart till lasarettet och där låg han i en månad. Jag ringde varje dag och sjuksköterskorna sa att ’det är en konstig påg, han svarar aldrig’. Fast med oss pratade han. Vi hade en säng med i bilen när vi skulle hämta honom, men han for runt som en ande. Och svor! Sa alla fula ord han hade hört på avdelningen. Kjell har gott kom-ihåg, precis som jag, säger Sonja och rättar till fransarna på en matta med gåstolens ena ben.
På golvet intill ligger en hög tvättade dukar som ska strykas. Hon har slutat att mangla eftersom hon inte vill gå ner till tvättstugan i källaren.
I vardagsrummet råder ett gammaldags lugn. Inramade tavlor, volanggardiner, souvenirer, porslinsfigurer och bröllopsbilder på rad. Mor och son tittar tysta på fotot av Kjells bror som dog i en hjärtattack i Stockholm och systern i brudslöja som avled i cancer.
På golvet står en knähög elefant i mörkt träslag. Sonja böjer sig vigt ner och fingrar på stället där en av betarna ramlat av.
– Fin eller hur? Min man fick den i 50-årspresent av svärsonen som bodde utomlands. Beten ligger där borta men jag behöver ett bra lim för att få fast den igen.
Så tågar paret ut i hallen och in i köket. Slår sig ned vid bordet där Kjell ställt fram koppar på fat. Sonja är tacksam för servicen. Händerna är inte som förr, hon har blivit fumlig. Men dammsuga duger de ännu till.
– Kaffe, Mor?
– Ja tack!

Här satt de två även i början på 60-talet. Kjell med en läxa, hon försjunken i tankar om varför grabben börjat skolka. Han gick ju hemifrån varje morgon, men tydligen inte till skolan. Och i klassrummet var han knäpp tyst.
– Lärarinnan kunde väl satt sig ned och pratat med honom, så att han fick förtroende för henne? De andra ungarna var efter honom, det var något med glasögonen. Ja, senare urartade det på alla sätt, säger hon men utan att låta anklagande.
Sonja beskriver hur hennes utfryste son började driva omkring i sällskap med en ”våglig” kille i kvarteret. Att tvinga honom till skolan gick förstås inte. Till sist orkade hon inte bry sig.
– Jag ville inte skälla mer och till min man sa jag inget. Han hade blivit arg och pryglat dig, Kjell. Nog står man på sina barns sida, även om det går helt galet, frågar hon rakt ut i luften.
Sonens cv är en sorgesam historia. I årskurs åtta gick han i en så kallad obs-klass. Där styrde en ökänd lärare som med en cigarr av märket Felix Brasil i mungipan slog misshagliga elever på käften.
– Ren och skär misshandel! Och alls ingen ordnad skolgång. Det jag missade då, det har jag lärt mig på egen hand, säger han och Sonja nickar.
Hon tror att han läste många böcker genom åren. Hon har nog rätt. I en bisats om sitt liv berättar Kjell om en hyvens manlig chef på Härnösandsfängelset.
– Men hans fru, också plit, var mer ”åt Xantippa-hållet”.
Ett rivjärn alltså, likt Sokrates hustru.
Listan över olika hem och anstalter han låsts in på är lång. Den inleds 1964 på Sofiedals pojkhem i Malmö och slutar 2008 på Åby utanför Uppsala. Effektiv tid inburad är bortåt 18 år. Men nog träffade han sin familj då och då?
Kjell håller tyst upp tre fingrar i luften.
– Mor och far besökte mig på ungdomsfängelset i Ystad och mor kom en gång till anstalten i Malmö. Där fick jag även ett besök av syrran och hennes man.
Inga brev eller kort?
– När syrran turistade i Spanien och jag var 20 år fick jag ett vykort med en bild på tjurfäktaren El Cordobés.
Sonja rör med skeden i kaffet och ser åt sonens håll.
– Du satt på så många ställen, vi visste ju aldrig var du var. Till jul och nyår försökte jag ofta få tag på dig, men ingen av dina kompisar visste något. Jag ville inte fråga runt så mycket, kanske skulle det förvärra för dig. Du ville nog inte att vi skulle komma.
Kjell sänker ansiktet över bordsduken.
– Jag lärde mig snart att läsa av de medintagna och deras reaktioner. Många fick en väldig ångest efter ett besök. Jag tyckte det var skönt att slippa det, säger han med tunn röst.
Visst inser han att mamman var orolig under alla år. Men då brydde han sig inte. Det första han tänkte på varje gång han muckade var ju inte att träffa morsan, snarare vilka verktyg han behövde till nästa stöt.
Fast nog tycker han att hennes inställning var märklig, men tror den hör ihop med en rädsla för överheten. I över fyrtio år ville hon inte kontakta domstolar eller fängelser för att hitta sonen, precis som hon idag är ängslig för att orsaka problem för hyresvärden för minsta småsak.
Kjell klarar strupen och tar i.
– Värden är väl för f-n ingen överhet! Jag vet faktiskt inte varifrån jag fått egenskapen att aldrig vika mig för makten.
Det undrar nog fler. Otaliga gånger har han sagt exakt vad han tänkt, som i det första samtalet med överläkare Larsson på mentalsjukhuset i 70-talets Lund. ”Du är inte mer läkare än köss mig i röven, ditt jävla as”, sa Nilsson, reste sig och gick.
Ordvalet ledde till spännbälte och lugnande sprutor i tre veckor.

Redan som 23-åring dömdes Kjell till sluten psykiatrisk vård. På den tiden kunde en person som betedde sig på ett gravt annorlunda sätt förklaras sinnessjuk. Obstinate Kjell fick blytung medicin men prövade även på 70-talets nymodighet samtalsterapi.
– Men då var jag inte mogen för det. Jag gick ju i taket när någon ifrågasatte mitt uppförande.
Numera är han övertygad om värdet av en schysste dialog. Han lovordar teveserien 9B, om klassen i Malmö där lärarna pratade med eleverna istället för att hacka på dem. Själv reste han ju alltid ragg när andra gav sig på honom. Som den
gången när han skulle släppas ur fängelset och ville iväg i tidigt på morgonen för en frukost på stan innan tåget gick. Vakten vägrade. Kjell skulle gå direkt till stationen.
– Jag blev förbannad och sa att då stannar jag hela utdömda strafftiden, ett par månader längre.
Därpå levde han rövare till den grad att han sattes ”på durken”, isoleringscell. Kjell lugnade ned sig först när ordföranden i fångarnas förtroenderåd klev in.
– Honom kunde jag inte be dra åt helvete, han var ju en av oss. Jag gick med på att lämna senare samma dag.
Solen sänker sig över hyreshuset där mor och son grunnar på varför grabben med dålig syn for så illa. Visst, Sonja slet hårt och hade ont om tid för barnen.
– Ibland hade jag två städningar på morgonen och gick hemifrån klockan 4. Då hade jag sett till så det fanns frukost och lunch till alla. Hemma igen lagade jag middag och sedan iväg på jobb igen. Lördagar också.
Så höll hon på samtidigt som Kjell gled mer och mer ned i diket.
– Du åkte ut och in. Hemskt. Du tyckte också det var förfärligt, att jag hade så mycket att göra och ändå gjorde du allt det där, säger hon och stryker med ådrade händer på de svarta mjukisbyxorna.
Men en del hade det etter värre. Kjell minns 19-åringen på psykavdelningen som försvann ur vaktens åsyn, låste in sig på toaletten, slog sönder en glödlampa och stoppade den i munnen.
– Han överlevde och jag har ofta undrat vad som blev av honom. Jag kan ju tycka att mitt liv varit tufft, men hans var ett rent helvete. Killen hade säkert bott i 25 olika slags hem och aldrig fått kärlek. Jag hade i alla fall en familj.
Sonja tänker på julaftonen när trerummaren var full av folk och det plötsligt ringde på dörren. Där stod grannens pojk, 13 år, och ville komma in eftersom han var ensam hemma.
– Jag sa att vi redan var så många här, det skulle inte gå. Så han gick hem och tog livet av sig. En sådan ångest jag haft över detta! Han kunde ju suttit och lekt med våra pågar. I bland gör vi saker vi ångrar.
Kjell reser sig för att gå ut på gården och röka. Försiktigt stänger han till lägenhetsdörren.
– Hej då, mor, säger han knappt hörbart inåt hallen.

Någon dag senare drar han sin tidningskärra med Faktum längs ett trädäck i Västra hamnen, sätter sig i solen och tittar ut över Sundet. Nyss steg han av bussen från Lindängen där han hyr en liten lägenhet i ett boende för människor med snårig bakgrund. De få gånger han bott på egna villkor och själv låst dörren, har varit få och slutat illa.
– Ett år på 80-talet hade jag en etta på Kvarngatan. När jag blivit av med dyra märkeskläder i tvättstugan och ville att värden skulle ersätta, fick jag nej. ’Här är nycklarna, jag har flyttat’, sa jag då och sket i uppsägningstiden. Snart hade jag tre månaders hyresskuld, 21 000.
I maj är det åtta år sedan han senast satt på kåken. Kjell hävdar att det är pudeln Tobys förtjänst. Jyckar hade alltid funnits att klia i familjen, men han hade aldrig känt något särskilt.
– Så skaffade syrran en valp och något väcktes hos mig. Mina sista år på kåken mådde jag så jävla dåligt. Ska jag aldrig mer få träffa Toby, tänkte jag.
Det fick han och pudelns glädjetjut när de sågs i det fria gav en god känsla, lika varm som minnet av 30-årsdagen på gamla fängelset i Ystad. Där brukade ju Kjell väckas först av de intagna för att göra i ordning allas frukost. Men den här morgonen drällde istället vakter och interner in till honom. De bar på en bricka med kaffe, mackor och en cigarrettask. Ha den äran, sjöng de.
– Min bästa födelsedag någonsin. Jag hade aldrig varit med om något sådant tidigare.

Här har Kjell suttit inlåst
Sofiedal, Tullstorp, Nordanå, Långanäs, Ystad, Kalmar, Härnösand, Västerås, Växjö, Karlskrona, Göteborg, Lund, Uddevalla, Kirseberg (Malmö), Tygelsjö, Fosie, Kristianstad, Borås, Hudiksvall, Åby (Norrköping).

 Bästa kapet
”I Jönköping fick jag loss 90 000 ur ett kassaskåp, högsta summan jag grejat ensam. 20 000 i kontanter och resten i obligationer. Jag dansade hela vägen till vandrarhemmet i Husqvarna där jag snyggade till mig, sov ett par timmar och tog tåget till Stockholm. Klev av, promenerade till Riksbanken och löste in obligationerna. Inga problem!”

 Öl till lunch
”Jag stal ofta rikskuponger och sålde häftena till halva priset. Så ringde en restaurangägare på Möllan och bad mig sprida ut dem bättre. Han hade kvällen före fått in över 4 000 kuponger av öldrickande gäster.”

Kjell i sextält
”Sommaren 72 var vi ett gäng som hängde på ett ölsjapp i Malmö. En dag erbjöds vi jobb på Kiviks marknad. Vi skulle uppträda i Kalle Berglunds strip-tält. Inkvartering på Brösarps Gästis och limousin till marknadsplatsen. Kalle tog emot och det första han visade var baren, lådvis med vodka.
Vi skulle ’hålla på’ på en stor luftmadrass med några halvgamla rocktjejer. Men fulla som vi var blev det bara flams och trams och efter två kvällar fick de flesta av oss sparken.”

 

Kassaskåpstips
”Ibland hittade jag nyckeln. Dummaste stället är i receptionens skrivbordslåda. Utan nyckel har jag enstaka gånger lagt mig på golvet för att få hävkraft. Har dock aldrig sprängt ett skåp.”

Too much
”En gång tvingades jag lämna kvar en väska med presentkort värda säkert hundra tusen. Jobbigt som f-n!”

Melodiradion
”På 60 och 70-fanns i varje bostadsrum (cell) på Malmöfängelset en högtalare ovanför dörren. Där satt två knappar, en för programmen1, 2 och 3 (dåvarande melodiradion) och en för volymen. Stängdes av vid 23-tiden. Jag lyssnade på Smoke rings med Leif H Andersson.”

TEXT: Maria Dahmén          

BILD: Mario Prahtskriv ut sidan


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR